Om tingsplatser i Gamla Uppsala och andra platser

[Piankhy]

Arkeologen Alexandra Sanmark studerar tingsplatser:

I Vetenskapsradion Historia uppmärksammas också ny forskning om vikingatidens motsvarighet till våra riksdagar – tingsplatserna. Enligt de fornnordiska sagorna var det på tingen som kungar avsattes och rättvisa skipades, men enligt arkeologen Alexandra Sanmark var de också en viktig hörnsten i vikingarnas kolonisation av Europa.

- Så fort man etablerade sig på Nordatlantens öar anlade man tingsplatser för att befästa kontrollen över området, berättar hon.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=407

I programmet nämns tingshögen i G:a Uppsala, men hur mycket tilltro kan man ha till att det hölls ting eller andra sammankomster på denna plats?

[AndreasE]

Hur menar du?

Rent generellt så är det ju väldigt svårt att veta vilka platser som varit tingsplatser, om inte tex en runsten nämner att en plats har varit det. Annars är ju samtida källor otroligt fåtaliga. När man talar om tingsplatser så består beläggen oftast av medeltida traditioner som sedan har skrivits ned. Tex höll Gustav Vasa ting på Tingshögen i Gamla Uppsala, troligtvis för att det fanns en senmedeltida tradition om att det var det högen ursprungligen hade använts till. Självklart kan vi ju dock idag inte säga med säkerhet om sådana traditioner har sin grund i ursprungliga förhållanden.

Ofta så anses det dock mycket troligt att centralplatser som Gamla Uppsala, Uppåkra och Gudme rimligtvis även fungerat som tingsplatser.

[Yngwe]

Det som slagit mig är att när det gäller tingshögar så förlitar man sig på traditionen, men när det gäller domarringar avfärdar man den....

[AndreasE]

Jag är inte så säker på att man förlitar sig på traditionen när det gäller tingshögar heller. Jag kan inte komma ihåg att jag har läst någon forskare som med säkerhet har påstått att tex tingshögen i Gamla Uppsala verkligen varit en tingshög under järnåldern.

Däremot så har tex Signhildskulle i Fornsigtuna lite försiktigt tolkats som tingshög då den vid arkeologiskt undersökning visade sig sakna en begravning. Liknande tankar har framfört om tingshögen i Gamla Uppsala, som aldrig slutundersökts men som länge påstods vara tom efter att man hade utfört sonderingar i den. Den bilden har dock förändrats då man verkar ha visat att den har ett mittröse, så man har återgått till att vara agnostisk vad gäller dess status som gravhög.

Många domarringar är dock betydligt äldre än tex Mälardalens storhögar, vilket nog har gjort det lättare för forskningen att avfärda namnet som en sentida tradition med tveksam koppling till deras ursprungliga funktion.

[Yngwe]

Ja och när der sen avfärdats av rätt människor är det avfärdat. Har dock svårt att se någon självklar gräns för muntlig tradition emellan domarringarnas ålder och tingshögarnas. Även med medeltida mått är de båda urgamla och en tradition som är livskraftig nog att överleva 500 år borde rimligen också kunna överleva 800 år....
 
Sen förstår jag inte varför en grav skulle tyda på att det inte också kan vara en tingsplats, vare sig det gäller domarringar eller kullar.
 
 

[AndreasE]

Absolut, det är väl något av ett felslut att anta att det antingen är en grav eller en tingsplats. Självklart kan förhistoriska monument haft många olika funktioner.

Sen är väl kanske domarringarnas problem att där de är vanliga så finns de ju i ganska stora antal (och många fler lär de ju ha varit en gång i tiden). Om de generellt skulle varit tingsplatser så skulle det leda till en väldig massa tingsplatser. Storhögar med tingsplatstradition är ju bra mycket färre till antalet...

De tingsplatser vi känner till som ganska säkra tillhör ju framför allt sen vikingatid (900-tal och 1000-tal) och de markeras ofta av runstenar (vilket är anledningen till att vi känner till dem) och att de ligger vid viktiga vägar och vadställen.

[Yngwe]

Absolut, det är väl något av ett felslut att anta att det antingen är en grav eller en tingsplats. Självklart kan förhistoriska monument haft många olika funktioner.

Sen är väl kanske domarringarnas problem att där de är vanliga så finns de ju i ganska stora antal (och många fler lär de ju ha varit en gång i tiden). Om de generellt skulle varit tingsplatser så skulle det leda till en väldig massa tingsplatser. Storhögar med tingsplatstradition är ju bra mycket färre till antalet...

De tingsplatser vi känner till som ganska säkra tillhör ju framför allt sen vikingatid (900-tal och 1000-tal) och de markeras ofta av runstenar (vilket är anledningen till att vi känner till dem) och att de ligger vid viktiga vägar och vadställen.

En intressant tanke jag hört är att ringarna fungerat generationsvis.
 
Är det inte så att i bland annat Danmark så har rstenringar använts för ting fram till sen medeltid, eller längre? Har också för mig att dte finns någon finsk uppgift om detta.   Givetvis måste man ju se risken att visa stencirklar faktiskt fungerat som ting, och att man senare kanske felaktigt antagit att alla stencirklar haft samma funktion....

[AndreasE]

När det gäller de medeltida beläggen för tingsplatser måste man nog alltid vara lite försiktigt. Det var nog inte ovanligt att man återanvände mycket äldre monument utan att det bara därför måste ha funnits en oavbruten tradition.

Det där med att de skulle ha fungerat generationsvis känns som en lite krystad konstruktion för att få deras antal att gå ihop med tanken på dem som tingsplatser. Och den är ju dessutom väldigt svår att undersöka....

[Yngwe]

Kan inte annat än instämma, men personligen föredrar jag att lämna en öppning för att domarringarna använts just som namnet antyder. Att det inte var deras ursprungliga funktion är ju somk sagt egentligen en helt annan femma...

[Piankhy]

Man kan ju förövrigt fråga sig när namnet domarring dök upp första gången. Hur gammalt är det äldsta belägget? Är traditionen gammal eller ganska ny?

[Mats Hansson]

Ärligt talat har tanken aldrig ens slagit mig att namnet domarring verkligen skulle vara något annat än gammal folktro, i klass med "jättekast" och "kämpgravar", frikopplad från den "verkliga" forntiden. Men det är ju aldrig försent att lära om... Så Piankhys fråga är relevant, vore intressant att veta hur lång tillbaka man kan spåra ordet "domarring".

/Mats

[Karlfredrik]

Jag minns att dommarringar nämndes när jag gick igenom de isländska sagorna, någon straffades eller avrättades i en. Det är flera år sedan jag läste detta och fäste inte så stort avseende vid det då.

[Mats Hansson]

Det här anses väl vara en någorlunda säkerställd tingsplats, eller?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Arkils_tingstad

/Mats

[AndreasE]

Ärligt talat har tanken aldrig ens slagit mig att namnet domarring verkligen skulle vara något annat än gammal folktro, i klass med "jättekast" och "kämpgravar", frikopplad från den "verkliga" forntiden.

Samma här. Namnet, och idén bakom, slog mig alltid som ett exempel i stil med just "jättekast" och "åskvigg" på medeltida folktro genom vilken man ville försöka förklara fenomen och gamla lämningar som man inte längre förstod.

Äldsta belägget för "dom-krets" i SAOB verkar vara från 1822 och för "dom-ring" 1840. (Vad för bevis finns det för att traditionen är medeltida?)

Det äldsta belägget för "domare" är från 1526 ("Thet nyia testamentit på swensko." Stockholm 1526), anses dock komma från fornsvenskan.

[AndreasE]

Det här anses väl vara en någorlunda säkerställd tingsplats, eller?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Arkils_tingstad

/Mats

Ja, med tanke på att en av runstenarna säger att det är en tingsplats, och att platsen har avbildats av Peringskiöld på 1700-talet (vilket visar att stenarna inte flyttats sedan dess i alla fall), så kan man nog säga med ganska stor säkerhet att det var en tingsplats.

[tty]

Det äldsta belägget för "domare" är från 1526 ("Thet nyia testamentit på swensko." Stockholm 1526), anses dock komma från fornsvenskan.

Ordet "domare" är belagt åtminstone sedan 1296 (SDHK 1685). "Tingstad" som uppenbarligen är det äldsta namnen för en tingsplats nämns i ett diplom från 1297 (SDHK 1728).

[AndreasE]

Några belägg för "domarring" eller "domkrets" innan 1800-talet?

[tty]

Några belägg för "domarring" eller "domkrets" innan 1800-talet?

'Domkrets' används av Linné i hans Västgötaresa (1747). Domarring är troligen översättningslån från fisl 'dómhringr' som förekommmer bl a i Landnámabók.

[Yngwe]

på norsk kallas det tydligen också för tingssteiner...

[Boreas]

Man kan ju förövrigt fråga sig när namnet domarring dök upp första gången. Hur gammalt är det äldsta belägget? Är traditionen gammal eller ganska ny?

Domring omtalas som något mycket heligt i "Øyrbyggjasaga" från "Landnåmstiden" på Island - skriven av Snorre Gode som dog 1021.

Här berättas om två hertig-linjer ("hersar") kommer i kiv på Island, tingsfriden bryts och blod flyter. Därmed är den heliga platsen kränkt , varefter tingstaden - såväl som templet med 'dom-ringen' - flyttas till en ny ort.

Tingmarken var besmittet af Blod og derfor nu ikke mere hellig end anden Jord, saa der skulde ikke i Fremtiden holdes Ting paa dette Sted. De bar Skylden, der først havde tilføjet nogen Saar, og de havde brudt Freden. For yderligere at fæstne Forliget og grundlægge et fremtidigt Venskab fastsatte han, at Torgrim Kjallakssøn skulde være fælles med Torsten om Vedligeholdelsen af Gudehovet og have den halve Tempelskat, ligesom de begge skulde have lige mange Tingmænd. Torgrim skulde og saa i enhver Henseende hjælpe og støtte Torsten og staa ham bi med at opretholde det ny Tings Hellighed. Tord Geller gav desuden Torgrim sin Frænke Torhild til Hustru; han blev derefter kaldet Torgrim Gode. Tinget blev flyttet ind paa Næsset, hvor det nu er. Senere fik Tord anordnet, at alle Sager fra Vestfjordegnene skulde afgøres der.

Man ser endnu paa Stedet den Domring, hvori Mænd blev dømt til at ofres. I denne Kreds staar ogsaa Tors Sten, mod hvilken Ofrene blev radbrækkede; den bærer endnu Spor af Blodet. Dette Tingsted ansaas for meget helligt, men det blev ikke forbudt nogen at forrette sin Nødtørft paa Grunden.


http://www.heimskringla.no/wiki/Snorre_Godes_Saga

Det var märkligt att beskrivningen skulle råka beskriva "Tors Sten" - ett namn som redan associerats med dom hvita fallosstenar man hittat efter kusten av Norge. Dom riter man beskriver i Ketil Flatnevs Saga kan numer jämföras med en stela från Mithras-kultens 'domrings-ritual' - med en 'Tors-Sten' i mitten.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/19/MithraReliefvert.jpg

Ritualen i "Domringen" är inte kopplat till tingsplatsen eller ett mål, utan till viet/hovet/templet och en 'ceremoni'. Bilderna från Mithras-kulten törs ge mer relevant idè om vilka ceremonier som föregick i dessa templens altar-ringar - eller 'domringar'. I den frygiska bilden från romertid är radbrækkings-motiven utbytt med "Cadmus staven" - symbolen för lekdom, hälsa och vitalitet. Stenen har dom dock gemensamt - såväl som endera symboldjur:

Vad man i modern tid har kallat "domarringar" anses vara gravstenar, rest över kremationsgravar. I Norge kallas dessa för "steinsettinger":
http://no.wikipedia.org/wiki/Steinsetting