Än en gång, jag kan inte romersk historia på 700-talet så jag avstår. Det skrivs så mycket märkligt utan mig.
Du känner mao. inte till hur "Kristi dom" utvecklades - som konsept och politisk verktyg - under väst-Roms sönderfall på 300-talet? Då får vi utgå från att du häller inte känner til hur Roms klerikat lyckades överleva, som en politisk institution - som på 500-talet lyckades så ALL makt i Rom.
Utan att känna till dom politiska rörelser som förde till en ny-romersk rörelse, ett nytt testamente, en ny litturgi och en ny, esoterisk världsåskådning kan du - oavsett - berätta om kyrkans grundlag och utveckling, som politisk institution och makt?
Du verkar häller inte ha förstått att denna ideologi uppstått för att tjän väst-Roms ledande stormän och ideologer - där bortskämda överklasspojkar som Paulus, Ambrosius, Gregorius och Augustinius fick lägga lager på lager med ideologisk balast - och en till det NYA imperiet passande missionsbefalning - utanpå en gammal och vida känd Messias-myt? Tror han dom historier som här vävdes - ikring den populära profeten Issa/Issos/Iesos (Isa ben Jacobo/ben Asarett) förblev trogna mot dom källor som överlevt, från diciplarnas tid? Är han inte medveten om den omfattande redigering som här gjordes, för att anpassa tron till tidens politiska syften - och sålunda forma en
ideologi som effektivt kunde forma människor och samhällen enligt en mall?
Såframt du vill diskutera historia - på ett forum för arkeologi och naturvetenskap - borde gamla och nya spekulationer, baserad på mirakelläror och dylikt - uteslutas från premissgrundlaget. I motsatt fall kan vi alla börja
tro - hejvillt.
I en vetenskaplig kontext får katolicismen givetvis behandlas som envar annan politisk rörelse och ideologi. I väst-världens politiska historia råkar denna ideologi få en utomordentlig utbredning, som i kyrkans egen historieskrivning förklaras med ett oändligt antal olika mirakler - från Lazarus återupplivning till St. Olofs skägg, medeltidens 'gudsdomar' och det omfattande 'avslöjandet' av dissenter, häxor och trollkarlar.
I dag kan ingen seriös historiker beskriva vatikan-statens tidiga historia UTAN att ta utgångspunkt i dens ekonomiska och millitära medel. Ej häller kan man uppfatta och förstå dens senare utveckling utan att beskriva dess kultur-politiska demagogi, jämte dess ekonomiska och militära makt. Hur kan man eljest förklara den ofantliga rikedom som genom tiderna ansamlats av Vatikanets indre cirklar - där bortskjämda överklasspojkar från medeltidens krämmaradel, slavhandlare och penningväxlare fortfarande sitter på allt det guld och glitter man roffat år sej - under dom romartåg och korståg som lade såväl Nord-Europa som Meso-Amerika öde?