Nu har man åter använt några sidor på att diskutera Sverige efter vikingatiden - då den tysk-romerska kejsarmkten hade fått kontroll över den nordiska och svenska högadeln - och därigenom kontrollerade dom centrala delar av Nordens politiska systemer. Dessa system var onekeligen monarkier (typ ättesamhällen), som enligt egen mening hade en lång forntid som konstituerande organ bland svear, götar, daner och nordmän.
I Sverige, som i Norge och Danmark, ser vi att dom kvarvarande adelshusen upphör att uppbära dom gamla ättelinjerna. Efter att kristna lagar och monogami införs får adeln anpassa sej den nya säd och enbart göra barn efter kyrkligt giftermål - med en och samma fru, enbart.
Därmed upphör adeln att följa den gamla säd, att göra söner och döttrar på varje gård, hembygdsgård, herrgård och slott - efter egen ställning och stånd. Fram slutet av vikingatiden var "ätterna" (adelshusen) - enligt sagorna - förenad i ett gemensamt monarki.
Nu visar senare arkeologiska analyser att redan med dom första jordbrukare levde i ett välorganiserad traditionsbundet och stratifierad samhälle - bestående av 3-5 "samhälls-klasser" och patrilokala arvslagar (till gård och grund).
När jordbrukarna sprids är dom ('redan') mycket väl organiserade och 'avancerade' - som kulturer, "ättegrenar" och regionalt hopknutna samhällen. I ett sådant system behövs (rean) en kungafamilj, som det fysiska ursprung för dom regionala hövdingarna, kallad "ländermän", "hersar", "landshövdingar" eller "hertigar". (Herolder/heruler har möjligen samma ursprung). Dessa "småkungar" - som många tycker om att kalla dom - behöver alltså ett gemensamt, historiskt ursprung för att existera - vilket pekar tillbaks på en "ursprunglig" hersrfamilj - från dom första jordbrukarna - som fortfarande räknas som landets äldsta familj-linje och därför själva ursprunget för alla regionala hövdingar inom "Kungens land" - också kallad "riket".
Genom kungens söner och döttrar - högadeln - blev sen kungens sön-söner häradsövdingar/jarlar - vilket gav dom rätt att reproducera "gammal-kungens" eller "Gammal-Eriks" säd - på alla gårdar i deras respektive härad. På så sätt kom alla böndernas barn - också kallad "trälar" - att vara barn-barns barn av gammalkungen, precis som deras jämngamla småkusiner inom kungafamiljen och adelshusen.
För att bygga ett stratifierad samhälle behövs alltså ett historiskt ursprng för att stadga en tradition och ett konstitutionellt centrum - vart "stammens", "folkets" och "rikets"historia ackumuleras, formuleras och sköts - som muntlig och/eller skriftlig tradition. På jordbrukets tid hade man redan i tusentals år haft liknande, kunskapsbärande traditioner, baserad på en patrilokal stabilitet och en matrilokal dynamik...
Att avfärda tanken på Svea Riket som ett forntida kungadöme - sida om sida med ett parallellt "ättesamhälle" av jordbrukare i Danmark/Tyskland - är synnerligen märkvärdigt. Att götar och vender möjligen haft en något annorlunda konstitution kan helt enkelt bero på att fiske- och svedje-bönder hade en äldre och något annorlunda historisk bakgrund.
Efter att Roms imperiala drömmar stoppades i N-Europa är det tydligt att en massa goter/götar och vaner/vender utvandrar från Skandinaven. Under samma period ser man ändringar i gravskick och demografi i såväl Hälsingland som Götaland och Gotland. Gutasagans upplysning om Gutarnas förmella förening med Svenska kungasätet har tydligen varit en konsekvens av dom stora militär-politiska händelserna i Europa, där goter/götar och vender/vandaler blev direkt involverande - som kungar - i såväl Rom och Kartago. Att monarkin vore deras hemländer obekant saknar all reson.