Orden köping, köpa och köp kan härledas till latinets caupo som betyder småhandlare, främst försäljare av vin. Det latinska ordet måste ha lånats av de närmast Rhen boende germanerna som omvandlat det till ett verb som utvecklats till vårt köpa och tyskans kaufen. Gotiskan saknar ordet helt och hållet; det gotiska ordet för köpa är bugjan som har ett kognat i engelskans buy. De engelska orden/namnen cheap, chap, Chapman och Chippendale är dock besläktade med köpa/kaufen.
Germanerna började kanske köpa ut från romersk-galliska vinhandlare under det första århundrade av vår tideräkning...
Till dryck användes en vätska framställd av korn eller vete, genom jäsning beredd till en viss likhet med vin. De närmast flodstranden boende tillhandla sig dock även sådant.
Så småningom kom verbet kaup- att inte bara betyda "tillhandla sig vin", utan köpa i största allmänhet, varpå det trängde undan det gamla *bugj-, utom i England samt i det gotiska området (som nog inte importerade galliskt vin och därför aldrig lär ha haft något samröre med någon romersk caupo). Det urgermanska *bugj- levde dock kvar i betydelserna "skaffa fram", "åstadkomma" etc. och har bl.a. blivit vårt bygga.
Till Skandinavien kan det nyskapade germanska ordet för köpa ha kommit under folkvandringstid - vendeltid. De olika köping-(kaup-/kaupang-)platserna kan ha grundlagts av frisiska och saxiska handelsmän, kanske på vendeltiden.