Finland, Finnland, Findland

[Sibiriska tigern]

När jag var mindre hade jag fruktansvärda problem att stava Finland eftersom jag skrev Findland. Varifrån kommer stavningen Findland; kan det vara dialektalt eller bara en felstavning?

[hsu]

Det har nog snarast att göra med den mänskliga hjärnans förmåga att trassla ihop de olika morfemen i ett ord, i det här fallet "finn-" och "land" och gör om det hela till "find" och "land" som är lite lättare att uttala för hjärnan.

Ett liknande fenomen är de lätt humoristiska Spoonerismerna, där hjärnan kastar om ljud mellan ord eller mitt i ord:

"We'll have the hags flung out"

/H

[Sibiriska tigern]

Jag såg faktiskt att Libris har tre böcker (från år 1999, 1993 och 1594) där man skriver Findland på engelska/latin. Här slutar dock spåren...

Utan att vara särskilt professionell i språk tror jag att Findland är språkligt identiskt med Vendland, men det är ju bara vad jag tror. En svensk historiker vid namn Matti Klinge, tillika Finlands mest produktiva historiker än så länge, har menat att Vendland kan ha varit (möjligtvis goticerad förknippning) med (framförallt södra) Finland; själv har jag egna uppfattningar men de är ungefär likadana.

Jag funderar också om Hälsingland (lat. Helsingia eller Helsingonia) ska främst hänföras till Helsinki/Helsingfors, möjligtvis också dagens Hälsingland: jag har sett att Gävle motsvarar finskans Käylä (som idag även är en kommun? i Finland); kanske ytterst en förfinskning av nordiska eller vice versa [kanske från kiile, kile (jmf. siite, siita); 'by, samhällsorganisatorisk enhet'; kanske inte]. Måntro hur ett finskt ortnamnslexikon tolkar Helsingfors och Käylä? den svenska tolkningen är osäker men har gamla rötter. Detta eftersom Hälsingland tolkades vara ett gammalt land i Norden, men hurvida detta är sant kan naturligtvis diskuteras. Anledningen till funderingen var hurvida Helsinki/Hälsingland är en äldre benämning på Finland.

[Hade funderingar på att splittra Hälsinglandsfrågan i en egen tråd men tills vidare får den vara hära om ingen protesterar...]

[perhod]

Det stämmer att Matti Klinge kopplat samman Vendland med Finland, men jag tror inte att denna tolkning är allmänt accepterad. Finland brukar snarare jämföras med ordet finna ("den som finner sin föda"). Namnet skall ha getts av agrara samhällen i sydskandinavien och ordet har betecknat närliggande jägare/samlaresamhällen.

Så vitt jag vet är namnet Helsinki är en finsk variant av det ursprungligen svenska namnet Helsinge (socken). Det sistnämnda har även gett upphov till namnet Helsingfors. Namn med Helsing- och Hälsing- brukar i Finland uppfattas som platser dit människor flyttat från Hälsingland under medeltiden.
Vad gäller Gävle/Käylä har jag ingen aning om hur namnen tolkats.

[Sibiriska tigern]

Jag har försökt bilda mig en uppfattning i frågan, fast är långt ifrån klar ännu. Vad jag förstår anser Matti Klinge främst att titulationen "vendes konung" åsyftar på en region som innefattar södra Finland och speciellt dess betydelse efter Gustav Vasa installeras som kung. Ventheland finns ju med på t.ex. Martin Waldeseemüllers karta från 1507.

Waldeseemullers karta, som bekant är första trycket av namnet Amerika, finns på

http://www.loc.gov/rr/geogmap/waldexh.html

Där verkar även t.ex. benämningen 'svea' finnas med. Notera att
'sue
aa'
kan vara vanskapt, t.ex. fel i tryckeriet, om man jämför med andra namn på kartan.

[Boreas]

Vikingtida sjökungar i Finland/Vinland/Vendland?

http://www.youtube.com/watch?v=Bhw93oMwGJo&feature=related

[Jotuni]

Jag funderar också om Hälsingland (lat. Helsingia eller Helsingonia) ska främst hänföras till Helsinki/Helsingfors, möjligtvis också dagens Hälsingland: jag har sett att Gävle motsvarar finskans Käylä (som idag även är en kommun? i Finland); kanske ytterst en förfinskning av nordiska eller vice versa [kanske från kiile, kile (jmf. siite, siita); 'by, samhällsorganisatorisk enhet'; kanske inte]. Måntro hur ett finskt ortnamnslexikon tolkar Helsingfors och Käylä? den svenska tolkningen är osäker men har gamla rötter. Detta eftersom Hälsingland tolkades vara ett gammalt land i Norden, men hurvida detta är sant kan naturligtvis diskuteras. Anledningen till funderingen var hurvida Helsinki/Hälsingland är en äldre benämning på Finland.

Ordet käylä finns i en finska etymologisk ordbok. Käylä betyder buktig föremål i fångstredskap  eller notens ringformig vikt. Verben käylätä betyder svänga, vika av riktning. Samisk gaewle är 'båg, ring'.

Helsingfors är svenskt namn och dess förfinskning är Helsinki (av formen Helsinge tydligen)

Jag skrev före att om Kattegatt och andra "halser":

Jag tror att katte och kette är inte av katt. Gatt är tydligen från hål men på sättet som kvark och hals.

Helsin- (i Helsingör och Helsingborg) sägs vara av ordet hals. Kiel är frisisk för hals.

I Bottenhavet har vi Kvarken (finsk Merenkurkku =Sjöhals) och mellan Åland och Sverige det finns Södra Kvarken. Kvarken är tydligen besläktad med Hälsingland (Helsingia <- Halsland).

Kettokones har rysk namn Gorla, som betyder - du gissade rätt - hals.

Pliny skrev om Codanus Sinus. Sinus översättas med vik, men jag tror att det betyder egentligen hals. I anatomin betyder sinus hål eller håla som är samma som gatt.

Om jag har det rätt, har vi hals i Kattegatt, Bottenhavet och mellan Kola och Norra-Rysland men ännu mellan Gotland och Fårö. På kusten av Sverige har vi två Danziger gatt. En av dem har nära sig Halsudden och Nåttaröhals.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3999.0.html

Tydlingen Helsingfors vid Vandås fors har något att gära med hals.

[Jotuni]

Finland brukar snarare jämföras med ordet finna ("den som finner sin föda"). Namnet skall ha getts av agrara samhällen i sydskandinavien och ordet har betecknat närliggande jägare/samlaresamhällen.

Det där är mycket vanlig tolking men jag tror att det stämmer inte, därför att ordet finn finns i personnamn som frisisk Finn Folcwalda som krigare i Finsburg. Det finns många andra personer med namn finn i en variant eller annat.

I stället tror jag att ordet finn är av keltisk ord fin för "vit, ljusig" som skulle visa personens ljusig hud, hår eller sådant.

En annan variant i keltisk språk var gwen, och detta betyder det samma som fin, men i andra keltiska språk. Fron gwen blev det kven tror jag.

Altså kven (keltisk gwen) och finn (keltisk finn, fionn) betyder båda 'vit, ljusig'.

Bjarmer som bodde vid Vita havet fått sitt namn från isländsk ord som betyder - vit! (Engligt Haavio. Haavio påstår att finsk ord kainu/kaino var översatt till keltisk finn/fionn)

Och sedan vi har balterna, som har fått namn efter baltisk ord för vit.

[andersa]

Enligt Svenska akademien så kan vi härleda Finn..
"de från de germ. spr. lånade lat. fennni (TACITUS), gr. φίννοι (PTOLEMAIOS); av ovisst urspr."
Jag skulle tro att koppla ihop finländare och Wender skulle få en del öst europeer att gå i taket.

[Boreas]

I Finlands svar på Mälar-landsapet, öster om Hangö Udd, ligger länet 'Nyland'. Följer man inre kustleden österut hittar man ett "Vin-ö" rakt norr om Odensholm, vilken ligger på  andra sidan viken. I dag kallas denna Vinö också "Strömsö" efter öns största gård. Vinö-Strömsö är omgiven av Bocklandet jämte Digerö, Torsö och Odensö.

Närmaste granne österut är Persö, där det medeltida kungasätet Raseborg fortfarande ligger - intill "Gamla Tuna stadh", där Finlands första handelsstad och borgarråd ("Civis Raseburgis") gjordes efter att unionen med Sverige var sluten. På motstående sida av Pertuna och Persö Gård ligger fortfarande  Sappertuna Offerlund - som "fridlyst område" under Snappertuna Kyrkoförsamling...

Det gamla finska ortsnamnet "Vin-ö" kan alltså knytas till tiden före finnarnas inträde i det katolska Europa genom unionen med Sverige 1249 - då alla hedna traditioner och profiler - så som 'sja¨lvaste Vin-land' -fick "gå under jorden". För att undvika missförstånd använde man inom högsvenskan betäckningen "Österlandet" och "östra landsdelen" i flera århundraden innan Vin-land kunde återuppstå - i den kryptiska skrivformen "Fin-land".

Bland N-Europas sista svensktalande hedningar kan vi fortfarande hitta ortnamn me dstark anknytning till den gamla, forn-nordiska mytologin. Samtidigt kan vi här hitta samband mellan dom två språkgruppernas mytologiska aktörer. Därmed blir namnet "Vin" essentiellt - som uttryck för "heligt vatten" i olika versioner. När Vinet används som prefix i titel-namnet 'Väin-ö-möynen', vilket är finnarnas namn på 'Oden'. Sen är det Snorre från Island som berättar att 'Odin' drack så mycket vin att han inte behövde annan föda...

Området i fråga var den centrala del av Finlands konstitution, försvar och handel intill man grundade Helsingfors 1550 och prefixet Vin- återvände, som Fin-. Vinland har tydligen varit ett gammalt namn för Finland - när landets 'ur-adel' under 1300-talet hamnade mitt mellan offerlundarna, hoven och medeltidens riddarkyrkor. Nu finns det flera källor som berättar om detta "Vin-land" i öster:

1. I Ågrips saga om Harald Hårfagre uppträder en Ragnar, ”sunr Finnconu”.
Etter slaget i Hafsfjord ”skeidar" Haralds opponent "Brandr or landi” och tar sej via Danmark ”till Vinnlandi”. Sen skrives Vinland med ett ”n” – och Brand kallas hertug, när det förklaras att: ”Hertogi nequerr i Vinlandi hafdi festa nautga”.

Tredje gången Harald umgås storfolk från Vinland så kallas dom åter 'Finnar'. När Harald 'vunnit sej hela Viken' får han den undersköna Snòfrid, dotter av ”Svase Finnconnu”.

2. 120 år senare åker krigarkungen Olav Tryggvasson med hela sin ledung mot Östersjön – för att med Venders hjälp nå Vinland; ”Tviat flockenn Vendi thegar aftr da ætladesc hann at afla ser gengis i Vinlandi af sinom sannvinom”.

[Boreas]

3. På latin håller man dock på Vin- när man gör finar till "vindum" - och möjligen 'vinili/winuli. I "Codex Monasteriensis" omtalas "scride-vindum" i två olika berättelser:

Påve Gregory IV, (827-844);
“Farriae, Gronlondon, Islondon, Siride-vindum, Slavorum necnon onmium septerntrionalium et orientalium nationom quocumque modo nominatarum delegavit. Et posi to capite et pectore super corpus et confessionem sancti Petri apostoli, sibi suisque successoribus vicem suam perpetuo retinendam publicamque euvangelizandi tribuit auctoritatem.”

Påve Nikolas I (858-867);
“Sueonum, Danorurn, Farriae, Norweorurn, Gronlondon, Islondon, Scride-vindun, Slavorum necnon septentrionalium et orientalium naponurn quocumque modo nominatarum delegamus et sibi suisque successoribus vicem nostram perpetuo retinendam publicamque evangelizandi tribuimus auctoritatem.”

4. I Adam av Bremens "Descriptio Insularum Aquilonis", 13. kapittel, omtalas en "provins" i östra delen av Östersjön som kallas "Vin-ländernas provins" - vilken han senare kallar "Win-land". Landet ligger "innerst i viken" och granne med Ryssland:

"Deinde latissima Polanorum terra diffunditur, cuius terminum dicunt in Ruzziae regnum connecti. Haec est ultima vel maxima Winulorum provintia, quae et finem facit illius sinus."

"Praeterea unam adhuc insulam recitavit a multis in eo repertam occeano, quae dicitur Winland, eo quod ibi vites sponte nascantur, vinum optimum ferentes."

5. Toke - Dux Winlandensis, far till OdensKar:

I schol. 35 siges at Odinkar er Søn af Toki, dux Winlandensis, og at han havde arvet tredie Parten af terra Winlandensis;

http://tidsskrift.dk/visning.jsp?markup={vinland}&type=cont&id=98373&query=vinland&journal=all&fromyear=&toyear=&n=0&m=25&print=no

Enligt Paulus Diaconus bodde "Winili" i Skandinavien:

In like manner also the race of Winnili, that is, of Langobards, which afterwards ruled prosperously in Italy, deducing its origin from the German peoples, came from the island which is called Scadinavia.

6. I den legendariska sägnerna om Theodorik/Didriks finns en version från Skokloster, där kung Vilkina rådde för Winland - också:

"A king was called Vilkinus. He was a gorgeous man. He won Vilkinaland by fighting for the lands that now is called Sweden, Gotland, Schonen, Sealand and Winland."

Skokloster-Codex-I/115&116 quarto, RA E 9013

[Boreas]

7. 28. januari, 1232 utfärdar påve Gregorius 9. ett brev till biskopen i Semgallen, som på denna tid ansvarar för kyrkans administration av Finland:

"Påven Gregorius (IX) till biskopen i Semgallen med fullmakt att i de hedniska eller nyligen omvända områdena Livland, Gotland, Vinland, Estland, Semgallen, Kurland m.fl. sprida kristendomen på ett sådant sätt att det utbreder den katolska tron och gör honom själv behaglig i Guds ögon."

Brevnummer 477: http://62.20.57.212/ra/medeltid/soksida.html

8. 3. februari 1232 utfärdar Gregorius IX ytterligare ett brev där han drar upp en konstituitionell organisering av missionsmarkerna bland dom vendiska folken:

Gregorius etc. episcopo Semigalliensi, apostolicae sedis legato. Cum ecclesia in partibus Livoniae, Vinlandiae, Estoniae, Semigalliae, Curlandiae, ac ceteris neophitorum provinciis et insulis circumpostis, adhuc parvula sit, et ubera non habeat, ne, quod absit, filiis eius per baptismi gratiam regeneratis in Christo lac doctrinae defnerit, vel eos subtracto nutrimento deficere vel venenato erroris poculo inebriare contingat, curam episcopatuum Revaliae, Wironiae ac aliorum de Livonia, Vinlandia et Estonia, dum vacant vel eorum episcopi aunt absentes...

9. I Diplomatarium Norvegicum Nummer: 233. Dato: [c. 1520.], berättas det om en herre som är född/uppväxt i Vinland, varefter han flyttar till Oslo-trakten, där han anförtros Austnes Gård i Enebakk:

"Lydenndis at Oluff Byrienn vdi Eneback sognn haffde proffuit. att hannd var opfød i Vinland. och bleff der gifft. och bode der nogenn stund. Da hørde hannd inthet andet. end dj Sloner och skouffue som ligger vestenn Aaenn, at dj laage thill Oustenes gaarder med all sinn brug."

10. På J. van Keulens kartor över Östersjön från 1682 beskrivs östra Fin-land som "Oost-Vinland":

http://www.geheugenvannederland.nl/?/en/items/NESA01:K01-0470/&st=Oost-Vinlandt&sc=%28Oost-Vinlandt%29&singleitem=true

Ursprunget till namnet Finland törs vara det gamla ortnamnet 'Vin/Väin-land' - vilket speglar tillbaks till Nylands språk- och ortnamntraditioner såväl som medeltida heraldik. Slutligen resonerar begreppet 'Vin' med såväl den forn-nordiska som den finska mytologin.

 

[Boreas]

Jag såg en skrift av en norsk historiker om ordet -vin. Andreas m. Hansen "Landnam i Norge",1904.
 Han skriver att Norges tidigaste jordbrukare var inlandsfolk. De använde ordet -vin, Vin för ängsmark. Så tex betyder namnet Vinland inte att där växte vindruvor, utan att det var gräsmarker. Det franska namnet på samma plats idag är L'anse aux Meadows. Passar ju bättre tycker jag också då detta är i New Foundland.

Det finns också kartor på platser i Norge med -vin namn och med Finn- namn. Man kan se att de inte överlappar. Han ansåg att Finn- var tidigare än -vin namnen. Vin finns i södra Norge medan Finn- finns i syd och hela norra Norge. I syd mest i mer bergiga områden, förmodligen för att de var så gamla så landet fortfarande var "under isen". Jag kan inte Norges historia efter Istiden. Hur mycket landet rest sig etc, dvs som i Sverige.

Finn tror han skulle vara ett namn likt ordet barbarer, använt av de inkommande jordbrukarna på befolkningen av jägare och fiskare, som redan fanns i Norge (Skandinavien).

Ordet Fin/Finn är tydligen ett egennamn för en som bor i "Vinland" eller hör till denna kultur. Ljudändringen uppstår på samma sätt för egennamn på invånare av t.ex. Svealand och Danmark, där invånarna kallas svenskar (istf. svealänneingar) och danskar (istf. danamarkingar). Det implicerar hög ålder på dessa 'folkland'. När man inom dessa land hittar fynboer och vendelboer, respektive värmlänningar, upplänningar eller hälsingebon är dessa av yngre datum. Finnar, vender och götar är alltså av samma grundläggande urspung och ålder som uttrycken svear/svenskar och daner/danskar.   

Vad gäller förekomsten av orden Finn- och -vin i Norge så har man en gammal gräns vid Lofoten. landet norr om Lofortväggen hörde ursprungligt till dom finskspråkliga folken, typ kväner/vender. När Kalmar-unionen började hörde Finmark och Troms fortfarande till Finland-Sverige, inte Danmark-Norge. Jmfr Carta Marina. När dessa två parter sedan kom i krig blev Troms och Finnmark dansk-norskt - och alla finnspråkliga svårt förtryckt. Först kvänerna, som misstänktes vara finska 'agenter' - därnäst samerna, för att inte vara tillräckligt 'trogna'.

Många har spekulerat på betydelsen av fin/vin. Det norska uttrycket 'vinjar' pekar på 'ängar' varför många har sett på 'åkerland' som en möjlig grundform. Tyvärr täcker inte dessa allegorier in den 'heliga' eller 'berusande' del av begreppet. När vi går tillbaks till myterna finner vi redan Oden, Tor och Brage som vindrickande gudar, likt Dionysos och Bacchus. Sen kan man alltid undra över vad som ligger i begreppet, men det har tydligen något att göra med den 'exstas' som beskrivs i samband med samisk sejd såväl som norönna hovseder.

När man i isländska annaler hittar "Vinland Goda" i Amerika kan det vara ett s.k. 'metonym' från kolonialisternas hemland, likt York/NewYork. När man sen får söka efter ett ursprungligt 'Vinland' i Europa kommer vi alltså till ett område som faktisk kallades Vinland i gammal tid. Då behöver vi inte undra över ursprunget till vare sej ordet -vin eller namnordet Finn, eller ortsnamnet Fin-land. Dom kommer alla ur ljudet "vin" och beskriver den 'vinska' verkan.