Förstår jag dig rätt Boreas att du menar att Uppland skulle vara utgångspunkten för de andra landskapens namn?
Jag ser åtminstone inte nått som motsäger denna synpunkt - och parallella namnskick vet vi ju förekommit i endera "riken" inom den forn-nordiska kulturepok. Att sagatidens svenskar ansett 'Uppsala' som sitt kulturella center - "sen Yngvi-Frej" - berättar sen krönikorna om.
Exakt vart denna rikssvenska centralorten låg - och hur dess gyllene tempel såg ut - gick som bekant ur historien redan under 1000-talets bittra slut. I dag - 950 år senare - har vi knappt kvar en enda samtida källa till dom dramatiska händelser som präglate vikingatiden och valkungatiden-tiden, fram till re-konstitutionen av riket och återinförandet av en ärftlig monarki, år 1250.
Botten i sig ger då en tvist på det hela, då det nordligaste havet anges som botten. Finskan gör det hela än mer intressant då Pohjonlahti kan översättas både som Bottenhavet och Norhavet. Om Nord är Botten, vad är då Upp??? Det är ju ingalunda självklart att just nord ska vara upp. Det kan lika gärna vara ett annat väderstreck, t.ex. syd, där ju solen är uppe. Nordbornas förvirrade väderstreck tyder ju på att begreppen inte var riktigt klara.
Det ljusa uppland kanske istället skall kopplas till den mörka botten norrut. Eller ? 
"Norr och ner" hette det visst redan under medelåldern. Det kunde spegla tron på att själarna efter döden kunde vandra med centrifugalkraften - "norr och ner". Sen relaterar ju mytologin till Asgårds Hel, där man hade salar under jorden som kallades "Hel's salar". Salarna omtalas som "de dödas boningar" och tjänade tydligen som sakrala samlingar av minnen efter ett större antal forna generationer.
I saga-litteraturen hittar vi också den heliga staden 'Jorsal'. Medan antikens värden fortfarande gällde, ville beskrivningar som "Hel-ig" och 'Jord-sal' nämnt förknippas med "Hels heliga salar". Ortsnamn som Hel och Nivlhel tydligen representerade sakrala motiv i dom kaukasiska kulturer.
Slutligen det tema att Yngwe-Frej är en yngling från Oden, alltså en avläggare från Asgård/Pertuna. Som tidigare nämnt tycker jag det går ihop med att yngligen fick göra Sig-tuna som sitt kungasäte och Upp-sala till ett monumentalt kulturcentrum.
Uppsala-templet omtalas som ",mycket rikt". Här har man troligen vidhållit sitt museala behov och samlat in de vackraste artefakter från varje generation - till "rikets skatter" - i salar och kamrar. Numer kallas sådant "magasiner" eller "montrer", eftersom. Historien som Adam återger om Uppsala tempel utspelas i hans samtid. Därför kan man fästa relativt stor lit till hans påståenden om att Svearnas dyrbarheter uppbevarades i monumentala bygg, kallad salar eller tempel. Ett antal "uppsalir" kan alltså vara regionala motsvarigheter till det nationala centrum, där Adam beskriver ett tempel-komplex "fullständigt prydd med guld".
Skal man tro sagan hade man här en samling artefakter, i kronologisk ordning, från alla generationer mellan Yngve-Frej och Olof Skottkonung.