Författare Ämne: Ortsnamnens vittnesbörd.  (läst 20590 gånger)

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #60 skrivet: september 28, 2012, 22:25 »
JAg tor egentligen vi varit rätt eniga om detta hela tiden, men jag är lite petig med det mälardalska eftersom det används för att påvisa någon slags mälardalsk enhet.

Nja, nu finns det ju faktiskt rent arkeologiskt en slags mälardalsk enhetlighet när det gäller gravformer, bebyggelsemönster osv. Inom denna finns det dock förstås även variation och regionala skillnader.

Hoppas förresten det ordnar sig snabbt med vattenläckan!

Haha tack för omtanken, men den här vattenläckan har utvecklats till en riktig såpopera. Det är tre månader sen läckan inträffade, och just nu är golvet uppbrutet i kök, badrum och vardagsrum och jag har tur om jag kan flytta hem igen innan årets slut...
 

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #61 skrivet: september 28, 2012, 22:32 »
AndreasE. Kan du berätta mer om den här totala enhetligheten i Mälardalen. Finns det något som avviker från bilden av en monolitisk kultur i Mälardalen från bronsåldern till tidig medeltid?

Jag vet att jag är lite provocerande!

Inget personligt.

ThomasI

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #62 skrivet: september 29, 2012, 23:47 »
AndreasE. Kan du berätta mer om den här totala enhetligheten i Mälardalen. Finns det något som avviker från bilden av en monolitisk kultur i Mälardalen från bronsåldern till tidig medeltid.

Om du faktiskt läser vad jag skrev i inlägget ovanför ditt så ser du att jag inte talar om någon "total enhetlighet", utan jag säger att det finns en enhetlighet när det gäller många arkeologiska kategorier, som tex bebyggelsemönster och gravformer. Jag nämner även att det självklart finns vissa regionala variationer inom detta område. Så snälla, sluta felcitera allt jag skriver.

För alla med grundläggande kunskap om Mälardalens arkeologi så är det dock tydligt att området, och då framför allt dess centrala delar närmast Mälaren (det moderna "Mälardalen" omfattar ju som bekant stora områden, framför allt i norra Uppland och Västmanland, som inte är jordbruksbyggd) har mycket gemensamt. Bebyggelsemönstret, med storlek på gårdar och byar, hustyper, gårdsstruktur samt kronologisk utveckling, är ungefär detsamma i området. Samma mönster att bylägen i åkermarken under bronsålder och äldre järnålder, med inslag av terasshus under romersk järnålder och folkvandringstid, följt av en uppflyttning till impedimenten under vendeltid-vikingatid.

Under yngre bronsålder - äldre järnålder begraver man många av sina döda i så kallade blockgravfält, med få gravgåvor. Under sen förromersk järnålder introduceras dock skelettgravar igen, och runt om i regionen anläggs gravfält med högre materiell status, oftast markerad av vapengravar där den döde begravts i en kista/mindre kammare tillsammans med svärd eller spjut, sköld och ibland ryttardetaljer. Under romersk järnålder diversifieras gravfälten, och man börjar fokusera mer på den yttre gravformen, med ofta prydligt lagda stensättningar i form av hjul med ekrar, treuddar osv. Kammargravar med rikt materiellt innehåll blir vanligare, ofta innehållande importföremål som tex glasbägare eller romerska bronsföremål. Dessa äldre järnåldersgravfält är ibland mycket stora, och kan mycket väl utgöra "bygdegravfält" som utnyttjats av mer än en by. Under sen romersk järnålder/folkvandringstid börjar man dock grundlägga gårdsgravfält/bygravfält som sedan används fram till slutet av vikingatid. Dessa gravfält är de typiska "Mälardalsgravfälten", oftast placerade på impediment, med en blandning av gravformer; ofta en hög eller ett röse på den högsta punkten, omgiven av fler högar, stensättningar (med och utan kantkejda, runda eller kvadratiska), någon eller några skelettgravar, en eller ett par treuddar (ofta vikingatida) osv. Mot vikingatidens slut anläggs ofta mindre gårdsgravfält precis i anslutning till bebyggelsen, och dessa innehåller ofta tidigkristna skelettgravar.

Det här är förstås bara en grov sammanfattning, och det finns som sagt förstås variationer, liksom andra likheter (fornborgarna tex).


Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #63 skrivet: september 30, 2012, 16:52 »
Men AndreasE är inte det du beskriver arkeologi som är typisk i mälardalen och inte typsik för mälardalen?
 
Jag är faktiskt lite skeptisk då mälardalsbegreppet används rätt slarvigt, vi har ju diskuterat det tidigare.
Men jag låter mig gärna övertygas, men du får så vara lite noggrannare med att tala om vilken arkeologi som återfinns var, och var den inte återfinns.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #64 skrivet: september 30, 2012, 19:02 »
Men AndreasE är inte det du beskriver arkeologi som är typisk i mälardalen och inte typsik för mälardalen?
 
Jag är faktiskt lite skeptisk då mälardalsbegreppet används rätt slarvigt, vi har ju diskuterat det tidigare.
Men jag låter mig gärna övertygas, men du får så vara lite noggrannare med att tala om vilken arkeologi som återfinns var, och var den inte återfinns.

Det skulle kräva en hel avhandling (och sådana finns) vilket jag inte har möjlighet att skriva på de ca 3 timmar jag hinner vara hemma efter jobbet innan jag kraschar totalt.

Självklart så finns det många berörningspunkter i dessa arkeologiska kategorier över mycket större områden än Mälardalen. Tex finner man ungefär samma gravformer över hela landet, men med olika frekvenser och varierande kronologisk spridning. Forskare har dock kunnat se att i vissa regioner så följs ungefär samma mönster över ett större område under en kronologisk period. Ett tydligt exempel (som dock inte är så relevant för den aktuella diskussionen) är spridningen av rösen och högar under bronsålder. I södra Sverige dominerar högar totalt, medan rösen dominerar i mellersta och norra Sverige. Emellan dessa områden finner man ett övergångsområde där traditionerna möts och blandas.

Det som gör Mälardalens jordbruksbygder till en relativt sammanhållen arkeologisk region är en kombination av attribut -  gravfält med en typisk kombination av gravformer, som sinsemellan har en typisk kronologi; ett gemensamt bebyggelsemönster med en generell utveckling/förändring över tid osv. Man kan även se att spridningsbilden för många olika fyndkategorier pekar ut Mälardalens jordbruksbygder som en relativt sammanhållen region.

Men som sagt, att gå in i detalj på alla dessa saker skulle kräva en avhandling (för att inte tala om tillgång till litteratur som jag inte har tillgänglig just nu). 

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #65 skrivet: september 30, 2012, 22:41 »
Det här är förstås bara en grov sammanfattning, och det finns som sagt förstås variationer, liksom andra likheter (fornborgarna tex).

Eftersom jag inte ifrågasätter likheterna inom Mälardalen så är jag mer intresserad av skillnaderna, de regionala olikheterna inom området. Jonathan Lindström redogör för en uppdelning av Mälardalen i två zoner under bronsåldern, Centralzonen i väster och norr med ett antal storbygder längs Västmanlands och Upplands dåvarande fastlandskust och den av vattenvägar genomkorsade Skärgårdszonen i Söder och Öster. Skillnaderna är visst urskiljbara under hela bronsåldern med exempelvis olikheter i gravskicket (när man i Skärgårdszonen reste gravrösen över de döda reste man istället jordhögar och skärvstenshögar i Centralzonen) och går att spåra tillbaka ända till yngre stenålder. Min undran är ifall motsvarande zonindelning är urskiljbar också i lämningar och fynd från järnåldern. Jag kan inte låta bli att konstatera att gränsen mellan Centralzonen och Skärgårdszonen motsvarar ganska exakt den medeltida gränsdragningen genom Uppland. Centralzonen motsvarar de medeltida folklanden Tiundaland och Fjärdundaland samt Västmanland och Skärgårdszonen motsvarar folklandet Attundaland och landskapet. Finns det någon skillnad i gravskick och bebyggelsemönster mellan "Attundaland" och resten av Uppland under järnåldern?

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #66 skrivet: oktober 01, 2012, 00:36 »
Nicklas Björks långa arbeten med stenåldern visar en tydlig kontinuitet efter Sveriges östra kust - från mesoilitikum till yngre bondestenålder.  När neolitiseringen börjar är det främst i dom centrala och södra inland dessa utvecklas.

I fjolårets utmärkta föredrags-serie "Ursprung, människa och samhälle" - ger Björk en rad essentiella värderingar av dessa processer, med huvudfokus på fynd och fynd-analyser från Uppland.

Som det framgår skiljer han på den mesolitiska grundkulturen och den nya jordbrukskulturens huvudområden. Dom gränser han sen drar - lite grovt - skiljer Mälarlandskapen på efter dom (grovt sätt) samma gränser som Liothilda här beskrver - i kust- versus inlands-zon, där inlandszonen dras söderut och kust-zonen norrut, från Skåne/Blekinge till Bottenviken.

http://www.youtube.com/watch?v=iPlegVu3mCM

Vad som senare händer - från bronsålder till yngre järnålder - vitnar om en likartad kontinuitet. Dom kulturella och etniska grupperingar som utvecklas under bondestenåldern hålls alltså inom dom samma landskapsramar genom dom kommande perioder. Det stämmer ju förbluffande väl med dom resultat som redan Montelius lade fram för 100 dryga år sen, där han förespråkar en befolkningskontinuitet från yngre stenålder till dagens Sverige.

Konsekvensen av traditionen efter Montelius och Björk blir alltså att den mesolitiska grundformen - en kust- och vattennära fiske- och fångst-kultur - har danat basis för järnålderns fiskare, fiskebönder och pastoralister, medan dom neolitiska samhällen som befolkade slätter och inland tillkommer som ett komplement - intill och delvis mellan dom landskap där fiske- och fångst fortfarande får dominera.

Dom kulturella och näringsekonomiska särdrag som skiljer järnålderns kust och inlandskultur har alltså rötter i tidigare epoker. Det stöder iofs. tanken om att denna skillnad - mellan fiskar och bönder - skulle vara ett grundläggande drag som skilt befolkningen i olika "kulturer" eller "ätter".

Björks kartor klargör dom skillnader som undertiden kommer skilja jordbrukets kärnområden från den äldre  fiske- och båt-kulturen. Sen kan man tänka sej att dessa tusenåriga skillnader medförde att man fick något olika, specificerade ätter eller 'folkgrupper'. 

Därmed får man räkna med att dom gamla kulturgränserna gick efter kust-zonen - från Blekinge till Bottenviken.   Av en eller annan orsak stämmer det otroligt väl med  dom gränser som källorna beskriver, mellan svear och guter/götar. Det Adam kallar "Götarnas land" torde i så fall gå från Skånes NO hörn till södra Kvarken - minst.

Sen får man dividera om befolkningen efter kusten av Hälsingland tillhört samma 'ätt' eller om dessa områden dominerats av den tredje ätten i det gamla Fenno-Skandia, kallat "finnar", "vender" eller "kvener".  Deras näringskultur var som känt baserad på dom djupare skogarnas resurser, med jakt, fiske, svedjebruk och pastoralism.

Dom nära parallellerna - i levnadsväg, kosmologi, hantverk och gravskick - mellan dom två äldsta formerna,  kan i princip likna dom paralleller och relationer som beskrivs i dom äldsta berättelser om goter och vender, jämte götar och finnar.               
 

 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #67 skrivet: oktober 01, 2012, 08:26 »
Problemet Boreas är ju fortfarande att de huvudsakliga jordbruksslätterna i Sverige är götiska. Förstår inte hur du kan blunda för det. Götabegrepoet går ju på tvärsen mot dina fiske och agrar -befolkningar.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #68 skrivet: oktober 01, 2012, 08:49 »
Kan man  överhuvudtaget tala om götar och svear? Är inte de begreppen en efterhandskonstruktion och en schimär skapad av en misstolkning av källor som antingen är mycket yngre eller skrivna av människor som inte ens var i närheten av de platser eller de människor som berörs?
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #69 skrivet: oktober 01, 2012, 09:03 »
AndreasE och Liothida.  Jag förstår mycket väl att man hittar likheter inom Mälardalen, jag har inget att invända mot det. Men för att kunna tolka Mälardalen som en enhet så måste man ju kunna säga att här, i Uppsala, Västerås, Köping och Eskilstuns finns det här och det här, men det finns inte i motsvarande miljöer i t.ex. Gävle, Örebro och Norrköping och inte bortom de orterna heller.  Sen bör man ju också kunna förklara de skillnader som finns inom regionen som Liothida påvisar.
 
 
Jag tycker att om detta vore tydligt så skulle man nog lägga gränsen relativt väl på minnet, och man borde nog inte behöva plöja genom hyllorna efter uppgifter om detta. De ivriga förespråkarna för denna regions enhet har ju inte heller kunnat/velat tala om var gränsen går och vad som indikerar den. Därför är jag fortfarande lite skeptisk, är det inte bara en akademisk biprodukt färgad av vår syn på regionsindelning?
 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #70 skrivet: oktober 01, 2012, 09:04 »
Götar nämns senast under 500-talet (antagligen på 200-talet) och verkar ha bott ungefär där dagens Göta-landskap ligger. Idag kallar sig nog en bonde utanför Falköping Västgöte och Svensk. På 500-talet kallade han sig nog Gauti/Göt. På 1000-talet kallade hans sig nog Gauti/Göt. På 1600-talet kallade han sig nog Västgöte och Svensk. Sen tror jag att det fanns en stam i Uppland som från åtminstone 600-talet kallade sig Svear. Hade du frågat en bonde från Falbygden på 600-1000-talet om han var en Svear så hade han som jag ser det garanterat sagt NEJ.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #71 skrivet: oktober 01, 2012, 09:11 »
. På 500-talet kallade han sig nog Gauti/Göt. På 1000-talet kallade hans sig nog Gauti/Göt. På 1600-talet kallade han sig nog Västgöte och Svensk. Hade du frågat en bonde från Falbygden på 600-1000-talet om han var en Svear så hade han som jag ser det garanterat sagt NEJ.

Men det där ä ju bara rena gissningar Marty, du har inget som helst belägg för detta!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #72 skrivet: oktober 01, 2012, 18:40 »
Problemet Boreas är ju fortfarande att de huvudsakliga jordbruksslätterna i Sverige är götiska. Förstår inte hur du kan blunda för det. Götabegrepoet går ju på tvärsen mot dina fiske och agrar -befolkningar.

Nu gör fortsatt ett schematisk svep baserad på dagens jordbruk och dom moderna kartor, där indelningen går efter nutidens konstitutionella och administrativa uppdelningar. Definierar du inte "götabegreppet" enbart efter det moderna Sveriges indelning av landskapen?

Läser du dagens post-koloniala Afrika-karta på samma sätt blir det också där omöjligt att förstå dom olika stammars historiska bakgrund. Vill man titta bakom dagens "verklighet" får man alltså dyka ner i olika typer material. Först då kan man förstå varför olika kulturer finns i områden som numer beskrivs tillhöra en annan "nation". Då kan man lättare förstå varför etnonym som "Finn-skogen" och "Finn-veden" ligger i "götiska" eller "svenska" områden.

Med utgångspunkt i Stig Wellinders bok om jordbrukets historia har jag har tidigare försökt nyansera din schematiska bild av dom olika kulturers geografiska fördelning i det forna Sverige. När man kan se klara generella drag efter lika kulturer i ett större område betyder det inte att andra inslag inte kan finnas inom samma område. Jag har redan begrundat hur man får nyansera en sådan bild.

Det kan alltså vara ändamålsenligt att behålla generella bilder av dom olika landskapen - utan att låsa fast dom i kategoriska schabloner. Olika kulturfolk - som daner, götar, finnar, svear och samer - har alla sina kärnområden, samtidigt som dom - med var sina näringsekonomier - har förgrenat sej efter landskapens topografi och klimat. Resultatet är alltså att vi hittar dom ekonomiska - och etnografiska - kulturerna lite om varann - och med klara lån av varandras 'specialiteter'.  Fiskarna blev småbönder och lantbrukarna fortsatte vårfiska och höstjaga. Svedjebruk i Småland och samer i södra Skandinavien vitnar om långa, etniska förgreningar.

Olika adaptioner och diffusioner har alltså skett efter naturens och klimatets gränser. Likväl kan vi beskriva olika regionala karaktärsdrag. Olika ko- och häst-raser är ju ett tydligt täcken på att även götar som finnar lärt sej jordbruk och att avla kor och hästar som anpassades deras regionala miljön. Som regionala grupper av människor och kor fick också dom olika häst-slagen olika namn -  typ "Russ" (Gotland), "Ölänning", "Färsing", "Jämthäst", "Norrländsk fjällhäst", "Dalbohäst", "Västgötahäst", etcetera. Att alla dessa hästraser numera är utdöda är givetvis en tragedi för vårt kulturarv, men det ändrar ju inte deras historiska existens - och roll i landets och folkets forntida utveckling. Numer får vi även förklara hur dom moderna svear och götar - alltså 1900-talets svenskar - kunde låta denna kulturarv försvinna.   

Slutligen får vi väl applicera dom politiska dragningar som skett under yngre järnålder och medeltid - då fusionen mellan svear, gutar och götar - under "Uppsala öd" - förde till en ny spridning av det 'svenska' jordbruket, i såväl Hälsingland som Götaland och Skåne. Dagens bild av jordbruk - från Skåne till Tornedalen - har alltså genomgått flera och olika faser av landskapsutveckling, jämte kulturell diffusion, fusion och adaption.

Vill man forska vidare i denna materien föreslår jag att vi går tillbaks till rätta tråd och basis-kartorna i Stig Wellinders utmärkta avhandling om det svenska jordbruket - och sen lägger på det vi vet om kulturhistorien. Här återges bl.a. dom geologiska förutsättningarna för effektivt lantbruk - där klimat och förekomster av brunjord redovisas region för region. Då kan man lättare förstå varför Mälardalen och 'gamla svealand' kom stå centralt i den skandinaviska lantbrukskulturens tidiga utveckling.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #74 skrivet: oktober 01, 2012, 18:54 »
Jag kan inte låta bli att konstatera att gränsen mellan Centralzonen och Skärgårdszonen motsvarar ganska exakt den medeltida gränsdragningen genom Uppland. Centralzonen motsvarar de medeltida folklanden Tiundaland och Fjärdundaland samt Västmanland och Skärgårdszonen motsvarar folklandet Attundaland och landskapet. Finns det någon skillnad i gravskick och bebyggelsemönster mellan "Attundaland" och resten av Uppland under järnåldern?

Analyser av bronsålderns kulturella och sosiala stratigrafier vittnar om en liknande skillnad mellan inland och kust-zon.

Citera

Keramiken under bronsåldern i Mälardalen uppvisar mängder av aspekter som rör både vardagsliv och
riter. På ett övergripande plan berättar den också om ett samhälle som hade goda kontakter med hela
Östersjöområdet och Centraleuropa.

Likheterna med andra kulturer har inte sin grund i  import av  enstaka kärl. Snarare är det resultatet av gemensamma traditioner när det gäller riter, bordsskick och kultur. De sydliga influenserna uppträder dessutom betydligt tidigare än man har trott tidigare.

Kemiska analyser av matrester i keramiken visar även vad man har ätit. De olika kärlen har haft skilda
funktioner som har visualiserats med olika former och ytbehandlingar. Tillsammans har kärlen bildat
funktionella serviser.

I Mälardalen var keramiktraditionen mycket strikt. Några platser avviker, speciellt några kustnära lokaler
i öster. De är platser som på slutet av bronsåldern uppvisar östliga drag.


http://www.stockholmslansmuseum.se/site_media/files/bronsalder-seminarierapport.pdf

Fördelningen i olika "kulturkretsar" - mellan Mälarn och Rodslagen - är alltså genomgående, från neolitikum till järnåldern. Hrm.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #75 skrivet: oktober 01, 2012, 20:04 »
Finns det någon skillnad i gravskick och bebyggelsemönster mellan "Attundaland" och resten av Uppland under järnåldern?

Tyvärr så är skärgårdszonen, det gamla "Roden", dåligt känt rent arkeologiskt. Det har utförs mycket få arkeologiska undersökningar, och även inventeringarna är bristfälliga. Järnåldersbebyggelsen är dock av generellt sett Mälardalsk typ, om än mer småskalig (beroende på mindre sammanhängande jordbruksmarker än i de mer centrala delarna). Det finns dock rika gravfynd (tex från Malsta utanför Norrtälje och Söderbykarl lite längre norr ut) som pekar på att en elit av generellt sett "mälardalskt" snitt funnits i området sen åtminstone folkvandringstid. De yngre järnåldersgravfälten ser ut som de i centrala Mälardalen.

De mer centrala, västliga delarna av Attundaland utgör dock en del av den Mälardalska "centralzonen" under järnåldern och uppvisar alla de typiska attributen för Mälardalen. 

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #76 skrivet: oktober 01, 2012, 20:18 »
Nu gör fortsatt ett schematisk svep baserad på dagens jordbruk och dom moderna kartor, där indelningen går efter nutidens konstitutionella och administrativa uppdelningar. Definierar du inte "götabegreppet" enbart efter det moderna Sveriges indelning av landskapen?

Varför gäller inte detta förhållningssätt begreppet svear :-)?

Jag har Stig Welinders bok och jag har ju förutom arkeologin även studerat ekonomisk historia och kulturgeografi. Jag läser inte ut samma resultat som dig. Det har kommit fram en hel del material som kastar ljus över västsveriges agrarhistoria på senare år. Mycket mer undersökningar behövs för att kunna göra några generella uttalanden om regionen som helhet. Pollenanalyser visar att det öppna skättlandskapet går tillbaks till bronsålder och i silurområdena ännu längre. Av de gammalsvenska landskapen så har det mest betydande agrarsamhället  varit och är fortfarande i Västergötland. De stora lättodlade slätterna på falbygden och runt kinnekulle saknar motstycke nordanskogs. Om du läser litteratur i ämnet så vet du redan att man har ett väldigt bristfälligt analysmaterial från Västergötland när det gäller sädesslag i det äldre materialet. Det finns på tok för få testlokaler där man gjort kornanalyser för att man hållbart ska kunna jämföra odlingsskillnader (spannmålstyper) mellan ex Uppland och Västergötland. Det har helt enkelt undersökts för få lokaler.Jag tror att bl à  Welinder poängterar detta?

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #77 skrivet: oktober 01, 2012, 20:38 »
Yngwe,

Det finns en källa från 500-talet, Jordanes! Alla som analyserat hans text instämmer i att han verkar ha god insyn i Skandinavisk geografi, speciellt på västkusten.Han lägger här stammen Gautigothi. Enligt Thorsten Andersson, Svennung  mfl är detta att översätta till Göt-Goter. Namnet hänger kvar i de  skriftliga källor vi har från medeltiden. Visst kan namnet ha försvunnit för att sedan komma tillbaka igen. Men det är en ytterst teoretisk och konstruerad tanke.Ptolemy (ca 200 e kr.)-Goutai. Jordanes (500-talet) Gautigoths och Ostrogoths, Procopius (500-talet) Gautoi. Att Gautar motsvarar Götar i medeltida källor tänker jag inte ens rabbla referenser till. Att Gauti/Gautoi/Gautar är samma namn kan du läsa mer utförligt om från Thorsten Andersson. Så jag gissar väldigt lite Yngwe.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #78 skrivet: oktober 01, 2012, 21:06 »
Jonathan Lindströms artikkel om Mälarområdet under bronsåldern beskriver också kust-zonen som en farled mellan dagens Östgötaland och Åland/Finland:

Citera

Utanför centralzonens östra del ligger i sydost den s.k. skärgårdszonen, som ytmässigt är jämförbar med
centralzonen (fig. 1). Skärgårdszonen genomkorsas av vattenleder och består av större och mindre
öar. Bronsålderns storbygder är här mer otydligt markerade, men bygderna är fortfarande tydliga.
Det som karakteriserar området i första hand är de många, långa och smala vattenleder som följer
Mälardalens sprickdalar, och de av betydelse har här namngivits.

Fastlandsleden har sträckt sig längs med hela centralzonens södra del. I väster fram till Enköping
har den legat öppen för vindar och vågor från Mälarviken, men från Enköping och vidare mot
Uppsala och Lena har farleden varit skyddad av skärgård. Efter en trång passage strax söder om
Lenatrakten öppnar sig farleden till en bredare fjärd med en mängd småöar, vilken mynnar ut mot
Ålands hav. Den självklara farleden österut bör ha gått genom den åländska skärgården över till sydvästra Finland, vilket styrks av förekomsten av skandinaviska bronsfynd i det sistnämnda området.

("Bronsålder i Stockholms län", s. 75)


http://www.stockholmslansmuseum.se/site_media/files/bronsalder-seminarierapport.pdf


Tyvärr så är skärgårdszonen, det gamla "Roden", dåligt känt rent arkeologiskt. Det har utförs mycket få arkeologiska undersökningar, och även inventeringarna är bristfälliga. Järnåldersbebyggelsen är dock av generellt sett Mälardalsk typ, om än mer småskalig (beroende på mindre sammanhängande jordbruksmarker än i de mer centrala delarna). Det finns dock rika gravfynd (tex från Malsta utanför Norrtälje och Söderbykarl lite längre norr ut) som pekar på att en elit av generellt sett "mälardalskt" snitt funnits i området sen åtminstone folkvandringstid. De yngre järnåldersgravfälten ser ut som de i centrala Mälardalen.

Vendelperioden kan kanske ses som en serie impulser "utifrån", där sambanden till Finland/Åland på den ena sidan och Götaland, Danmark och England på den andra - materialiserat sej i Uppland.

Citera

Gravarna var vid denna tid de rikaste som påträffats i Sverige. I Båtgrav XII hade den döde i båten fått med sig två tveeggade och ett eneggat svärd, två sköldar, en hjälm, ett spjut samt pilar till en båge. Därutöver glasbägare, spelbrickor, hästbetsel och redskap samt utanför båten offrade hästar och hundar.[1]
Under vendeltiden byggdes ansenliga rikedomar upp kring Gamla Uppsala förmodligen från bergsbruk och handel. Skeppen blir allt viktigare och hästarna från vendeltidens Sverige är omtalade som särskilt bra.

Den 16-typiga runraden, som de flesta runstenar är skrivna med ersätter den 24-typiga i hela Skandinavien vilket tyder på starka kungar med nära kontakter med varandra.      

De mer centrala, västliga delarna av Attundaland utgör dock en del av den Mälardalska "centralzonen" under järnåldern och uppvisar alla de typiska attributen för Mälardalen.


http://sv.wikipedia.org/wiki/Vendeltid
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ortsnamnens vittnesbörd.
« Svar #79 skrivet: oktober 01, 2012, 21:26 »
Vendelperioden kan kanske ses som en serie impulser "utifrån", där sambanden till Finland/Åland på den ena sidan och Götaland, Danmark och England på den andra - materialiserat sej i Uppland.

Alla områden är under alla perioder påverkade av impulser utifrån. Det finns ingenting speciellt "främmande" i vendeltidens Uppland. De materiella lämningarna är en kontinuitet av de man hittar under folkvandringstid. Delar av materialet är internationellt, andra delar lokalt.