Var Oden romersk rekryterare som blev egotrippad?

[Kylarvende]

Efter nederlaget i Teutoburgskogen torde romarnas sug efter att rekrytera alltför lokalt ha minskat:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Teutoburgerskogen

Rimligt är att man försökte rekrytera soldater längre bort, dvs bakom fiendens linjer.
Ett smart drag vore att sända ut rekryterare till avlägsna platser där det enl ryktet fanns stridsugligt folk.
Är det här Oden kommer in i bilden? Om så är fallet borde han ha haft med sig rådgivare från dessa avlägsna platser. Vidare borde han ha utrustats med grannlåt och allt annat som underlättar rekrytering. Ryktet om kvinnliga krigare borde ha frestat Oden att söka sina rekryter allt längre bort. Smart som han var lät han nog lokala religioner vävas in i sin egen.

Det blev då rimligtvis lättare att rekrytera samtidigt som han kunde upphöja sig.

[dersa]

Nja, enligt Snorre så kom ju Oden och de andra asarna från Asien (Turkiet), och där fanns väl inte romarriket, eller det kanske det gjorde??

[AndreasE]

Anatolien, eller Asia Minor som det hette på den tiden, var till stora delar under romersk kontroll. Efter att Rom splittrades utgjorde regionen det Bysantinska rikets hjärta.

[Adils]

Jag är för min del övertygad om att Oden och asarna är åtminstone femhundra år äldre än romarriket.

[Kylarvende]

Dersa, AndreasE & Adils!

Att som Oden upphöja sig till Gud ger goda möjligheter att delegera. Vidare kan beslut svårligen ifrågasättas. Ett annat exempel:
 
http://voices.yahoo.com/ramses-great-god-king-1946786.html

“Ramses the Great: The God King”
“During his lifetime it is believed that the king had more than ninety children”

Adils, kan du ge lite mer kött på bena ang Oden och 500år innan romariket? Det är intressant att han skulle kunna var så gammal.

[Karlfredrik]

Adels, Från när daterar du romarrikets början, "Ab Urbe condita" eller de puniska krigen?

[Vinstorparn]

Kylarvende!

”Var Oden romersk rekryterare som blev egotrippad?”

Det är möjligt att jag missförstår dig, .Men ..

Slaget vid Teutoburgerskogen, stod år 9 e.Kr

Romarriket omfattade vid vår tideräknings början, år: 00 i stort sett hela medelhavsområdet och större delen av den europeiska kontinenten. Den norra gränsen följde Rhen och Donau
Slaget vid Alesia stod år 52 f.Kr. De delar av Gallien som Rom inte tidigare kontrollerade, Gallia Comata  ("Det långhåriga Gallien"), erövrades av Julius Caesar i galliska kriget omkring 58-51 f.Kr., ett krig han beskrivit i ”De Bello Gallico ” och som kostade en miljon galler livet och förslavade lika många.
Vid ungefär samma tid gjorde Caesar det första försöket att erövra Brittannien.

Kan Skandinaviens invånare ett halvt århundrade senare ha varit  helt ovetandes  om dessa händelser?
Skall Skandinaviens befolkning vid den äldre järnålderns början betraktas som avskurna  och helt okunniga om de stora händelserna nere på kontinenten?  Ett primitivt folk som när den förste romaren dyker upp i skinande rustning några år efter slaget vid Teutoburgerskogen tror att de har att göra med en Gud?

Jag är ganska så övertygad om att berättelserna runt härdarna  i järnålderhusen vid vår tideräknings början under de mörka kvällstimmarna  ofta handlade om just dessa romare, de stora slagen, deras fantastiska städer med badhus och bevattnings-anläggningar, ståtliga tempel och stora armeer.  Kanske såg man på Romarriket  med samma ögon som 1800-talets Europeér såg på Amerika?

Det fanns säkert enskilda nordbor som reste i Europa som handelsmän, rena äventyrare eller krigare i tjänst hos främmande armeer. De tog inte bara attraktiva föremål med sig hem. Lika uppskattad var säkert all den  information de förde med sig. Det spreds nya idéer och vanor i norr. De sociala skillnaderna i samhället började också sakta öka under den här tiden.  Det visar sig snart i form av rika krigargravar. Ledarna blev färre men mäktigare

Folken i de nordliga järnåldersamhällena tog säkert redan tidigt intryck från kontinentens händelser och var nog ganska väl upplysta kring romarnas förehavanden och det romerska samhället.

Bara en tanke 

[Boreas]

Vad berättar den europeiska medeltidslitteraturen om saken?

[vemvet]

Helt avskräckta blev man väl inte?

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5079.0.html

[Kylarvende]

Vinstorparen!

Jag håller med dig. Jag tror inte att folket här uppe gick på den lätte! Att upphöja sig till gud torde haft ngt av löjets skimmer över sig även på den tiden. Man får förmoda att Odens agerande accepterades så länge man fick ut ngt av det själv. Den där Oden är allt lite dryg, men han berättar intressanta historier om livet nere i rikemansbygderna. Ja, Oden fixar ju bra grejer nere från kontinenten till rimliga priser, så vill han spela gud så får det väl gå an. OK, Oden är lite jobbig när han lägger beslag på vackra kvinnor här hemmavid, men å andra sidan har han med sig sydländska skönheter. Odens agerande innebar nog kohandel på många sätt. Möjligen skapade han dock en atmosfär som underlättade rekrytering av soldater. 

Man kan intressera sig för den förändring av rekrytering av soldater som borde ha skett efter Teutoburg. Hyr man in soldater nästgårds till de områden som man vill erövra så inbjuder man till bakhåll. Med facit i hand så hade det nog varit bättre att göra som med varjagerna i Konstantinopel. Hämta folk långt bortifrån som är lojala så länge de får bra betalt. Lite off-topic, men jämför även Indira Gandis olyckliga rekrytering till sin livvakt. Det är rimligt att tro att romarna letade efter någon som hade kontakter med stridsdugligt folk långt bort. Kanske någon med goda handelskontakter. Odens resor har förbryllat mig, men kan här ges en förklaring.
 

[Adils]

Adels, Från när daterar du romarrikets början, "Ab Urbe condita" eller de puniska krigen?

Asarnas intåg, med Oden i spetsen, tror jag sker i samband med järnets inträde, första fimbulvintern när man också börjar stalla djuren, sådär en sexhundra år före Kristus. Ett paradigmskifte i pantheonet, från fredliga fruktbarhetsgudar med rötterna i bronsåldern till krigets dito, vilket även återspeglas i en mer tillbakaskjuten position för kvinnorna. Så jag skulle inte sagt femhundra före romarna utan femhundra före kejsarna.

[AndreasE]

Nu gjorde ju järnet sitt intåg en 400 år innan det, runt år 1000 f.Kr. i vissa delar av landet.

[Sindre]

Jag antar att Adils menar härdbart stål till skillnad från icke-härdbart stål vilket (felaktigt) oftast omnämns som järn?

[AndreasE]

Eh, nu är jag ingen expert på järn, men ganska säker på att Eva Hjärtner-Holdar inte gör någon sådan distinktion i sin forskning. Visst är det skillnad på järn och stål, men de tidigaste järnframställningsplatserna kallas just "järnframställningsplatser" av experterna. Plus, vet vi när "härdbart stål" infördes, och att det var senare än den tidigaste järnframställningen?

[Marty]

Fär slänga in en gammal teori. Enligt Jordanes var Gapt=Gaut ledare för Goterna runt 50 e kr. Han var så framgångsrik i att kriga mot romarna att han blev hyllad som gud. Oden kallades för Göten/Gaut.

http://fornvannen.se/pdf/1960talet/1969_014.pdf

Jordanes berättar: »De kallade sina hövdingar, vilkas lycka de hade
att tacka för sin seger, icke längre för vanliga människor, utan för halvgudar
eller åsar (Ansis) ... Den förste av dessa hjältar var, såsom de
själva berättar i sina sagor, Gapt.»
Mycket talar för att detta namnet Gapt är en i de skriftliga källorna
fördärvad form för *Gaut (got. *Gauts nom., isl. Gautr). Det hänvisas för
honom uttryckligen till den gotiska folktraditionen. Han var stamfader
för den amaliska kungaätten, och han tillhörde »halvgudarna», Ansis
(got. *anseis pl., isl. tesir pl. åsar, gudar). Han är utan tvivel identisk med
Oden, den främste bland åsarna och folkets högste gud. Just i sin egenskap
av stamfader för folket och dess konungar bär han namnet Gauts
göten.17

[Vinstorparn]

Tack för länken Marty!  Den texten går direkt till arkivet 

[Sindre]

Det bör tilläggas att Jordanes var kristen (kanske t.o.m. en biskop) och texten lär därför vara färgad av den bakgrunden.

[123hopp]

Ni har antagit att Oden kom från Mindre Asien till Stora Svitjod. Men jag har läst nånstans att han skulle först bo i Troja. Var det ett medeltida försök att ändra och bygga på Iliaden och få trojanska heroer att fly till Norden efter Trojas fall? Det kunde antyda att "första" Oden kom till Norden omkring 1000 BCE... kanske med Kimmerier som blev bortjagade från Mindre Asien och sen från stäpperna?
 

[gangrade]

Ni har antagit att Oden kom från Mindre Asien till Stora Svitjod. Men jag har läst nånstans att han skulle först bo i Troja. Var det ett medeltida försök att ändra och bygga på Iliaden och få trojanska heroer att fly till Norden efter Trojas fall? Det kunde antyda att "första" Oden kom till Norden omkring 1000 BCE... kanske med Kimmerier som blev bortjagade från Mindre Asien och sen från stäpperna?

Det handlar om härkomst och legitimitet. Kan man "bevisa" att man är en son av en gud, en gammal hjälte, kommer från t ex Troja (Eller från Skandinavien i vissa folkvandringstida härkomst-myter), eller romersk kejsare så betyder det att man på förhand och av högre makter är utsedd till ledare. Det är välkänt att uppkomlingar (som t ex Ostgoterna på Roms tron) ser till att de har en passande härkomstmyt som de kan använda för  att övertyga de underkuvade att de minsann har rätt till tronen.
Så för att svara på din fråga: jag skulle inte lägga så stor vikt vid Troja-faktumet. Det är med största sannolikhet en efterkonstruktion.

[Kylarvende]

Boreas!

Jag anar en ironisk underton i dett inlägg. Kan du ge lite mer kött på bena?
Mvh
Jonas Palm

Vad berättar den europeiska medeltidslitteraturen om saken?