Myrby träsk fanns ju uppenbarligen kvar fortfarande för ett par hundra år sedan. Det ligger ganska högt i terrängen och måste ha haft en avrinning i dalgångarna söderut (mellan Högåsen och Tunåsen) och norrut (väster om Prästgården och Disagården). Dessa dalgångar är än i dag kalla och fuktiga.
I rapportens bilaga 6 (sid 22, PDF-sida 25) "Detaljerad vattennivå ca år 500 f. Kr." ser man tydligt att områdena vid Myrby Träsk och Prästmyran ligger
under 20-meterslinjen och de är därför de sista delarna av GU att komma upp ur havet.
Men
de ligger alltså båda lägre än omgivande terräng, vilket förklarar att de utgör våtmarker långt efter det att de stigit över havsytan. Avrinningen från omgivande terrängavsnitt samlas genom gravitation till dessa båda områden.
Däremot är terrängen Ö om Tunåsen, S om muséet, något högre. 25-meterslinjen passerar genom området i en båge.
Min minnesbild av området är inte alltför bra, men jag drar slutsatsen att ju längre söderut man kommer från muséet, desto lägre (och blötare) blir terrängen. Men man får nog dra sig ner till eller t o m förbi Röboåsen innan man kan finna spår av mer omfattande våtmark.