"..född gud Tvisto. Honom tillägga de en son Mannus, folkets upphov och grundläggare, Mannus åter tre söner, efter vilka de närmast Oceanen boende sägas heta ingaevoner, de mitt i landet boende herminoner, de övriga istaevoner. Några påstå bestämt, som förklarligt är i följd av den obundna frihet, som en gammal tid medger, att det funnits flera gudaättlingar och flera stamnamn: marser, gambrivier, sveber,12 vandilier, och detta vore verkliga och gamla namn."
Detta är en intressant passage där Tacitus skiljer Germanerna åt med de som härstammar från Mannus tre söner och de övriga från onämnda gudaättlingar – däribland Sveberna som senare är ett samlingsnamn på ett förbund där bla Goter, Suioner ingår. Skiljelinjen kan även beskrivas i termer av väst – respektive öst germaner (östersjögermaner). Tacitus benämner även östersjön (sannolikt) som det Svebiska havet.