Skidor, slädar dragna av hästar, renar och ev. hundar bör ju också ha varit viktiga sätt att ta sig fram och att transportera varor under snörika vintrar.
Dom äldsta slädarna vi känner till är på samma ålder som dom äldsta stockbåtarna - ca. 10.000 år gamla. Båtar, skidor och sleder var mao. inget okänt för dom pionerer som befolkade Norden efter istiden. Ej häller dragdjur.
Man har utgått från att den ca. 10.000 år gamla sleden man hittat i Finland varit byggt för hundar. På bakgrund av dom fynd man numer har av ren och älg från Ahrensburg/Bromme/Skåne-tiden (Yngre Dryas) kan man mistänka att också renar blivit använda - redan i dom senare delar av istiden.
Ett principiellt vägnät över (relativt) stora avstånd törs ha existerat vinterstid - hursomhälst - sen stenåldern. När man sen hittar välbyggda och (även) stenlagda vägar från svensk bronsålder - med nerfilade spår vagnhjul - så ger det givetvis prov på at transportbehovet fått skandinaverna göra både vagnar och vägar för sommartida färdsel -
också.
Behovet för transport, handel och vandel var tydligen rätt stort när Östersjön gick in i bronsåldern. Det förefaller alltså sanolikt att man redan på denna tid haft regionala vägnät - som på endera ände haft anknytning till omliggande sjöar, älvar och havsvikar.
På så sätt fick man redan under stenåldern fasta vägar mellan diverse natur-ressurser och befolkningar med dito behov. Undertiden fick man igång trafik till ikringliggande regioner. Långväga transport av flinta, kvarts, skifer, asbest och bernsten visar på ständig, regional handel efter Skandianviens kustar dom senaste 10.000 år. Till tider är den ävn inter-regional. Inlandshandeln efter älvarna över Nordkalotten - från Tromsö till Torneå - är drygt 8.000 år.
Så snart folk började befolka inlanden fick man - i all huvudsak - frakta salt och havsfisk från närmaste hamn. Transportbehovet - sogar genom hela regioner - törs alltså vara lika gammalt som saltbehovet.