Begreppet Uppsala

[Boreas]

Ynglingaätten och Skilfingaätten tillsammans ca 400 år av sagokungar, Iverksa, Lodbrokska och Munsöätten tillsammans ca 400 år, Stenkilska ätten Ca: 120 år, Eriska och Sverkerska ätterna ca: 100 år tillsammans, Fokungaätten drygt 100 år. Så ser det ut. Från ca 1060 varar en ”dynasti” bara ca 100 – 120 år.

Men det var inte ämnet, frågan var om Uppsala Öd skulle kunna överleva i 1000 år som samhällsfunktion. Uppsala Öd skulle då ha överlevt 7 olika ”dynastier” av Kungar?

Innan den tysk-romerska erövring av Skandinavien hade man haft frid och goda år i riket ända sen stenåldern. Varför skulle inte vårt gemensamma dynasti ha överlevt ?!
 

Vilka Hov har vi hittat där vi med full säkerhet kan säga att detta var ett Hov? Vad jag vet är den summan noll. Några tror vi kan ha varit ett hov – men vi vet inte. Hur de såg ut kan vi inte heller avgöra med hjälp av de stolphål vi har hittat, vi kan inte heller avgöra hur höga de har varit eller hur många våningar de haft.

ATT vi kunde bygga i trä vittnar stavkyrkorna om. Men ingen stavkyrka är från denna tid. Det vi ser är inte den kyrka som byggdes först på platsen när folket kristnades.

Grundfrågan var – vad är det för skillnad på ett Hov och ett Vi?

Thomas

1. Jag definierade redan en skillnad här ovan. Vie/Ve är allmänt för 'helig'/'sakral', oftast i betydelsen 'helig plats'. Ett hov är en specifik byggnad med en specifik arkitektur, etc.

2. Stavkyrkornas arkitektur, byggnadsskick och dekor ÄR just från den nordiska järnålderkulturen - och ingen annan. Dom hörg och hov som redan fanns fick givetvis ombyggas, men grundskitsen blev nu kvar. Dessutom har man hittat material i dom äldsta stavkyrkorna som återanvänts från ännu äldre byggnader;
  

"I enkelte stavkirker, som Urnes, var man dessuten klar over at det fantes gjenanvendte bygningsdeler som måtte ha tilhørt en eldre bygningstype enn de stående kirkene. Det var et åpent spørsmål hva slags bygninger det dreide seg om, men nærliggende å se en forbindelse med før-kristne kultbygninger som de man mente å ha påvist på Island. Denne kontinuitetsteorien ble popularisert først og fremst gjennom Magnus Olsens innflytelsesrike arbeider..."


"I kristenrettene var det forbud mot å ”gjøre hus og kalle det horg”, og i Voluspá hører vi om gudene som tømret høyreiste horg og hov på Idavollen."

"Da de arkeologiske undersøkelsene av Hofstaðir og andre islandske ”tempelruiner” ble publisert i 1909, oppfattet forskere flest at spørsmålet om hvordan de norrøne kultbygningene hadde sett ut, langt på vei hadde funnet sitt svar."

"Bygningen i Uppåkra har en spesiell utforming, det har vært ombygd i flere omganger og kan ha stått i så mye som 500 år. Inne i huset fant man et helt spekter av gjenstander utenom det vanlige. Stolpene i huset er usedvanlig store, og veggrøftene særdeles dype og kraftige.

Huset ser ut til å ha vært høyreist, mener utgraverne, som også har løftet frem idéen om at stavkirkene kan være påvirket av bygninger av denne typen. De spesielle gjenstandsfunnene tyder på at huset har vært fokus for ritualer."

...

”Sammenfatter vi i dag de mangeartede beskrivelser af vikingetidens hedenske kultelementer i lyset af resultaterne fra de seneste årtiers arkæologiske udgravninger (…), så kunne billedet fra de undersøgte stormandssæder med hal og den tilhørende mindre bygning tolkes som ét kompleks med hov (hallen) og hørg..."


"Det foreligger et avtrykk av en runeinnskrift (700-tallet e.Kr.) fra gamle Gjøvdal kirke i Aust-Agder som trolig utgjør en sterk indikasjon på "resirkulering" av materialer fra eldre religiøse byggverk. Magnus Olsen forstod i sin tid innskriftens budskap slik: "En til Æsene viet helligdom (er) denne (bygning)". Mildt sagt fascinerende."

http://arkeologi.blogspot.com/2009/02/horg-hov-og-kirke.html

[Yngwe]

Jag tror att det nog inte är så svårt att göra en storskalig undersökning av de svenska Uppsala-orternas ålder/karaktär. Forskare som håller på med bebyggelsehistoria är väldigt duktiga på att ungefärligt datera bebyggelseenheter, och källläget för en stor del av bebyggelsen är relativt bra ner i 14-1500-tal, så om en bebyggelse är etablerad efter det så brukar det gå att hitta tecken som tyder på det. Tidigmedeltida etableringar är dock lite svårare att vara säker på.

Visst kan man hålla för öppet att Uppsala kan ha representerat något sorts begrepp under järnåldern, och att ett sådant ligger till grund för vissa av de Uppsala som finns ute i landet. Det kan ju dock vara svårt att bevisa. På samma sätt så är ju varken ledet "upp" eller "sala" ovanliga i ortnamnssammanhang, så att vissa orter fått namnet under järnåldern helt separat från Gamla Uppsala skulle inte heller vara konstigt. Men jag tror nog ändå, utifrån den bild jag har av ortnamnsutveckling och bebyggelsemönster, att majoriteten av de små Uppsala-orterna är sekundära enheter som tillkommit under historisk tid.   

Jag ser ett stort riskmoment i det att Uppsala om det är ett begrepp rörande en kultplats inte är kopplat till en viss enhet eller byggnad utan en funktion på en viss plats.  Titta på hur vissa byars kyrkor flyttat sig över tid, ibland måste man söka efter  x-bys gamla kyrka utanför det som idag är x-by. Uppsala skulle då kanske motvara ett begrepp som kyrkplatsen, och alltså flytta sig över tid även under den tid kyrkor används, och efter det att kyrkor slutat finnas bara fungera som en ungefärlig angivelse. I fallet Uppsala får vi då räkna med att redan under 1100-talet avser detta en plats för något från det förgågna. Att spåra detta i 1400-talets skrifter blir då ytterst vanskligt.

Om hypotetiskt jag likställer Uppsala med t.ex. orter som slutar på -vi.  Är det rimligt att försöka knyta dessa vin till enskilda fastigheter? Även om gårdar idag har namn som Furuvi och haft så sen 1400-talet måste det väl antas att Furuvi ursprungligen avsåg något annat än en (i moderna termer) jordbruksfastighet. Måste man inte rimligen resonera likadant med Uppsala? Man kan då dra slutsatsen att bebyggelseenheten någon gång tagit över ett namn från någonting annat. Om ett Uppsala dyker upp på en fastighet etablerad på 1500-talet kan vi alltså inte vara säkra på att Uppsala inte fanns där innan, tex som namn på ett naturobjekt, som sagt är dom mycket sämre dokumenterade än bebyggelseenheter.

Jag tycker ditt resonemang är bra, men samtidigt tycker jag att du här som många andra slutar din granskning för tidigt. Om en ort får namnet Uppsala på 1500-talet kan man inte bara förmoda att det är efter den stora staden i Uppland. Det finns ju en möjlighet att det är efter höjden med ekarna som i folkmun alltid kallats Uppsala.

[Yngwe]

Om vi antar att alla andra Uppsala är uppkallade efter det uppländska Uppsala och att detta skett efter medeltiden.  Hur kommer det sig då att det nordligaste Uppsala som finns enligt LM är just gamla Uppsala? Varför har inte det fullt svenskspråkiga bygderna norrut ett endaste litet torp som heter Uppsala? Finns det nån förklaring till det?

[Boreas]

På vilket sätt menar du att det är ett cirkelresonemang?

Varifrån hämtar man ordet Aud/Öd? Jo, från en forn-nordisk kosmologi man knappt förstår bak och fram på.

Sen definierar man att Uppsalas öd 'egentligen' är synonymt med 'Uppsalas rike/rikedom'. Det kan man iofs. påstå, efter som arvet av kungatron och slott givetvis får vara smörögat av landets rikedom. Men det definierar inte ordets ursprung och grundläggande semantik. Men - vad gör väl det så länge det funkar med "rik"? (Parallella cirkelresonemang förekommer med många forn-nordiska ord. Kolla Völva och Valkyria t.ex.)

---

För övrigt får ord som 'öde' och 'nornor' ofta en tung underklang när man diskuterar nordisk filologi. Problemet är troligen att man i dessa och liknande ord möter gamla spöken från den tid när begreppet 'Öde' var obskyrt och vilade enbart i Herrens händer. I när släkt med Nemesis och sådant suspekt har detta Ödet i egen höga person alltid varit skumt, svåråtkommligt och ibland alldeles ouppnåeligt. I den protestantiska post-modernismen finns fortfarande inga klara bilder finns av ord som "öde" och "livsöde". Därför gör vi en transaktion och kallar kvinnonamnet Aud för "den Rika", häller än "Ödesbästämda" respektive "Ödmjuka".    
    
Aud/Öd ligger betydligt närmare begreppet 'arv' - vilket också iofs. kan associeras till 'rikedom'. Men det förklarar häller inte ordstammen 'Öd'/'Aud'.

Med begreppet 'arvode' börjar begreppet närma sej 'hyllning' och 'honorar' - i betydelser som 'tacksamhet' och 'ärans värv'/'ärvärva'. Ursprungen för ordleden arv + ode är alltså 'arv' + 'tarv' (ansvarsmängd). Lägg märke till att Odal/Odel bär samma betydelse.

Parallellen mellan en byggds Od/Odel och hela landets Öd/Öde törs vara jämförbart med parallellen mellan By och Huvudstad. När man utpekas till att omhänderta denna tarv redan vid födelsen så har man ett system där Uppsalas Tarv knyts entydigt och exklusivt till landets äldsta och främsta familj, genom arv. Kungaättens arv och landets tarv bands alltså ihop till ett och samma, obrytliga öde. För att denna riksenhet skulle fungera behövdes givetvis en fungerande konstitution, där kung och adel fick tillräckliga resurser att hålla landets lärovärk igång, byggnaderna i skick och rikets dignitärer vid liv. Det är denna ödesdigra kontrakt som sammanfattas som "Uppsala Öd".    
 

De flesta filologer jag känner till översätter snorres auðr till rikedom, vilket man även gör med fornöstnordiskans øþ, som ju finns i landskapslagarna. Menar du att alla andra har fel och du har rätt?
 

Inte med mindre du menar att "alla andra" alltid har rätt - och att detta gäller till envar tid och oupphörligt?

I övrigt har dom alla hört på samma professor. När Finnur Jonsson var färdig med sina översättningar ikring 1. Världskrig var facit närmast lagd. Sen dess har man knappt använt tid på att forska i dessa ordrötter - med mindre dina filologer har nått nytt att bidra med?!  

[Herulen]

Varifrån hämtar man ordet Aud/Öd? Jo, från en forn-nordisk kosmologi man knappt förstår bak och fram på.

Sen definierar man att Uppsalas öd 'egentligen' är synonymt med 'Uppsalas rike/rikedom'. Det kan man iofs. påstå, efter som arvet av kungatron och slott givetvis får vara smörögat av landets rikedom. Men det definierar inte ordets ursprung och grundläggande semantik. Men - vad gör väl det så länge det funkar med "rik"? (Parallella cirkelresonemang förekommer med många forn-nordiska ord. Kolla Völva och Valkyria t.ex.)

---

För övrigt får ord som 'öde' och 'nornor' ofta en tung underklang när man diskuterar nordisk filologi. Problemet är troligen att man i dessa och liknande ord möter gamla spöken från den tid när begreppet 'Öde' var obskyrt och vilade enbart i Herrens händer. I när släkt med Nemesis och sådant suspekt har detta Ödet i egen höga person alltid varit skumt, svåråtkommligt och ibland alldeles ouppnåeligt. I den protestantiska post-modernismen finns fortfarande inga klara bilder finns av ord som "öde" och "livsöde". Därför gör vi en transaktion och kallar kvinnonamnet Aud för "den Rika", häller än "Ödesbästämda" respektive "Ödmjuka".   
   
Aud/Öd ligger betydligt närmare begreppet 'arv' - vilket också iofs. kan associeras till 'rikedom'. Men det förklarar häller inte ordstammen 'Öd'/'Aud'.

Med begreppet 'arvode' börjar begreppet närma sej 'hyllning' och 'honorar' - i betydelser som 'tacksamhet' och 'ärans värv'/'ärvärva'. Ursprungen för ordleden arv + ode är alltså 'arv' + 'tarv' (ansvarsmängd). Lägg märke till att Odal/Odel bär samma betydelse.

Parallellen mellan en byggds Od/Odel och hela landets Öd/Öde törs vara jämförbart med parallellen mellan By och Huvudstad. När man utpekas till att omhänderta denna tarv redan vid födelsen så har man ett system där Uppsalas Tarv knyts entydigt och exklusivt till landets äldsta och främsta familj, genom arv. Kungaättens arv och landets tarv bands alltså ihop till ett och samma, obrytliga öde. För att denna riksenhet skulle fungera behövdes givetvis en fungerande konstitution, där kung och adel fick tillräckliga resurser att hålla landets lärovärk igång, byggnaderna i skick och rikets dignitärer vid liv. Det är denna ödesdigra kontrakt som sammanfattas som "Uppsala Öd".     
 

Inte med mindre du menar att "alla andra" alltid har rätt - och att detta gäller till envar tid och oupphörligt?

I övrigt har dom alla hört på samma professor. När Finnur Jonsson var färdig med sina översättningar ikring 1. Världskrig var facit närmast lagd. Sen dess har man knappt använt tid på att forska i dessa ordrötter - med mindre dina filologer har nått nytt att bidra med?! 

Alltså, man måste läsa vad som står i källorna. I völvans spådom står det ørlög för ordet öde och i Hyndlas sång ser vi att audr står för rikedom. I de svenska medeltidstexterna, till exempel Södermanlagen eller hälsingelagen, när inte Uppsala öd åsyftas, står det öd eller øþ för välstånd eller rikedom. Vi kan gå vidare. De anglosaxiska kunganamnen Edvin och Edgar betyder "rik vän" och "rikt spjut". 

Den självklara frågan är då var det svenska ordet öde härstammar ifrån. Ordet öde i svenska texter skrivs öthe. Isländskan har två ord för öde, æði och som tidigare nämnts ørlög. Vi kan notera att wyrd, fornegelska eorþan, betyder öde. Det är alltså i dessa ord vi ska söka rötterna till svenskans ord för öde. Inte i Uppsala öd eller Audr.   

[Sven-Åke]

Örkeljunga
Örkened
Ödåkra

Tre mycket gamla namn från sydsverige som samtliga betecknar platser som var fattiga -glest befolkade - öde. 

Tror att det är mer än ett ord som är inblandat i begreppet.   Tror även ordens betydelse har glidit genom århundradena. 

[Boreas]

Alltså, man måste läsa vad som står i källorna. I völvans spådom står det ørlög för ordet öde och i Hyndlas sång ser vi att audr står för rikedom. I Vi kan gå vidare. De anglosaxiska kunganamnen Edvin och Edgar betyder "rik vän" och "rikt spjut".  

1. Undvik gärna att införa nya cirkelresonemang när du söker förklara dom gamla VAL man gjort i tolkningarna av dom forn-nordiska språken. 'Vin' eller 'vän' till exempel. Bestämmer man sej för det 'vän' så kan man snabbt ramsa upp en rad 'vänner' som kan uppstå ihop med detta suffix. Vad man då missar är att undersöka vad man i forn-norden menade med 'vin' - för sen att kolla hur denna mening går ihop med gamla och nya namnord.    

2. 'Örlog' och 'Orrustu' förknippas främst med 'krig' och 'slag'. 'Örlog' betyder i grund och botten att almen lag har upphört och 'Örats lag' inträtt. Ör- syftar i så mån på krigets behov för 'ör-vakenhet' eller 'årvåkenhet', alltså skärpt vakenhet/uppmärksamhet/aktsamhet/v-aktsamhet. Med ör-log/ör-lag inträder också den omedelbara komando-kultur - vilket framgår av det gamla uttrycken 'örlog'/'orlog' som fortfarande används i den gotiska språk-kretsen, som beskrivande namn på sjömilitära vaktstyrkor.  

Även om 'Örlog' har ödesdigra fasetter har inte ordet dom filosofiska övertoner som krävs för att knyta begreppet till innebörden i ord som 'livsuppgift', 'livsfilosofi' eller 'öde'.  


3. Om man vill kan Ed-vin betyda att han druckit edens vin - alltså avlagt en ed. (I dag kunde engelsmännen kallat honom 'Vine-Ed'.) Notera att 'ed', 'òd' och 'öd' är semantiska syskon som får definieras mycket tydligt. Först får man definiera det moderna ordet 'öde' och sen avväga om denna uppfattning är förenlig med dom forn-nordiska uttryck i fråga.  

Ed-gar kan plausibelt nog tolkas som en väst-gotisk form av Öd-ger/Od-geir, vilket kan betyda "Öde" och "spjut", eller"Udd" och 'spjut'. Noter att man igen skal hitta diskrepansen mellan besläktade uttryck. 'Udd', 'Yttersta' och 'Öde' ligger alla i den semantiska närheten till moderna termer för 'öde' - som 'livsramar' eller 'livsvillkor'.
 

     

Den självklara frågan är då var det svenska ordet öde härstammar ifrån. Ordet öde i svenska texter skrivs öthe. Isländskan har två ord för öde, æði och som tidigare nämnts ørlög. Vi kan notera att wyrd, fornegelska eorþan, betyder öde. Det är alltså i dessa ord vi ska söka rötterna till svenskans ord för öde. Inte i Uppsala öd eller Audr.  

Rötterna till ord som öd och öde - jämsides alla andra svenska ljuduttryck - får nog sökas inom det gotiska/germaniska språkområde, vilket främst betyder Skandinavia. Det är här man hittar dom äldsta, överlevande former i denna språkfamilj.

Angående dom väst-gotiska och därmed dom fornengelska dialekter så är man fortfarande inte alldeles färdig med att översätta "Widsith" och "Wulfilla". I gammalt väst-germanska hittar vi ett antal begrepp som antas ha 'ödesdigra' associationer - som "Wyrd", "Örlog" och "Hamingja".  I letandet efter hållhakar har man anknytt orden till dom forn-nordiska nornorna - ödets spinnerskor - kallad "Urd", "Verdandi" och "Skuld".

Men det återstår att visa hur 'Wyrd' relaterar till 'Urd'. Sen återstår det att bevisa hur ordet 'Urd' gav ordet 'Öd' eller 'Öde'. I Gustav Storms tid var ingen i tvekan om att 'godinnan' "Urd" representerade "Ur" som i "Ur-tid" - och det öst-nordiska synonym för "Ori-gen" - kallad 'Ursprung'. Sen får vi skilja mellan "Ur" och "Öd" som man får skilja på potatis och päron.   

Ordet öd/öde relaterar givetvis till Friggerocken och nornorna som "spinner molnen" och de "livets trådar" som utgår från Od-en. 'Per-i-od' använder samma morfem.    

[AndreasE]

Jag tycker ditt resonemang är bra, men samtidigt tycker jag att du här som många andra slutar din granskning för tidigt. Om en ort får namnet Uppsala på 1500-talet kan man inte bara förmoda att det är efter den stora staden i Uppland. Det finns ju en möjlighet att det är efter höjden med ekarna som i folkmun alltid kallats Uppsala.

Problemet är väl att majoriteten av de Uppsala som finns idag inte benämner naturformationer eller dylikt, utan är just bebyggelsenamn på små jordbruksenheter. Det finns ännu idag många ängar, fält och öar som har namn på tex -vi. Om samma förhållande gällde för Uppsala så borde några tecken på det ha överlevt någonstans.

Jag tror att den enklaste förklaringen ofta är den som har störst chans att var korrekt. När små sekundära bebyggelsenheter uppstår under senmedeltid eller senare och får namnet Uppsala, så är det troligare att de döpts efter staden Uppsala än, att de skulle spegla ett gammalt sakralt eller administrativt begrepp som efter att det slutat användas legat kvar som naurbeteckning tills det plötsligt plockades upp igen. Sen tror jag absolut att ett antal tidigmedeltida enheter kan ha fått namn efter det kända begreppet "Uppsala öd", vilket vad vi vet verkar även de gå tillbaka till Uppsala i Uppland.

Den största anledningen till min skepsis mot att Uppsala skulle ha varit ett begrepp snarare än ett specifikt ortnamn som syftade på centralplatsen Uppsala i Uppland, är att Sverige har haft en mycket aktiv och levande ortnamnforskning i mer än hundra år, och vad jag vet så har ingen av alla de forskare som verkat inom ämnet propagerat för en sådan företeelse. Det kanske låter som att jag lägger för stor vikt vid den etablerade forskningen, men jag tror att om det fanns tillräckligt starka indicier på att "Uppsala" var ett begrepp så skulle det ha uppmärksammats inom forskningen vid det här laget, på samma sätt som "husby/husaby", "stommen" osv har uppmärksammats av otaliga forskare.   

[Carl Thomas]

Yngwe var inne på att det är märkligt att Uppsalanamnen bara finns söderut från Uppland räknat, och jag stödjer honom i hans tankar om detta.

Jag förmodar att majoriteten av de som befolkande norrlandskusten, och senare norrlandsinland, var från dagens Svealand. De borde ”längtat hem” och tagit med sig Svealandsnamn norrut – men icke!

Men söderut i landet, I Götaland och Småland, skulle man alltså använda namnet Uppsala, då döpt efter Upplands Uppsala?

Ser vi på England så kryllar det av Skandinaviska namn där – fortfarande. När vikingarna slog sig ned namngav de ofta sitt nya område med hemlandets namnformer. Varför sker inte samma sak när Norrlandskusten och Norrlandsinland befolkades?

Jag tror att här behöver man fundera mycket grundligt för att försöka hitta ett hållbart svar.
 
En Lycka är ju t.ex det sista lilla markområdet man röjde och som gav gården ett överskott. Kan ett ”Uppsala” ha haft en liknande betydelse under en tidsperiod? Någonting som gjorde gården, eller byn, mer värdefull?

Kan det ha med Kyrkan att göra? Kan en ny kyrkogård döpas till Uppsala i folkmun?

Thomas

[Yngwe]

Snabbt tittat i LM, s bas så är andelen Uppsala som är ett naturobjekt lite drygt 10%, samma snabba genomtittning på -vi ger ungerfär detsamma, kanske något högre. Det är svårt att säga att skillnaden är markant och att detta skulle leda till någon självklar slutsats.

Den berömda rakkniven behöver slipas, man kan inte säga att den enklaste förklaringen är att de uppkallats efter universitetsstaden då det inte är rimligt att tro att Norrmän och Engelsmän varit lika förtjusta som vi i denna stad. Upsal, Oppsala och Uppsala skulle alltså förklaras på olika sätt. Dessutom är det märkligt som vi påpekat att inte Uppsala återfinns i hela svenska språkområdet.  Jag kan inte se att det är enklet att förklara det med att orterna uppkallats efter just Uppsala, det finns en hel del om och aber som måste förklaras, och rakkniven kan därför inte användas utan svårigheter.

Om du jämför med Husby och Tuna så visar det sig fort att forkningen inte är särskilt framgångsrik när det gäller att förklara begreppen ,och att gamla gissningar även där gör sig gällande trots att de bygger på mycket dålig grund.

[Carl Thomas]

Kanske måste vi titta på ursprungsnamnen? Ub Sola, Up Sal, osv. Alltså ett funktionsnamn eller ett namn med en speciell innebörd, kanske religiös? Vårdkasar? Vackra soluppgångar? Syftlinjer mellan vårdkasar? Eller en gård som ansvarade för veden till en viss vårdkase, eller bevakningen av vårdkasen?

Om vi funderar på vårdkasar, ligger dessa Uppsala i närområdet till platser där vi vet att det funnits vårdkasar?

Vad säger språkforskarna om Ub – och Sola separat?

Thomas

[AndreasE]

Yngwe var inne på att det är märkligt att Uppsalanamnen bara finns söderut från Uppland räknat, och jag stödjer honom i hans tankar om detta.

Jag förmodar att majoriteten av de som befolkande norrlandskusten, och senare norrlandsinland, var från dagens Svealand. De borde ”längtat hem” och tagit med sig Svealandsnamn norrut – men icke!

Men söderut i landet, I Götaland och Småland, skulle man alltså använda namnet Uppsala, då döpt efter Upplands Uppsala?

Men ortnamnen längs norrlandskusten har en klar anknytning till Mälardalens namnbruk, en generell avsaknad av "Uppsala" förändrar inte det. Grundsubstratet av ortnamn längs norrlandskusten med anknytning till en jordbruksbefolkning skapades dock under förhistorisk tid och alltså innan staden Uppsala fanns. Regionala skillnader i utbredning av specifika ortnamn kan ha många anledningar. Under den period som jag tror att de flesta "Uppsala" skapades, medeltid och senare, hade norrlandskusten sedan länge utvecklat en egen ortnamnstradition, och kolonisationen från Mälardalen var sedan länge i stort avklarad, och expansionen mot inlandet skedde framför allt lokalt. Skillnader i bebyggelsestruktur (torpstrukture tex) spelar också roll.

Varför skulle man inte ha döpt torp och nybyggnationer i götalandskapen och Småland efter Uppsala i Uppland? Det finns ingen anledning att tro att Uppsalas placering i Uppland skulle ha gjort namnet otänkbart för en torpare i södra Sverige förr i tiden. Det finns ingen anledning att projecera moderna motsättningar mellan Mälardalen och andra landskap på tidigare perioder. Sen är et 80-tal enheter inte någon stor siffra sett till det totala antalet bebyggelsenheter som finns i landet, och med tanke på befolkningstätheten är det inte konstigt att de flesta påträffas i landets mest befolkade delar.   

Ser vi på England så kryllar det av Skandinaviska namn där – fortfarande. När vikingarna slog sig ned namngav de ofta sitt nya område med hemlandets namnformer. Varför sker inte samma sak när Norrlandskusten och Norrlandsinland befolkades?

Men Norrlandskusent och inlandet har ju massor av "germanska" ortnamn...
Vikingarna namngav sina bosättningar med skandinaviska namnformer för att de forfarande talade skandinaviska språk. Detta skedde under en relativ kort period, innan den skandinaviska befolkningen assimilerades med den lokala befolkningen. Detta har givit ett tydligt namnsubstrat med skandinviska ortnamn som idag går att identifiera ganska lätt. Norrlandskusten har varit befolkad i tusentals år, och en jordbruksbefolkning har varit närvarande sen åtminståne bronsålder. Älvdalarna hade till stor del koloniserats av jordbrukare under äldre järnålder. Därför har södra Norrlandskusten och inlandet en väletablerad germansk namntradition vid sidan om den samiska som spårar sina rötter tillbaka till både Mälardalen och norska områden långt innan medeltid. Norra Norrland fick inte en storskalig "germansk" kolonisation förräns under 1600- och 1700-tal, och under helt andra premisser.   

[AndreasE]

Snabbt tittat i LM, s bas så är andelen Uppsala som är ett naturobjekt lite drygt 10%, samma snabba genomtittning på -vi ger ungerfär detsamma, kanske något högre. Det är svårt att säga att skillnaden är markant och att detta skulle leda till någon självklar slutsats.

Kollade precis själv. Ett ganska stort antal av naturbeteckningarna på "Uppsala" ligger i anslutning till Uppsala, eller i anslutning till torp/bebyggelser som heter Uppsala. Problemet blir väl att man lätt hamnar i ett cirkelresonemang, men naturnamn har ju den egenheten att de kan vara bland de allra äldsta namnen som finns bevarade (vissa sjöar och vattendrag), men dock oftast är förvånansvärt unga. När man pratar om naturnamn på -vi så antas ju ofta betydelsen "helig plats" ligga bakom, och inte sällan en försvunnen bebyggelseenhet med det namnet. Så du har nog rätt, svårt att dra några självklara slutsatser från antalet naturbeteckningar. 

Den berömda rakkniven behöver slipas, man kan inte säga att den enklaste förklaringen är att de uppkallats efter universitetsstaden då det inte är rimligt att tro att Norrmän och Engelsmän varit lika förtjusta som vi i denna stad. Upsal, Oppsala och Uppsala skulle alltså förklaras på olika sätt. Dessutom är det märkligt som vi påpekat att inte Uppsala återfinns i hela svenska språkområdet.  Jag kan inte se att det är enklet att förklara det med att orterna uppkallats efter just Uppsala, det finns en hel del om och aber som måste förklaras, och rakkniven kan därför inte användas utan svårigheter.

Jag tror att du överdriver svårigheten med att använda rakkniven. Varianter av "Uppsala" i England (tex "Upsal"), om de är gamla och Skandinaviska, måste ha uppstått under vikingatid/tidig medeltid, och är därför nästan säkert inte skapade efter staden Uppsala. Däremot så kan de mycket väl vara döpta efter Gamla Uppsala, eller något Oppsala (om förhistoriska sådana finns) i Norge. Då det i Norge finns ett Oppland så är det inte alls konstigt om lokala orter där skulle fått namnet Oppsala paralellt med men oberoende av Uppsala i Uppland. Jag ser inte hur det skulle försvaga tesen att de flesta "Uppsala" i Sverige är sentida uppkallelsenamn.

Sen håller jag inte med om att en svensk stad inte skulle kunnat ge upphov till ornamn utomlands. I Sverige har vi många exempel (tex 17 Köpenhamn och 38 Jerusalem i Sverige), och jag tror att exemplet Jerusalem är upplysande. Anledningen till att Jerusalem var så populärt kan mycket väl ha varit stadens betydelse i den kristna tron. Genom att döpa sin gård eller sitt torp till Jerusalem visade man sin starka tro, och man kan nog mycket väl tänkt sig att ett sådant namn kunde ge ett visst mått av skydd. Uppsala, i kraft av svenska kyrkans huvudsäte och hem till landets viktigaste domkyrka borde förstås ha spelat samma roll, och därmed kan kanske samma förklaring get till det relativt stora antalet "Uppsala" i det svenska ornamnsbeståndet.     

Om du jämför med Husby och Tuna så visar det sig fort att forkningen inte är särskilt framgångsrik när det gäller att förklara begreppen ,och att gamla gissningar även där gör sig gällande trots att de bygger på mycket dålig grund.

Man har kanske inte varit helt framgångsrik på att förklara begreppen, men forskningen är ändå överrens om att namnformerna står för någonting specifikt, och att de speglar en tidig organisation/central funktion. Detta är mycket tydligt i bebyggelsemönstret i framför allt Mälardalen.

[Yngwe]

Du argumenterar väl AndreasE, men jag undrar lite.

När det gäller avsaknaden av Uppsala efter Norrlandskusten så säger du att det är för att de germanska ortsnamnen där etableras innan staden Uppsala finns. Det är ju bara delvis sant då stora delar inte kan visas vara svenskspråkigt innan slutet på 1200-talet eller början på 1300-talet. Många norrländska och österländska bebyggelser får sitt namn efter att Uppsala blivt stad och stift.

För Uspal i England resonerar du istället utifrån att staden Uppsala och stiftet inte alls behövs då det kan syfta på det gamla Uppsala-templet.   Jag kan inte säga något emot detta men då faller ju din förklaring för Norrlands avsaknad av Uppsalor helt.   Dina två argument passar bara i varsin verklighet.



Det må vara så att de flesta Uppsalanamnen är sentida och fått namnet från staden, det kan jag inte motbevisa. Men eftersom vi kan framföra en hel del som talar emot att alla skulle vara det, och att vi i ytterst få fall, om ens något, kan bevisa att så faktiskt är fallet
så tycker jag det är att göra det allt för enkelt för sig att anta att alla är det.   

Jag tycker inte man kan använda sig av resonemanget att alla Uppsalor är namngivna efter Gamla Uppsala och att det bara finns ett enda ursprungligt Uppsala. Detta helt enkelt för att inget bevisar detta.




 
 

[Carl Thomas]

Kolonisationen av norrlandskusten var ganska liten fram till Gustav Vasa om jag minns rätt.

 Det gick en väg norrut och längs denna väg fanns små spridda torp, ofta liggande i glesa ”byar” med 2-4 torp. Jag härstammar från ett sådant torp, Sörkrånge 1,i Medelpad. Där bodde min förfader Mikkel 1496.

GV tillsatte Birkarlar som bosatte sig i älvmynningarna och landet delades grovt in i Lappmarker, dvs områdena mellan älvarna. Det bodde inte många människor här före 1500 talet, speciellt inte många Svenskar –men visst, kusten var ”befolkad” – men mycket glest befolkad.
Svenskar mötte Finnar lite mer än halvägs upp längs kusten. Dessa Finnar var väl till stor del ”Finlandssvenskar” som vandrat ned norrifrån.

GV beslutade att Kristna Samerna och skickade upp en del knektar (12 st) och präster – och från dessa finns en del beskrivningar av Norrlandskutsen och Norrlandsinland från den tiden. Om jag minns rätt finns dessa återgivna i Acta Laponica.

Den ”stora” invandringen till Norrland inleddes inte förrän på slutet av 1700 talet/början av 1800 talet. Då var det en stor nybyggarvåg som drog norrut, bland dessa fanns en hel del dödsdömda förbrytare som fått välja mellan dödsstraff  – eller starta nybygge i Norrland.
( Jag misstänker att majoriteten valde nybygget…)

Denna ”invandringsvåg” borde då tagit med sig namn söderifrån eftersom de flesta av dem faktiskt bosatte sig i ren, ej namngiven, ödemark (som de såg det). Samerna hade nog en annan syn…

Thomas

[Kungsune]

Sedan kan man inte undgå sveafobin. Det finns få eller ens någon forskare som har ifrågasatt var götarnas område låg. Om det sträckte sig till Mälarområdet eller till och med omfattade svearnas område har antytts, men att götarnas ursprungsområde var i Öster resp. Västergötland har ingen ifrågasatt.

Herulen, det finns faktiskt flera som har varit inne på den linjen. Bl.a. har det föreslagits att Östergötland och Västergötland i själva verket är Götaland och Svearike och att de krigade över Vättern. Även att dessa tillsammans var svear ihop med Mälardalens befolkning och krigade i Östersjön mot Gotlänningar som var Götar. Det finns alla möjliga sköna ideer

Jag hade helt missat den här tråden tills nu

[AndreasE]

När det gäller avsaknaden av Uppsala efter Norrlandskusten så säger du att det är för att de germanska ortsnamnen där etableras innan staden Uppsala finns. Det är ju bara delvis sant då stora delar inte kan visas vara svenskspråkigt innan slutet på 1200-talet eller början på 1300-talet. Många norrländska och österländska bebyggelser får sitt namn efter att Uppsala blivt stad och stift.

Jag tänkte framför allt på den sydliga delen av Norrland (som vi arkeologer brukar skämta, "Norrland börjar vid Dalaälvens norra strand"): Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Härjedalen och Jämtland. I den delen av Sveriges norra halva har det funnits en jordbrukande befolkning sen långt innan vikingatid/medeltid. Den var inte stor, men den hade varit etablerad länge (Högom är ett bra exempel) och dess namnbruk hade tagit en (eller flera olika) regional prägel när dessa byggder expanderade under senmedeltid. De nordligare delarna koloniserades framför allt efter 1500-talet, men som jag sa under helt andra premisser än längre söder ut, och namngivningsmönstret ser helt annorlunda ut där, tex behölls många tidigare samiska ortnamn.

Jag har inte sagt att inga Uppsala skulle ha uppstått separat från Uppsala i Uppland, det jag vänder mig mot är att "uppsala" borde omtolkas som ett allmänt namnelemnt med en viss betydelse som inte är kopplad till Gamla Uppsala eller staden Uppsala. Det jag försökte säga om ett "Upsal" i England var att det inte lär vara namngivet efter Uppsala, däremot så kan det tidsmässigt vara uppkallat efter Gamla Uppsala. Självklart kan ju även vissa "Uppsala" i Sverige också vara det, men vi har inte särskilt många exempel på uppkallelsenamn från järnåldern här. Då min kunskap om Engelska namn inte är så bra så kan jag inte uttala mig tvärsäkert om hur ett "Upsal" uppstod i detalj, men min magkänsla är att det inte har med något Uppsala att göra. Självklart måste man ta reda på den tidigaste kända namnformen för att göra en tolkning, men då namnskicket där framför allt är västnordiskt tror jag nog att det finns bättre förklaringar i ett sådant fall.        

Det må vara så att de flesta Uppsalanamnen är sentida och fått namnet från staden, det kan jag inte motbevisa. Men eftersom vi kan framföra en hel del som talar emot att alla skulle vara det, och att vi i ytterst få fall, om ens något, kan bevisa att så faktiskt är fallet
så tycker jag det är att göra det allt för enkelt för sig att anta att alla är det.

Men vi kommer ju aldrig ha några bevis. Vi kan inte fråga personen som namngav platsen vad han eller hon tänkte. Däremot kan vi diskutera vad som är den troligaste bakgrunden till ett namn. Avsaknaden av bevis för att de flesta Uppsala runt om i landet skulle vara döpta efter Uppsala i Uppland kan knappast sägas vara ett bevis för att så inte är fallet. Ärligt talat så ser jag inte vad det är för saker som talar emot att en majoritet av Uppsala-platserna i landet skulle döpta efter Uppsala?

Återigen, jag tror inte att alla Uppsala i landet är döpta efter Uppsala eller Gamla Uppsala. Däremot så tror jag att en majoritet av dem är det. Självklart kan namnet ha uppstått av sig själv på vissa platser (båda namnleden är ju trots allt långt från obskyra), men om man går igenom platserna en efter en uppvisar de flesta inte de attribut man skulle förvänta sig på en primär enhet med ett ortnamn äldre än medeltid/senmedeltid. Och jag ser inte heller något mönster som skulle tyda på att namnet skulle ha en separat betydelse eller innebörd på det sätt som "Tuna" eller "-vi" kan uppvisa.

[Yngwe]

Vad är det egentligen som får dig att tro att Uppsalanamnen är komma av orten Uppsala? Du har inga bevis, dina argument kan bara sägas kunna stämma i vissa områden och du kan inte förklara att Uppsalor finns i Norge och i England.    Själv ville jag bara visa att man inte kan använda detta påstående som bevis eller ens argument. Vi svävar helt i okunnighet och kan inte bygga något vidare resonemang på detta.



Vilka attribut är det du saknar AndreasE, beaktat att de flesta andra Uppsala inte genomgått någon närmare arkeologisk undersökning? Vad är det du förväntar dig ska finnas i dagern på en "primär enhet"?  Hur definierar du sen en primär enhet och hur binder du det till det eventuella begreppet Uppsala. Du skriver ju själv att du inte kan se vad Uppsala skulle kunna representera för slags enhet, men ändå har du förväntningar på vad som ska finnas där.

[Mats Hansson]

Vad är det du förväntar dig ska finnas i dagern på en "primär enhet"?  Hur definierar du sen en primär enhet...

Vill bara infoga här en liten förklaring till "primär enhet" eftersom jag ser att du studsade lite på det, Yngwe. Begreppet är ingen uppfinning av Andreas här utan är en ganska vedertagen term bland järnåldersarkeologer och kulturgeografer. Det betyder i stort sett en vikingatida gård, eller för att citera Åke Hyenstrand som ju var den som införde begreppet (Centralbygd - Randbygd 1974):

Primärenhet: bebyggelse-enhet som rimligen var etablerad senast vid forntidens slut.

Beteckningen låter nästan lite märkvärdigare än det är - det finns ingen värdering i det begreppet av att det måste vara en centralpunkt i regionen, eller så.

Hyenstrand satte upp fyra kriterier för att definiera denna "sannolika" vikingatida bebyggelse, fyra krav kan man väl säga:
1. Det ska vara ett ålderdomligt (=järnålders-) namn. Som ska kunna knytas tidigt (under medeltid) till platsen.
2. Enheten ska finnas med i medeltida skriftligt material, typiskt i jordeböcker.
3. Det ska finnas fornlämningar från yngre järnålder nära gården, helst sådana som tyder på just gårdsbebyggelse, främst gravfält eller husgrunder.
4. Utsträckning och gränser för gården ska vara anpassade till naturliga förhållanden.

Ett exempel på tillämpning av detta hittar du bland annat i Reuterdahls uppsats om Visingsö (tog den eftersom jag vet att du är svag för den platsen  ):
http://inventerare.files.wordpress.com/2008/04/visingso_1.pdf

Egentligen tycker jag inte "primärenhet" är ett bra namn, men det är ett bra ord att kunna för oss amatörarkeologer som forskar lite i hembygden emellanåt, när man vill lära sig vad bebyggelsehistoriker och arkeologer har skrivit om järnåldersbebyggelse i allmänhet. Att ordet "primär" kan vilseleda: ja, den yngre järnåldersgården behöver ju inte ha varit den första på platsen (Hyenstrand använder ordet "ursprungsenhet" för de äldre järnålders-gårdarna).

I fullåkersbygder måste man väl ta hänsyn till att gravfält kan vara bortodlade, så dessa kriterier är väl inte helt ristade i sten, men ändå. Det är väl dessa krav jag antar att Andreas vill ställa på en ev. annan Uppsala-plats för att den ens ska kunna vara med i resonemanget.

Jag har för övrigt ett bra exempel på en plats som inte uppfyller kraven enl. ovan: Bromma "by" i Stockholm. Namnet är ålderdomligt, och finns omnämnt i dokument kring kyrkan och prästgården från 1300-talet. Gränserna för detta prästboställe är i viss mån naturliga. Men det saknas riktiga gårdsgravfält i kyrkans närhet, trots att det finns bevarade gårdsgravfält i alla andra gårdar omkring. Bromma är alltså ingen primärenhet, ingen vikingatida gård, och man måste söka en annan förklaring (än en forntida gård vid kyrkan) till att kyrkan och socknen fick detta namn.

/Mats

[Yngwe]

Tack Mats.  Jag hade ett hum om det men nu vet jag bättre!

Men man kan knappast använda frånvaron av primära enheter enligt ovan definition för att argumentera mot någonting. Man kan med intresse konstatera att här har vi en primär enhet, men man kan inte säga att här saknar vi primära enheter så här finns inget att se.

Gårdar byter ju namn, arkiv brinner upp, fornlämningar odlas bort, förstörs eller ligger gömda och gårdar styckas, försvinner och flyttar. 

Eller?