Författare Ämne: Ynglingarna  (läst 47076 gånger)

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #160 skrivet: juni 19, 2012, 17:38 »
Boreas!Ansluter du dig till Europas historia i de termer, som bl a framförs i Terry Jones TV-serier?

Tror Jones är inne på rätt väg - allt vad jag sett av honom. Vad du vidare skriver sammanfaller i grovt med vad jag annars fått reda på...  ;)

Citera

Jag menar också att det står klart att Romerska Rikets "arvtagare" är Romersk Katolska kyrkan. I egenskap av arvtagare anammar man de "örövringsmetoder", som romarna använde. I regel slutade detta med att romarna samarbetade med 1/3 av befolkningarna, vilka i samverkan med armén förslavade ca 1/3 av befolkningarna och likviderade den ca 1/3, vilken tillhörde de "nationsbärande" eltiterna samt de som hade kunskaper (från ofödda till de äldsta).


Slavhandlarna som följde i Caesars fortspår profiterade stort på imperatorns framgångar i gamla Frankland. På en och samma dag kunde han avverka drygt 40.000 slavar genom att sälja dom en gross - häradsvis...

Specielt var adliga slavar eftertraktade. På så sätt fick erövrarna bort den inhemska infrastrukturen och kunde insätta egna adliga - jämte endera 'krigshjältar' - direkt in i den gamla adelns gårds- och häradssäten. Så tog man livet av dom gamla, legala monarkier, bit för bit...

Citera
   

Romersk Katolska kyrkan omsätter sina "kunskaper/metoder genom att bl a få de nya kristna att förstöra gamla skrifter och undanröja kunskap, t ex traditionsbevarare, om sin historia mm. Begreppet "kättersk" uppfanns långt senare, men för de nykristna så framställdes innehav av för kyrkan hotande kunskaper (skriftlig/muntlig) på likartat sätt som så småningom kätteri, så befolkningarna förstörde självmant vad de hade. Ytterligare så skriver man om historien i syfte att befokningarna skall få en Romersk Katolskt förhärligad historia, typ Beda i England, vilket ersätter vad man förstör. Upplägget är lömskt, så det är inte helt lätt för nutiden att urskilja falskt eller "vrängt" från korrekt. Allt är blandat. Ingår Rimbert, Adam, Saxo etc i denna strategi kanske?

Det är en misstanke många haft, men å historiker vågat utreda. Den gamla, klerikala maktstrukturen - och dito tankekultur (typ 'dialektik', 'relativism' och tron på antikens kulturer som 'övertro', alltså religion) - finns fortfarande som "maktfaktor" inom en rad europeiska akademier...  :-[ 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Ynglingarna
« Svar #161 skrivet: juni 19, 2012, 18:15 »
Ren spekulation - med mindre du har belägg i något nytt. Språkhistorien - och så långt jag vet arkeologin och genetiken - talar ju för motsatsen - alltså inga 'invasioner'...

De skriftliga källorna Prokopios och Snorre talar dock om betydelsefulla invandringar söderifrån.

Och så länge vi inte har några andra bevis kan vi bara ägna oss åt ren spekulation...

[spekulation] Religionen (Oden, Njord och Yngve-Frej), runorna och folkvandringstidens guldskatter kom till Norden via det som idag är Tyskland. Mycket av detta bör ha mellanlandat på Fyn (precis som Ynglingasagan säger!). Exakt vilka spår Herulerna lämnade efter sig är svårare att säga (osäkra spår är runinskrifterna med "ek erilaz" och stormanstiteln Jarl).

Så mycket importerade vapen och annat gods har nedlagts i storhögarna och båtgravarna att man lätt kan misstänka att den döde själv härstammade från något av gravgåvornas ursprungsländer. I de fall föremålen har tillverkats lokalt är deras utformning ofta inspirerad av kontinentala förebilder.

Man kan också ana en förmedeltida västgermansk influens på de nordiska språken. Båt, segel/sejl, åra, kläde, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag... skulle kunna vara exempel på sådana ord. Det finska kuningas kan väl precis lika gärna vara ett lån från urvästgermanskan som från urnordiskan och kanske har de skandinaviska språken precis som finskan fått ordet från mäktiga västgermanska invandrare. [/spekulation]

Genetiken bevisar väl inte så mycket eftersom människor från länderna omedelbart söder om Östersjön och Nordsjön har flyttat upp till Norden under hela vår skrivna historia...

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Ynglingarna
« Svar #162 skrivet: juni 19, 2012, 18:22 »
Enligt vedertagen språkforskning är Germanska eller snarare protogermanska en äldre avknoppning än keltiska.

Huruvida invandring eller inte, krigiskt eller kulturpåverkan pekar väl dna forskningen att bärarna av indoeuropeiska språket, kulturen in de facto påverkat genpolen starkt. På kvinnosidan mer differentierat vilket stämmer bra med erövrare, slå ihjäl männen. Sverige är intressant och uppland mycket, starka genetiska rötter med finnar och för östsverige med baltikum. Detta förklaras inte med senare invandring utan om mer omfattande tidiga skilnader inom skandinavien. Huruvida återvändare skapade/påverkade ynglinga ätten bör vi beakta själva fenomenet med anknytning till Svitjod det stora. Det kan vara fosila minnen om den indoeurpeiska expansionen som utgick från slättlandet norr om svartahavet-kaspiska havet. För germanskdel svartahavet över polen och för balto-slavisk samma men över baltikum.
Erik

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ynglingarna
« Svar #163 skrivet: juni 19, 2012, 18:36 »

Genetiken bevisar väl inte så mycket eftersom människor från länderna omedelbart söder om Östersjön och Nordsjön har flyttat upp till Norden under hela vår skrivna historia...

Glöm inte att Fenno-Skandia var fullt i fork redan under bondestenålder och bronsålder.

Enligt Jordanes (et al) skedde migrationerna helst från Skandinavien.

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #164 skrivet: juni 19, 2012, 19:23 »
Så mycket importerade vapen och annat gods har nedlagts i storhögarna och båtgravarna att man lätt kan misstänka att den döde själv härstammade från något av gravgåvornas ursprungsländer. I de fall föremålen har tillverkats lokalt är deras utformning ofta inspirerad av kontinentala förebilder.

Man kan också ana en förmedeltida västgermansk influens på de nordiska språken. Båt, segel/sejl, åra, kläde, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag... skulle kunna vara exempel på sådana ord. Det finska kuningas kan väl precis lika gärna vara ett lån från urvästgermanskan som från urnordiskan och kanske har de skandinaviska språken precis som finskan fått ordet från mäktiga västgermanska invandrare. [/spekulation]

Nu innehåller ju inte båtgravarna jättemycket importföremål. Vissa kategorier (tex glasbägare) är ju alltid hitimporterade, men de flesta vapen och dräktdetaljer i båtgravarna är inhemska arbeten. Sen ser ju vissa föremålskategorier, tex svärd, sköldar osv i stort sett likadana ut över stora delar av Europa. De ingick i ett sorts pan-europeiskt elitpaket som alla ville ta del av.

Och urnordiskan var ju inte någon avlägsen släkting till västgermanskan. Talare av många västgermanska och norgermanska dialekter under yngre järnålder kunde nog förstå varandra med lite vilja. Är det inte lika troligt att många av dessa ord helt enkelt fanns i båda dialektgrupperna med gemensamma ursprung i urgermanskan? 

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Ynglingarna
« Svar #165 skrivet: juni 19, 2012, 20:15 »
Nu innehåller ju inte båtgravarna jättemycket importföremål. Vissa kategorier (tex glasbägare) är ju alltid hitimporterade, men de flesta vapen och dräktdetaljer i båtgravarna är inhemska arbeten. Sen ser ju vissa föremålskategorier, tex svärd, sköldar osv i stort sett likadana ut över stora delar av Europa. De ingick i ett sorts pan-europeiskt elitpaket som alla ville ta del av.

Okey. Som alltid handlar det om kulturella influenser från det som idag är Tyskland, Nederländerna, Frankrike och i förlängningen från Rom, Bysans och Främre Orienten. Men då influenserna är så pass påtagliga och enkelriktade som de synes vara finns det starka skäl att misstänka att det var immigranter (eller kolonisatörer om man så vill) som förde med sig kulturen hit med ringsvärd och romersk-inspirerade hjälmar och allt.

Och urnordiskan var ju inte någon avlägsen släkting till västgermanskan. Talare av många västgermanska och norgermanska dialekter under yngre järnålder kunde nog förstå varandra med lite vilja. Är det inte lika troligt att många av dessa ord helt enkelt fanns i båda dialektgrupperna med gemensamma ursprung i urgermanskan?

Tittar man på gotiskan så hittar man inga ord som är direkt besläktade med båt/boat/Boot, segel/sail, kläde/clothing/Kleidung och konung/king/König. Att orden båt och åra kan vara gamla lån från anglo-frisiska-saxiska indikeras av att dessa ord inte följer ljudlagarna (jfr ek - oak, ed - oath, get - goat etc.). Veckodagarnas namn är lika i väst- och nordgermanska språk, medan goterna tycks ha använt andra namn.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #166 skrivet: juni 19, 2012, 20:43 »
Okey. Som alltid handlar det om kulturella influenser från det som idag är Tyskland, Nederländerna, Frankrike och i förlängningen från Rom, Bysans och Främre Orienten. Men då influenserna är så pass påtagliga och enkelriktade som de synes vara finns det starka skäl att misstänka att det var immigranter (eller kolonisatörer om man så vill) som förde med sig kulturen hit med ringsvärd och romersk-inspirerade hjälmar och allt.

Eller så besökte skandinaver kontinenten, tex för att tjänstgöra i olika arméer, och tog med sig föremål och idéer hem. Är inte det troligare, då vi inte ser några arkeologiska tecken på någon nämnvärd kolonisation utifrån? Importföremål från kontinenten uppträder redan under förromersk järnålder och verkar bara ha blivit vanligare med tiden. Vi kan ju till och med se i det arkeologiska materialet vilka vägar många av importföremålen tog på vägen hit.

Sen är det väl inte helt sant att influenserna var helt enkelriktade. Den skandinaviska djurornamentiken fick en betydande spridning utanför Skandinavien, och tex d-brakteater blev populära hängen bland rikare kvinnor på kontinenten efter att de i stort sett slutat tillverkas här uppe.   

Utloggad 123hopp

  • Stammis
  • Antal inlägg: 377
SV: Ynglingarna
« Svar #167 skrivet: juni 19, 2012, 21:10 »
Jag undrar om nån gång under tiden någon försökte förklara vad var meningen med namnet Yng (Ing) eller
Yngve (Yngvi). Hade "yng" något att göra med "ung" (se svenskans - yngre; yngst) så "Yngvi" kunde vara "Ung god från ett vi", eller?

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Ynglingarna
« Svar #168 skrivet: juni 19, 2012, 21:51 »
Eller så besökte skandinaver kontinenten, tex för att tjänstgöra i olika arméer, och tog med sig föremål och idéer hem. Är inte det troligare, då vi inte ser några arkeologiska tecken på någon nämnvärd kolonisation utifrån?

Finns det några skriftliga källor (romerska eller nordiska) som tyder på att det skulle kunna ha gått till på det viset, eller är det bara en populär teori? Vi vet att det förekom under vikingatiden att nordbor tog tjänst utomlands, vilket stöds av såväl bysantinska och frankiska källor som av Snorres kungasagor. Men längre tillbaka har vi ju Ynglingasagan som berättar om en ganska genomgripande kolonisation, med religionsskifte, införande av nya seder, skrivkonst mm. Allt är visserligen bara sagor, nedtecknade hundratals år efteråt, men nog kan man utgå från att de fornnordiska sagorna är baserade på händelser som verkligen har inträffat.

Hur skulle förresten kolonisation yttra sig arkeologiskt annat än som exempelvis högstatusgravar med vapen och smycken av kontinental typ?

Sen är det väl inte helt sant att influenserna var helt enkelriktade. Den skandinaviska djurornamentiken fick en betydande spridning utanför Skandinavien, och tex d-brakteater blev populära hängen bland rikare kvinnor på kontinenten efter att de i stort sett slutat tillverkas här uppe.

Såväl brakteater som djurornamentik är väl från början något som kommit utifrån? Naturligtvis utvecklade nordborna egna stilar med tiden. Men själva idén att tillverka brakteter, liksom guldet de gjordes av importerades ju.

Kan inte de nordiska d-brakteaterna som hittats på kontinenten ha använts som betalningsmedel för en del av importen av glas och finare textilier?

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #169 skrivet: juni 19, 2012, 22:58 »
Castor

Det finns massor om Nordbor som tjänstgjort i romerska arméer. Från Illerup som består av en armé från Västsverige/Norge kring 200 e kr. Graven från Fullerö med ring som utdelats för gott arbete i Rom. Eketorp som hade fällgaller och anlades efter romersk förebild. I senaste Fornvännen beskriver Svante Fisher ölänningar som erhållit Solidi för sina tjänster. Man har varit i romersk tjänst under flera generationer. Exemplen går att ta fram i massor. Vissa regioner i Sverige som exempelvis VG får in mer betalning antagligen för militära aktiviteter under FVT än under Vikingatid.

Marty

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #170 skrivet: juni 20, 2012, 00:18 »
Finns det några skriftliga källor (romerska eller nordiska) som tyder på att det skulle kunna ha gått till på det viset, eller är det bara en populär teori?
Hur skulle förresten kolonisation yttra sig arkeologiskt annat än som exempelvis högstatusgravar med vapen och smycken av kontinental typ?

Oberoende av skriftliga källor så har vi gott om arkeologiska lämningar som tyder på att det är en teori som stämmer. Som Marty skriver så har man tex genom att analysera solidi på Gotland, Öland och Bornholm kunnat visa att de kommit in vid ett antal diskreta tillfällen, och dessa har genom stämpelanalyser kunnat knytas till specifika utbetalningar som gjorts av olika väst- och östromerska kejsare.

Arkeologiskt så skulle kolonisation tex yttra sig i form av någon sorts störning av bebyggelsekontinuiteten, tex en omorganisation av bebyggelsen, eller en samtida förstörelse av centrala platser samtidigt som nya etableras. Man skulle nog även förvänta sig att kolonisatörerna förde med sig mer än bara exklusiva föremål, utan även kom med tydligt identifierbara byggnadstraditioner, både på hus och gravar, och tex nya vardagsföremål som keramikformer osv.

Inget av detta går att se i det svenska materialet. Förändringar sker hela tiden, men det finns inga tydliga brott då flera av dem sker samtidigt. I mellansverige så är bebyggelsekontinuiteten mycket stor mellan yngre bronsålder fram till folkvandringstid/vendeltid. Då börjar en långsam, många generationer lång process under vilken fler och fler boplatser lämnar åkermarken och flyttar upp på impedimenten (där de legat fram tills idag). Detta var dock som sagt en långsam process. När storhögar och båtgravar dyker upp så kommer storhögarna snarast norrifrån, där de dyker upp under romersk järnålder (i sin tur under påverkan från Norge), och båtgravarna kan möjligtvis ses som en vidarutveckling av kammargraven, en gravtyp som varit vanlig hos eliten sedan förromersk järnålder. 

Såväl brakteater som djurornamentik är väl från början något som kommit utifrån? Naturligtvis utvecklade nordborna egna stilar med tiden. Men själva idén att tillverka brakteter, liksom guldet de gjordes av importerades ju.

Kan inte de nordiska d-brakteaterna som hittats på kontinenten ha använts som betalningsmedel för en del av importen av glas och finare textilier?

Nja, djurornamentiken anses utvecklas bland germanska grupper, däribland i Skandinavien, vid tiden för romarrikets fall. Det är romersk ornamentik som helt tas upp och omformas till en helt egen och originell stilform.

Brakteater som vi känner dem utvecklades här uppe, möjligtvis inspirerade av romerska medaljer. Den kopplingen är dock inte helt säker, då det är ett ganska stort tidsglapp mellan de skandinaviska medaljkopiorna och de första regelrätta brakteaterna. Att de inspirerats av en utländsk grupp föremål (och tillverkades av ett material som inte var inhemskt) gör dem väl inte mindre skandinaviska? Det mesta i konsthistorien har väl byggt på någonting äldre.

Och skandinavier har ju arbetat med guld sedan senneolitikum, så att en föremålsgrupp tillverkats av guld gör dem ju inte främmande?

Väldigt många av de d-brakteater som hittas på kontinenten är kontinentala arbeten efter skandinaviska förlagor, ofta ganska klumpigt gjorda sådana. Dessutom började man tillverka dem i brons, vilket aldrig gjordes i Skandinavien.   

 

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Ynglingarna
« Svar #171 skrivet: juni 20, 2012, 01:07 »
Eller så besökte skandinaver kontinenten, tex för att tjänstgöra i olika arméer, och tog med sig föremål och idéer hem. Är inte det troligare, då vi inte ser några arkeologiska tecken på någon nämnvärd kolonisation utifrån? Importföremål från kontinenten uppträder redan under förromersk järnålder och verkar bara ha blivit vanligare med tiden. Vi kan ju till och med se i det arkeologiska materialet vilka vägar många av importföremålen tog på vägen hit.

Selvfølgelig har du ret i, at langt hovedparten af de udenlandske genstande er importerede, men den statistik kan du ikke bruge til at afgøre, om et konkret fund skyldes import eller indvandring - så er den Rudbeckianske konklusion givet på forhånd. Hvilke tegn skal vise en kolonisation udefra? Hvad er en kolonisation? Er det en ny befolkning? Hvordan adskiller man importfund fra fund, der skyldes assimilation af et internationalt lejesoldatfolk på t.eks. 10% af den eksisterende befolkning?

I Uppsala finder man noget, man hævder er inhemsk udvikling påvirket af international kultur, men på den tid ændres gravskikken mod ligbrænding i fladmarksgrave, hvor der kun er få spor af det enkelte menneske og gravgods. Skulle indvandrerne bygge andre huse end svearne? Skulle de medbringe deres keramik i store mængder?  Smides metallet bort eller smeltes det om? Vi har en kongshøj eller en bådgrav ca. hver generation, men hvor længe beholder en assimileret indvandrer sine medbragte ting?

Den først udgravne høj er fra 50 år efter herulernes ankomst, idet Ottarshøjen muligvis skal ses i forbindelse med det hunnisk/østgermansk påvirkede Högom og deres norske lejesoldatforbindelse. Uppsala-højenes genstande er brændt til uigenkendelighed, men alligevel ligger der i Østhøjen to daglige brugsgenstande, som normalt tilskrives en hunnisk/østgermansk nomadekvinde + en række genstande af international karakter. Hvor meget var overhovedet typisk lokalt i et Norden, hvor 400-tallets våbengrave tyder på tæt forbindelse til lejesoldaterne ved Limes, og hvor guldet strømmede til Norden?

Over for dette står, at der notorisk ankom en herulsk kongeslægt med sit følge af berygtede internationale lejesoldater, som skal placeres et eller andet sted på den Skandinaviske Halvø. Det kan en seriøs arkeolog ikke tillade sig at se bort fra. Det mest logiske sted at lede, er der, hvor der opstod en ny kultur, som mindede om den, de medbragte - og der hvor handel og jernudvinding gav mulighed og behov for at knytte erfarne lejesoldater til sig. Vendelkulturen var et sådant radikalt brud med fortiden på det pågældende tidspunkt.

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #172 skrivet: juni 20, 2012, 08:41 »
Troels-Andreas

Om Herulerna var "hemvändare" med ett usprung i Skandinavien så blir deras återkomst svår att finna arkeologiskt. Hemvändare passar för mig bra in i distributionen av Erilarinskriptioner etc. I så fall borde Herulerna ha sitt ursprungsområde i Västsverige/Sydnorge =Illeruparmé och en återkomst till exempelvis Mälardalen skulle vara svår att se, men möjlig.

Herulerna som jag tror har återvänt till Skandinavien (vet ej var) skall sättas in i ett sammanhang med ett samhälle där stora mängder individer under många generationer tog del i utländska krigståg som legosoldater/hjälptrupper osv.

Marty

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Ynglingarna
« Svar #173 skrivet: juni 20, 2012, 09:46 »
Marty - At herulerne skulle være "hemvändare" skyldes en fejlagtig tysk oversættelse af Jordanes i 1800-tallet, som er blevet hængende fast i Norden - antageligt bl.a. fordi den støttede, at goterne kom derfra. Af svenske historikere og sprogfolk har både Lauritz Weibull, Lönnroth og Ellegaard gjort opmærksom på misforståelsen.

Vi ved ikke, hvor herulerne kom fra, men intet i litteratur eller arkeologi peger på den Skandinaviske Halvø, hvor deres rejse endte, da de fulgte "guldets" vej.

Intet tyder heller på, at de har haft noget med romersk jernalders våbenofre at gøre. "ErilaR"-skaftet i Kragehul dateres i dag til våbenofrenes sidste fase som Finnestorp.

Og mens vi er ved misforståelserne: Jordanes skrev ikke, at danerne stammede fra svearne, som det ofte oversættes af jer. Han skrev, at de begge havde deres rod i det ukendte folk, Vinivilot. Det kan tolkes sådan, at også svearne stammede et andet sted fra - og det bliver ekstra spændende, når man kombinerer det med Paulus Diaconis tidligere navn for longobarderne, Vinili. Og vi skal jo ikke glemme, at store dele af Mälardalen lå under vand i gammel tid - så hvor meget er overhovedet "inhemsk" udvikling i et lidt længere perspektiv? Er det politisk begrundet ønsketænkning? 

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #174 skrivet: juni 20, 2012, 11:14 »
Troels.
Jag kan Götaland bäst och ser här en extrem kontinuitet med stor och stadig befolkning i de centrala delarna. Kontakterna med omvärlden är omfattande men från Romersk Järnålder (och antagligen längre tillbaka) så finns inga spår av stora invandringar eller andra större dramatiska förändringar. Du beskriver en helt annan bild för Svealand vilket inte stämmer med den bild arkeologer från den regionen ger. Är det så att det är just Svealand där dessa dramatiska händelser ägt rum eller gäller det även Danmark och Götaland? I grunden tror jag att Svenska arkeologer är mycket mindre smittade av nationell prestige och tradition i sin forskning än exempelvis Danska och Norska. Det vore i Sverige idag mycket opportunt och smart att som forskare stötta en idé om att en invandrargrupp är bakom den Svenska riksbildningen. Trots detta är det främst danska forskare som kommer med dessa idéer vilket är mycket intressant i sig. Exempel på detta är Heruler i Svealand, Hunner i Sverige och Knut den Store som regent i Sigtuna.
Marty

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Ynglingarna
« Svar #175 skrivet: juni 20, 2012, 11:24 »
Vinoviloth liknar sami vilket för tanken mer till kväner än Longobarder. Detta blir intressant utifrån det faktum att var vi har mest genetiskt inflytande av Finsk Ugriskt dna N är just i Uppland utöver norrbotten.
Erik

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Ynglingarna
« Svar #176 skrivet: juni 20, 2012, 11:43 »
Vingulmark mellan Ranrike och Raumarike är nog mest troligt eftersom Vinovilith nämns i samma stycke som Aeragnaricii och Raumarici.


Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Ynglingarna
« Svar #177 skrivet: juni 20, 2012, 11:58 »
Men att de mest liknar Sami  ;D

Vi borde mer titta på namnes betydelse som visserligen är diskuterade inom språkforskning men där förståelsen för protogermanska-proto indoerupeiska mer handlar om detaljer än övergripande mening. Svear, vi som hörsamman, Gautigoth, geat de som bor vi den som rinner (Göt, Gautälven som är det älder och ursprungliga namnet) alltså de som bor vid Götaälv(nybildat namn). Med andra ord  två olika stammar.
Ergo - två olika namn på två då olika folk där av olika anledningar namnet på svearna gled över till ett större land. Jämför Angler-England, Franker-Frankrike, Ruser-Ryssland, Polaner-Poland, Daner-Danmark, Finnar-Finland o.s.v. Namnet på den mytologiska ätten bland Svearna var Ynglingar. Yng-Ing noa namn på Frö.
Erik

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Ynglingarna
« Svar #178 skrivet: juni 20, 2012, 12:26 »

Brakteater som vi känner dem utvecklades här uppe, möjligtvis inspirerade av romerska medaljer. Den kopplingen är dock inte helt säker, då det är ett ganska stort tidsglapp mellan de skandinaviska medaljkopiorna och de första regelrätta brakteaterna. Att de inspirerats av en utländsk grupp föremål (och tillverkades av ett material som inte var inhemskt) gör dem väl inte mindre skandinaviska? Det mesta i konsthistorien har väl byggt på någonting äldre.


Ursäkta en dum fråga, men vad är det för skillnad mellan "skandinaviska medaljkopior" och "regelrätta brakteater"? Brakteaterna brukar väl i allmänhet dateras till 400 - 500-tal. A-, B- och C-brakteater har motiv som mycket ofta kan härledas till romerska förebilder - kejsaren med eller utan häst, Victoria etc., medan D-brakteaterna pryds av mer eller mindre abstrakt djurornamentik. Men bortser man från bildmotiven så har alla typer av brakteater och medaljkopior det gemensamt att de har en hängögla i form av ett guldrör monterat med öppningarna vinkelrätt mot guldplattan. Många äkta romerska guldmedaljonger med pålödda hängöglor daterade till 300-talet har hittats i Öst-Centraleuropa. Bland dessa troligtvis östgermanska verk finns även "barbariska" kopior av romerska medaljonger. Högst troligt är att det är dessa som är föregångarna till de nordiska brakteaterna...

http://www.archeo.uw.edu.pl/zalaczniki/upload678.pdf

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ynglingarna
« Svar #179 skrivet: juni 20, 2012, 12:52 »
Men att de mest liknar Sami  ;D

Vi borde mer titta på namnes betydelse som visserligen är diskuterade inom språkforskning men där förståelsen för protogermanska-proto indoerupeiska mer handlar om detaljer än övergripande mening. Svear, vi som hörsamman, Gautigoth, geat de som bor vi den som rinner (Göt, Gautälven som är det älder och ursprungliga namnet) alltså de som bor vid Götaälv(nybildat namn). Med andra ord  två olika stammar.
Ergo - två olika namn på två då olika folk där av olika anledningar namnet på svearna gled över till ett större land. Jämför Angler-England, Franker-Frankrike, Ruser-Ryssland, Polaner-Poland, Daner-Danmark, Finnar-Finland o.s.v. Namnet på den mytologiska ätten bland Svearna var Ynglingar. Yng-Ing noa namn på Frö.

Jag tror vi snarare skall jämföra med de på kontinenten levande Sveber - Goter. Där Goter också kunde räknas som sveber, och på samma sätt kunde Götar kanske räknas som Svear.