"Kampen om handelslederna" startade redan för 4.200 år sen - i Mesopotamia. Sen dess har det funnits överfall av olika slag, främst på land.
När feniceras kontroll över Medelhavet sinade fick endera lösa fåglar för sej att föra 'micro-krig' på havet, alltså piratverksamhet. Problemet blev till tiden stort och man fick mobilisera större styrkor för att åtgärda problemet. Sen har det ju återkommit i olika vatten där den legala status blivit oklar. När spanjorer och potugiser började plundra ut S-Amerika i stor stil fick man ett sätt sjökrigare - utanför Vatikanen - som tyckte sej kunna plundra plundrarna.Då hade vi redan haft kaperfarten i Nordsjön och Norska havet, där skepp med kanoner kunde terrorisera alla andra skepp, jämte byar och större bygder på dom oskyddade öarna i havet. Från 1400-talet blev ju hela Nord-Atlaten hemsökt av pirater och slavjägare. Tack vare kanonen.
Innan den tid stod saken annorlunda. Då rådde en legal kungsmakt över Nordsjön, vilket betydde att alla som hade 'handelsbrev' kunde fritt och fredligt åka över havet. Denna frid var ju status quo intill romarna dök upp. Sen blev den återupprättat efter 400. Sen blev ju denna frid hotad eftersom frankerna och katolikerna ville erövra och dominera ALL handel i Nord-Europa, och därmed överta både England och Danmark.
När nordborna tvingades försvara sej - igen - startade man denna vikingatid. Huvudsaken var ju att deras handelsskepp skulle få fortsätta segla till Irland, England, Frisland och Frankrike -
utan att bli plundrade, vare sej på havet eller i hamnarna. Det var ju därför man fick bistå gamla handelpartners och attackera gemensamma fiender - typ grannar som ogillade deras handel med "barbarerna från norr"...