Visst pekar det på ett större perspektiv. Det är just vad jag påpekade:
Märkligt nog stämmer också det med Heyerdahls analyser från 1942 - där han beskriver en migration efter havsströmmarna som cirkulerar i Stilla havet - från S-Amerika norrut till California, därefter västerut till Hawahi och sen söderut till Mellanesien, Tahiti och Polynesien.
Vad Heyerdahl bevisade var att "äldre civilisationer" hade en högre kunskaps- och kompetensnivå än vad man förespråkade under och (länge) efter medeltiden. Hans generella tes var att navigation föregått över världshaven i
endera tusen år.
Sen dess har man ju även hittat spår efter havsseglatser under paleolitisk tid. Eftertiden har ju i så hänseende givit honom mer än "rätt".
Det kan ju tjäna till eftertanke och reflektion omkring hur vetenskapliga sanningar uppnås eller upptäcks - genom metodik och insikt häller än genom konsensus och omröstning.
En vidare borde det kanske väcka en liten eftertanke till Heyerdahls Asov-projekt, där han påvisade samband mellan Svarta havet och Skandinavien under tidig romertid genom arkeologiska utgrävningar vid den gamla ndelsstaden Asov. Dom paralleller han påpekade mellan hällristningarna i Gobustan och Skandinavien kan man ju kolla själv. Likheterna är ju hur tydliga som helst, fast dom saknar en förankring i skriftliga källor - och en seriös, akademisk behandling utanför Azerbadjan och universiteten i Rostov.
http://donsmaps.com/gobustan.htmlPå senare år har dock endera arkeologer genomgått hela fynden från Krims järnålder - och jämfort den med samtida fynd från Baltikum, Polen och Skandinavien. Här blir förbindelserna alldeles karlagda - från andra århundradet och fram till vikingatidens slut handlas och vandras det mellan Svarata havets NV sida genom Djepr/Dvina till Baltikum och SV Finland, och genom Moldovia och västra Ukriana till Polen, Danmark, Sverige och Norge.
Genom hela detta bältet - från Krim till Skandinavien väst-kust - hittar man praktgravar med mycket likartade föremån av ädla metaller, glas och pärlor. Dom s.k. Kowalk-glasen (fasett-slipade dryckesglas) - i olika storlekar - finns efter hela denna rutt, från Krim till Uppåkra, Mälarn, Högom och Lofoten. Enligt Igor Gavritukin finns dessa glas-typer knappt utanför detta bälte. (Det betyder troligen att man får revidera termen "romerskt glas").
Här går alltså klara, entydiga förbindelser från Skandianvisk järnålder och folkvandringstid - till Wielbark-kulturen i Polen och Chernakov-kulturen vid Svarta havet.
Bland gravgodset från Svarta havet ser man också samma typ kvinnodräkter - och exakt samma typ dräktspännen - i förgyllt brons - som man hittar i skandinaviska 'elit-gravar' från folkvandringstid.
Förövrigt hittar man dom samma drak- och dekor-motiv som man känner från Skandianvien - där fomer och figurer från den nordiska mytologins värld träder tydligt fram...

Därmed bekräftas Heyerdahls och Björnar Storefjells fynd av nordiska rundspännen - från första 100-talet e. kr. - att här har varit reglera kontakter, som senast under tidig romertid. Frågan är nu vad dom ytologiska figurerna från den forn-nordiska poesin har med saken att göra. Det kan värka som man dyrkat Oden och Tor både her och där - redan i det första århundradet...