Skär kunde ju härledas mot shore alltså strand. Låga grunda stränder passande för tidens skepp finns det gott om i Öseltrakterna. Mörkötrakternas stränder skulle väl bli allt för gyttjigt för att vara tilldragande för besättningar. Och faktiskt längs merparten av kusterna från Lister t o m Åland, utom möjligen Kalmar Sund. Man måste annars in i mynningar till vattendrag eller speciella vikar och då borde beskrivningen bli en annan.
Nu säger inte Runeberg - eller någon annan - att shore är den
primära betydelsen. Lika lite som skära eller skåra. Så här säger han:
3. skär? holme, fsv. skcer = isl. sker (gen. pl. skerja), även om klippa över
jordytan (varav eng. skernj, rev), da. skcer, mlty. scher; av germ. *skarja-,
av-ljudsform till skära. Mhty. schére f., klippa, skär (ty. schére) däremot av germ.
*skerön, formellt identiskt med skära 2; jfr med avs. på betyd.-utvecklingen sax.
Annan avljudsform: germ. *skurön: ägs. score, strand (eng. shore), mlty. schore;
jfr ägs. scorian, sticka fram, o. skåra. (understreckningen är min)
Det moderna engelska ordet torde vara skerry/skerries, antagligen ett nordiskt låneord.
Fyndet av omfattande pålspärrar vid Mörköfjärden stödjer tanken på att det är just Mörkö/Myrkva som avses, oavsett strändernas beskaffenhet.