Att gå från våran historia, och tillbaks i tiden fungerar uppenbarligen inte, bättre att studera arkeologin och gå framåt...
Skal historien förstås får den vara "rättvänd", där man kan börja med ett "nollpunkt" och sen förklara en progression/evoution/kronologi. I stora delar av världen bjuder det fortfarande på stora problem att etablera en sådan, definitiv början. I höga norr är vi dock 'välsignad' med istidens kraftiga köldperidoer - som för 21-12.000 år f.n. - då befolkningen i norra Eurasia har varit på ett existensminimum.
Sen Yngre Dryas finns en relativ klar, enkel och kronologisk progression över vår civila, ekonomiska och kulturella forntid. Nordens tuffa klimat är alltså en stabiliserande faktor, som förklarar hur NV Europas första ekonomier och kulturformer, från Baltikum till Biscaya, kunde utvecklas till stora, välorganiserade samhällen - som med tiden uppträder som egna folkslag, konstitutioner och kungadömen...
Det borde alltså vara möjligt att följa en konsekvent linje genom brons-, järn- och medelålder. Nordens hårda klimat är inte speciellt frestande för medelhavsbor eller syd-europeer. Det begränsar starkt möjligheten för massiva migrationer
in i t.ex. norra Ryssland, Finland och Skandinavien.
Nu finns vare sej skriftliga källor eller folksägner, eller arkeologiska spår, som berättar om immigrationer till Fenno-Skandia. Dick Harrisson och andra påpekar att här inte finns NÅGRA spår efter större immigrationer, invasioner eller krig i Skandinvien - under eller efter stenåldern. Samma sak gäller Finland och Karelen, enligt Milton Nunez et al.
http://www.springerlink.com/content/p4633q582u35r640/ Man hade alltså en fiske- och fångstkultur i Norden, som har varit framträdande i stora delar av Götaland, Bohuslän, Norge och Norrland (Hälsingland). Samtidigt med den NV fiskekulturen uppträder en likartad kultur efter kustar, älvar och vattendrag öster och norr om Östersjön. Här hittar man fortfarande den tyngre delen av den den vendiska inlandskulturen, som med tiden blev getbönder och svedjebrukare.
Under tiden utvecklades tydligen två något olika jordbrukskulturer - söder respektive norr om Öresund. Här hittar vi (fortfarande) den folkgrupp i världen som är bäst anpassade till att smälta mjölk och mjölkprodukter. Bondbefolkningen i hhv. Svealand, Skania, Danaland, Holstein och Holland torde alltså representera dom äldsta nuvarande bondbefolkningar i världen, vilket törs bevisa att dom fått leva i ett stabilt lugn ikring Östersjön/Nordsjön som får saknas i dom södra delar av kontinenten.
Dom konstitutioner som utvecklade götar och vender var tydligen något annorlunda än dom 'kungadömen' som kom med jordbrukskulturerna. Närleken till dom tyska, franska och engelska jordbrukskulturerna är ju tydliga, under såväl bondestenålder som bronsålder. När den franska och den engelska delen av denna kulturkrets erövras med våld och terror, av främmande makter, är det just dom mobila och vapenkyndiga av goter och vender som kommer dom dansk-tyska jordbrukarna till stöd, hjälp och värn.
Samma område producerar 'hela stammar' av goter och vender som emigrerar söderut - till stöd mot vidare romersk expenssion - enligt en rad källor. Skandinavien har alltså varit känd och omtalad som ett område varifrån man emigrerat, i rätt stora mängder, mot söder. Att migrationerna gått motsatt väg finns inte nämnt överhuvudtaget, me undantag av hemresande heruler, ostro-goter och vandaler.
Tyvärr är dessa enkla fakta fortfarande svår-debatterad i endera delar av världen - Sverige inte minst. Man kan enbart undra över varför man infört denna märkliga form för aversion (eller förakt?) för vissa källor - och vissa delar av vår historiska forntid...
