Nyliga inlägg

Sidor: [1] 2 3 ... 10
1
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Vetgirig skrivet Idag kl. 13:26 »
Citera
Et endet link er til The Museum of the Roman Centuriation. Blandt keywords findes ikke hær eller militær:
http://www.euromuse.net/en/museums/museum/view-m/museo-della-centuriazione-romana/
Podalen m Triesteregionen innehåller resterna efter ett stort antal "pensionerade" legioner inom ramen för kolonisystemet. Det är självklart att  det sker en uppmätning av delområden så att varje centuria får ett samlat område att fördela sig inom. Att det blir uppmätt i rätvinkliga områden är typiskt romerskt. Men marken ägdes inte av någon elit, även om staten säkert köpte ut någon tidigare ägare (såvida denne inte tillhörde en elit ur en besegrad "nationalitét". Triestelegionens bas var centrum för flera hundra års kamp mot germaner i Val Camonica. Ibland tilldelades en legion ett område ingen kunde bruka då det var träsk eller annat problem, men den kompenserades då av tilldelning av slavar (ur den/någon besegrade befolkningen), som skulle utföra dikningsarbetena.

Romarna delade bara upp marker i anslutning till en elits "villa" (storgods) eller en dylik "koloni". Annars skulle ju f ö ingen annan typ av uppdelad mark hittas inom t ex Italien och så är det INTE. Legionernas högre befäl pensionerade sig gärna själv i anslutning till sin resp legion/kohort/centurias område. De visste att många soldater antog tilldelad mark, men avsåg att sälja den omgående. De visste också att många legionärer skulle dö innan gården stod färdig för att försörja en familj fullt ut, vilket innebar en ny möjlighet att komma över mark billigt, då arvingarna var en kvinna med småbarn. Möjligheterna var alltså stora för den med lite "kapital" vid tiden att bygga upp en minivilla, med arrendeboende bönder. Så det är sant att det SER ut i efterhand som om eliterna ägde marken för en koloni.

Jag är rädd för att resultatet av konferrensen kan bli delvis missvisande om arrangörerna bortser från orsaken bakom att romarna behövde dela upp marker. Alltså kolonisystemet. En viktigare koppling ligger mellan mark och krigstjänst i en "stående armé", vilken idé är viktigare för de befolkningar som senare efterapade romarnas system för egna syften.
2
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Bornholm skrivet Idag kl. 11:43 »
Det handlar inte om landindelning i sig, utan om en koppling till en "stående armé".

Romarna hade ingen generell dylik indelning, dock att "kolonierna" för pensionerade veteraner alltid lades ut minst centuriavis inom avgående legions tilldelad region. Även kohorten försökte man hålla ihop. På så sätt hade romarna en kraftfull "milis" att tillgå i oroliga regioner/riktningar. Denna milis förlorade dock i kraft redan någon generation efter att veteranerna ersatts av dess söner eller möjligen köpare av deras gård.

Det tror jeg ikke, du har ret i. Det handler om inddeling af områder til landbrug. Herunder link til et emneopdelt oplæg til en konfererence om emnet for få år siden, arrangeret af universiteterne i Bologne og Padova. Der står intet om hær eller militær.

http://www.compitum.fr/archives-mainmenu-59/appels-a-contribution-revolus/512-centuriation-systems-and-methods-of-agrarian-organisation

Et endet link er til The Museum of the Roman Centuriation. Blandt keywords findes ikke hær eller militær:
http://www.euromuse.net/en/museums/museum/view-m/museo-della-centuriazione-romana/

I øvrigt er det min opfattelse, at overklassen ejede det meste jord.
3
Stenålder / SV: Vilka var först? (gällande popark 3/2005)
« Senaste inlägg av Vetgirig skrivet Idag kl. 11:24 »
Hej Ájlis!

Såg en serie inlägg där du bl a beskrev din släktskap bakåt.

Din släktskap är alltså inget märkligt för en nordisk "same". Det är ju inget som stör den kultur man lever under just nu, men det kan ju vara kul att veta.

Emellertid, så bryts en samisk dominans bland inlandsbefolkningarna i Sverige genom effekter av digerdöden och administrativa åtgärder från den 1350-nutid expanderande svenska centralmakten.
Digerdöden skapar ett vakum i befolkningarna inom inlanden vilken fylls ut genom att familjegrupper öster om Norden märker av vakumet och flyttar sina marknyttjanden västerut. En familjegrupp handlar om 70-100 personer och det är inte många grupper totalt fördelade under tiden ca 1400-1750, som anländer. Kanske 1-2 per 100 år, men det räcker. Dessa familjegrupper österifrån har dock en nyhet med sig, nämnligen tamrenskötseln, men i övrigt skiljer sig inte teknikerna att leva från den samiska, då samtliga befolkningar ingår i det s k schamanbältets grundkultur (Sydamerika t o m Norden). Genetiskt påverkas inte den samiska urbefolkningen längs kusterna av denna invandring i någon hög utsträckning, då vid kusterna befolkningarna var numerärt så mycket större att där assimilerades "de nya" lätt. Rörelsen västerut får förståss följder långt österut med motsvarande västliga rörelser.

De nya hade ca 1750 nått fram till NV Dalarna och där slutade deras expansion. De befintliga samerna i samma region är då blandade med söderifrån kommande jordbrukarbefolkningar och har lämnat sin halvnomadiska livsstil, vilket alltså ger möjlighet för "de nya" att fylla luckan. Ursamerna i Mellansverige var då så spridda att de i längden inte kunde hålla sin identitet levande inom ett i övrigt förtryckande samhälle, dock kan man i kyrkböcker följa dem när de försvenska sig in i slutet av 1800-talet. De kallas oftast "finnar" (sockenlappar) och historiker brukar förväxla en del av dem med invandrande finländare (vilka i o f s till del kan ha varit samer). "Finne" anses ofta vara en ursprunglig benämning för vad vi idag kallar samer.

En annan detalj är att svenska staten tvångsrekryterade skeppstimmermän till det nya örlogsvarvet i Karlskrona från mitten av 1600-talet. Skeppstimmermän är inte vem som helst och kunskapen var utbredd bland samerna inom norrlandskusterna, vilket fick till följd att en stor del av den kustsamiska svenska befolkningen dog (i Karlskrona) eller flydde till tryggare regioner eller "försvenskade sig" (bytte levnadssätt). Därmed försvann kustsamerna ur sikte på den svenska sidan, men många bönder i Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Medelpad resp Helsingland bör inte bli förvånade över att de har samiska förfäder.
4
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Vetgirig skrivet Idag kl. 10:38 »
Citera
Nej. Nu står der mere i indlægget fra før. Romere, angelsaksere, irere og walisere har brugt tallet 100 i deres landinddeling.
Det handlar inte om landindelning i sig, utan om en koppling till en "stående armé".

Romarna hade ingen generell dylik indelning, dock att "kolonierna" för pensionerade veteraner alltid lades ut minst centuriavis inom avgående legions tilldelad region. Även kohorten försökte man hålla ihop. På så sätt hade romarna en kraftfull "milis" att tillgå i oroliga regioner/riktningar. Denna milis förlorade dock i kraft redan någon generation efter att veteranerna ersatts av dess söner eller möjligen köpare av deras gård.

Angelsaksare, irländare, walesare och inte minst Nordbor mötte sannolikt den romerska kolonins organisation och kopierade. Klanledaren/landstinget fick då tillgång till en milis, med möjlighet att standardisera utrustning, vapen och ledarskap, vilken hade hög beredskap. Övades manskapet dessutom regelbundet, så kunde enheten säkert i stort mäta sig med vilket jämförbart reguljärt infanteri som helst vid tiden. Inom Norden, så var det sedan lätt att koppla samman det nya systemet med ett urgammalt, vilket byggde på ett grundtal 6 + 1, för att bemanna båtar. När ledungen så småningom kommer, så blir alltså bemanningen [(2x6)x2] +1 för standardenheten och detta "råkar" nära sammanfalla med den centuria som gällde under en viss kejsare, så att 4 eller 5 enheter motsvarade en centurias principiella storlek (beroende på period).

Nästa steg i systemet blir förståss att konstatera att den sammanhållna enheten med fördel innehade ett samlat markområde, d v s en grund för landindelning. Om landindelningen kom före ansvaret att sätta upp ett bestämt antal krigare, eller efter, är en smaksak. Effekten blir densamma.

Under tider där samhället saknar "datastöd" och det mesta av skriftstöd, behövs det förståss ingen Einstein för att räkna ut fördelarna för en politisk makt (eller religiös) att utnyttja ett system enligt ovan för administrativa åtgärder typ att taxera ut skatter i form av varor och tjänster (förutom själva rättigheten - det framställdes oftast så - att delta i krigstjänst). Att sedan kyrkan, när den får fast fot, organiserar sig enligt mönstret, blir en följd av den politisk/administrativa organisationen.

Att vi sedan noterar olika namn för samma företeelse bör inte vara något att fästa sig vid. Lokala anpassningar kan ligga bakom. Kanske antyder de skilda benämningarna något om att införandet skedde olika tider i olika regioner inom NV-Europa.
5
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Historikus skrivet Igår kl. 20:00 »
Ja, herhjemme skrev Niels Lund afhandling om det, men den blev nærmest nedbrudt af hans opponent og af Gelting fra Rigsarkivet. Er de tal, du nævner, fra en svensk lov flere årtier inde 1200-tallet, for hvis de er det, kan de vel ikke bruges som noget, der foregik mere end 200 år før...

Ja, rigtigt Niels Lund skrev vist om 'Leding' men jeg husker ikke præcis, hvor jeg har info fra. Mine kilder er som før refereret -

"Knut den store och sveariket". Bo Gräslund 1986 s. 229, 230; Medeltidens ABC, Sölve Göransson, docent Uppsala universitet. Web-version. "Bol" og "Attung".

og hvor det præcist fremgår er pt. uvist.
6
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Bornholm skrivet Igår kl. 17:30 »

Oprindelsen til både termerne og derved systemet er omdiskuteret.

Ja, herhjemme skrev Niels Lund afhandling om det, men den blev nærmest nedbrudt af hans opponent og af Gelting fra Rigsarkivet. Er de tal, du nævner, fra en svensk lov flere årtier inde 1200-tallet, for hvis de er det, kan de vel ikke bruges som noget, der foregik mere end 200 år før...

7
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Bornholm skrivet Igår kl. 17:26 »

Cantref Canol har skiftet navn til Hundred of Liar, og Cantref of Cron Nedd er blevet til Hundred of Neath.
(Kilden er, Nicholas Carlisle: A topographical dictionary of Wales, a continuation of the topography of the United kindom of Great Britain and Ireland).


Cantref of Dyffryn Clwyd blev til Hundred of Ruthyn, Cantref of Penythen blev til Hundred of Cowbridge, åbenbart senere til Hundred of Miskin.
8
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Bornholm skrivet Igår kl. 16:32 »
Værd at bemærke: danske forklaringer i ODS og DDO mener, at 'herred' kommer af noget med 'hær' men nævner ikke den romerske hær, hvad det tydeligvis kan have noget med at gøre.
 8)
9
Metod / SV: Geometrisk landopmåling og herreder
« Senaste inlägg av Bornholm skrivet Igår kl. 16:03 »
Jow, nu har jeg - der kom vist lidt mere fyld på svaret end jeg læste det første gang.  :D

Har du droppet en sammenhæng til romerske centurion, centuria? Ser ud til det!

Nej. Nu står der mere i indlægget fra før. Romere, angelsaksere, irere og walisere har brugt tallet 100 i deres landinddeling.
Hvad de kaldte det, og om ordene ligner hinanden i dag, anser jeg for mindre betydende, når det ses, at de gjorde det samme, eller talte om det samme.



* Hunda og * hundaradą havde måske ikke oprindeligt en specifik definition, men anvendes som et generelt ord for et ret stort antal. Denne skik fortsatte i mange datter-sprog, men i sidste ende blev definitionens værdi fastsat til 100 som det latinske centum, der er beslægtet.

late Old English, from hund 'hundred' (from an Indo-European root shared with Latin centum and Greek hekaton) + a second element meaning 'number'; of Germanic origin and related to Dutch honderd and German hundert. The noun sense 'subdivision of a county' is of uncertain origin: it may originally have been equivalent to a hundred hides of land

Fra oldengelsk til nutidens engelsk har det heddet: hundred.
I forskellige frisiske udgaver: hundred, hunderd, hûndert, og på oldsaksisk: hunderod.
På oldnordisk, islandsk, og færøisk: hundrað
På norsk: hundre, svensk: hundra og dansk: hundred. Elfdalian (tales i Dalarne): undre.
I forskellige udgaver af tysk har det heddet: hundert, hunnert, hunnerd, hundat og
hundert, ligesom det i periode fra oldhollandsk til nutidig hollandsk har heddet: hundert, hunderd, hondert, honderd.
På sorbisk: hundert.

(Kilde: http://www.encyclopedia.com/topic/hundred.aspx )

Der er 30 grader på mit kontor, så jeg pauserer nok en times tid).

 8)
10
Järnålder/vikingatid / SV: Ostmen
« Senaste inlägg av Historikus skrivet Igår kl. 16:01 »
Var deras kultur en blandning av nordiskt/kristet/keltiskt eller en alldeles egen, vet du det?

Egentlig ser det ud til - over tid - at blive et mix af de forskellige kulturer. Mine indlæg på denne tråd taler for det -

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,6324.0.html
Sidor: [1] 2 3 ... 10