Enligt Gutasagan är det f.o.f. skydd man söker genom att erlägga hovskatt till Uppsala och gå in i Svearikets politiska konstitution. Därmed blev alla gutar/götar som hörde landshövdingen (kungen?) av Gotland till också införlivade med svearna - till ett och samma kungadöme.
Det enda "land" i norden som före ca 1250 har kontinuerliga bilaterala avtal med omvärlden är "Gutniska kusterna", d v s Gutarna. Inga danskar. Inga norrmän. Framförallt inga Svear eller Götar. Gutarna betalar en avtalsenlig avgift till Kejsaren (genom dennes utsedde representant, från ca 1100 är detta hertigen av Mecklenburg) årligen för ömsesidig TULLFRIHET för all handel med kejsarens länder som förs fram på Gutniska kölar eller kölar till med Gutarna förbundna folk. Kejsaren skall även svara för skydd av Gutarnas etc skepp och karavaner till och från marknaderna och Gutniska Kusterna har samma åtagande inom sina hemmahamnar gentemot kejserliga köpmän (förbundna). Kejsaren har dock inga egna hamnar vid Östersjön före 1150 då Lubeck grundas. Kejsarens avtal med Gutniska Kusternas republik var av sådan vikt att om Gutarna klagade officiellt, vilket är dokumenterat, agerade Hertigen för tiden blixtsnabbt med åtgärder. Allt finns skriftligt i Tyska arkiv, främst genom städernas bevarade bokföringshandlingar (med förklaringar), vilka finns i varje fall från mitten av 1000-talet, men det hävdas att enstaka handlig är från före 1000. Det gemensamma är att avtalen förnyas regelbundet enligt "fordom".
Det Gutniska avtalet med Sveakungen är av precis samma slag som med kejsaren. Svenska historiker agerar i regel som en struts och menar att avtalet är ett politiskt underkastande, men varför i så fall en så LÖJLIGT låg avgift? 60 marker till kungen och 30 till jarlen och bara 7 skepp efter 1 års förvarning? Sanningen är att det var kungamakten som var beroende av Gutarna och inte tvärtom.
Sedan tillkommer alla avtal mellan Gutniska Kusterna och alla andra folk runt Östersjön, som inte kan urskiljas i texter, men som kan anas.
Kejsarens intresse låg troligen i att Gutarna, förutom skinn resp asiatiska varor, förmedlade handel med Europas vid tiden mest
högkvalitativa järn, vilket skeppades från Helsingländerna till Centraleuropa via Tyskland. Kejsaren kunde därvid kontroller vem som skulle få leveranser och inte minst pressa kyrkan som behövde mängder med järn för att bygga alla katedraler, kloster etc. den tidiga järnhandeln är något svenska historiker gärna systematiskt undviker att se betydelsen i, eftersom järnet "alltid" kommit från Bergslagen runt Mälarområdet, vilket är sant först efter digerdöden (även om bergslagen ökat sin marknadsandel successivt), när både Gutniska Kusterna och Helsingländernas ekonomier bryter samman som följd av dödligheten.