Författare Ämne: Ynglingarna  (läst 47071 gånger)

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Ynglingarna
« Svar #120 skrivet: februari 18, 2011, 23:02 »
Jag säger inte att det var så, men det kan ha varit så att detta var något så för alla givet, så självklart, att man funnit det för gott att inte nämna det. Å andra sidan kan det ju vara en massiv historiervision, där man systematiskt förnekat och förminskat betydelsen av dessa kvinnor. ("Hela livet är en konspiration....")

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Ynglingarna
« Svar #121 skrivet: februari 18, 2011, 23:29 »
Att inte skilja på kultur och makt... Tänkte mig mest att den stora skillnaden på då och nutid är att religionen inte var så mycket att tro på - man visste.
Detta kan man väl hävda utifrån hur man såg på döden osv... Säker kan man ju inte vara men motsatsen vore ytterst märklig.
Trodde man på Vättar så mycket att drakhuvudet togs ned så var säkerligen kulturen närvarande i de flesta beslut som fattades.
Sålunda borde ju völvan haft stor makt när hon spann på sitt "grillspett" :-)
... Men det är ju bara vad jag tror förstås.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Ynglingarna
« Svar #122 skrivet: februari 18, 2011, 23:43 »
Tror jag vet vad du menar; en som har sett ett spöke vet ju att de finns...

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Ynglingarna
« Svar #123 skrivet: februari 18, 2011, 23:47 »
Vi ved fra Widsith-digtet (sætning 97-98) fra 600 tallet e.Kr., omhandlende ca. år 450 e.Kr., at den oprindelige titel for en "Dronning, Queen" er "dryhtcwen" (Drotkvinde). Som en matriarkalsk stamme forfordeles kvinder altid i titel, da de af stammen anses som "cynna gemyndig" (slægtens myndighed), jvf. Beowulfkvadet (sætning 612). Den tilsvarende titel for hankøn er det oldengelske "mondryhten" (Manddroten), der forekommer i det oldengelske digt The Wanderer (Eardstapa, sætning 41) fra 600 tallet e.Kr.

Snorre skriver i Ynglinga Saga (kap. 17) at overgangen fra titlen ”Drottnar” (mænd) og ”Drottningar” (kvinder), tilsammen ”Drótt”, til ”Konge” (kyn-ugr/ungr, cyn-ing) i Scyldinga-ætten sker under Kong Rig (sagnkonge, men kan ikke afvises. Se f.eks. Wessex kongen Cynric (d. 560) –”den der råder over slægten”), og i Ynglinga-ætten under Kong Dygve.

Mit gæt er at tidsrummet er ca. år 450 e.Kr. da brugen af titlen konge er tæt knyttet til at et landskab gøres til arveligt odelsjord. Dette er afsluttet nord for Ejder-strømmen ca. år 400 e.Kr., og ikke senere end ca år 450 e.Kr.

Der er, så vidt jeg kan se, flere tilfælde hvor mulige kvindelige drotter er skrevet ud af historien.

Personen Moda/Mode/Módi i Scyldinga-ætten. "Móða” er et kvindenavn. Findes på gammeldansk som ”Motha” og i runer som ”muþa”. Snorre omtaler personen som af hankøn. Måske er dette snarere en Dronning.

Personen Amage/Amaga/Magi i Scyldinga-ætten. Snorre omtaler personen som af hankøn. Måske er dette snarere en Dronning.

Kong Rædwald/Hrædwald til Øst-Anglen (617-625) havde en broder ved navn Eni, der igen havde en søn ved navn Anna (d. 653, se Bede/Bedae: ”Historia Ecclesiastica Gentis Anglorum” (Bog III:VIII, III:XVIII).
 
Vi kender til kvindenavnet ”Amma”, i runer som ”Amu” (bedstemoder), på oldnordisk. Er det et mandsnavn kan det være fra ”Ann, Onn, Ani, Áni, Oni”, der findes på oldnordisk og i runer. I Husum, Angel, syd-Slesvig tillades det ikke at pigebørn gives navnene ”Ida” og ”Anne” alene da disse navne i Angel forekommer som drengenavne.

Personen ”Ælle” omtales således i Angel-saksiske krønike for året 477 e.Kr.:

”Her cuom Ælle on Bretenlond (&) his .iii. suna, Cymen (&) Wlencing (&) Cissa, mid .iii. scipum on þa stowe þe is nemned Cymenesora, (&) þær ofslogon monige Wealas (&) sume on fleame bedrifon on þone wudu þe is genemned Andredesleage”.

Som jeg oversætter til:

”Her kom Ælle til Bretland (og) hans 3 sønner, Cymen, (og) Wlencing (og) Cissa, med 3 skibe på det sted der er navngivet Cymeneshore, (og) der nedslog mange Waliser (og) somme af dem blev drevet ind i den skov der er navngivet Andred'sley”.

I Angel-saksiske krønike er Ælle skrevet som en person af hankøn. Det mener jeg er en omskrivning af sandheden af en katolsk munk. Personen er en kvinde og Ælle nævnes som Dronning i Widsith-digtet (sætning 97-98), der viser os at vi  har dronninger i tidsrummet omkring år 450 e.Kr:

"Ond me þa Ealhhild  oþerne forgeaf,
dryhtcwen duguþe, dohtor Eadwines."

Som jeg oversætter til:

"Og mig da Ealhhild en anden gav,
Drotkvinde for gudehirden, datter af Eadwines"

Ydermere er navnet ”Ælle/Elle” i Danmark et adeligt kvindenavn i Middelalderen jvf. Ælle Nielsdatter (1443), Elle Eysdatter (Vester Horne Herred, 1521), samt Ellen Corfitzdatter.

Det var hvad jeg kunne komme i tanke om lige nu.

mvh

Flemming


Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #124 skrivet: februari 19, 2011, 00:35 »
Och ordet drottning finns väl bara i de Skandinaviska språken?

Drott är en gammal titel för kungens städföreträdare, i almenhet kronprinsen. Monarkiska titlar har långa rötter i dom gotiska språken...

http://en.wikipedia.org/wiki/Druhtinaz
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Ynglingarna
« Svar #125 skrivet: februari 19, 2011, 01:06 »
Flemming, Tackar och bugar för denna information!

Har du mer uppgifter om detta så berätta mer! Här eller i ett PM till mig.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Ynglingarna
« Svar #126 skrivet: februari 19, 2011, 07:58 »
Tror jag vet vad du menar; en som har sett ett spöke vet ju att de finns...

Så är det - har försökt att föreställa mig känslan av att åskljudet verkligen kom från Tor - går ju inte men man kan ana... Precis som vissa platser, både i skog och annat - man kan ana och då inser iaf jag att det måste ha varit otroligt kraftigt för dåtidens folk :)
Jag kan ju till exempel rekommendera alla att testa en uteseita... det är intressant (även om mitt lilla test var ganska kort - några timmar bara). Tror man inte på tomtar och troll innan så är det lätt att byta uppfattning när man börjar bli trött - då spelar hjärnan en spratt av stora mått... Jag kan bara ana hur man uppfattade detta förr. Det var som sagt: på riktigt för dem.
Lotten (runtydningen) vid Birka? Danerna lät bli att plundra pga av utfallet av några bitar ristad rönn - det är ju kanske ett bevis för kultur och makt hand i hand (?)


Flemming/
Tackar så mycket!

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Ynglingarna
« Svar #127 skrivet: februari 19, 2011, 11:18 »
Tack för ditt informativa inlägg Odinkarr. Det uppskattas verkligen. Gör gärna fler sådana inlägg om du har mer information om ämnet.

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Ynglingarna
« Svar #128 skrivet: mars 10, 2011, 15:50 »
Hur är det med arkeologiska belägg för Ynglingasagan? Kungagravarna i Gamla Uppsalas anknytning till de tre kungarna ifrågasätts ju av några arkeologer.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ynglingarna
« Svar #129 skrivet: mars 10, 2011, 19:17 »
Ifrågasätts det inte av alla nu verksamma arkeologer?  Det hoppas jag verkligen!!!!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #130 skrivet: mars 12, 2011, 00:43 »
Vi ved fra Widsith-digtet (sætning 97-98) fra 600 tallet e.Kr., omhandlende ca. år 450 e.Kr., at den oprindelige titel for en "Dronning, Queen" er "dryhtcwen" (Drotkvinde). Som en matriarkalsk stamme forfordeles kvinder altid i titel, da de af stammen anses som "cynna gemyndig" (slægtens myndighed), jvf. Beowulfkvadet (sætning 612). Den tilsvarende titel for hankøn er det oldengelske "mondryhten" (Manddroten), der forekommer i det oldengelske digt The Wanderer (Eardstapa, sætning 41) fra 600 tallet e.Kr.

Snorre skriver i Ynglinga Saga (kap. 17) at overgangen fra titlen ”Drottnar” (mænd) og ”Drottningar” (kvinder), tilsammen ”Drótt”, til ”Konge” (kyn-ugr/ungr, cyn-ing) i Scyldinga-ætten sker under Kong Rig (sagnkonge, men kan ikke afvises. Se f.eks. Wessex kongen Cynric (d. 560) –”den der råder over slægten”), og i Ynglinga-ætten under Kong Dygve.

Mit gæt er at tidsrummet er ca. år 450 e.Kr. da brugen af titlen konge er tæt knyttet til at et landskab gøres til arveligt odelsjord. Dette er afsluttet nord for Ejder-strømmen ca. år 400 e.Kr., og ikke senere end ca år 450 e.Kr.


* Håller med om att titeln 'kon unge' hör till jordbrukskulturerna, så som svear och daner (inkl. germaner och kelter). Men - jordbrukskulturerna är betydligt äldre än dom skriftliga annaler du refererar till. Åldern på titlar som 'Rig', 'Drott' och 'Konung' är troligen likt åldern på lantbruket...

http://en.wikipedia.org/wiki/Paleolithic_Continuity_Theory

* I Rigstula rider Rig ikring som drott - och avlar barn som i sinom tur avlar dom olika kast (samhällsklasser). Han ena som är Kon unge, som blir nästa drott.

* Kungens fru, som kommer föda nästa drott kallas alltså 'drottning'. 'Drotcvena' kan alltså utläggas som 'kvinnan som föder den nya drotten'. I våra dagar kallas regenten moder för 'kungamodern' evt. 'drottningmodern'.

* Drotcvena är tydligen orsaken till att engelskmännen använder det almena ordet 'kvinna' (queen) som kunglig titel. (Hon borde väl - fortfarande - ha hetat 'Drotqueen'...?)

* 'Drott' hör till dom gotiska dialekter, medan man skriver 'drett' i dansk och dansk-norska.

Ordet hänger i hop med 'dra', 'drag' och 'drått' - vilket är norrönt för 'produkt'. Direkt översatt visar 'drott' till 'den dragna'.  I det almena språket betyder 'drette'/'dråtta' - som i begreppet 'upp-dra' - att 'alstra, odla, dyrka, frambringa, framälska'. Exempel: I-drott ("självdyrkan"/"kroppsdyrkan"), drått (no. slutprodukt), avdrott (no. utbyte), fedrott (avkastning), opp-drett (no. odling), 'senedrett' (no. sen-streck). Jmfr. no.: oppdrett (odling), oppdretter (odlare), laksoppdrett, lakseoppdretteri och oppdrettsindustri.

Det norska ordet 'drette' ("drotta") visar till att man kan 'ala upp' (no) eller 'alstra fram (sv.)  - ävt.  'uppdra' - nya växter, husdjur och mänskor. Drott-ningen visar alltså till 'henne' som avlar/alar/alstrar fram den nya Drotten, som skal göra nästa generation av hertigar/hersar/heruler, vilka gör jarlarna som får karlarna som - slutligen - gör alla trälarna.

I den gamla, ursprungliga monarkin var kungen och drottningen dom centrala föräldrar och förmyndare i fortplantningssystemet. Genom det femdelade kast-systemet kom alla rikets nya invånare kom att avlas ur  den Mondrottens säd som fick ältas, näras och fostras av den urvalda Drotcvenan.  

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lucia
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Ynglingarna
« Svar #131 skrivet: mars 12, 2011, 01:08 »
Citera
Åldern på titlar som 'Rig', 'Drott' och 'Konung' är troligen likt åldern på lantbruket...

Det er jeg helt enig i.

Jeg mener at kunne vise at titlen "Konge" i hvert fald i 400 tallet e.Kr. ser ud til at blive udløst af tilstedeværelsen af "land" for et folk, dvs. arveligt odelsjord.

Men som fremstår tydeligt fra Homer: Iliaden og Homer: Odyssey er konge-titlen allerede at finde i Bronzealderen.

Alle har så travt med at påskønne det græske demokrati som en attraktiv styreform. Hvorfor en lille gruppe af mænd skulle være en bedre styreform end vort thingsystem og kongedømme ved jeg ikke helt, men jeg ved at også grækerne havde et kongedømme som oprindelig styreform.

Strabo: Geographika (Bog 9.1.20) skriver år 7 f.Kr. – 18 e.Kr om bystaten Athen's styreform:

”...Tidligere blev athenerne styret af konger (græsk ”ebasileuonto”); efterfølgende ændredes styreformen til et demokrati (græsk ”dêmokratian”); herefter var tyranner (græsk ”turannôn”) deres herrer, som Pisistratus og hans sønner;…”

Pisistratus (græsk ”Peisistratou”) bliver ca. år 560 f.Kr. ”turannôn” af Athen. Det græske demokrati genindføres af Cleisthenes år 508-507 f.Kr. Demokratiet ophørte da Athen indlemmes i Romerriget år 146 f.Kr. Den oprindelige styreform i tiden før år 560 f.Kr. var et kongedømme.

Det gemmer sig også i vore ældste folkesagn. Fra de danske landskaber kan jeg tænke på "Klinte-kongen" og "Elver-kongen", som jeg kan se må have været konger i Bronzealderen på Stevns, Møn og Bornholm, hvortil vi har disse sagn knyttet.

Godt indspark.

mvh

Flemming

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #132 skrivet: mars 12, 2011, 01:33 »
Udmerket Flemming. Kan blott påminna om Tacitus' som beskriver Sveonernas lokaliteter, antal och (imponerande) flottor - och att dom är "styrd av en konung"...  ;)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #133 skrivet: mars 12, 2011, 22:19 »
Det er jeg helt enig i.

Jeg mener at kunne vise at titlen "Konge" i hvert fald i 400 tallet e.Kr. ser ud til at blive udløst af tilstedeværelsen af "land" for et folk, dvs. arveligt odelsjord.

Men som fremstår tydeligt fra Homer: Iliaden og Homer: Odyssey er konge-titlen allerede at finde i Bronzealderen.

Alle har så travt med at påskønne det græske demokrati som en attraktiv styreform. Hvorfor en lille gruppe af mænd skulle være en bedre styreform end vort thingsystem og kongedømme ved jeg ikke helt, men jeg ved at også grækerne havde et kongedømme som oprindelig styreform.

För, under och efter Troja-krigen var Grekland tydligen styrd av gamla dynastier, numer kallad 'gudar'. Man kan alltså kolla in Zeus och Jupiter som kungalinjer, likt Egyptens Faraoer.
I kölvattnet av krigen söndras dom gamla, legala kungadömen och samhällsstrukturer - och nya regenter inför nya kulturformer där dom gamla dynastier abstraheras och stigmatiseras. 

Tyvärr utvecklar krigets segerherrar olika former för kolonialism, dvs. slaveri och feudalvälde. När befolkningen opponerar utvecklas tyrannier. När sen tyrannerna störtas får man skapa nya styrningssystem - varför regionala bystater växer fram med s.k. "folkstyre".  Därför associeras demokrati till 'frihet från tyranniet'. Med tiden kan man ändock missbruka detta princip - till att utveckla subkulturella maktstrukturer som genom suggestion får folket med på massmönstringar och upplopp för att kapa makten också i lagligt grundfästade kungadömen.
     

Citera


Det gemmer sig også i vore ældste folkesagn. Fra de danske landskaber kan jeg tænke på "Klinte-kongen" og "Elver-kongen", som jeg kan se må have været konger i Bronzealderen på Stevns, Møn og Bornholm, hvortil vi har disse sagn knyttet.


Ser man på Asene i Voluspaa hittar vi Nordens tidligaste invånare - och deras ursprungsfamilj, varifrån dom övriga europeiska kungaätter och folk härstammade.   
Det legala rättssamhälle bygger alltså på en naturlag, kallad 'arvsrätt'. Ergo får man tänka sej att alla juridiska enheter, som bostad, jord, land och civilstånd byggde på arv - och inte maktbruk. I första instans betyder det att man haft en 'kunglig' familj i mitten av alla rättssamhällen redan i civilisationens början. Det styrande adelskap bestod redan från början av dom äldsta regionala grenar från landets allra första familj, alltså kungalinjen.

Dom högre civilisationer som växte fram efter istiden byggde alla på denna princip, varför dom kunde planera över ett antal generationer och utveckla stabila samhällen och en progressiv kunskapskultur - som med åren idkade ekonomisk utveckling, hantverk och industriell produktion och handel.

Efter ett antal tusenår, när dom olika kungadömen växt sej folkrika och utvecklad rikedom på flera nivån. Först när dom som större byar var färdigt utvecklade - med en florisant handel, ståtliga palats, guldprydda marmortempel och imponerande hantverkskonst - kunde den organiserade kriminaliteten hitta något att leva av.

Frågan är givetvis om den 'fria' demokratin över lag förmår att ta i tu med friheten till att bedriva grov kriminalitet och utveckla nya statskupp, aggressioner och krig. Annars måste man tillbaks till det gamla kungadömet, där 'egalitet' och 'legalitet' var två sidor av samma sak. Då skulle även dom gamla gudarna kunna återvända...   ;)
 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #134 skrivet: augusti 20, 2011, 22:47 »
Iverksa ätten, Lodbroksätten och Munsöätten regerade från det att Ynglingaätten dog ut med Ingjald Illråde i slutet av 600 talet – till 1060 då Stenkilska ätten tog vid.

Vilken av de tre ätterena Olof tillhörde vet jag inte. Jag tror att han tillhörde Munsöätten.

Nej, alla börjar inte på vokal - men de flesta gör det. Harald Hildetand kanske var en bra vokakist?  8)

Thomas

Kungavalen i Sverige börjar först med Stenkil. Innan dess hade tronen tydligen gått i arv. Därför frågorna:

Dog Ynglingaätten värkligen ut med Ingjald?!
Var inte den s.k. Munsö-ätten också från samma linje?
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Ynglingarna
« Svar #135 skrivet: augusti 20, 2011, 23:09 »
Jag tror att Ingjald inte alls fanns utan att det är dikt. Det är inte heller rimligt att tro att tronen gick i arv.

Det tidigare Sverige bör ha varit som det senare fast med ännu större friktioner.

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Ynglingarna
« Svar #136 skrivet: augusti 20, 2011, 23:28 »
Citera
Jag tror att Ingjald inte alls fanns utan att det är dikt

Ingjald/Ingjaldur/Ingeld/Hinieldus
Ynglinga-æt nr. 23, ca. år ca. 450-500

Gift med Freawaru, datter af Kong Hrothgar (Scyldinga-æt nr. 17 )

Gift med Gauthildr, datter af Kong Algauta

Nævnes i:

Ynglinga Saga kap. 36 + 41,
Ynglingatal vers 39
Beowulf-kvadet
Skjoldungasaga
Widsith-digtet
Langfethgatal
Sögubrot af nokkrum fornkonungum í Dana ok Svíaveldi

Ynglinga Saga (kap. 37) forklarer os at en Kong Hjorvard/Hjörvarður kommer til Upsal. Jvf. Skjoldungasaga er Hjorvard konge af Øland. Denne Konge kaldes ”Ylfing” (Ylfingur var kallaður) og er derfor knyttet til Wuffinga-ætten; Kong Wuffa/Uffe Hin Spage (ca. 537-577).

Munken Alcuin skriver i et brev år 797 e.Kr. til biskop Speratus til Lindisfarne:

”Quid enim Hinieldus cum Christo?” eller ”Hvad har Ingeld med Kristus at gøre?”

Vi kan derfor slutte at Ingeld har haft status af Gud . I Langfethgatal kaldes han ”Ingialdr Starkadar fostri”. Derfor kaldes kongen i Ynglingatal (39) for "goðkynning" (gudkonge).

Jvf. Skjoldungasaga er Ingjald broder til Halfdan (Scyldinga-æt nr. 16).

Jvf. Widsith (sætning 45-49) bliver Ingeld dræbt i kongsgården Heorot af Krigsbarderne medens Rolf Krake og Hrothgar levede.

Jvf. "Sögubrot af nokkrum fornkonungum í Dana ok Svíaveldi” (1. Frá Óláfi konungi trételgju) var "Ingjalds konungs illráða af Svíaríki" gift med "Gauthildr, dóttir Algauta konungs".

Han bar tilnavnet ”illráða” (Den Ilderådende) fordi Ynglinga-ætten taber magten i hans regeringstid.

Denne konge må, så vidt jeg kan se, regnes for en faktisk konge.

mvh

Flemming




Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Ynglingarna
« Svar #137 skrivet: augusti 21, 2011, 01:27 »
Ja, jag förstår det, men jag ser det inte så.

Jag  ser det som så att Alcuins ord, Saxos berättelser och Snorre snarare tyder på en myt. Är det inte så att hos Saxos Ingjald inte är en svensk?

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Ynglingarna
« Svar #138 skrivet: augusti 21, 2011, 02:06 »
Boreas. Ingjald hade en son som blev Kung av Värmland (alltså landskapskung), Olof Trätälja. Olofs son, Halvdan Vitben, var den som lade grund till den Norska grenen av Ynglingaätten, bland annat Harald Hårfager.

Efter Ingjald upphör Ynglingaätten som Kungar i Sverige – eller rättare sagt, Kungar av oftast enbart Tiohundraland. Ingjalds ärvda Kungarike var ju enbart Tiohundraland, först när han mördat 12 andra Kungar styrde han över stora delar av Svitjod.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Ynglingarna
« Svar #139 skrivet: augusti 21, 2011, 03:09 »
Saxo: Gesta Danorum (Bog 7.10.6.1 på latin); Fr. Winkel Horn: Saxo Grammaticus - Danmarks Krønike (1911, 1. del, Bog VII: 297) skriver: "Imidlertid døde Svenskernes Konge Alver og efterlod sig Sønnerne Olaf, Yngve og Ingild" (Interea rex Sueonum Alverus decedit, Olavo, Ingone et Ingeldo filiis relictis). Han kaldes "Ingelli" i Saxo: Gesta Danorum (Bog 2.6.9.1 på latin) og "Ingellus" i Saxo: Gesta Danorum (Bog 6.6.1.1 på latin).

Jvf. Beowulf-kvadet (sætning 2022, 2025, 2064) giftes Freawaru med "Frode's søn" (suna Fródan), der er identisk med Ingeld (Ingelde). Også Saxo: Gesta Danorum (Bog 6.6.1.1 på latin) skriver "Frothoni filius Ingellus" (Frode's søn Ingeld).

Saxo har derfor 2 udgaver, og vi kan ikke rigtigt se om de er modstridende, eller om de bare angriber historien fra to forskellige sider.

Jvf. Widsith-digtet (sætning 45-49) bliver Ingeld (Ingeldes) dræbt i kongsgården Heorot, Gl. Lejre af Krigsbarderne medens Rolf Krake og Hroðgar levede, dvs. ca. år 450-494 e.Kr. Dette er gentaget i Beowulf-kvadet (sætning 2032-2068) og i Saxo: Gesta Danorum (Bog II, VI, VII).

Efter 10 års arbejde med Widsith-digtet har jeg endnu ikke fanget digtet i historisk fejl. Når samtidigt Beowulf-kvadet understøtter Widsith-digtet, og Saxo har samme beretning, må jeg sige at Ingeld er en af de konger jeg regner for helt sikre i Ynglinga-ættens kongerække.

Jeg har i flere år forsøgt at indsamle og forstå ætternes heraldik (hariwalda-mærker) fra 300 tallet fremefter. Fra hvad jeg kan se er "Den opadvendte trekant" Skjoldunge-ættens mærke.

Ynglinga-ættens mærke mener jeg er "Den nedadvendte trekant", som jeg tror er udviklet fra grundmærket til en kvinde fra Skilfinga- og Scyldinga-ætten. Dvs. Ynglinga-ætten opstår fra en kvindelig prinsesse til Skjoldungerne, der ikke var tronarving, og derfor kan starte egen slægt andetsteds.

Det ser ud til at Ynglinga-ætten og Frankernes æt udvikles fra den afledede Skilfinga- og Scyldinga-æt, der har kontrol over Litlæheret, Øst-sjælland; Winnyngheret, Fyn og Musse Herred, Lolland. Heraldikken mener jeg afspejler den biologiske æt-forbindelse. Ynglinga-ætten er derfor, når vi alene ser på heraldik, udviklet fra Skjoldunge-ætten.

Ingeld's æt, og dermed Ynglinga-ætten, ser ud til at være tæt knyttet til Skjoldunge-ætten.

mvh

Flemming