Tänkte publicera detta i tråden om påvens brev till en svensk kung på 1080-talet, men den hör bättre hemma här.
I Uppsala finns sala Backe och Sala Källa. De borde heta (?) Uppsala backe och Uppsala Källa, men enbart efterleden Sala används. Sala kan ha varit ett känt större område längs Salaån. Därav namnen Sala backe, Sala Källa - och Upp Sala/Upsal/Ub:Ssalum och Ubsola? (Mellan Sala backe och GU är det ca: 4 km).
Om namnen är gamla borde det heta Östra Aros backe, osv...
En möjlig parallell är Gränna och Uppgränna. Ingenting i det egentliga Gränna kallas "upp", utan förleden avser en annan plats, synbarligen "längre upp" längs Vättern och/eller högre beläget.
Ordningen i vilken ortnamnen har uppstått i U/GU är antagligen denna:
1. En hussamling uppstår, kanske vid nuvarande Sala backe, som kallas Sala. Våra äldsta namn är ofta enkla och slutar på -a (Vreta, Berga, Tuna, Valla, etc.)
2. En annan plats bebyggs uppströms från Sala räknat och kallas därför Uppsala.
3. En bebyggelse uppstår även vid Fyrisåns mynning, som kallas Aros.
4. Senast vikingatid, uppstår en bebyggelse vid Svartåns mynning i Västmanland. Även denna plats kallas Aros.
5. Bägge Aros börjar bli betydande platser. Någon gång under tidig medeltid börjar man tala om "Östra" och "Västra" Aros, för att kunna skilja dem åt. Ungefär som är det gamla Telge fick bli Södertälje på 1600?-talet.
6. Uppsala som ärkestiftssäte "flyttas" i den bemärkelsen att domkyrkan byggs vid Östra Aros, Fyrisåns mynning. Namnet "Uppsala" följer med till den nya platsen och det gamla namnet faller ur bruk.
7. Platsen vid den gamla domkyrkan upphör förstås inte att existera, utan börjar benämnas "Gamla Uppsala" för att särskilja den från det "nya" Uppsala.
Namnet "Östra Aros" blev alltså undanträngt då domkyrkan flyttades dit, medan det västra kunde utvecklas i fred. Därför har "Västra Aros" överlevt in i våra dagar.