Nyliga inlägg

Sidor: [1] 2 3 ... 10
1
Järnålder/vikingatid / SV: Var gick gränsen mellan Götaland och Svealand ?
« Senaste inlägg av stakodder skrivet Idag kl. 08:11 »

Vi måste då reda ut var en kung är i dåtidens Skandinavien. Källorna är förstås få, men ser vi till den germanska helheten så verkar knappast folket vara indelat i kungariken. Undantaget är t.ex. goter och franker som mycket tydligt påverkas av det romerska skicket. Även Beowulf är en saga från ett område som mycket tydligt har ett romerskt arv. Dom tidiga källorna, t.ex. Tacitus, är rätt tydliga med att de germanska kungarna har en begränsad roll, de leder i strid men styr inte annars, det gör tinget.  Därför ser jag det som högst spekulativt att tala om kungadömen. Det relevanta borde istället vara lagsagor, vilket ju faktiskt går igen ända fram till den tid vi har hyfsade källor.  Den enväldige kungen är inte en germansk företeelse innan den germanska världen tar till bit för bit sig de romerska vanorna.


När Prokopios skriver om stammar på 500-talet så äger det egentligen mycket lite om hur de olika förbunden ser ut. De olika stammarna kan mycket väl ha sina kungar som leder hären eller utför blot eller gud vet vad, samtidigt som de olika stammarna samlas under ett större begrepp.  Till och med Snorre säger ju att bland svearna finns att antal häradskungar i Svitjod.  Enligt mig handlar förståelsen om att släppa tanken på den kungastyrda nationalstaten och istället se den institiotion som aldrig ifrågasatts i vår historia, tinget, som den styrande enheten. Kungar är tjänstemän med det yttersta hedersuppdraget, näst lagmannen, som utför vissa sysslor!

Jaja. Kungar står det oavsett. Läs själv. I Prokopios står det heller inget om något förbund. Ville bara påpeka det för dig.

Sen får du bestämma dig om du vill använda Snorre som källa eller inte. Om du själv gör det, så är det rimligt att du tycker att även andra kan göra det här på forumet.

Om jag inte minns fel skriver Tacitus att vissa kungar har en absolut makt, gällde inte det svioner och goter, mer än andra germanstammar?


2
Allmänt / SV: Arkeologins myter
« Senaste inlägg av Binriindy skrivet Idag kl. 05:23 »
I admire in you, it is a very good example of it.
3
Stenålder / SV: 5000år gamla fotavtryck
« Senaste inlägg av Binriindy skrivet Idag kl. 05:23 »

I was very much impressed On this story.
4
En tankepaus...

När vi hör eller läser vad som skrivs om Sverige och Svenskarna utomlands brukar vi skratta åt det eftersom vi vet att det inte stämmer. Detta när internet finns och det är busenkelt att söka information.

Det vi diskuterar är vad som skrevs för över 1000 år sedan av folk som aldrig besökt Sverige och som, i bästa fall, hade andrahandsinformation....

Fox News fanns säkert då också, eller hur?

Thomas

5
Järnålder/vikingatid / SV: Var gick gränsen mellan Götaland och Svealand ?
« Senaste inlägg av Vetgirig skrivet Igår kl. 23:42 »
Citera
Ändå så finns det svear från Blekinge i söder och upp till södra Norrland redan i början av 800-talet enligt de samtida källor vi har? Hur går det ihop?
Vi kallar ju alla innanför limes romare, men det är lättvindigt. Vi kallar befolkninarna romare för att de styrs av Rom, d v s i praktiken av denna stads kollektiv av "högadel".

På liknande sätt anges befolkningarna inom ett visst större område vara svear, de befolkningarna styrs av en gruppering som omgivningen kallar svear. Men det betyder inte att ALLA inom området ÄR svear. Bara att befolkningar med andra benämningar representeras av svear därför att de är underkuvade av, eller i allians med svearna. Så vilka de eg svearna är och var de bor, det är omöjligt att avgöra med nuvarande källmaterial. Möjligen kan man utesluta vissa delregioner, då deras befolkning verkar på sin höjd vara allierad med svear, t ex Gotland, Helsingländerna.
6
Järnålder/vikingatid / SV: Var gick gränsen mellan Götaland och Svealand ?
« Senaste inlägg av Vetgirig skrivet Igår kl. 23:31 »
Citera
Absolut, men Olaus skrev om förhållanden långt innan sin tid och kan knappast kallas för kronvittne!
Övriga källor förmedlar ju inte heller tvärsäkert uppgifter som är samtida med tiden de skrivs ned. Det enda vi vet, inkl för Olaus, är att det vid någon okänd tidpunkt före ett nedtecknande vissa nedskrivna förhållanden gäller. Olika uppgifter kan dessutom ha olika ålder även om de ingår i en viss text.

Det betyder att det inte finns anledning att underkänna Olaus, bara för att hans uppgifter gäller typ 300-500 år före hans tid. Tyvärr anger han ingen källförteckning, men kan ha haft källor som inte finns kvar till våra dagar.
7
Järnålder/vikingatid / SV: Var gick gränsen mellan Götaland och Svealand ?
« Senaste inlägg av Yngwe skrivet Igår kl. 22:42 »
Jag vill påminna om vad Prokopios skriver på 500-talet, om 13 folk med egna kungar i Thule, dvs den Skandinaviska halvön. I ett annat stycke i samma text är götarna betecknade som en talrik stam, där herulerna slog sig ner. Av denna information kan man dra slutsatsen att götarna med största sannolikhet hade egna kungar och således kan betecknas som ett självständigt kungadöme. Inte ett ord i Prokopios text om att götarna samtidigt skulle vara svear. Det är ungefär samma bild man får i Beowulf.

Om man vidhåller att just götarna inte hade egna kungar under perioden, trots att de betecknas som en talrik stam, så måste man kunna förklara varför de inte hade det.


Vi måste då reda ut var en kung är i dåtidens Skandinavien. Källorna är förstås få, men ser vi till den germanska helheten så verkar knappast folket vara indelat i kungariken. Undantaget är t.ex. goter och franker som mycket tydligt påverkas av det romerska skicket. Även Beowulf är en saga från ett område som mycket tydligt har ett romerskt arv. Dom tidiga källorna, t.ex. Tacitus, är rätt tydliga med att de germanska kungarna har en begränsad roll, de leder i strid men styr inte annars, det gör tinget.  Därför ser jag det som högst spekulativt att tala om kungadömen. Det relevanta borde istället vara lagsagor, vilket ju faktiskt går igen ända fram till den tid vi har hyfsade källor.  Den enväldige kungen är inte en germansk företeelse innan den germanska världen tar till bit för bit sig de romerska vanorna.


När Prokopios skriver om stammar på 500-talet så äger det egentligen mycket lite om hur de olika förbunden ser ut. De olika stammarna kan mycket väl ha sina kungar som leder hären eller utför blot eller gud vet vad, samtidigt som de olika stammarna samlas under ett större begrepp.  Till och med Snorre säger ju att bland svearna finns att antal häradskungar i Svitjod.  Enligt mig handlar förståelsen om att släppa tanken på den kungastyrda nationalstaten och istället se den institiotion som aldrig ifrågasatts i vår historia, tinget, som den styrande enheten. Kungar är tjänstemän med det yttersta hedersuppdraget, näst lagmannen, som utför vissa sysslor!
8
Järnålder/vikingatid / SV: Båtgravarna
« Senaste inlägg av AndreasE skrivet Igår kl. 20:33 »
Kvinnan i kammargraven i Badelunda (begravd på 200-talet, det är ett glapp på ca 500 år till den första båtgraven på det gravfältet) begravdes med guldföremål som troligtvis är tillverkade i Danmark. Det finns nära paralleller till kvinnogravar på Himlingöje-gravfältet, och det har föreslagits att den begravda kvinnan kan ha varit en kvinna från den familjen som gifts bort med en Västmanländsk storman.

Men som sagt, det är många generationer innan båtgravarna dyker upp. Närmare 300 år. Så det är väldigt svårt att dra några slutsatser om båtgravarna utifrån det.

Tyvärr så finns det väldigt få högre ståndsgravar i Danmark från folkvandringstid och framåt. Vad jag vet finns det inga goda paralleller till båtgravarna, varken i form av båtar eller kammargravar. Man verkar i stort sett slutat anlägga föremålsrika skelettgravar i slutet av romersk järnålder.

Svärden som typ är varken tyska eller engelska. De är snarare en utveckling av romerska praktsvärd och utvecklades troligtvis i det frankiska hovet. Framför allt cloissoné-tekniken är typiskt frankisk. Den här typen blev vanlig i hela Västeuropa, från Italien till Skandinavien. Föremålen i båtgravarna är dock till största delen lokala hantverk.

När det gäller pressblecken så anses väl djurornamentiken ha utvecklats i sydskandinavien? Är dock inte någon expert på ornamentik. Vid 550-talet var den dock spridd över hela Skandinavien och norra Europa. Svårt att härleda båtgravarna i Mälardalen utifrån de här allmänt använda motiven och föremålsformerna. Stilistiskt faller pressblecken i båtgravarna generellt väl in i en östskandinavisk tradition (Mälardalen, Östergötland, Gotland och Öland).

De mest specifikt "utländska" föremålen i båtgravarna är nog glasföremålen, men de var å andra sidan exklusiva handelsvaror som spreds över stora områden.
9
Järnålder/vikingatid / SV: Var gick gränsen mellan Götaland och Svealand ?
« Senaste inlägg av stakodder skrivet Igår kl. 20:00 »
Jag vill påminna om vad Prokopios skriver på 500-talet, om 13 folk med egna kungar i Thule, dvs den Skandinaviska halvön. I ett annat stycke i samma text är götarna betecknade som en talrik stam, där herulerna slog sig ner. Av denna information kan man dra slutsatsen att götarna med största sannolikhet hade egna kungar och således kan betecknas som ett självständigt kungadöme. Inte ett ord i Prokopios text om att götarna samtidigt skulle vara svear. Det är ungefär samma bild man får i Beowulf.

Om man vidhåller att just götarna inte hade egna kungar under perioden, trots att de betecknas som en talrik stam, så måste man kunna förklara varför de inte hade det.
10
Järnålder/vikingatid / SV: Var gick gränsen mellan Götaland och Svealand ?
« Senaste inlägg av Yngwe skrivet Igår kl. 19:47 »
Nä, där missuppfattar du.  Jag vet inte om hövdingadöme är en korrekt beskrivning, men det är väl ändå fullt jämförbart med att vara en stam. Och som jag skrivit tidigare så tror jag inte på någon stark överordnad makt som håller underlydande stammar i ett grepp. Vad som gör svear till svear vet jag ju inte, men jag tvivlar på att definitionen är att de skulle vara sveakungens underlydande. 


Säkert har vissa grupper eller stammar mer inflytande än andra på svearna, så säger ju även Adam att västgötarna är de som är starkast. Det har säkert skiftat med tiden, men visar ändå att det finns gott om utrymme för götiska stammar inom sveasfären!




Vill du sen dra det här ett steg längre, och det antar jag, så kan man ju faktiskt ana ett götiskt begrepp som är betydligt större än de svenska götalandskapen. Frågar du mig så ingår såväl goternas rötter som gutar, jutar och göingar i denna sfär.  Lite roligt är då att svearna i götaland blir en delmängd av guterna/götarna....


Den gyllene frågan blir då om detta är ett äldre "förbund/folk" eller om det är en parallell ordning.....
det blir riktigt krångligt mao, men hemskt roligt. ;D
Sidor: [1] 2 3 ... 10