Börjar man med tre olika storfamiljer som befolkar tre olika topografier - vart dom nu månne finnas - lär man snabbt göra gårdar/boställen inom naturliga "ringland". Därmed finns det första häradet. Sen kan man därifrån göra flera gårdar och nya häraden. Då blir första häradets hövding omsider tvungen göra flera, nya häradshövdingar, vilket gör honom själv till 'landshövding'. Gör man senare nya gårdar och häraden i andra landskap får han snart göra nya landshövdingar och länsherrar - och själv kalla ej "ko-ning-as" eller 'konunge'.
Så kan man faktisk producera ett folkslag med sitt eget, legitima kungahus i en naturlig mitt.
När dessa ätter/kulturer sen förökar och breder ut sej skipas automatisk tre huvudfamiljer, som får tjäna som huvudhus för ättens (släktets) alla grenar. På så sätt fick - enligt Rigsstulan - huvudmannen och hns landshövdingar göra häradshövdingar (jarlar), bönder (karlar) och allmoge (bondebarn/trälar). Enligt Rigstulan fanns här alltså fyra 'kast', 'lager' eller 'ringar' inom ätten - med kungen i mitten som den femte.
När Adam för kännedom till Svearnas och Götarnas land berättar han att Värmland "styrs från Hälsngland". Sen berättar Olai Magnus att hälsingarna - på hans tid - hade en egen "rex" kallad Arngrim, med Gustav W som "Rex superior". Olai påstår även att samerna på denna tid lär haft sin egen kung, kallad Tungul, medan Finland omtalas som ett hertigdöme' och "tidigare konungadöme".
En gång i tiderna hade man alltså tre ätter som från samma ursprung befolkat olika delar av Norden, fast lite o varann. Knutpunkterna tillbaka till ens egen ätt fanns ju som familjband. Sen fick man stå ut med dom grannar man hade och det språk dom talade - vare sej dom var fiskare, get-bönder, får-bönder eller ko-bönder.
Har vi en av historien bortglömd faktor här?
Definitivt.
Modern arkeologi kan numer styrka dom "legendariska berättelser och myter" från den forn-nordiska litteraturen, där sambandet mellan Gotland/Sverige och Finland/Baltikum beskrivs på många sätt. Även Beowulf lär ha simmat i Finlands granna skärgård och hjältarna från Ynglingasagan, Hervarssan och Bose-sagan hamnar ständigt därhän. I Färöboken ("Hversu Noreg Bygdist") berättas även att norra Norge befolkades från Finland - av söderna till den finska kungen Fornjot. I så fall borde Snorres Asgård ligga på dessa trakter - i eller "intill" vendernas land (Vanaland).
Själv tror jag nog att ett löst samfund mellan kväner och finnar torde vara troligt men hur kommer Gotland in här. Har vi att söka svearnas österjsö dominans här, ville Gotlänningarna bryta sig loss från en östlig östersjökonstillation??
Den finska kungadömet är ha haft någon form av överhöghet på Gotland intill slutet av romartid. När folkvandringstiden börjar lär Gotland ha fusionerat med Svearket - för att styrka sin egen säkerhet. Enligt Gutasagan är det f.o.f. skydd man söker genom att erlägga hovskatt till Uppsala och gå in i Svearikets politiska konstitution. Därmed blev alla gutar/götar som hörde landshövdingen (kungen?) av Gotland till också införlivade med svearna - till ett och samma kungadöme.
Efter den tid kan man antaga att ynglinga-ättens adelskap med tiden fick överta ämbeten i Götaland såväl som på Gotland. Perioden med Alrik/Algöt och Erik - enligt YT/YS - lär peka på denna fusionsprocess. Nio generationer och tre hundra år senare gör denna ynglingaätt en ny avknoppning - vilken etableras som Lodbrok-ätten på Lejre. Den norska ynglinga-ättens initiator, Halvdan Svarte, härstammar troligen från denna Ragnar.