Övrigt > Religionshistoria

Människooffer och Kannibalism?

<< < (3/4) > >>

Gorm:
Vad säger att kannibalismen inte är rituell? Om jag inte missuppfattat det hela är den nästan uteslutande detta i de fall som dokumenterats i modern tid, att man äter sina fiender för att få tillgång till deras krafter osv.

/Johan

Varga:

--- Citat från: "Joakim" ---Hur kan man bevisa att det arkeologiska materialet är av kannibalism och inte av rituella karaktärer.
--- Slut citat ---


Kannibalism är oftast av en rituell karaktär. I de fall som är kända från modern tid så äter man delar av personer för att antingen få en del av deras styrka/kunskap/förmåga eller för att förenas med den döde personen. Tex för att förfäderna ska fortsätta vara en del av de levande eller för att ta del av sin fiendes styrka. Kannibalism sker oftast med mycket respekt och vördnad för den döde personen.

Men jag antar att det du egentligen ville veta var om man kan se ifall de faktiskt ätit personen och inte bara tagit bort mjukdelarna i någon slags rituell begravningssed. Och nej det kan man väl inte se så länge man inte hittar tandmärken från människor på benen. Du kan skillnad på om mjukdelarna är borttagna genom styckning eller om skadorna på benet är uppkomna genom strid då det lämnar olika typer av märken på benen.

Möjligen skulle man kunna se genom att analysera isotoper och spårämnen i övriga stammens ben för att se vad de ätit, men det krävs nog att de ska ha ätit människa dagligen under en mycket lång tid och det tror jag knappast är speciellt troligt.

/Camilla

Reuterdahl:
Ämnet är intresant men ganska svårbevisat. Att man bearbetat döda männiksor på olika sätt i samband med preprering för och under begravningen. Det är svårt att leda i bevis att spår på ett ben går att hänföra till kannibalism. Ett stort problem gällande ett sådant här ämne är källkritiken, det finns mycket nonsens skrivet om kannibalism, så det gäller att sålla agnarna från vetet.

Ett exempel är om jag inte minns fel att man försökt tolka vissa fynd från Åland som tecken på kannibalism, gropkeramik tid.

Skall man skriva en uppstas om detta tror jag att det kan vara bra att hålla sig till ett specifikt område eller till en specifik kultur. Det som tar tid i sammanhanget är att avgöra vad som är kannibalism och hur man kan vidimera detta. Det vill säga man måste bestämma sig för vilka bevis som krävs. Vidare måste man diskutera vad kannibalim egentligen är. Dvs varför äter man och vad äter man.

Om du lyckas tror jag dock att det kan bli en intressant uppsats.

Reuterdahl

Gunnar Creutz:
Några tankar:

Man får skilja på endokannibalism och exokannibalism. Vid endokannibalism äter man delar av en avliden närstående för att den dödes egenskaper ska leva vidare i släkten. Vid exokannibalism äts döda fiender för att erövra något av deras kraft. När kannibalism beskrivs som grymt och primitivt, så är det oftast exokannibalism som beskrivs. Symbolisk endokannibalism förekommer ju även i vår kultur i den kristna nattvarden där vi äter Kristi kropp (i form av ett bröd) och dricker Kristi blod (i form av vin).

Att bevisa kannibalism utifrån arkeologiska fynd är extremt svårt. Jag har för mig att jag läst om begravningsskick i Tibet och att man där styckade den döde och lade ut delarna till asfåglarna (1). Benen efter en sådan begravningsceremoni skulle ju lätt kunna tolkas som bevis för kannibalism av en okritisk arkeolog.
Det var först för några år sedan som man för första gången sade sig ha hållbara bevis för förekomst av kannibalism. Jag har för mig att det var genom analys av avföring. Är det någon som kommer ihåg detaljerna och om bevisen höll för en närmare granskning? Var det möjligen detta som var på Åland eller blandar jag ihop kannibalfynden?

(1) Det kan ha varit i Claes Corlins "The Journey Through the Bardo - Notes on the Symbolism of Tibetan Mortuary Rites and the Tibetan Book of the Dead" s. 63-75 ur On the Meaning of Death : Essays on Mortuary Ritual and Eschatological Beliefs (1988) redigerad av Cederroth, Corlin & Lindström. Jag kan dock inte hitta den nu, så jag kan inte kolla om det verkligen var den, men boken innehåller hur som helst en del intressant för den som intresserar sig för olika begravningsskick.

Hälsningar
Gunnar

Leif:
Jag upprepar kolla Milton Nunez artikel i "Arkeologi och naturvetenskap" mycket bra genomgång av kanibalismtemat. Han diskuterar på ett seriöst sätt med ett arkoelogiskt perspektiv och bemöter Arens (antopolog som driver antikanibalismhypotesen hårt) mycket bra. Nunez exemplifierar med ett klassiskt material från Åland där det bla finns människoben som spräckts på samma sätt som om det vore ett djur skulle tolkats som märgutvinning.... Varför dissa likadana osteologiska spår av styckning bara för att det rör sig om olika däggdjur?
Arens "THe man eating myth" får du absolut inte missa om du väljer detta ämne.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida