Jag öppnade en ny tråd om hur vi skall definiera inbördeskrig, vi börjar komma allt för långt från denna tråds ämne.
Hans, artilleriets uppgift är dels att döda på avstånd, dels att skjuta sönder befästningar så att de kan stormas. Till detta behövdes två olika typer av artilleri, lätt fältartilleri och tungt artilleri. Våra förfäder utvecklade båda dessa typer till högre effektivitet. Inte av ridderliga skäl utan av just effektivitetsskäl. De ville förorsaka större skador snabbare.
Nej, någon idyll var det inte. Det var inte något stort helvete heller. Vi var bönder som slet hårt i ett för bönder tufft klimat och de fixade mat på bordet till sina familjer - men något överflöd var det sällan, eller aldrig, tal om. Vi var ett relativt fattigt land med en hårt arbetande befolkning. En femtedel av vår befolkning utvandrade på 1800 talet, många av dessa kallade Sverige ett "svälthål"
Det jag argumenterar för är inte någonting som ersätter något annat, jag har uppfattningen att detta också fanns, parallellt med allt annat. Vår kultur var alltså komplex. Vi hade lagar och ting - men även överfall,mord, våldtäkter och maktkamper. Det fanns både goda och onda människor, då likaväl som nu. Det fanns både kärlek och hat, hjälpsamhet och utnyttjande. Människor då var som människor är än idag. Vi skapade lagar för att skydda oss mot de onda i samhället, så som nu.
Thomas
