Lars Landströms alster "Därför Uppsala" väcker en del frågor.
Han går
inte in för att försöka beräkna befolkningsmängden, men han nämner (sid 12) en grov skattning av att folket i nuvarande Sverige skulle ha uppgått till ca 200 000 år 0 och 400 000 år 1000. Skattningen skall ha gjorts av OECD! i Paris år 2001.
På sidan 29 finns en tabell som visar att andelen fast mark i hans definition av Uppsalaområdet är 83% (resten vatten/sankmark) medan idag är det 88%. Så tillgänglig fast mark verkar inte ha varit så mycket mindre än idag.
(Även om siffran avser ett begränsat område och säkert avviker i ena eller andra riktningen om man ser på hela Mälardalen.)
Vidare nämner han (sid 60) att ett "normalhushåll" under folkvandrings/vendeltid kan bestå av 7 personer (2 äldre, två yngre vuxna, tre barn varav en yngling) och att dessa bör ha haft tillgång till ungefär 1 hektar åkerjord. Hans slutsats, som
Jotuni redan nämnt, var att kött var en stor del av kosten.
Ett räkneexempel:
Om Mälardalen hade 30% (
bara för att ta en siffra) av befolkningen år 500 (grovt 300 000) så blir det 90 000 pers.
Om 7 personer delar på ett hektar krävs (90 000 / 7) cirka 13 000 hektar.
I modern tid uppgår åkerarealen (se mitt upplägg från igår) till ungefär 500 000, nästan 40 gånger så mycket som befolkningen tydligen överlevde på.
Jag är inte säker på vad detta innebär, men det tycks inte som om huvudproblemet var brist på jordbruksjord.
Var det fråga om att vissa tyngre jordar inte kunde brukas förrän det kom järn på plogarna, eller vad det något annat som spökade? Eller att tillgänglig åkerareal var mycket mindre förr men formligen exploderade när man listade ut bra metoder för att dika ut?
Länken:
http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:509712/FULLTEXT01