Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[AndreasE]

AndreasE, ett land som varit befolkat under 9000 år och där det utvecklats en, eller flera olika, samhällstrukturer, bör vara en majoritet gentemot ett ganska "litet" område som nyligen gått från ett skärgårdsområde till ett stort bördigt slättland. Eller?

Ett "land"? Vad för land? Kan du precisera? För det första så kan vi inte prata om 9000 år av kulturutveckling. En mesolitisk jägare har väldigt lite gemensamt med en bonde under äldre järnålder. För det andra så har förstås människorna i Mälardalen också 9000 år av historia bakom sig, och 100 000 år av historia för den delen. Ingen grupp människor är historielös. Människorna i Mälardalen (i sig komplicerat av att befolkningen förstås aldrig varit isolerad - det har alltid kommit in människor, och andra har lämnat osv) har genomgått samma steg som alla andra - mesolitisk jägarstenålder, neolitiskt jordbruk, den idag svårförstådda gropkeramiska kulturen, bronsålder osv. Vi har ingen aning om hur man såg sig själva identitetsmässigt i relation till tex människor i dagens ÖG.

Att ett geografiskt mindre Mälardalen hade mindre folk än tex ÖGs slättbygder under säg neolitikum eller bronsålder är knappast konstigt. Det i sig betyder dock inte att den lokala befolkningen inte själva kunde fylla det land som sakta reste sig ur vattnet. Kulturellt var man precis lika "utvecklade".

Jag vet att det finns högre belägna områden där det bedrivits jordbruk i Uppland innan slätten blev lämplig för jordbruk, men hur många sådana lägenheter har hittas - och hur beräknar du att detta lilla antal bygger upp bondebefolkningen i. Uppland.

Tja, ta en titt på E4-grävningarna. Den neolitiska bebyggelsen var i alla fall tillräckligt tät för att denna enda vägsträckning skulle lyckas pricka in ett antal neolitiska enheter. De ligger dessutom precis där man skulle förvänta sig utifrån vattenlinjer, terräng osv.

Som Yngwe säger så kan vi inte veta vem som byggde varje gård eller by, men det faktum att bebyggelsen är så konstant och riklig tyder ju på att det handlar om en väl etablerad befolkning som expanderar i takt med att landskapet höjer sig ur havet.

[AndreasE]

Vad som gäller kommunikation och kunskapsförmedling mellan områden så har detta alltid skett - och i just detta fall var det ju inte så att det bördiga slättlandet plötsligt poppade upp en torsdag - och på fredag flyttade det in Skåningar. Det handlar snarare att ett antal generationer får information då och då att ett nytt bördigt land verkar vöxa sig allt större - och att detta ledde till att någon kollade fakta genom att ta sig dit och liksom kolla läget. Sedan hämtade han sina kompisar och flyttade dit. Var det någon som protesterade så... Är det inte så en expansion går till?

Visst, om landet är tomt eller väldigt glest befolkat. Men det finns det ju ingenting som tyder på att Mälardalen någonsin varit. Människor var där från allra första början, när den första kobben stack upp ur havet. Från äldsta stenålder är stränderna med rätt exponering runt mälarviken i regel utnyttjade som boplatser. Så fort jordbruket introduceras, inom 100 år efter dess introduktion i Danmark/Skåne, bygger man långhus och släpper ut kor på bete. Både stridsyxeboplatser och gropkeramiska boplatser finns i mängder. Några av de största kända bronsåldersboplatserna i norra Europa har påträffats i Mälardalen, osv.

Självklart har man hela tiden varit i kontakt med och säkert blandat sig med människor som levde i tex ÖG. Det säger ju sig självt. Man talade säkert liknande språk, i alla fall efter indoeuropeiskans introduktion, och man delade väldigt mycket kulturellt, i alla fall rent materiellt. Kontaktnäten var ofta vida. Men jag ser i alla fall inga bevis för att Mälardalen skulle var någon sorts ytterst glesbefolkad jungfrulig mark som koloniserades av en organiserad grupp människor från Götalands slätter.

[AndreasE]

AndreasE

Säljakt passar mycket bra med Tacitus beskrivning av suioner. Läs Därför Uppsala och du får se mera on säljakt.

Om roslagaborna jagade säl på 1870-talet varför inte suioner 1800 år före?

Tja, om nu säljakt var så viktig så är det konstigt att vi inte hittar några ben från säl på boplatserna, eller i gravmaterialet. Har han några fler belägg än etnografiska jämförelser med 1800-talets roslagsbor?

Nu råkar jag själv komma från Roslagen. Tyvärr finns det inga utgrävningar alls från kustremsan i Roslagen, så rent teoretiskt så kan förstås järnålderns roslagsbor ha försörjt sig på ett helt annat sätt än mälardalsborna längre inåt landet. Fiskade gjorde man säkert, då havslevande fisk dyker upp på rikare boplatser i jordbruksbygden (någon sorts organiserad frakt av tex torsk in till tex Uppsalaslätten verkar ha förekommit). Men var verkligen förutsättningarna samma på 1870-talet som på järnåldern? Jag skulle argumentera för att kustremsan på många sätt var fattigare på 1870-talet än tidigare, med många torpare som satt på små jordbruk som knappt bar sig. På järnåldern verkar enheterna varit större, med jordbruk och djurhållning som kunde bära hushållen. 1800-talets säljakt osv kan ha varit en reaktion på den periodens fattigdom i området.

Försörjningskällor under folkvandrings-/vendeltid ser ut så här:

Andel av total försörjning (%)
Odling: 15 %
Animalieproduktion: 27 %
Jakt, fiske, samlarverksamhet och övrigt: 58 %

Hur har han kommit fram till detta? Var är all dessa vilda djur i det osteologiska materialet? Och var levde dessa vilda djur? Landskapet var ju mycket öppnare på den tiden än idag. Troligtvis fanns det mycket mindre vilt då än idag.

[Carl Thomas]

AndreasE, vem har skrivit "ytterst glesbefolkad"? inte jag i alla fall.

Folket i Uppland kommer någonstans ifrån. De har inte poppat upp från ingenstans. Oavsett när i tid den första invånaren kom till Uppland kom han, eller hon, från närmast liggande landområde på fastlandet. Sedan dess har Uppland fått en allt större inhemsk befolkning.

Parallellt med att befolkningen i Uppland växte sig starkare utvecklades och växte det 9000 år gamla folket i övriga delar av landet sig också starkare. Jag anser att vissa av dessa flyttade till Uppland.

Upplands befolkning var liten jämfört med de områdens population som levt där i 9000 år. Har du en annan uppfattning?

Thomas

[Yngwe]

Vad gäller födans proportioner så råder det väl inget tvivel om att fisk hade en mycket stor betydelse som inte kan underskattas. Var jag tvungen att gissa på vilket det enskilt viktigaste livsmedlet var så skulle jag nog säga just fisk!

[Carl Thomas]

Musslor, krabbor och annat som skördas ganska enkelt från stranden borde vara en stor del av födan?

Thomas

[Jotuni]

Hur har han kommit fram till detta? Var är all dessa vilda djur i det osteologiska materialet? Och var levde dessa vilda djur? Landskapet var ju mycket öppnare på den tiden än idag. Troligtvis fanns det mycket mindre vilt då än idag.

Sifrorna är från Därför Uppsala som finns på nättet.

För övrigt har dansk ön Själland fått sitt namn efter säl. Den vill säga att där har funnit säl och säkert har man jagat dem. Tacitus beskriver "And now begin the states of the Suiones, situated on the Ocean itself, and these, besides men and arms, are powerful in ships." Möjligtvist är den ön på havet som Tacitus menar och han fortsätter med beskrivelsen om suionernas kanoter. Kanoter och säl på ön Själland låter logisk dock inte konklusivt.

[Jotuni]

Tja, om nu säljakt var så viktig så är det konstigt att vi inte hittar några ben från säl på boplatserna, eller i gravmaterialet.

Är de sannolikt att järnåldersmän begravde säl?

Benfynden av alla djur är små. Möjligen män har kastat benen till eld. Djurben är bränsle och gödsel för odlingsmark. Ben kanske bevarat dåligt i jord om jorden är syrig (som i Finland). Ännu en möjligthet är att säl slaktats på jakställe, into på boplats.

[Kungsune]

Vad gäller födans proportioner så råder det väl inget tvivel om att fisk hade en mycket stor betydelse som inte kan underskattas. Var jag tvungen att gissa på vilket det enskilt viktigaste livsmedlet var så skulle jag nog säga just fisk!

Vilket stämmer om man talar om förmåga att föda sina invånare. Stora agrara ytors koppling till kungamakt är däremot framför allt att det är lätt att administrera. Det är jäkligt lätt att skatta åkerland från hästryggen. Hur mycket fångst en fiskare ska få är betydligt värre. Spannmål går dessutom att magasinera liksom kreatur är långsiktiga investeringar. Incitamentet för en riksenhet hävdar jag är betydligt gynnsammare i en rejäl jordbruksbygd.

På tal om fornlämningstalet så tenderar det att minska i fullåkerslandskapens mitt. När jag exemplifierade menade jag sammanhängande jordbruksbygder utan impediment. Dvs det gäller bygder som ex Uppsalaslätten och Varaslätten. Inte odlade sprickdalar i Uppländska skogslandskap. Varaslätten och Skåneslätten är båda så stora och i stort sett impedimentfria varför det knappt finns några ytor för kvarstående synliga lämningar. Skåneslätten har blott ett par tusen synliga fornlämningar. Lösfynden i dessa slättbygder är däremot överväldigande så det är uppenbart hur man ska betrakta fornlämningstalet.

[Vetgirig]

Är de sannolikt att järnåldersmän begravde säl?

Benfynden av alla djur är små. Möjligen män har kastat benen till eld. Djurben är bränsle och gödsel för odlingsmark. Ben kanske bevarat dåligt i jord om jorden är syrig (som i Finland). Ännu en möjligthet är att säl slaktats på jakställe, into på boplats.

Att man inte hittar sälben i en boplats kan bero på hur man jagar och tillvaratar säl, val etc större sjödjur.

Djuren avlivas sannolikast ett gott stycke från boplatsen och man använder båt för transport. Jakten sker företrädesvis under de kyligare kvartalen av året. Djuren styckas på en slaktplats vid en strand. Där flås djuret och allt späck skärs. Likaså skärs allt kött ut från slaktkroppen, så att dödvikter som t ex ben inte belastar en transport. Även skinn, tarmar, senor, ev elfenben mm tas omhand eftersom dessa behövs i olika användningsområden. Har man tagit flera djur delas det tillvaratagna upp i ett antal bördor och en del paketeras i ett av skinnen, som försluts hårt och tätt i en "rullad". Ett eller flera liknande paket ytterligare görs och läggs i en (eller flera) grop (-ar) som täcks av packad sten (för syrning och senare hämtning). I de paket man tar hem finns alltså undantagsvis annat "ben" än elfenben och detta användes i sin helhet till spetsar, nålar, smycken och prydnader och lämnades sällan i en avfallshög/-grop.
 

[Yngwe]

Nu kan jag inte avgöra hur väl Landströms viktning av de olika födogrenarna stämmer med någon verklighet, men det blir ju i sammanhanget ganska intressant att se uträkningarna om att jordbruksproduktionen inte räcker för att föda befolkningen. För ofta utgår ju diskussionen om rikedom och överskott , vare sig det gäller Mälardalen eller VG, just utifrån jordbruket.  Enligt Landström finns ju här inget egentligt jordbruksöverskott eftersom befolkningen är för stor. Då kan ju inte heller detta vara grunden för rikedom. Eller?

[Kungsune]

Jo! Du måste utgå ifrån att en stor del av befolkningen lever i armod medan en liten besutten del samlar rikedom.
Förmågan att organisera ett uppehälle för en administration kräver möjligheten att lagra och övervaka födoresurser.
Lutfisken skulle så klart kunna vara en tillgång.

[Yngwe]

Men då grundar sig inte rikedom på ett resursöverskott utan på resurskontroll.

[Stfan]

Visst, om landet är tomt eller väldigt glest befolkat. Men det finns det ju ingenting som tyder på att Mälardalen någonsin varit. Människor var där från allra första början, när den första kobben stack upp ur havet. Från äldsta stenålder är stränderna med rätt exponering runt mälarviken i regel utnyttjade som boplatser. Så fort jordbruket introduceras, inom 100 år efter dess introduktion i Danmark/Skåne, bygger man långhus och släpper ut kor på bete. Både stridsyxeboplatser och gropkeramiska boplatser finns i mängder. Några av de största kända bronsåldersboplatserna i norra Europa har påträffats i Mälardalen, osv.

Självklart har man hela tiden varit i kontakt med och säkert blandat sig med människor som levde i tex ÖG. Det säger ju sig självt. Man talade säkert liknande språk, i alla fall efter indoeuropeiskans introduktion, och man delade väldigt mycket kulturellt, i alla fall rent materiellt. Kontaktnäten var ofta vida. Men jag ser i alla fall inga bevis för att Mälardalen skulle var någon sorts ytterst glesbefolkad jungfrulig mark som koloniserades av en organiserad grupp människor från Götalands slätter.

Hej Andreas
Skulle va kul att höra vad du har för teori angående avsaknaden av gånggrifter o bärnstenssmycken i
Uppland ( det finns tydligen några osäkra i Södermanland) under neolitikum det är lite konstigt då det ligger betydligt lättåtkomligare för kontakter avs bärnstenshandel än ex Falbygdens gånggriftersfolk som verkar varit nedlusade med bärnsten. på något sätt rådde stora kulturskillnader svårt att säga hur mycket och varför dock. I ett senare skede när hällkistorna kommer då är skillnaderna i gravskick borta (tror jag).

[Skoglar]

Lars Landströms alster "Därför Uppsala" väcker en del frågor.

Han går inte in för att försöka beräkna befolkningsmängden, men han nämner (sid 12) en grov skattning av att folket i nuvarande Sverige skulle ha uppgått till ca 200 000 år 0 och 400 000 år 1000. Skattningen skall ha gjorts av OECD! i Paris år 2001.

På sidan 29 finns en tabell som visar att andelen fast mark i hans definition av Uppsalaområdet är 83% (resten vatten/sankmark) medan idag är det 88%. Så tillgänglig fast mark verkar inte ha varit så mycket mindre än idag. (Även om siffran avser ett begränsat område och säkert avviker i ena eller andra riktningen om man ser på hela Mälardalen.)
 
Vidare nämner han (sid 60) att ett "normalhushåll" under folkvandrings/vendeltid kan bestå av 7 personer (2 äldre, två yngre vuxna, tre barn varav en yngling) och att dessa bör ha haft tillgång till ungefär 1 hektar åkerjord. Hans slutsats, som Jotuni redan nämnt, var att kött var en stor del av kosten.

Ett räkneexempel:
Om Mälardalen hade 30% (bara för att ta en siffra) av befolkningen år 500 (grovt 300 000) så blir det 90 000 pers.
Om 7 personer delar på ett hektar krävs (90 000 / 7) cirka 13 000 hektar.
I modern tid uppgår åkerarealen (se mitt upplägg från igår) till ungefär 500 000, nästan 40 gånger så mycket som befolkningen tydligen överlevde på.

Jag är inte säker på vad detta innebär, men det tycks inte som om huvudproblemet var brist på jordbruksjord.
Var det fråga om att vissa tyngre jordar inte kunde brukas förrän det kom järn på plogarna, eller vad det något annat som spökade? Eller att tillgänglig åkerareal var mycket mindre förr men formligen exploderade när man listade ut bra metoder för att dika ut?

Länken:
http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:509712/FULLTEXT01


 

[dersa]

Skoglar, utdikning och utveckling av redskap för jordbearbetning betyder väldigt mycket för jordbruksutvecklingen. Ta tex ditt exempel på ett normalt järnåldershushåll (om  nu ett hushåll såg ut på det sättet), på sju personer i varierande ålder. Hur mycket tid kunde de lägga ner på att bryta åkermark, bearbeta åkermark och underhålla åkermark??, Prova gärna själv att med enbart spade och hacka att få lite odlingsbar mark, inget lätt jobb om det är ängsmark, är det dessutom täckt av sly eller träd och buskar så blir det inte många kvadratmeter odlingsbar jord som kommer fram per vecka. Viktigt att komma ihåg att växelbruket knappast existerade då, varför man var tvungen att ha flera åkrar, varav några ligger i träda.. Om jag minns rätt så är det maximala avkastningsförhållandet  1:4, när man odlar på det sättet, dvs att man behöver 4 åkrar som man odlar 1 vart fjärde år!

[Carl Thomas]

Dersa, från och med den tid när man tog in boskapen i huset - och därmed fick tillgång till gödsel på ett enkelt sätt, då kunde man också sprida gödsel på åkermarken. Hur tror du att 4:1 förhållandet ändrade sig?

Thomas

[Skoglar]

Dersa, exemplen är bara tagna från "Därför Uppsala" så jag kan inte stå för att de är korrekta.

Men jag fick, kanske felaktigt, intrycket av att familjen bara hade ett hektar till förfogande. Jag kan ha missuppfattat.
Hur som helst, om fem medlemmar av hushållet är arbetsföra, så skulle det innebära 2000 kvadratmeter var att sköta, eller ungefär två villatomter.
Ett digert arbete att sätta i stånd kanske, men inte överväldigande mycket att sköta därefter, kan man tycka.

[Vetgirig]

Skoglar, utdikning och utveckling av redskap för jordbearbetning betyder väldigt mycket för jordbruksutvecklingen. Ta tex ditt exempel på ett normalt järnåldershushåll (om  nu ett hushåll såg ut på det sättet), på sju personer i varierande ålder. Hur mycket tid kunde de lägga ner på att bryta åkermark, bearbeta åkermark och underhålla åkermark??, Prova gärna själv att med enbart spade och hacka att få lite odlingsbar mark, inget lätt jobb om det är ängsmark, är det dessutom täckt av sly eller träd och buskar så blir det inte många kvadratmeter odlingsbar jord som kommer fram per vecka. Viktigt att komma ihåg att växelbruket knappast existerade då, varför man var tvungen att ha flera åkrar, varav några ligger i träda.. Om jag minns rätt så är det maximala avkastningsförhållandet  1:4, när man odlar på det sättet, dvs att man behöver 4 åkrar som man odlar 1 vart fjärde år!

Ni utgår från att jordbruket såg ut som dagens jordbruk. Det tror jag är fel.
Svedjebrukar man, så ger detta 35-37 ggr kornet i praktiska tester från nutid. M a o behövs då avsevärt mindre ytor. Skörden är inget problem i en svedja eftersom säden skulle skäras oavsett. När man nyttjat svedjan i 1-3 år, så gjorde man om den till bete. Det bästa bete i världen under 4-5 år. Ville man röja maken mera från stubbar etc, så släppte man bara ut en flock grisar i svedjan och efter en sommar där, så var det relativt enkelt att lyfta bort stubbar etc. Sedan var det plats för nötboskap, får eller getter. Det är kombinationerna som är styrkan. Sädens stora fördel ligger i att den kan lagras i flera år, bara man håller den torr. Det innebär att man i större utsträckning kunde undgå hungersnöder ocm boskapen inte räckte till eller jakten resp fisket slog fel.

Människan var knappast så dum, att man högg ned en massa träd och kämpade med att röja en kalyta som man kunde så utsäde i. Man jobbade förståss MED naturen, långsiktigt, brukade elden och brukade sina djurs naturliga beteenden.

[Carl Thomas]

Vetgirig, din beskrivning låter vettig - men lägg till att man tog först ved i området mqn ville förädla, när man sedan eldade området, använde man grenar och ris från veduttaget, därmed kunde man "styra" eld till stubbar eller annat man ville ha bort.

Thomas