Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Skoglar]

Kollade Mälarlandskapens socknar och härader, inkl Roden:

Uppland 190 socknar, 32 härader
Sörmland 116 socknar, 13 härader
Västmanland 66 socknar, 15 härader

Totalt 372 socknar, 60 härader.

Dock avser detta senare tiders härads/sockenorganisation, så vi kan anta att siffrorna inte exakt stämmer överens med de medeltida förhållandena.

[Marty]

Senare tiders härader är för VG 53.

[Vetgirig]

VG hade 35 medeltida härader, Skåne 23. VG hade ca 550 kyrkor och Skåne 350 (1200-tal). Dividera så ser du att kvoten i båda fallen blir 0,65.

I SV Skåne är kyrkotätheten över lag 1,5-2 km mellan kyrkorna. I resten av Skåne kan du hitta samma täthet inom 4 ytterligare regioner. Däremellan finns glesare områden. I norr mycket glesare.
Det är inte Vgl som har 550 utan HELA Skara medeltida stift. Det är skillnad. Av dessa 550, så är alltså efter digerdöden ett stort antal småkyrkor bortrationaliserade, typ 100 st. Det är denna situation du måste titta på för att bestämma en trolig befolkning. Kyrkorna i Värmland och Dalsland skall alltså dessutom exkluderas om vi talar om Vgl.

Sedan låter det faktiskt mycket med 350 i Skåne. Kanske siffran avser Lunds stift? 220-250 borde vara rimligare för Skåne (Obs! Att Bornholm väl låg under Lund, 4 kyrkor).
SV Skånes 110 och Gotlands 97 för ungefär samma ytor är jag stensäker på.

[Vetgirig]

Vill man fundera kring vad äldsta? indelningens "hundare" innebär, så har man en god utgångspunkt för befolkningskalkylering för tiden före 1248 (Sparrsätra). Därefter organiserar makthavande troligen om till härader. Attunda-, tiunda- resp fjärdundaland bör innebära 22 x 120 krigare alla med var sin gård. Tillkommer befäl med 22 + 22 x 5 storgårdar/gods samt några storgods för mäktigaste eliten ur vilken ledarskapet för armén bör rekryterats. Med ca 7 inv per gård ger detta 18 480. Det sannolika är att befälens gods och storgodsen har lika stor befolkning därtill, d v s en total på ca 37000.

Det troliga är att Tierp hundare är inkorporerat i tiundaland efter 1248 och detta är till ytan det största hundaret. Det troliga är även att antalet hundare ursprungligen var delbart med 3, d v s numerären var 9, 9 resp 3 då de organiserades.

[Marty]

Jag är mest intresserad av den tidiga perioden. Efter digerdöden får nog ligga i en annan tråd. I tidigmedeltida Sverige fanns ca 1700 kyrkor. 550 av dessa låg i VG. Dalsland låg under VG där exempelvis Skalund Bo gick in i Dalsland. De få kyrkor som fanns i Dalsland skall nog ses som en del av VG. Götalandskapen VG, ÖG, Gotland stod då för ca 40% av Sveriges befolkning i tidig medeltid.

[Vetgirig]

Jag är mest intresserad av den tidiga perioden. Efter digerdöden får nog ligga i en annan tråd. I tidigmedeltida Sverige fanns ca 1700 kyrkor. 550 av dessa låg i VG. Dalsland låg under VG där exempelvis Skalund Bo gick in i Dalsland. De få kyrkor som fanns i Dalsland skall nog ses som en del av VG. Götalandskapen VG, ÖG, Gotland stod då för ca 40% av Sveriges befolkning i tidig medeltid.

Gutarna var före 1361 en självständig nation under egen landslag. Därefter var de utdraget ockuperade av olika Östersjömakter fram till 1645, då ön införlivades i Sverige och utsattes för ett hårt försvenskningsprogram. Danskarna försökte aldrig "fördanska" ön, då öns interna styre alltid skötte sina åligganden och då genererade större intäkter till ockupationsmakten än om denne hade tagit ut skatter med tvång, som svenskarna kom att göra.

För att återgå till Skara stift, så kan man inte anta siffran 550 utan vidare. En del av småkyrkornas församlingar bestod av en by eller kanske 2-3 gårdar t ex en arvsuppdelad storgård. Det kunde också röra sig om ett gods med eget kapell/kyrka. D v s en stor del av kyrkorna småkyrkorna/kapellen stod för en befolkning typ 25 inv/socken. Några småkyrkor vid gods kunde däremot ha 2-300 inv. Men den normala socknen bör haft ca 175 inv.

Bästa jämförelse med vad som rådde i "tidig" medeltid bör man få genom att för Vgl räkna efter att sockenväsende rationaliserats ned i antal för stiftet.

[Marty]

Siffrorna för VG är naturligtvis inte mina utan kommer från flera publikationer. Förstår inte riktigt dina invändningar. Kyrkorna i VG har samma storlek och variation som i Skåne. Den litteratur som finns visar på ungefär samma siffror. Jag orkar inte argumentera för andras siffror utan vad jag ville belysa var de förutsättningar som rådde vid medeltidens början. Dessa hade konsekvenser för det maktspel som pågick. Om Skåne hade 65 eller 70 % av VGs befolkning är inte viktigt. Intressant är dock att VG/ ÖG som spelar stora roller vid riksbildningen också stod för en stor del av Sveriges befolkning.

[Ättelägg]

Vi har tre större, naturligt avgränsade regioner i medeltidssverige: Västergötland, Östergötland och Svealand (Mälardalen för dem som bekymrar sig). Utöver detta finns det andra regioner som dock ej har samma täthet och potential som dessa. Skåne är en fjärde men ej under medeltiden då denna tillhörde Danmark. Gotland liksom öland är ett eget kapitel.

Fö funderar jag lite kring kvänerna och tidig historia. Vi har några sagor som nämner dessa och intressant nog härskar kvänerkonungen över såväl Kvänland som Finland och Gotland. Detta minner lite om Boreas tankar kring Vender och östersjövälde liksom även länken tidigare.

Har vi en av historien bortglömd faktor här? Själv tror jag nog att ett löst samfund mellan kväner och finnar torde vara troligt men hur kommer Gotland in här. Har vi att söka svearnas österjsö dominans här, ville Gotlänningarna bryta sig loss från en östlig östersjökonstillation??

[Marty]

Om vi utgår från att Götar inte var Svear på vikingatiden så kanske det är lättare att förstå varför det blev krångligt vid riksbildningen. I Danmark hade man minst tre starka regioner, Skåne, Själland och Jylland. I Sverige fanns två ungefär lika stora grupper (förutsatt att Svear är ungefär som sagorna beskriver dem). Uppland, Södermanland och Västmanland hade ca 45 hundare (Uppland 22, SML 10, VML 13). Man kunde alltså mönstra ca 4500 man. VG hade 38 Härader och ÖG ca 17. Man kunde alltså mönstra ca 5500 man. Utanför dessa grupper (utan Skåne) så fanns kanske totalt lika många härader/hundare alla sammanräknat. Bara det faktum att "indelningssystemet" Hunadare/Härad är olika i tidig medeltid visar på den klyvenhet som rått på den Skandinaviska halvön. Danmark har i tidig medeltid inklusive Skåne ca 2300 kyrkor mot Sveriges 1700. Detta visar att Sverige utan en samverkan mellan VG/ÖG och Mälardalen inte hade haft kraften att stå emot ett expansivt Danmark. Just detta kanske är förklaringen till varför Sverige bildades. Norge var för litet och kom därför att stå under dansk kontroll under flera hundra år.

[Marty]

Om vi ser på källorna från 800-talet som beskriver Svearnas rike längs Östersjön;norrut och söderut från Mälardalen (och accepterar hundare/härader som en indikator på militär styrka), så ser man att Svearna teoretiskt sett i detta "Storsvealand"  kunde mönstra fler män än VG/ÖG. Det blir också tydligt vilken balanspost ÖG har emellan de större entiteterna. Vidare ser man den obalans som det skulle innebära för Svearna om VG blev en del av Danmark. Det låg absolut i ev. "Uppsalakungars" intresse att få med VG i en allians om man skulle konkurera med Danerna om makten i området. VG måste ha insett att de skulle bli tvingade att välja sida, förr eller senare.

[Vetgirig]

Fram till digerdöden var Norge inte alls "litet". Svenska historiker har aldrig lyckats förstå vilken försörjningsstyrka havsbruk har. Norge hade alltså en "lättillgänglig" livsmedelsresurs, som inte resten av norden innehade. Möjlighet till en för tiden stor befolkning. Jag har sett påståenden om att denna befolkning var lika stor som Danmarks och dåtida Sveriges tillsammans. Men bevisa det? I varje fall så lämnar fler kollonisatörer Norge än något annat nordiskt land utan att den norska befolkningen led skada.

Olaus Petri nämner ju 4 riken fordom. Göta oc Svea riken. Helsingländernas federation (kungar nämns inte) och det som blir Finland, men inkluderande inlandens sjösystem resp kustområdena söderut längs Ö Östersjökusterna.

Vid den tiden är det tveksamt att Kvenerna (Norrbotten+Österbotten) ingick i det finska riket, möjligen var olika grupperingar allierade. I varje fall från ca 1200 organiserar Helsingarna minst 3 land i vad som idag är Västerbotten.  Helsingländerna är glest befolkade, d v s glest mellan kyrkor, men p g a den stora ytan blir befolkningen sammantaget konkurrenskraftig med övriga regioners. Man hade dessutom kontroll över en europeisk bristvara vid tiden. Järn. Helsingarna mötte enligt sagamaterial flera gånger angrepp från svear resp norrmän och då säger sagorna särskilt att de ALLA VAR I FULLA VAPEN OCH KLÄDDA I JÄRNSKJORTLAR. En sådan trupp nämns ALLDRIG om svear, daner eller norrmän.

Och ja! Gutarna var nog snarare allierade med ett rike som behärskade Östersjön än något annat Skandinaviskt rike. Kanske ett rike, där ledarna, deras kungar, även behärskade Öland och hade intima förbindelser med sydkusternas Vender. Tills ungefär 1061.

Men detta ändras successivt genom att Östriket (Estlandet) bryts sönder och de expanderande Skandinaviska rikena tar kontroll över bl a Öland, birca stift läggs ned som obehövligt, och Gutarna, på egna villkor, söker skydd hos fastlänningarna genom att ansluta sin kyrkoorganisation till Lionga stift.

[Marty]

Intressant om Helsingeländerna! Norge var för litet för att undvika att bli en del av Danmark. Det var inte för litet på något annat sätt.

[AndreasE]

Att Stenkil skulle vara från VG är väl svårt att bevisa, men ett sådant antagande  är samtidigt inte särskilt långsökt med tanke på att hans ättlingar sägs vara det i olika källor. Dessutom är ju Martys påstående troligen riktigt i huvudsak, det eventuella felet handlar om marginalen, och därför är hans påstående inte alls lika tokigt

Förutom då att inga av hans ättlingar faktiskt sägs vara från VG i källorna (med något undantag som jag säkert missat). Några av dem begravs i klosterkyrkor i Götalandskapen, vilket kan ses som en indikation på härkomst ifrån området, men som jag påpekat så kan även det antagandet verkligen problematiseras. Som Skoglars genomgång visade så är alla dessa människor sammankopplade genom äktenskap och andra släktskap inte bara inom Sveriges gränser utan även med de ledande familjerna i de andra skandinaviska länderna. Någonstans så blir det ju till slut nästan meningslöst att ens tala om geografiskt ursprung.

[AndreasE]

Kollade Mälarlandskapens socknar och härader, inkl Roden:

Uppland 190 socknar, 32 härader
Sörmland 116 socknar, 13 härader
Västmanland 66 socknar, 15 härader

Totalt 372 socknar, 60 härader.

Dock avser detta senare tiders härads/sockenorganisation, så vi kan anta att siffrorna inte exakt stämmer överens med de medeltida förhållandena.

Jag kan på rak arm komma på två fall av på 1700-talet sammanslagna socknar bara i Roden, så det totala ursprungliga antalet socknar var säkert lite större för hela regionen under medeltiden. Samma sak gäller säkert även de andra regionerna i landet. Anledningen att socknarna slogs samman var ju dock ofta att befolkningen växte så mycket att man behövde gå samman och bygga större kyrkor. De små medeltida kyrkorna räckte ibland helt enkelt inte till.

[dersa]

Vad hände med diskussionen om vilka svearna under vikingatiden?? Nu diskuteras medeltiden friskt och tom ev. fakta senare än medeltid, men vad tillför det frågeställningen om vilka svearna var under vikingatid? Om jag fattat det rätt så är det första omnämnandet av begreppet Svear, nedtecknat av Snorre, på medeltiden..

[Skoglar]

Om vi utgår från att Götar inte var Svear på vikingatiden så kanske det är lättare att förstå varför det blev krångligt vid riksbildningen. I Danmark hade man minst tre starka regioner, Skåne, Själland och Jylland. I Sverige fanns två ungefär lika stora grupper (förutsatt att Svear är ungefär som sagorna beskriver dem). Uppland, Södermanland och Västmanland hade ca 45 hundare (Uppland 22, SML 10, VML 13). Man kunde alltså mönstra ca 4500 man. VG hade 38 Härader och ÖG ca 17. Man kunde alltså mönstra ca 5500 man. Utanför dessa grupper (utan Skåne) så fanns kanske totalt lika många härader/hundare alla sammanräknat. Bara det faktum att "indelningssystemet" Hundare/Härad är olika i tidig medeltid visar på den klyvenhet som rått på den Skandinaviska halvön. Danmark har i tidig medeltid inklusive Skåne ca 2300 kyrkor mot Sveriges 1700. Detta visar att Sverige utan en samverkan mellan VG/ÖG och Mälardalen inte hade haft kraften att stå emot ett expansivt Danmark. Just detta kanske är förklaringen till varför Sverige bildades. Norge var för litet och kom därför att stå under dansk kontroll under flera hundra år.

Intressanta tankar, tycker jag.
När både Norge och Danmark samlade sig till större politiska enheter, kan man tänka sig att intresset för en union göta/svea växte sig starkare. En union mellan götar och svear ger bägge sidor en bättre chans att bli jämbördiga partners istället för att bli danska vasaller.

En hel del i våra källor pekar ungefär mot det som Boreas beskriver, att svearna intensivt värjde sig mot den europeisk/feodala samhällsmodellen som kom med kyrkan. Det skulle inte förvåna mig om ett liknande motstånd också fanns i götalandskapen, bara att den delen av landet drabbades några årtionden tidigare och våra källor är stumma om saken.

Härads- och kyrktornsräkningen visar, även om den inte är så exakt, att de tre: Svealand, Västergötland och Östergötland, alla var för små för att på egen hand hantera Danmark men tillsammans fanns en betydande styrka.

Alla de ledande släkterna i VG/ÖG/MD är sedan länge ingifta i varandra och det finns därför inom eliten ingen aversion alls mot idén att välja kungen i Uppland. Man har liksom viktigare saker att hantera.

Under tidig medeltid är det upplänningarna som längst klänger fast vid idén att göra krigstjänst istället för att betala skatt, men i en värld där det militära professionaliseras så blir ledungen alltmer omodern. Efter Sparrsätra 1247 så är det slut.

Kanske är en del av de tidigmedeltida striderna mer en fråga om att skydda sitt oberoende mot Danmark, än att svear och götar bekrigar varandra. Vi har faktiskt två danska Magnus som kungar under 1100-talet. Bägge försvinner snart (avsätts respektive stupar).

Vad hände med diskussionen om vilka svearna under vikingatiden??...Om jag fattat det rätt så är det första omnämnandet av begreppet Svear, nedtecknat av Snorre, på medeltiden..

I så fall är väl diskussionen död? Om nu svearna uppstod först efter vikingatiden blir det lite som att diskutera 1800-talets jetflygplan.

[Yngwe]

Förutom då att inga av hans ättlingar faktiskt sägs vara från VG i källorna (med något undantag som jag säkert missat). Några av dem begravs i klosterkyrkor i Götalandskapen, vilket kan ses som en indikation på härkomst ifrån området, men som jag påpekat så kan även det antagandet verkligen problematiseras. Som Skoglars genomgång visade så är alla dessa människor sammankopplade genom äktenskap och andra släktskap inte bara inom Sveriges gränser utan även med de ledande familjerna i de andra skandinaviska länderna. Någonstans så blir det ju till slut nästan meningslöst att ens tala om geografiskt ursprung.

Titeln Regis Wisigothorum är i sammanhanget svårt att tolka på annat sätt än att det kan ha med Västergötland att göra. Om du vill påstå att påven vill smickra med hjälp av legendariska titlar så får du nog påvisa att detta vr brukligt bland påvar. Att tidens uppfattning var Att götar var goter ändrar inte på saken, det är en alltjämt etablerad uppfattning bland många.om detta kan diskuteras länge och man kan med fog anse olika saker som troliga. Men, detta är likväl inte det vi talar om. vi talar om påståendet att Segersälls är den sista Uppsala-ätten, vilket är ett påstående som inte bara är osäkert och diskutabelt. Det är ett påstående helt utan grund och som knappast kan anse vara annat än rent hittepå. Och det går du i försvar för, om än inte i sak. 

[Skoglar]

Titeln Regis Wisigothorum är i sammanhanget svårt att tolka på annat sätt än att det kan ha med Västergötland att göra.

Möjligen korrekt men irrelevant. En titel bär i sig inte etnicitet. Personen som innehade titeln Indiae Imperatrix var alltså inte från Indien utan hon var engelska, välkänd som drottning Victoria av Storbrittanien.

vi talar om påståendet att Segersälls är den sista Uppsala-ätten, vilket är ett påstående som inte bara är osäkert och diskutabelt. Det är ett påstående helt utan grund och som knappast kan anse vara annat än rent hittepå. Och det går du i försvar för, om än inte i sak.

Nu är det faktiskt bara jag och ingen annan som sagt att Segersälls ätt var en Uppsalaätt. Att stillsamt påpeka att du brister i konsekvens, vilket har gjorts, har ju förstås ingenting att göra med den historiska frågeställningen.

[Boreas]

Vi har tre större, naturligt avgränsade regioner i medeltidssverige: Västergötland, Östergötland och Svealand (Mälardalen för dem som bekymrar sig). Utöver detta finns det andra regioner som dock ej har samma täthet och potential som dessa. Skåne är en fjärde men ej under medeltiden då denna tillhörde Danmark. Gotland liksom öland är ett eget kapitel.

Njä. Lantbruket på Öland är oerhört tidgt ute och kan jämföras med Sörmlands - vart Ambrosiani pekar ut dom tidigaste, kända lantbruk. Sen får man ta höjd för att flera delar av denna gynnsamma klimat-zon mellan Öland och Närke-Mälarn, kunde bjuda ett än tidigare lantbruk på lämplig topografi av gammalt havsbotten och mineralrika morener. Dagens uppgifter får anses som minimi-värden, inte som absoluter...

F.ö. kan man ju bemärka att heder och myrområden - ikring och emellan dom större slätterna - gav möjlighet för tidiga varianter av pastoralism, typ renar/getter/får och svedje.  Man kan således se på landskapstyp - hellre än rigida gränser på en modern karta - när man vill utforska vart om olika 'ätter'/'folkslag' spridit sina grenar och kvistar.

I dag hävdar dom som utforskar finsk-ugriska och proto-fu att man hittar ett gemensamt ursprung med det skandinaviska, via det 'proto-germanska'. I så fall kan man anse att goter, svear och vender haft nära kontakt från början - och sen utvecklat två olika kulturområden - och därför språk-grupper - öster och väster om Bottenhavet, Gotland och Wisla. Sen kan man förstå att det hursomhelst fanns götamål ('svensk') ikring Ålands hav, Bottenhavet och Finska viken, likväl som det fanns finska dialekter i Hälsinglands, Värmlands och Smålands barrskogar. När norska handelsmän och vikingar seglade till "Eysyssla" eller "Stein" - beskriver Snorre att dom seglat till "Eystrasalt", svs. salta havets östligaste brädd. "Eysyssla" skrivs numer Ösel och "Stein" kalls Estonia eller Estland (Estin-maa).

Enligt Snorres berättelser verkar det som dom norska och isländska handelsmän inte behövde tolk för att handla på dessa marknader, ej häller för att besöka Neva eller Nygård/Novgorod. Från fredstraktatet vid Nevan 1249 etablerades ett permanent bebott 'götisk' handelshus i Novgorod, som en satellit från Reval, dit dom gotländska handelsfamiljer lär ha flyttat efter att Hansan övertog Visbys funktion som huvudkontor för handelsförbindelserna ikring Östersjön - inte minst trafiken mellan Volga-handeln och Väst-Europa.

Här lär alltså ha funnits två-språkliga gutar/götar och dito vender/finnar. Sådan lärdom och dito funktioner lär ha tillhört dom m.e.m. adliga handelsmännens plikter och privilegier - på båda sidor om det baltiska hav. När dom legendariska sveakungarna åker till Vendland och Finland för att hitta prinsessor att gifta ej med finns här tydligen adel - och två-språklighet - på båda sidor Ålands hav - också.

Enligt dom berättelser och spår vi har hade dessa atter/folkslag levt sida om sida - jämte om varan - sen dom nordiska befolkningars början. Vilket var istiden, eller "Finbulvintern", efter gammalt. På ett sådant grundlag behöver man inte kriga för utveckla socken, häraden, län och kungadömen. Här räcker det med tre olika grenar från en urprungsfamilj, som sen delar sej i tre olika ätter-och befolkar dom områden som stämmer med deras deras preferenser vad gäller livsform och kompetens.

[Boreas]

Börjar man med tre olika storfamiljer som befolkar tre olika topografier - vart dom nu månne finnas - lär man snabbt göra gårdar/boställen inom naturliga "ringland". Därmed finns det första häradet. Sen kan man därifrån göra flera gårdar och nya häraden. Då blir första häradets hövding omsider tvungen göra flera, nya häradshövdingar, vilket gör honom själv till 'landshövding'. Gör man senare nya gårdar och häraden i andra landskap får han snart göra nya landshövdingar och länsherrar - och själv kalla ej "ko-ning-as" eller 'konunge'.

Så kan man faktisk producera ett folkslag med sitt eget, legitima kungahus i en naturlig mitt.

När dessa ätter/kulturer sen förökar och breder ut sej skipas automatisk tre huvudfamiljer, som får tjäna som huvudhus för ättens (släktets) alla grenar. På så sätt fick - enligt Rigsstulan - huvudmannen och hns landshövdingar göra häradshövdingar (jarlar), bönder (karlar) och allmoge (bondebarn/trälar). Enligt Rigstulan fanns här alltså fyra 'kast', 'lager' eller 'ringar' inom ätten - med kungen i mitten som den femte.   

När Adam för kännedom till Svearnas och Götarnas land berättar han att Värmland "styrs från Hälsngland". Sen berättar Olai Magnus att hälsingarna - på hans tid - hade en egen "rex" kallad Arngrim, med Gustav W som "Rex superior". Olai påstår även att samerna på denna tid lär haft sin egen kung, kallad Tungul, medan Finland omtalas som ett hertigdöme' och "tidigare konungadöme".   

En gång i tiderna hade man alltså tre ätter som från samma ursprung befolkat olika delar av Norden, fast lite o varann. Knutpunkterna tillbaka till ens egen ätt fanns ju som familjband. Sen fick man stå ut med dom grannar man hade och det språk dom talade - vare sej dom var fiskare, get-bönder, får-bönder eller ko-bönder.
 

Har vi en av historien bortglömd faktor här?

Definitivt.

Modern arkeologi kan numer styrka dom "legendariska berättelser och myter" från den forn-nordiska litteraturen, där sambandet mellan Gotland/Sverige och Finland/Baltikum beskrivs på många sätt. Även Beowulf lär ha simmat i Finlands granna skärgård och hjältarna från Ynglingasagan, Hervarssan och Bose-sagan hamnar ständigt därhän. I Färöboken ("Hversu Noreg Bygdist") berättas även att norra Norge befolkades från Finland - av söderna till den finska kungen Fornjot. I så fall borde Snorres Asgård ligga på dessa trakter - i eller "intill" vendernas land (Vanaland). 

 

Själv tror jag nog att ett löst samfund mellan kväner och finnar torde vara troligt men hur kommer Gotland in här. Har vi att söka svearnas österjsö dominans här, ville Gotlänningarna bryta sig loss från en östlig östersjökonstillation??

Den finska kungadömet är ha haft någon form av överhöghet på Gotland intill slutet av romartid. När folkvandringstiden börjar lär Gotland ha fusionerat med Svearket - för att styrka sin egen säkerhet. Enligt Gutasagan är det f.o.f. skydd man söker genom att erlägga hovskatt till Uppsala och gå in i Svearikets politiska konstitution.  Därmed blev alla gutar/götar som hörde landshövdingen (kungen?) av Gotland till också införlivade med svearna - till ett och samma kungadöme.

Efter den tid kan man antaga att ynglinga-ättens adelskap med tiden fick överta ämbeten i Götaland såväl som på Gotland. Perioden med Alrik/Algöt och Erik - enligt YT/YS - lär peka på denna fusionsprocess. Nio generationer och tre hundra år senare gör denna ynglingaätt en ny avknoppning - vilken etableras som Lodbrok-ätten på Lejre. Den norska ynglinga-ättens initiator, Halvdan Svarte, härstammar troligen från denna Ragnar.