Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Yngwe]

Inte riktigt. Ja, Adam ÄR svår att tolka. Att han skiljer på Sueonia och Suedia och att användningen av uttrycken inte är konsekvent, KAN bero på att hans uppgiftslämnare är osäker/osäkra. Men det kan också bero på skrivfel, antingen hos Adam och/eller hos dem som skriver av hans böcker längre fram.
Det kan kanske bero på olika uppgiftslämnare som givit honom underlag på dansk tunga, på latin, eller på tyska.
Men i det avsnitt som jag citerade I:61 står det likt förbaskat "svear och götar". Bill o Bull, Piff o Puff.

Om det är svårt att enbart med Adam visa att svear och götar är olika saker, är det i lika hög grad svårt att påvisa motsatsen...

Ja det är svårt att bevisa motsatsen också. Det är just det som är poängen. Sammantaget är bilden inte klar nog för att göra några säkra utsagor.  Överens?

Det är i o f s möjligt. Men det betyder då följande:Kungen över ett land som (hoppas att detta inte är tvistigt) innehåller ett Västergötland, ett Östergötland och (ibland) ett Gotland, alla tre mäktiga och rika, kallar sig kung över götarna, men han menar då INTE sina egna götar eller gutar, utan han menar de götar som inte längre bor i ett sydligt grannland?Kan du inte hålla med om att det är lite långsökt? Som att gå över ån efter vatten? Jag förhåller mig skeptisk...möjligt, men troligt?

Givetvis har han sina egna goter, götarna och gutarna som alibi, det hela är nog inte alls hämtat ur tomma luften. Men det är likväl en förklaring till varför han skulle kunna använda titeln även om denna inte motsvarar två tidigare skilda folk och att titeln lika lite som den polske kungens behöver anses motsvara någon bekräftad historisk verklighet.   Överens?

[Ättelägg]

Vad far du efter Yngwe, att inget går att bevisa in absurdum? Nå då har du rätt och det speglar nog väl din naiva syn på forskning, kvantitativ forskning är gott men när det kommer till humanistisk forskning inte mer än ett komplement. Svårigheten när det gäller att forska om människan ställer allt på sin spets. Vid studiet av människan faller mycket för den empiriska forskningstraditionen eftersom här är det subjektet som studerar subjektet och inte som oftast objektet. Människan följer inte räta matematiska linjer utan liknar väl snarast kvantmekaniken om vi skall prata fysik. Du kan hålla på att relativisera allt tills inget återstår och då vet vi inget. Humanism handlar om studiet av människan och där blir måttet människan.

[Yngwe]

Vad far du efter Yngwe, att inget går att bevisa in absurdum? Nå då har du rätt och det speglar nog väl din naiva syn på forskning, kvantitativ forskning är gott men när det kommer till humanistisk forskning inte mer än ett komplement. Svårigheten när det gäller att forska om människan ställer allt på sin spets. Vid studiet av människan faller mycket för den empiriska forskningstraditionen eftersom här är det subjektet som studerar subjektet och inte som oftast objektet. Människan följer inte räta matematiska linjer utan liknar väl snarast kvantmekaniken om vi skall prata fysik. Du kan hålla på att relativisera allt tills inget återstår och då vet vi inget. Humanism handlar om studiet av människan och där blir måttet människan.

Uppenbarligen känner du dig så besvärad att du glömde bort att slå upp svåra ord. Du missade både i ordförståelse och i satslära.


Kvantmekanik är relevant tycker jag.  Där tillhör ju du dom som påstås veta hur du fungerar, jag nöjer mig med att försöka studera det vi faktiskt kan se. Den delen ser jag som en komplimang till mig och en gnutta självinsikt från dig, om än uppenbarligen omedveten!

[Skoglar]

Ja det är svårt att bevisa motsatsen också. Det är just det som är poängen. Sammantaget är bilden inte klar nog för att göra några säkra utsagor.  Överens?

Ja, vi kan lämna Adam därhän, ifråga om svears och götars inbördes relationer. Det gör kanske livet enklare.

Givetvis har han sina egna goter, götarna och gutarna som alibi, det hela är nog inte alls hämtat ur tomma luften. Men det är likväl en förklaring till varför han skulle kunna använda titeln även om denna inte motsvarar två tidigare skilda folk och att titeln lika lite som den polske kungens behöver anses motsvara någon bekräftad historisk verklighet. Överens?

Nej, vi är verkligen inte överens. Nu glider du.
Å ena sidan ställer du upp väldigt höga beviskrav för att tillbakavisa teorier eller hypoteser du inte stödjer.
Å andra sidan bygger du ett eget resonemang, helt utan belägg, om att kungens titel visserligen nämner de "egna" götarna, men att de utgör något slags alibi för att titeln egentligen handlar om de gamla goterna!

Vi har alltså flera historiska källor där våra medeltida kungar kallas "svears och götars konung".
Om du ska få detta till att betyda "Alla medeltida svenskars och de forntida goternas konung" så krävs väl någon form av belägg från din sida? Om du har det, så kan vi kanske komma överens.

[Ättelägg]

Nej, Yngwe inte mer än jag vet att den ställer den rätvinkliga mattematiken och fysiken ur spel. Fast jag förstår att du har helt koll på den utifrån det du skriver, så jag får väl buga mig för en kvantfysiker. Dock kvarstår fakta att kvantitativ metodik har lite att tillför vid studiet av människan utöver som komplement. Statistik i all ära men den tenderar att lämna mer oförklarligt än förklarat.

Vad jag mer är intresserad av än kverulera är vad du själv tycker men det kanske är att gå för långt att förmoda att du har en åsikt mer än att relativisera allt till ingenting. Visst finns det ett värde i det men ganska trist.

[Kungsune]

Vi har alltså flera historiska källor där våra medeltida kungar kallas "svears och götars konung".
Om du ska få detta till att betyda "Alla medeltida svenskars och de forntida goternas konung" så krävs väl någon form av belägg från din sida? Om du har det, så kan vi kanske komma överens.

Varför ska bara Yngwe bevisa. Det är ju två olika huvudhypoteser som båda står obevisade.

Det finns ju faktiskt ganska omfattande stöd för modellen där de ärbara goterna åropas. Du har dels Adams påpekande om de berömda goterna, Snorres kenning "gothen" om svearna, Anglicus påstående att Sveariket är det gamla Gothia, Påvebrevet till visigoternas konungar I och A, Ragvald av Växjös påstående att Sveriges kungar stammar från de gamla goterna, Goterna som titel både i danska, svenska och polska kungahuset. Lägg till detta hur titeln vandrar mellan kungahusens furstar på mynten.

Det som ju faktiskt redan "bevisats" är att det är rimligt att föra fram en sådan tolkning. Den traditionella idén att det uteslutande handlar om götar måste ju då också bevisas om man vill vara vetenskaplig. Ännu har ju ingen lyckats med det. Därav också bla Dick Harrisons ordval.Troligtvis kan vi påvisa att man har en göta-svea konvention från och med Kristoffers landslag men vad som gällde tidigare är jäkligt svårt att fastställa. I mina ögon är tendensen i källorna att Svearna anses vara goternas arvtagare fram till 1400-talets mitt. Mer spekulativt är om det beror på namnlikheten med den största, och enligt Adam styrande, befolkningen i Svea rike "götar".

[Skoglar]

Varför ska bara Yngwe bevisa. Det är ju två olika huvudhypoteser som båda står obevisade.

Det finns ju faktiskt ganska omfattande stöd för modellen där de ärbara goterna åropas. Du har dels Adams påpekande om de berömda goterna, Snorres kenning "gothen" om svearna, Anglicus påstående att Sveariket är det gamla Gothia, Påvebrevet till visigoternas konungar I och A, Ragvald av Växjös påstående att Sveriges kungar stammar från de gamla goterna, Goterna som titel både i danska, svenska och polska kungahuset. Lägg till detta hur titeln vandrar mellan kungahusens furstar på mynten.

Det som ju faktiskt redan "bevisats" är att det är rimligt att föra fram en sådan tolkning. Den traditionella idén att det uteslutande handlar om götar måste ju då också bevisas om man vill vara vetenskaplig. Ännu har ju ingen lyckats med det. Därav också bla Dick Harrisons ordval.Troligtvis kan vi påvisa att man har en göta-svea konvention från och med Kristoffers landslag men vad som gällde tidigare är jäkligt svårt att fastställa. I mina ögon är tendensen i källorna att Svearna anses vara goternas arvtagare fram till 1400-talets mitt. Mer spekulativt är om det beror på namnlikheten med den största, och enligt Adam styrande, befolkningen i Svea rike "götar".

Jag ifrågasätter inte att goterna sågs som en del av ett ärorikt förflutet. Det långt senare uttrycket göticismen som exempel, tyder på det. Frågan är vad en kung i ett skakigt tidigmedeltida rike behövde lyfta fram.

I källorna finns det många uppgifter som kan tolkas på olika sätt. Yngwe och jag är (tror jag) överens om att vi lämnar Adam därhän, i det att han pekar i olika riktningar och inte är helt konsekvent. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så predikade bispen Unni för vad man får anta var götarna. Goterna var väl inte kvar i Sverige på 900-talet?

Sedan måste det väl på medeltiden vara så, oavsett vilka mytiska förfäder man hade att fundera över, så att en stor del av makten i riket återfinns i Väster- och Östergötland. Och Gotland var rikt.

Eftersom landet då mer liknande ett löst sammansatt förbund, landskapslagarna tyder på det, än ett helgjutet rike, så måste götar (V och Ö) vara ett mer relevant begrepp i politiken än de gamla goterna.

Jag är väldigt skeptisk till idén att man då ska ha talat om "svearna i Västergötland, svearna i Östergötland och svearna i Mälardalen". Klart man talade om väst- och östgötar och svear.

Man bör också fundera på hur kungatiteln bär ett anspråk, som tydligen ofta var ifrågasatt. "Jag är inte bara kung över svearna, utan över götarna också" var nog ett viktigare anspråk än att hävda överhöghet över försvunna folk.

F ö kan det kanske för din del vara tudelat att föra fram Snorre som "bevis" med tanke på hur han beskriver svear och götar...

[Skoglar]

Det har varit mycket diskussion om huruvida "svearna" (1) avsåg folken runt Mälaren (i synnerhet norr om) eller om det (2) var ett samlingsbegrepp för "alla" i det dåtida Sverige, inklusive Götaländerna och Tiohärad. Jag tror då mer på (1).

Men ponera att svearna verkligen är ett samlingsbegrepp. Ponera att svear i princip är en synonym för "svenskar" och att varje gång som götar nämns så har det inte att göra med vikingatida/medeltida människor utan är en hänvisning till de gamla goterna.

Om detta var fallet, så borde det - förstås - ha varit allmänt känt av 1200-talets människor. Snorres samtida.

Då undrar jag. Varför handskrev Snorre en hel bok, Ynglingasagan, som måste ha framstått som grovt förvirrad av samtidens läsare? Varför kopplade han svearna till Upplands folkländer, när "alla" hans samtida läsare visste att det var nonsens? Varför skrev han att alla svenskars ting redan under sagotiden låg i Uppsala? Hur kunde svenskarna invadera götarna? Varför bjöd Ingvar Illråde in alla kungar i Svitjod, vilket inte innefattade kungen av Östergötland? Det finns fler underligheter...

Läs gärna ur Ynglingasagan. Byt ur "svear" mot "svenskar". Fundera sedan på om Snorre var helt från vettet, eller om vi har att göra med en av världslitteraturens mer tidiga satirer (grekerna och romarna hade väl några dessförinnan).

Jag undrar alltså inte om Ynglingasagan är en historisk källa eller ej, utan jag funderar på vad som drev Snorre att skriva som han faktiskt gjorde.

 

[Yngwe]

Ja, vi kan lämna Adam därhän, ifråga om svears och götars inbördes relationer. Det gör kanske livet enklare.

Nej, vi är verkligen inte överens. Nu glider du.
Å ena sidan ställer du upp väldigt höga beviskrav för att tillbakavisa teorier eller hypoteser du inte stödjer.
Å andra sidan bygger du ett eget resonemang, helt utan belägg, om att kungens titel visserligen nämner de "egna" götarna, men att de utgör något slags alibi för att titeln egentligen handlar om de gamla goterna!

Vi har alltså flera historiska källor där våra medeltida kungar kallas "svears och götars konung".
Om du ska få detta till att betyda "Alla medeltida svenskars och de forntida goternas konung" så krävs väl någon form av belägg från din sida? Om du har det, så kan vi kanske komma överens.

Nej, vi lägger inte Adam åt sidan. Vi har med oss att Adam möjligen har en oklar bild och att det därför inte kan sägas råda någon klar uppfattning om vad svear och götar motsvarar vid tillfället. Det i sig är viktig information.
Det måste tala mer för att begreppen är överlappande  än för att de skulle motsvara två klart avskiljbara stammar vid den tiden.





Och när det gäller titeln så har jag klart påvisat att man i närområdet använder sig av titlar innehållande goter och vandaler (i sin latinska form). Vi kan relativt säkert säga att dessa folk, som Roms erövrare, är legendariska i Europa vid tiden. Det finns därför skäl att misstänka att titlarna motiveras av status.  Det ger en alternativ förklaring till titlarna. Din förklaring står därmed inte ensam, inte heller är den styrkt, och kan därför inte anses vara mer än en av flera möjliga förklaringar. Bevisvärdet är därmed lågt.


Det här är ju bara helt vanlig vetenskaplig metodik.  Man kan inte ta genvägar bara för att man så gärna vill ha en komplett bild av historien.

[Kungsune]

Det är väl egentligen bara ett textavsnitt i Snorre där han obestridligen säger att
svear=upplänningar dvs folklanden. Det är ett stycke i en 1400-talskopia som tyvärr inte går att korsbekräfta bakåt.

Med kännedom om hur man lägger till beskrivningar när man kopierar böcker än idag så är det fullt rimligt att anta
att man kan ha lagt in sena 1400-talets konvention för att klargöra för läsare på Island i tron att det man vet på 1400-talet är sant även bakåt.
Se ex hur man har handskats med Beowulf i olika utgåvor. Det samma gäller givetvis Saxo och Adam av Bremen.
Vet inte om du studerat Erikskrönikan. Det finns en rad varianter av den. De olika kopiorna av Erikskrönikan placerar händelser lite olika i tid och rum. Därav bl.a. debatter kring slagfält som gestilren mm.
Vi är dumma om vi tror att så inte var fallet även under medeltiden.
Från att ärkesätet placeras i Uppsala fram genom Kalmarunionen konsolideras den svenska statsapparaten i Mälardalen. Malmexporten blir viktig och Stockholm utvecklas allt mer till ett rikscentrum. Att detta påverkar vilken förförståelse dåtidens människor ville tolka källor med ska vi ha klart för oss.

[Kylarvende]

Det svebiska förbundet gar behandlats tidigare på denna sajt. Med tiden krymper förbundet och på slutet har man måhända bara kvar svear och götar. Kan bryderierna runt svear och götar vara kopplat till det förbundet. Götana är svear i det svebiska förbundets mening. Inbördes kamp mellan svear och götar har sedan pågått under långliga tider och segrarna kallade sig svear oavsett om man tillhörde göta el svear, genom anspelning på det svebiska förbundet.

[Yngwe]

Nej, Yngwe inte mer än jag vet att den ställer den rätvinkliga mattematiken och fysiken ur spel. Fast jag förstår att du har helt koll på den utifrån det du skriver, så jag får väl buga mig för en kvantfysiker. Dock kvarstår fakta att kvantitativ metodik har lite att tillför vid studiet av människan utöver som komplement. Statistik i all ära men den tenderar att lämna mer oförklarligt än förklarat.

Vad jag mer är intresserad av än kverulera är vad du själv tycker men det kanske är att gå för långt att förmoda att du har en åsikt mer än att relativisera allt till ingenting. Visst finns det ett värde i det men ganska trist.

Ingen begriper kvantmekanik, för att över huvud taget kunna syssla med det är den insikten en grundförutsättning. Detsamma kan sägas om vår historia. Vi vet inte hur den såg ut, men vi kan se vissa delar av den.  Du förespråkar att vi ska fylla på luckorna med egna och andras gissningar. Jag kan förstå det och tycka det har ett syfte, men jag kan aldrig acceptera att man försöker påskina att gissningarna är sanningen.  Och inte heller när syftet så uppenbart inte handlar om att få kunskap, utan att hitta någons slags saga som man känner sig bekväm i. Man är lika nära sanningen då som en djurgårdare som skriker att dom är bäst.




Min gissning är att svear och götar är överlappande begrepp. Jag tror att båda har åtminstone en del av sitt ursprung i Skandinavien men jag har ingen aning om var. Den bild jag ser är ett band av svear enkelt beskrivet i nord-sydlig riktning. Götar ser jag i ett band från Jylland till norra Polen. Banden är målade med mycket breda penslar och utan tydliga kanter.


Jag kan inte alls bevisa att detta skulle vara sant, men att begreppen svear och götar skulle vara överlappande har iallafall sin motsvarighet runt om i Europa där det närmast verkar vara normaltillstånd att man ryms under fler än ett begrepp. Jag har överhuvud taget svårt att se att en folkgrupp kan behålla en tydlig definition över tid.

[Kylarvende]

Yngwe!
Jämför man Jared Diamonds bok: Vete, vapen, virus, så tar han upp detta med öst-västliga resp nord-sydlig axlar. Du beskriver en utbredning hos götarna som huvudsakligen ligger i jordens rotationsriktning. Man slipper här byta klimatzon och de grödor och boskap som trivs i ena änden av utbredningsområdet trivs även normalt i den andra änden (jämför Eurasien hos Diamond). Vidare har man stor möjlighet att byta baciller och virus, då ingen betydande klimatzon behöver placeras. Man håller således igång den biologiska krigsföringen, som kan vara bra att ha med i kofferten (jämför indianernas öde när konkvisatdorena smittade dom, enl Diamond). Hos svearnas huvudskligen nord-sydliga axel (jämför den Amerikanska kontinenten, Nord-och sydamerika, hos Diamond), som viserligen i svearnas fall befinner sig på norra hemisfären, men ändå innebär svåriheter med grödor och boskap. Man måste t ex ha mer frosttåliga grödor (tex korn) i den norra delen. Vindruvor funkar inte lika bra i söder som i norr. Vidare är det inte säkert att att en bacill el virus i norra änden av svearnas rike är lika farlig i den södra, och därför hålls inte det biologiska kriksvapnet igång lika bra som hos götarna. Å andra sidan har svearna troligen en fördel med järnråvarorna och deras exportvägar (främst vattenvägar).

[Skoglar]

Det måste tala mer för att begreppen är överlappande än för att de skulle motsvara två klart avskiljbara stammar vid den tiden.

Inte "måste". "Kan".

Det KAN tala för att svenskar står för helheten och svear (liksom) är en delmängd, men att Adam inte har det hela klart för sig.
Det KAN tala för att Adam vet precis, men de som senare skriver av hans texter tar sig friheter och ändrar.
Och det KAN innebära att Adam hanterar begreppet svear och svenskar aningen inkonsekvent, eftersom han är inkonsekvent.

Vi vet vidare att de avskrifter som görs i Tyskland avviker från de danska avseende hur man hanterar "Suedia" (källa Tore Nyberg).

Det här är ju bara helt vanlig vetenskaplig metodik.  Man kan inte ta genvägar bara för att man så gärna vill ha en komplett bild av historien.

Korrekt. Därför är "kan" ovan ett bättre ordval än "måste"...

Tidigare nämnde jag den tyska definitionen av Reich, vilket som bekant är tyska för "rike".
Jag kan åter igen rekommendera läsningen av den tyska Wikipediaartikeln i ämnet, eller andra tillgängliga källor, särskilt beskrivningen av riket som något övernationellt

[Skoglar]

Det är väl egentligen bara ett textavsnitt i Snorre där han obestridligen säger att
svear=upplänningar dvs folklanden. Det är ett stycke i en 1400-talskopia som tyvärr inte går att korsbekräfta bakåt.

Snorre återkommer till Uppsala med en dåres envishet, och det är möjligt att "någon annan" placerade det i Tiundaland, men Uppsala har väl "alltid" legat där? Snorre skriver om Sveaskären, Mörköfjord och Selaön. Södermanland ligger nära, liksom Närke, Finland och Estland. I senare sagor så seglar norske Olof in i Skarven och bränner Sigtuna.
Var Agnefit ligger tvistar man om, men inget vettigt alternativ har väl förespråkat en plats som ligger mer än ett fåtal landmil från dagens Stockholm?

Kort sagt, Ynglingasagan som vi känner den blir helt oläslig om vi tänker bort att händelserna i huvudsak utspelas runt Mälaren.  Är allt detta verkligen en följd av att 1400-talets avskrivare var särskilt klåfingriga?

Min slutsats är att om svear inte avser just mälardalingar utan "alla" svenskar, så gör Snorre ett mycket besynnerligt intryck.

[Kungsune]

Nu närmar du dig det intressanta. Det är nämligen rätt mycket av dessa ortangivelser etc som skiljer sig från ex den legendariska olavskrönikan. Till och med mellan olika kopior eller Snorreöversättningar. Uppsala har förmodligen alltid legat i Tiundaland men frågan är om den ort Snorre återberättar som Uppsala alltid har legat där? Det finns såpass mycket störningar i de geografiska skildringarna att man måste undra. Egentligen är det frågan om placeringen av det mytiska Uppsala/ubsola före Olof Skötkonung som är intressant i denna diskussion. Var det en plats eller flera?

För att kåsera med en nypa allvar delvis utifrån historiska fakta:
Ponera att ett motsvarande Uppsala fanns i Götaland fram till ca1016. Med Olofs dop och bygdens allt starkare katolska rörelse skulle det hypotetiska templets fortlevnad vara omöjlig. Med tanke på Jomsvikingasagans berättelse om nedbrännandet av ett stort asahov i Västergötland är det inte långsökt. Till och med i Adam av Bremen antyds att Olof faktiskt kan ha brännt ned Uppsala. Det Uppsala som fanns i Tiundaland skulle med ens ta över och bli alla svears huvudtempel. Med nysamlad styrka skulle en mälardalsk stormannagrupp kunna hålla stånd mot den kristna kungamaktens inflytande och tvinga honom att regera på sitt sätt över västgötarna. Kanske skulle vi då kunna förstå sammanhangen bättre kring fenomen som Blotsven.

[Yngwe]

Inte "måste". "Kan".

Det KAN tala för att svenskar står för helheten och svear (liksom) är en delmängd, men att Adam inte har det hela klart för sig.
Det KAN tala för att Adam vet precis, men de som senare skriver av hans texter tar sig friheter och ändrar.
Och det KAN innebära att Adam hanterar begreppet svear och svenskar aningen inkonsekvent, eftersom han är inkonsekvent.

Vi vet vidare att de avskrifter som görs i Tyskland avviker från de danska avseende hur man hanterar "Suedia" (källa Tore Nyberg).

Korrekt. Därför är "kan" ovan ett bättre ordval än "måste"...

Tidigare nämnde jag den tyska definitionen av Reich, vilket som bekant är tyska för "rike".
Jag kan åter igen rekommendera läsningen av den tyska Wikipediaartikeln i ämnet, eller andra tillgängliga källor, särskilt beskrivningen av riket som något övernationellt

Måste tala för betyder att det talar för,alltså styrker. Det betyder inte att det bevisar!




Vi är då alltså överens  och att det du om detta framfört som argument faktiskt inte  styrker din sak. Det hela är alltså reducerat till ett subjektivt tyckande om vad som är troligt. Hur påverkar det din slutsats? Har du kanske andra saker du tycker styrker din framförda åsikt?   I så fall kan vi ta dom en i taget också!

[Skoglar]

Måste tala för betyder att det talar för, alltså styrker. Det betyder inte att det bevisar!

Rent språkligt, om en omständighet "måste tala för A" så blir det väl lite svårt att mena att samma omständighet "kan tala för icke A"?

Vi är då alltså överens och att det du om detta framfört som argument faktiskt inte styrker din sak. Det hela är alltså reducerat till ett subjektivt tyckande om vad som är troligt. Hur påverkar det din slutsats?

Vi är inte överens och våra synsätt skiljer sig åt. Det du beskriver som "reducerat till subjektivt tyckande" är som jag ser det en nödvändighet för att kunna dra slutsatser i arkeologiska och äldre historiska sammanhang.

Jag menar på att uttryck som "möjligt" och "sannolikt" (och deras motsatser) är för mig helt centrala. Man kan uttrycka det som att René Descartes (cogito, ergo sum) inte hade blivit någon bra arkeolog.

Har du kanske andra saker du tycker styrker din framförda åsikt? I så fall kan vi ta dom en i taget också!

Tänk dig en brottsrättegång där den åtalade inte erkänner och det saknas vittnen. Den kan leda till fällande dom ändå, inte p g a ett enda indicium, utan genom att en rad indicier sammantaget tecknar en bild av hur brottet har begåtts. Inget enskilt indicium räcker för fällande dom, men tillsammans tecknar de en bild.

Analogt, att bena genom en omständighet i taget och dissa en hypotes eller ett antagande för att den enskilda omständigheten inte går att leda i bevis, är enligt min mening helt meningslöst.

[Skoglar]

För att kåsera med en nypa allvar delvis utifrån historiska fakta:
Ponera att ett motsvarande Uppsala fanns i Götaland fram till ca 1016. Med Olofs dop och bygdens allt starkare katolska rörelse skulle det hypotetiska templets fortlevnad vara omöjlig. Med tanke på Jomsvikingasagans berättelse om nedbrännandet av ett stort asahov i Västergötland är det inte långsökt. Till och med i Adam av Bremen antyds att Olof faktiskt kan ha bränt ned Uppsala. Det Uppsala som fanns i Tiundaland skulle med ens ta över och bli alla svears huvudtempel. Med nysamlad styrka skulle en mälardalsk stormannagrupp kunna hålla stånd mot den kristna kungamaktens inflytande och tvinga honom att regera på sitt sätt över västgötarna. Kanske skulle vi då kunna förstå sammanhangen bättre kring fenomen som Blotsven.

Jag kände inte till att Jomsvikingarnas saga nämnde brännandet av ett stort asahov i VG. Var inte den sagan rätt mycket Joms/Wollin, Bornholm, Fyn och vad det nu hette uppe i Norge?

Adams ord är "Cuius intentionem...", avsikter. Redan Olof Skötkonung försökte sig på det som i realiteten inte blev av förrän 70-80 år senare då Blot-Sven fördrevs och templet brann.

Inget av detta utesluter ett Uppsala (med liknande funktioner) i VG, eller att ett sådant också brändes, eller att det skedde runt 1016.

Men intill dess att vi får ny information, menar jag på att det konstaterade Uppsala är en bättre kandidat angående vad Snorre avsåg, än det hypotetiska Uppsala.

[Anganatyr]

Snorre återkommer till Uppsala med en dåres envishet, och det är möjligt att "någon annan" placerade det i Tiundaland, men Uppsala har väl "alltid" legat där? Snorre skriver om Sveaskären, Mörköfjord och Selaön. Södermanland ligger nära, liksom Närke, Finland och Estland. I senare sagor så seglar norske Olof in i Skarven och bränner Sigtuna.
Var Agnefit ligger tvistar man om, men inget vettigt alternativ har väl förespråkat en plats som ligger mer än ett fåtal landmil från dagens Stockholm?

Kort sagt, Ynglingasagan som vi känner den blir helt oläslig om vi tänker bort att händelserna i huvudsak utspelas runt Mälaren.  Är allt detta verkligen en följd av att 1400-talets avskrivare var särskilt klåfingriga?

Min slutsats är att om svear inte avser just mälardalingar utan "alla" svenskar, så gör Snorre ett mycket besynnerligt intryck.

Och jag som alltid fått för mig att sveaskären var Öland och Gotland. I bland annat isländska annaler (Oddveriaannalerna, Flatöannalerna, Gottskalksannalerna, Skaholtsannalerna samt Annales regii) nämns att den norske kungen Olov Haraldsson utkämpade en strid med vikingen Sote år 1007 i sveariket. Isländska skalder (samtida?) förmedlar att striden stod i "Sota" respektive "Sviþjodar nes". Enligt Snorre skall striden ha ägt rum i Sveaskären. Denna strid brukar normalt placeras på Öland. I Klinta i Köpingsvik finns även en hög som åtminstone sedan 1600-talet kallats Sotes hög.