Begreppet Uppsala

[Yngwe]

Det finns lite nivåskillnader i centrala Uppsala, idag vattenfall, som väl gjorde att det vid medeltiden inte längre gick att segla längre än hit /Mats

Nja, ån är farbar men endast för mindre båtar. Ända sedan åtminstone vikingatid (om inte tidigare) så hade man varit tvungen att lasta om alla varor ungefär där Islandsfallet ligger idag

Ja det här är ju den förklaring man ofta hör. Men jag tycker det väcker frågor.

Vad tänker man sig då för slags handelsskepp. Koggar?  Jag tror man lurar sig då, koggarnas dominans var nog inte så stor som man kan tro. Novgorod frodas, men jag har svårt att se hur koggar skulle ta sig up för Volchovs stridare partier för segel.  Mindre grundgående skepp som kan ros är nog fortfarande under 1200-tal den vanligaste typen.
 
Under 1100-1200 tal borde väl Mälarens vatten stått åtminstone ett par-tre meter högre än idag(eller mer?), då är Islandsfallet och Kvarnfallet reducerat betydligt, troligen märks bara Kvarnfallet.  Jag vet inte hur man räknat, kan det vara så att man räknat sig fram till att dessa fall då höjs över mälaren nivå, och då antagit att man då inte kan passera? 
 
Sammantaget gör detta att jag inte kan se att det skulle uppstå några avgörande hinder för att fortsätta trafikera Fyrisån med handelsskepp. Fallhöjden är än idag så pass liten att det idag utan större problem skulle gå att passera med hjälp av dragning av båtar upp och ner för forsarna.

Dessutom, Lund klarar sig ju alldeles utmärkt som stad , det religiösa centret verkar tillräckligt bra som motor för att få en levande stad, jag kan inte förstå varför helt andra premisser skulle gälla för Uppsala.

[Mats Hansson]

Vänta lite nu, har man inte också Ulva kvarn-fallet i Fyrisåns lopp mellan Uppsala och Gamla Uppsala. Det var väl ytterligare ett hinder.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ulva_kvarn

(För övrigt stämmer nog dina 3 meter högre vattenstånd i Mälaren på 1200-talet, Yngwe.)

/Mats

[Mats Hansson]

... eller var det det som Andreas refererade till som Kvarnfallet, kanske?

[AndreasE]

Under 1100-1200 tal borde väl Mälarens vatten stått åtminstone ett par-tre meter högre än idag(eller mer?), då är Islandsfallet och Kvarnfallet reducerat betydligt, troligen märks bara Kvarnfallet.  Jag vet inte hur man räknat, kan det vara så att man räknat sig fram till att dessa fall då höjs över mälaren nivå, och då antagit att man då inte kan passera? 

Tja, enligt del 2 av den stora bokserien om Uppsala domkyrka, som handlar om Gamla Uppsala och dagens domkyrkas omgivningar och som nog är den senaste sammanställningen av forskningen om det medeltida Uppsala, så var kvarnfallet en fors redan omkring år 1000. Det syns inte idag hur stor nivåskillnad det var, delvis för att åns stränder har byggts upp ordentligt under de senaste århundradena (och idag är stensatta ända ner till Islandsfallet) men området söder om kvarnfallet är topografiskt mycket flackt och bara några hundra meter söder ut var Fyrisån (eller snarare Ekoln) en kvarts mil bred.   

När man säger att båtar inte kunde ta sig upp för ån så menar man förstås större båtar. Mindre båtar, kanske framför allt båtar man rodde och som var små nog att dras över land kunde förstås ta sig förbi kvarnfallet. Men en hamn behövdes för alla större båtar som kom med varor.

Att Uppsala haft en annan formeringsprocess än tex Lund är väl inte konstigt? Skulle inte tro att några tidiga städer har haft precis samma förutsättningar och omständigheter. Visst skulle staden Uppsala kunnat hamna i Gamla Uppsala, men av någon anledning skedde inte det. Källäget är tunt, men man kan gissa att det hade både att göra med hamnläget och tillgången på kungligt ägd mark. Lund grundades ju tidigare och var inget biskopssäte från början. Biskopsätet placerades där för att det redan var en viktig stadsbebyggelse. I Uppsala var det ju tvärt om. Biskopssätet fanns redan i Gamla Uppsala, vilket gjorde det svårare för kungen att anlägga en ny stadsbebyggelse då det mesta av marken tillhörde kyrkan. Uppsala hade säkert klarat sig lika bra som Lund om staden hade växt upp vid Gamla Uppsala. 

[AndreasE]

... eller var det det som Andreas refererade till som Kvarnfallet, kanske?

Jag tror att både jag och Yngve menade Kvarnfallet i Uppsala, vid Akademikvarnen mitt emot Gamla Torget.

Jag vet faktiskt inte om Gamla Uppsalas kajplats låg före eller efter Ulva Kvarn. Är inte säker på om man har identifierat var en sådan kajplats skulle ha legat. Ulva Kvarn ligger ju liksom längs med Gamla Uppsala...

[Yngwe]

Ja jag menar kvarnfallet i Uppsala. Ulva kvarn är ju något annat, det har ju en fallhöjd som är betydligt större.  Jag vet inte hur miljön sett ut innan kvarndamm byggts, men av bilder att dömma ser det ut att ha varit en fall, och därmed inte möjligt att passera utan att dra båten över land.  Kvarnfallen däremot är knappt en sådan plats idag, och fallhöjden på en fors år 1000 kan då inte ha varit mer än någon meter, vilket inte är ett allvarligt hinder, med god vattenföring ror du förbi den i båda riktningarna. Möjligen har man på 1200-talet varit tvungen att tåga båtar förbi, men att man ska behöva lasta om tror jag inte på.
 
Att landhöjningen skulle skapat ett stopp för båtar bygger på att båtarna är mycket stora, och det finns inget som tyder på att dom vara det. Små båtar, alltså kanske max 10 - 12 m långa, och bygda i nordisk stil, har rimligen inte varit hindrade att ta sig fram.
 
Dessutom bygger hela tanken på att Gamla Uppsala rikedom grundas på dess fördelaktiga läge, men jag kan inte se att  Gamla Uppsala legat så unikt strategiskt vid vattenvägar, läget är förvisso gott men inte alls enastående.
 
Dina funderingar om kunglig vilja att flytta till egen mark är intressant, är det så att kungen inte hade kontroll på marken i Gamla Uppsala?  Hur kommer det sig?  Uppsala ödens huvudgods ägs alltså inte av kungen? 

[AndreasE]

Kvarnfallen däremot är knappt en sådan plats idag, och fallhöjden på en fors år 1000 kan då inte ha varit mer än någon meter, vilket inte är ett allvarligt hinder, med god vattenföring ror du förbi den i båda riktningarna.

Dessutom bygger hela tanken på att Gamla Uppsala rikedom grundas på dess fördelaktiga läge, men jag kan inte se att  Gamla Uppsala legat så unikt strategiskt vid vattenvägar, läget är förvisso gott men inte alls enastående.
 
Dina funderingar om kunglig vilja att flytta till egen mark är intressant, är det så att kungen inte hade kontroll på marken i Gamla Uppsala?  Hur kommer det sig?  Uppsala ödens huvudgods ägs alltså inte av kungen?

När det gäller kvarnfallet i Uppsala så kan jag bara referera till de geologer och arkeologer som har försökt återskapa topografin i Östra Aros som den såg ut på 1000-talet och 1100-talet. Enligt dem så var det för stor fallhöjd vid Kvarnfallet för att man skulle kunna ro upp för det. Tror att varken du eller jag vet bättre, då dom faktiskt grävt och hittat ursprungliga markytor osv, till skillnad från oss.
Sen har man väl rimligtvis använt både större och mindre båtar? Vissa mindre båtar kunde man nog tåga förbi, men större båtar behövdes lastas om.

Att Gamla Uppsalas rikedom skulle ha att göra med vattenvägarna tror jag att du har fått om bakfoten. Gamla Uppsala ligger mitt i Upplands rikaste jordbruksområde. Det är det som gjorde det rikt. Fyrisån har uppenbarligen använts som en transportled genom det här befolkningstäta och bördiga området, och de rikaste bosättningarn ligger som ett pärlband längs med ån (Tuna i Alsike, Ulltuna, Gamla Uppsala, Valsgärde, Fullerö, Vendel), men i grund och botten så är det det rika jordbrukslandskapet som ligger bakom Gamla Uppsalas rikedom. När det väl hade etablerats som Kungsgård och centralplats så fördes det ju säkert in rikedom utifrån, och då var det ju relativt väl placerat för att tjäna på Mälaren och dess kontakter med Östersjön, och samtidigt skyddat från pirater och plötsliga överfall över vattnet.
Sen var Gamla Uppsalas läge strategiskt i den mån att ett antal sprickdalar strålar samman med Uppsalaslätten runt om Gamla Uppsala. Gamla Uppsala låg alltså centralt i ett nätverk av jordbruksbyggder.

Kungen donerade halva Gamla Uppsala till ärkebiskopssätet senast 1164. Det var man nog tvungen till för att ett ärkebiskopssäte skulle kunna etableras på platsen. Ärkebiskopen behövde en ärkebiskopsgård, kanikerna behövde någonstans att bo liksom munkarna (det fanns ju ett kloster också) och alla behövde födas, och så behövdes inkomster för att kunna bygga klart domkyrkan. Det som egentligen är förvånande är att man behöll hälften av de kungliga ägorna. Visar på hur viktig platsen var ideologiskt för kungamakten.

[Yngwe]

AndreasE. Jag har all respekt för deras undersökningar och jag tvivlar inte på deras förmåga att bedömma dåtidens marknivå, möjligen kan de också bedöma vattennivån genom att studera sediment.(även om sediment i strandkant inte alls säger så mycket om mittfåran.)   Men samtidigt har jag under drygt fyra år grävt ner mig i vattenvägar och kan konstatera att kunskapen om detta är mycket dålig och litteratur från allsköns olika författare, arkeologer och historiker, inte bara visar okunskap utan även framför helt felaktiga uppgifter.  Källstudier, fältstudier, studier av båtar och experiment gör att jag har relativt bra koll på när en å är farbar eller inte.   Jag ser därför skäl att misstänka att trots deras säkert riktiga bedömning av marknivån så är det möjligt att de av detta dragit felaktiga slutsatser.     Vore kul att se hur deras modell av ån ser ut, finns den att få tag på?
 
 
 
Det är inte jag som gar fått det om bakfoten, det skriver jag ju helt klart.  Men om den avbrutna vattenleden orsakar en flytt av Uppsala, så säger man ju att vattenleden är mycket viktig för Uppsalas existens. Mad andra ord är dess rikedom åtminstone beroende av Fyrisån.       Eftersom både du och jag verkar tro på andra orsaker, möjligen just som du skriver det centrala läget i jordbruksbyggd, så vore det ju märkligt om brottet i Fyrisån då plötsligt väger tyngre än det centrala läget.


Intressant, men menar du att den återstående kungamarken inte är stor nog att rymma en medeltida stad?

[Carl Thomas]

Självklart  Yngwe, vill man veta någonting om vatten bör man  - källforska…

Thomas

[AndreasE]

Jag är då ingen expert på vattenvägar, så kan bara gå på vad den samlade expertisen på Uppsala säger. Det faktum att man har arkeologiska belägg för ett hamnläge vid Kvarnfallet tyder nog för mig att det var en omlastningsplats.

I storverket om Uppsala Domkyrka som kom förra året så står det i del 2, sid 67:

Nedströms Fyrisån, där denna skär ett lägre parti av Uppsalaåsen, grundlades ett till att börja med relativt litet samhälle runt den fors - Kvarnfallet - som så småningom hade bildats i skärningen mellan å och ås. Denna fors utgjorde slutpunkten på den Mälarfjärd som nu kallas Ekoln, och längre än så kunde man inte ta sig ens med mindre båtar utan omlastning.

Rekonstruktionen av den ursprungliga topografin verkar ha gjorts till det verket och finns tryckt där. Den visar dock inte åbottens höjd över havet.

När det gäller Gamla Uppsala och varför staden byggdes vid Östra Aros istället för vid Gamla Uppsala så tror jag inte att det är så enkelt. För det första så tolkade jag ditt argument som att du bara ifrågasatte Gamla Uppsalas läge som strategiskt över huvud taget, så det var det jag svarade på.

Ok, jag tror att Uppsalas placering kan ha ägt runt ungeför så här, tex:
När Gamla Uppsala blev en centralplats någon gång runt 400-500 e.Kr. (vad vi vet idag) så var det nog en kombination av det centrala läget i en mycket rik jordbruksbyggd, och närheten till Fyrisån, som tillsammans bidrog till att Gamlis fick den betydelse det fick.
Till slut blir man dock tvungen att anlägga en omlastningsplats, alltså ett hamnläge vid Östra Aros. Gamla Uppsala fortsätter som vanligt, men hamplatsen drar till sig en viss bebyggelse, och kungen har en kungsgård i området för att kunna kontrollera hamnläget. Då området inte är lika bebyggt som Gamla Uppsala, så kan kungen samla på sig ganska stora ytor land.
I mitten av 1100-talet är Gamla Uppsala fortfarande den viktigaste platsen och ärkebiskopssätet placeras där. För att göra det möjligt doneras en betydande del av kungens ägor i Gamla Uppsala till kyrkan. Någon gång i samma veva så har bebyggelsen runt hamnläget vuxit och fått en betydande storlek (fortfarande liten med moderna mått mätt), så när kungen bestämmer att han vill driva på en stadsutveckling i Uppsala-området, så kan han antingen ge upp det som är kvar av Kungsgården i Gamla Uppsala, med allt vad den betyder ideologiskt, eller upplåta mark som tillhör kungsgården vid Östra Aros. Östra Aros har dessutom redan har en befolkning som inte enbart lever på jordbruk (köpmän och hantverkare som lockats dit av hamnplatsen), och ett hamnläge som underlättar handel. Valet var nog ganska enkelt.

Sen blir ju Erik den Helige dödad i Östra Aros, vilket nog bara skyndade på processen. Helgonkulten kom igång fort och Östra Aros drog snabbt till sig en kyrkoorganisation för att utnyttja situationen.   

Sen tror jag att det är viktigt att komma ihåg att Gamla Uppsala behåller alla centralplatsfunktioner i hundra år till - ärkebiskopsätet, kungsgård osv. Det är inte förrens på 1270-talet när biskopssätet flyttas som Uppsala tar över namnet och blir den ledande orten.

[Carl Thomas]

Erik jedvardsson dog ca 1160-62 samt gravsattes i Gamla Uppsala. Hans kvarlevor överfördes senare därifrån till Uppsala domkyrka, troligen i juli 1273.

Thomas

[Herulen]

Erik jedvardsson dog ca 1160-62 samt gravsattes i Gamla Uppsala. Hans kvarlevor överfördes senare därifrån till Uppsala domkyrka, troligen i juli 1273.

Thomas

Det finns ingen säker källa som säger när det skulle ha ägt rum. Vi vet bara med säkerhet att det fanns ett relikskrin av Erik Jedvardsson i Östra Aros vid slutet av 1200-talet. Ämnet om detta är dock off topic.

[Yngwe]

Tyvärr hjälper det ju inte att vara expert på frimärken när man drar på sig fotbollsdojorna!   

Skämt åsido. Jag är inte övertygad om forsens farbarhet, men det är egentligen av mindre betydelse i detta läge.  Ett drag förbi ett fall som inte under några omständigheter kan vara högre än 5 m är inget som helst problem.  Det faktum att fallet består av en markant tröskel snarast underlättar då det oftast ger ett viss djup omedelbart uppströms. Draget är något hundratal meter på sin höjd. Med en frekvent använd dragplats har man säkerligen röjt väg, anlagt rännor och har dragdjur tillgängliga.  Forsen utgör alltså inget egentligt hinder. Det är däremot en punkt där kontakt uppstår mellan resande och lokalbor, och som sådan ger den ju ett bra underlag för etablering av bebyggelse.  Utgångsläget för dina tankar blir alltså i stort detsamma.
 
Resonemanget låter logiskt, intressant. Men det är motsägelsefullt att man inte vill släppa symbolvärdet,  man vill inte offra land i den symboltyngda Gamla Uppsala, men bara 100 år senare är man beredd att helt överge platsen.    Men det går kanske bra ihop med det att man gav Uppsala en väldigt central plats i lagen, men i praktiken brydde man sig inte särskilt mycket om det, man levde,kröntes, dog och begravdes någon annanstans fast man var kung.
 

[Herulen]

När makten flyttar från Gamlis till Östra Aros finns det två viktiga aspekter: dels att det är ett kyrkligt initiativ och dels att riksenandet har tagit fart som betyder att kungen reser runt i stor del av riket. Dessutom är det ju så att den som kommer med båt längs föret, hellre rider fram den sista biten. När det dessutom redan vuxit fram en stor bybildning med flertalet kyrkor i Östra Aros ligger det nära till hands att även kungen låter upprätta sig en boning själv. Så skedde ju också tidigt. Beakta att Erik mördades i Östra Aros och inte i Gamla Uppsala.   

[AndreasE]

Det finns ingen säker källa som säger när det skulle ha ägt rum. Vi vet bara med säkerhet att det fanns ett relikskrin av Erik Jedvardsson i Östra Aros vid slutet av 1200-talet. Ämnet om detta är dock off topic.

Enligt den senaste sammanställningen om domkyrkan i Gamla Uppsala så tror forskningen att Erik den helige begravdes i Gamla Uppsala (möjligtvis flyttade från Östra Aros på 1160-talet), för att sedan troligen tas upp ur graven och skrinläggas 1257. Enligt källorna återupptäcktes själva graven i Gamla Uppsala 1302, och blev därefter ett minnesmärke. Graven markeras och beskrivs som just kung Eriks grav i ett antal planer över kyrkan från 1600-talet, och den har undersökts arkeologiskt på 1900-talet. Som källa anger man "Gamla Uppsala kyrka." Kyrkorna i Uppland av Ann Catherine Bonnier 1991.

[AndreasE]

Resonemanget låter logiskt, intressant. Men det är motsägelsefullt att man inte vill släppa symbolvärdet,  man vill inte offra land i den symboltyngda Gamla Uppsala, men bara 100 år senare är man beredd att helt överge platsen.    Men det går kanske bra ihop med det att man gav Uppsala en väldigt central plats i lagen, men i praktiken brydde man sig inte särskilt mycket om det, man levde,kröntes, dog och begravdes någon annanstans fast man var kung.
 

Jag tror att det hände väldigt mycket mellan mitten av 1100-talet och mitten av 1200-talet. Urbaniseringen tog fart, riket hade ändrat karaktär osv. Det faktum att Uppsala hade stadsbebyggelse hade nog blivit avgörande på 1200-talet.

Dessutom hade ju domkyrkan i Gamla Uppsala drabbats av en förödande brand, troligtvis redan innan 1204. Vid mitten av 1200-talet hade bara vissa mindre reparationer skett, och kyrkan var nog inte riktigt tjänlig som domkyrka. Ändå bråkade man i flera årtionden om den skulle byggas upp på samma plats eller någon annanstans. Redan ca 1215-1216 var det tal om att flytta domkyrkan till Sigtuna, men det blev inte av.

När beslutet att flytta domkyrkan tas låter det så här (tillkännagivande av kung "W"(aldemar):

Vi anser att denna kyrka på grund av sitt olämpliga läge står liksom ensam och övergiven och nu är nära att rasa samman på grund av konstruktionen av den gamla byggnaden och på grund av eldsvådan. Efter samråd med och samtycke av alla de förutnämnda och av vördnad för Gud, Sankt Lars och kungen och martyren Sankt Erik, vår förfader, och med tanke på vår själs frälsning har vi beslutat att flytta kyrkan till en lämpligare plats, med bibehållande av dess gamla namn och alla rättigheter.

Desseutom var Uppsalaområdet knappast övergivet av kungen. Tex så firade Kung Erik Eriksson bröllop på kungsgården Förisäng 1243, vilken låg mellan staden Östra Aros och Gamla Uppsala, och Magnus Ladulås kröntes i Uppsala 1276.

[Herulen]

Enligt den senaste sammanställningen om domkyrkan i Gamla Uppsala så tror forskningen att Erik den helige begravdes i Gamla Uppsala (möjligtvis flyttade från Östra Aros på 1160-talet), för att sedan troligen tas upp ur graven och skrinläggas 1257. Enligt källorna återupptäcktes själva graven i Gamla Uppsala 1302, och blev därefter ett minnesmärke. Graven markeras och beskrivs som just kung Eriks grav i ett antal planer över kyrkan från 1600-talet, och den har undersökts arkeologiskt på 1900-talet. Som källa anger man "Gamla Uppsala kyrka." Kyrkorna i Uppland av Ann Catherine Bonnier 1991.

Att Erik begravdes i Gamla Uppsala är alla forskare överens om. Erikslegenden bör också ha tillkommit före 1200-talet, jag sätter den till 1178 (legenden finns omtalad i Vallentunakalendariet 1198) och här är sonen Knut den drivande faktorn. Han förstod att utnyttja kyrkans potential att med reliker och helgondyrkan mystifiera makten och därmed legitimera den, både bakåt och framåt i tiden. Men när han skrinläggs och flyttas (tranlatio) till Domkyrkan i Östra Aros vet vi inte. Det sägs vara den 24 Januari 1273 (24 Januari var under medeltiden en helgdag), men detta är inte fastlagt.  Ann Catherine talade jag med om det här för 15 år sedan. Enligt henne var de exakta årtalen mindre viktigt. Det där var något som de äldre årtalsfantasterna bråkade om. Ytterst handlade det om en prestigekamp mellan olika skolor och forskare.

[tty]

Att Erik begravdes i Gamla Uppsala är alla forskare överens om. Erikslegenden bör också ha tillkommit före 1200-talet, jag sätter den till 1178 (legenden finns omtalad i Vallentunakalendariet 1198) och här är sonen Knut den drivande faktorn.

Att Erik var begravd i Uppsala bekräftas av sága Sverri konungs som bara är något yngre än Vallentunakalendariet.

[AndreasE]

Men när han skrinläggs och flyttas (tranlatio) till Domkyrkan i Östra Aros vet vi inte. Det sägs vara den 24 Januari 1273 (24 Januari var under medeltiden en helgdag), men detta är inte fastlagt.  Ann Catherine talade jag med om det här för 15 år sedan. Enligt henne var de exakta årtalen mindre viktigt. Det där var något som de äldre årtalsfantasterna bråkade om. Ytterst handlade det om en prestigekamp mellan olika skolor och forskare.

Intressant. Som sagt, i del två av verket om Uppsala Domkyrka (som med över 3000 sidor är en fantastisk kunskapskälla till inte bara domkyrkan utan även det medeltida Östra Aros/Uppsala och Gamla Uppsala) så placerar man upptagandet ut graven flera årtionden innan flytten till den nya domkyrkan i Östra Aros.

Kollar nu i första delen av verket där alla de medeltida källorna till ärkestiftet i Uppsala finns med, och det verkar som att dateringen av upptagandet ur graven till 1257 kommer från en inskrift på ramen till en altarskåpscen som föreställer kung Eriks skrinläggning. Den verkar varit tillverkad under 1400-talets senare del och avbildad på 1690-talet, och tryck av Peringskiöld 1719. Texten lyder visst:

Translate sunt reliquie ejus anno domini M.CC.L.VII.

Det verkar finnas åtminstone fyra medeltida källor som daterar flytten av relikerna till 1273, men ingen av dem nämner något datum.

[Yngwe]

Jag tror att det hände väldigt mycket mellan mitten av 1100-talet och mitten av 1200-talet. Urbaniseringen tog fart, riket hade ändrat karaktär osv. Det faktum att Uppsala hade stadsbebyggelse hade nog blivit avgörande på 1200-talet.

Dessutom hade ju domkyrkan i Gamla Uppsala drabbats av en förödande brand, troligtvis redan innan 1204. Vid mitten av 1200-talet hade bara vissa mindre reparationer skett, och kyrkan var nog inte riktigt tjänlig som domkyrka. Ändå bråkade man i flera årtionden om den skulle byggas upp på samma plats eller någon annanstans. Redan ca 1215-1216 var det tal om att flytta domkyrkan till Sigtuna, men det blev inte av.

När beslutet att flytta domkyrkan tas låter det så här (tillkännagivande av kung "W"(aldemar):

Desseutom var Uppsalaområdet knappast övergivet av kungen. Tex så firade Kung Erik Eriksson bröllop på kungsgården Förisäng 1243, vilken låg mellan staden Östra Aros och Gamla Uppsala, och Magnus Ladulås kröntes i Uppsala 1276.

 
Intressant. Om nya Uppsala hade statskaraktär redan innan, är den spontant framväxt eller är den resultat av någons ambition tro?

Självklart är Uppsala inte helt bortglömt, men det är ju uppenbart att det symboliska värdet inte har stor effekt, de flesta kröns, verkar och dör någon annan stans.