Varför ska bara Yngwe bevisa. Det är ju två olika huvudhypoteser som båda står obevisade.
Det finns ju faktiskt ganska omfattande stöd för modellen där de ärbara goterna åropas. Du har dels Adams påpekande om de berömda goterna, Snorres kenning "gothen" om svearna, Anglicus påstående att Sveariket är det gamla Gothia, Påvebrevet till visigoternas konungar I och A, Ragvald av Växjös påstående att Sveriges kungar stammar från de gamla goterna, Goterna som titel både i danska, svenska och polska kungahuset. Lägg till detta hur titeln vandrar mellan kungahusens furstar på mynten.
Det som ju faktiskt redan "bevisats" är att det är rimligt att föra fram en sådan tolkning. Den traditionella idén att det uteslutande handlar om götar måste ju då också bevisas om man vill vara vetenskaplig. Ännu har ju ingen lyckats med det. Därav också bla Dick Harrisons ordval.Troligtvis kan vi påvisa att man har en göta-svea konvention från och med Kristoffers landslag men vad som gällde tidigare är jäkligt svårt att fastställa. I mina ögon är tendensen i källorna att Svearna anses vara goternas arvtagare fram till 1400-talets mitt. Mer spekulativt är om det beror på namnlikheten med den största, och enligt Adam styrande, befolkningen i Svea rike "götar".
Jag ifrågasätter inte att goterna sågs som en del av ett ärorikt förflutet. Det långt senare uttrycket göticismen som exempel, tyder på det. Frågan är vad en kung i ett skakigt tidigmedeltida rike behövde lyfta fram.
I källorna finns det många uppgifter som kan tolkas på olika sätt. Yngwe och jag är (tror jag) överens om att vi lämnar Adam därhän, i det att han pekar i olika riktningar och inte är helt konsekvent. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så predikade bispen Unni för vad man får anta var götarna. Goterna var väl inte kvar i Sverige på 900-talet?
Sedan måste det väl på medeltiden vara så, oavsett vilka mytiska förfäder man hade att fundera över, så att en stor del av makten i riket återfinns i Väster- och Östergötland. Och Gotland var rikt.
Eftersom landet då mer liknande ett löst sammansatt förbund, landskapslagarna tyder på det, än ett helgjutet rike, så måste götar (V och Ö) vara ett mer relevant begrepp i politiken än de gamla goterna.
Jag är väldigt skeptisk till idén att man då ska ha talat om "svearna i Västergötland, svearna i Östergötland och svearna i Mälardalen". Klart man talade om väst- och östgötar och svear.
Man bör också fundera på hur kungatiteln bär ett anspråk, som tydligen ofta var ifrågasatt. "Jag är inte bara kung över svearna, utan över götarna också" var nog ett viktigare anspråk än att hävda överhöghet över försvunna folk.
F ö kan det kanske för din del vara tudelat att föra fram Snorre som "bevis" med tanke på hur han beskriver svear och götar...