Ok, jag funderade lite på det här medan jag borstade tänderna.
Teorin att "Uppsala" skulle vara ett begrepp, utöver ett specifikt namn på en specifik ort, är attraktiv, framför allt då många sådana namnled finns ("tuna", "vi" osv). Men tyvärr så tror jag att teorin stöter på ganska stora problem.
"Tuna" och "Vi", till exempel, kan fungera både som diskreta namn och som namnled. Dessutom så har de betydelser som går att koppla till begrepp med etablerad symbolik (tunet och den omstängslade gården, den religiösa platsen) och de var mycket produktiva under järnåldern.
Så är det inte med "Uppsala". Det är inte ett namnled, utan ett färdigt, diskret namn som redan i sig består av ett förled ("Upp-") och ett efterled ("-sala). Dessa två har varsin betydelse, det ena är en topografisk beteckning och det andra är en sorts byggnad (dock osäkert exakt vad för sorts byggnad som ursprungligen avsågs). Namnet har alltså inte, vad vi kan se idag, en egen inneboende begreppsmässig koppling. Det utgör därför inte ett naturligt namn på ett "begrepp".
Sen har vi problemet med vad Uppsala skulle symbolisera, vilket begrepp det skulle stå för. Undersökningar på ett antal vi-platser de senaste åren har visat att de verkligen verkar ha haft en religiös funktion, med offerplatser, hargkonstruktioner och andra religiösa inslag. Tuna-orterna uppvisar i genomsnitt en rikare fornlämningsmiljö än andra ortnamnstyper. Men vad ska vi leta efter hos Uppsala-platserna? Vad är det de ska ha gemensamt?