Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Marty]

Andreas
Thomas Lindqvist var källan i detta fallet kring Erikska ättens koppling till VG. Bland akademiker är denna koppling knappt ifrågasatt annat än från sveaskolister. 

[Marty]

Att Sparlösastenen är omdiskuterad är väl självklart. Jellinge och Rök är lika omdiskuterade båda två. Att den står i Sparlösa/Levene i VG och nämner en kung i Uppsala är dock inte omdiskuterat. Inte heller en datering till ca 800  e kr är omdiskuterat. I stället för att ifrågasätta fakta är det väl mer intressant att fundera kring varför det står som det gör på stenen? Det finns en sten i Sverige från tiden 500-1000 e kr som nämner Uppsala och nån som satt där. Denna sten är från VG och ett område som styrdes av ätter som var mycket aktiva i riksbildningen ca 200 år senare. I stället för att gräva ner sig i nån skola borde vi kanske öppensinnat fundera på hur ett styrelsesystem såg ut i på 800-talet.

[AndreasE]

Även om tolkningen är omstridd så kan du knappast kalla det för övertolkning. Stenen finns i en mycket tydlig västgötsk kontext i och med sin placering, så det måste kunna anses vara innebörden av en av de förekommande tolkningarna.

Nu var det inte stenens västgötska kontext jag kallade för en övertolkning, utan det oproblematiserade påståendet att texten skulle nämna en Uppsala-kung från Västergötland. Det är absolut möjligt att så är fallet, men det borde inte läggas fram som ett faktum.

I stället för att ifrågasätta fakta är det väl mer intressant att fundera kring varför det står som det gör på stenen? Det finns en sten i Sverige från tiden 500-1000 e kr som nämner Uppsala och nån som satt där. Denna sten är från VG och ett område som styrdes av ätter som var mycket aktiva i riksbildningen ca 200 år senare. I stället för att gräva ner sig i nån skola borde vi kanske öppensinnat fundera på hur ett styrelsesystem såg ut i på 800-talet.

Men nu diskuterade du själv inte Sparlösastenens finare detaljer eller 800-talets styrelsesystem, utan kom endast med det helt förbehållslösa påståendet att dess text skulle nämna en kung i Uppsala från VG. Jag påpekade då helt enkelt att detta inte är allmänt accepterade fakta.

Thomas Lindqvist var källan i detta fallet kring Erikska ättens koppling till VG. Bland akademiker är denna koppling knappt ifrågasatt annat än från sveaskolister. 

Att vi inte vet någonting om Erik Jedvardssons ursprung är ren källhistorisk fakta. Det har ingenting med "sveaskolister" att göra. Thomas Lindkvist nämner själv i sin text att vi inte vet mycket om Erik Jedvardsson, och att han i de källor som finns har en tydlig koppling till både Uppland och Västergötland.

Moderna historiker som den så ofta refererade Dick Harrison (som jag själv ofta håller mig något kritisk till) verkar snarast undvika frågan eller peka på att dessa familjer inte var lokala utan hade gods och rötter på många ställen - tex här.

[Boreas]

Det bör skilja en hel del mellan dessa tidpunkter, eller hur?

Dom första människorna som metodiskt började odla sina marker - på skandinaviska halvön - kan förknippas med dom öppna slätterna på Öland, Ögl och Sörmland. Sen finns det tidiga exempel på itensivt jordbruk i Halland-Vgl-Östfold, jämte Oppland och Uppland. Enligt dom uppgifter jag känner till.

En parallell fråga vad gäller Fenno-Skandia och Baltikum är framväxten av pastoralism - typ ren, får, getter - och svedjebruk. Här finns ju exempel från N-Europa på att dom tämjt djur och stimulerat nyttoväxter redan under paleolitisk tid - typ 25-35.000 år sen...

I det samband kan man ju reflektera över att även dom sydliga jordbrukssamhällen - från Mellan-Amerika till Levanten och Kina - började etableras först efter istiden, drygt 10.000 år sen. Olika växter och olika odlingstekniker har alltså växt fram under dom kommande 3000 år - i perioden 7.-10.000 f.m. - på olika kontinent.

Sen lägger man gärna märke till att det för N-Europas del skedde en kraftig utökning av samhällen som använde intensivt jordbruk, mellan 5500 och 6500 år sen. Vad denna "jordbruksexplosion" orsakades av vet vi fortfarande lite, men landhöjning och klimat är väl avgörande faktorer. Kunskap och färdigheter fanns ju redan sen länge. Exempel på 8.500 år gammalt brygg och bygg finns ju från såväl Balkan som Skottland. 

Vill man spekulera om Sveriges tidigaste jordbruk får man alltså hålla möjligheten öppen för samma ålder på dom allra första exempel på jordbruk här. Än så länge får vi nöja oss med 7000 gamle spår efter korn-odling, från Öland, Sörmland och Östfold.

I dom slätt-områden som på denna tid stigit upp ur havet - ikring Mälarn, Närke och Vänern - blev det omsider, matjord nog att bedriva odling på. Dom skoglösa ytor som steg ut havet gäller ju den övervägande delen av dagens Syd-Sverige. Sen steg det upp mindre, släta ytor av lågland i mellersta och norra delen av landet. Senast på 500-talet ser man en omläggning från inlandsbruk med svedje, får och getter till intensiv 'bredbygds-bruk' gödning och febodar på den gamla, släta havsbottnen som slutligen steg upp av Bottenhavet.   

Så visst skiljer det på tidspunkterna - mellan det första skogsbruket och det sista 'slättlands-bruket' blev till. Att den senare kulturform drivits fram av en specifik grupp, som blivit en egen ätt och sålunda en 'stam', törs väl vara okontroversiell.

Bland dagens genotyper ser man bl.a. att N, I och R utvecklades under eller just efter istiden. Dessutom härstammar dom från samma bas-grupp - vilket betyder att dom har ett gemensamt ursprung, någon stans i dom norra klimat-zoner.

Det skulle kunna förklara hur den gamla fiskekulturen utvecklades till en egen pastoral gren för inlandet och sen en egen version för jordbrukarna. Sen lär det vara skillnad på det skandinaviska och det kontinentala jordbruket, som det förekommer i Danmark, Tyskland och Be-Ne-Lux. Därför lär tyska bönder vara närmare danskar än svenskar, etc.

Det skandinaviska jordbruket har alltså utvecklas över flera tusen år - i en dialog med olika folkgrupper i hlvöns grannskap. Att det invandrat som ett plötsligt påkommet "paket" stämmer tyvärr inte riktigt med den bild man får från den övriga värld. Här ser vi klara bevis på att man utvecklat sitt eget jordbruk över många generationer.

När man hittar snabba spridningar av en bestämt jordbruksform i NV Europa berättar det enbart att större folkgrupper tagit del i uppkommande innovationer - inte att dom invaderats och ersätts av invandrare från tropiken - med ett paket husdjur under armen.

Samme form för "kulturell diffusion" - i form av förmedling av kunskaper och färdigheter - ser man också när det gäller innovationer inom keramik, metallurgi, hantverk och konstuttryck. 
   

[Boreas]

Mälardalens befolkning bör då härstamma från södra landsdelarna. När landhöjningen gjort sitt vandrade viss befolkning norrut och bosatte sig där.

Thomas

Kärnan i den befolkning som blev specialister på intensivt jordbruk tör u härstamma från dom människor som redan fanns här - och redan blivit fullt adapterad till det arktiska vintermörker. Mälardalens intensiva jordbrukare lär ha uppstått från den lilla jordbruksbefolkning som först lade om från fiske och svedjebruk - och etablerade det intensiva jordbruket som sin grundläggande ekonomi. 

Att dom skulle ha kommit över Öresund med ett paket under armen - och "vandrat norrut" (på jägarfolkets bekostnad?) - är fortfarande en lös hypotes. I Skandinavien var det ett specifikt utvecklat, klimatanpassat jordbruk som etablerades. Sen spriddes det, i större skala, eftersom rätta klimat, topografi och jordmån växte fram i landets olika delar.

Under tiden ser man hur fiskebönder och skogsbönder - typ 'götar' och 'vender' - drar nytta av dom samma växter och djur, varför man odlar fram olika slag, typer eller raser av respektive hästar, hundar, hönor och kor - ved sidan om dom specialiseringar som finns av renar, getter och får.

På denna bakgrund kan man även förstå den genetiska diskrepansen man kan påvisa mellan 'goter och vender', dvs. götar och finnar - respektive svear och daner/germaner. I Norra Europa - och inte minst i det avlägsna Skandinavien - har dessa haplogrupper fått leva kvar, ända intill våra dager.  Det lär fortfarande komma som en överraskning på några, men bärarna av alla dessa haplogrupper lär alltså härstamma från Skånes istida ur-befolkning.

[Marty]

Här är ett exempel på hur spännande stenåldern kunde vara..

 http://samtider.wordpress.com/2013/07/24/en-arkeologisk-sensation/

Kanske Gudhem som ligger i området är en idé redan från stenåldern..

[Jotuni]

På denna bakgrund kan man även förstå den genetiska diskrepansen man kan påvisa mellan 'goter och vender', dvs. götar och finnar - respektive svear och daner/germaner. I Norra Europa - och inte minst i det avlägsna Skandinavien - har dessa haplogrupper fått leva kvar, ända intill våra dager.  Det lär fortfarande komma som en överraskning på några, men bärarna av alla dessa haplogrupper lär alltså härstamma från Skånes istida ur-befolkning.

Jag läste någonstans att en svensk kung importerade 10000 valloner på 1500 eller 1600 talet och nu en miljon svenskar bär deras gener. Det hände mycket kort tid sedan.

[Vetgirig]

Dom första människorna som metodiskt började odla sina marker - på skandinaviska halvön - kan förknippas med dom öppna slätterna på Öland, Ögl och Sörmland. Sen finns det tidiga exempel på itensivt jordbruk i Halland-Vgl-Östfold, jämte Oppland och Uppland. Enligt dom uppgifter jag känner till.

Jag håller med dig i din beskrivning till allra största delen.

Det är dock en detalj som stör mig. Det fanns alltså INGA öppna slätter inom vad vi idag betraktar som jordbruksmark. ALL mark var skogsbeväxt förutom de marker som var träskartade (särskilt inom just de flacka partier vi idag betraktar som jordbruksmark), eller hur? Visst fanns det enstaka mindre gläntor här och där p g a fallna träd, men har någon i forumet försökt knacka ner ett träd med stenåldersverktyg? Eller 10000-tals, för att få till öppen jordbruksmark? Alla arkeologer verkar ständigt glömma att jordbrukets expansion stod stilla länge i de övergångsområden som finns där öppna stäppslätter övergår i lövskogsregionerna och senare där lövskogsområdena övergår till Borealskog.

Efter istiden tog människor i grupper om ca 10-15 par med barn i anspråk markerna i den takt den blev tillgänglig. De måste min vara denna gruppstorlek för att i samabete kunde jaga stora och små villebråd, samt klara dödsfall vid olycksfall och sjukdom resp att hålla genbanken frisk. Många tro ju att stenåldersbefolkningarna passivt nyttjade vad markerna för tillfället gav ifrån sig för livsmedel. Men så är det INTE. Långt för före istidens slut hade grupperna lärt sig att BRUKA markerna. Det skedde främst med ELD. Man brände helt enkelt av ett område man planerade att bruka några år senare, troligast inför generationsbyten inom gruppen (befolkningar i urskogarna inom Amazonas, Borneo, Nya Guinea har använt tekniken in i våra dagar).

Det är först när jordbrukskunskapen sammansmälter med jägar-samlarnas brukningsteknik, som jordbruket kan expandera in i skogarna. Alltså först svedjebruk och detta utvecklas till intensivjordbruk i den takt ofta brända marker inte hinner återhämta sig och därmed blir allt lättare att hålla öppna. Notera att intensivjordbruk i regel ger dåliga skördar, typ 7-12 ggr kornet, efter ett antal års odlande, medan svedjebruket ger 30-37 ggr kornet (1-3 år, enl moderna provodlingar av arkeologer). Intensivjordbruk kräver alltså större ytor i förhållande till svedjebruket, vilket sistnämnda också leder till  extra gott bete upp till en 5-årsperiod efter avslutad odling.

Observera att alla spår av äldsta jordbruk inom dagens bördigaste jordbruksområden INTE behöver vara spår efter "intensivjordbruk". Det kan även där vara fråga om svedjebruk.

Intensivjordbruket kommer alltså EFTER svedjebruket och borde bero på att befolkningarna förtätas i den utsträckning att brukbara marker (mycket var då ohälsosamma våtmarker/träsk) inte längre kan brännas eller svedjas fritt utan att störa en granngrupp. Enligt en undersökning i Tåkernregionen, så kan man via pollenbilden se hur skogarna sakta glesas ut för att efter något 1000-tal år börja påvisa en sådan vegetation, där stora gläntor bör förekomma i skogarna. Markerna blir dock inte "öppna marker" så långt tillbaka, utan detta sker successivt med tiden fram till år 0. Kolkorn är vanligt förekommande i alla undersökta lager. Jag har för mig att man kunde avläsa liknande runt Ringsjön i Skåne och kanske i andra regioner.

Observera att dagens öppna jordbruksmarker inte tillkom förrän ca 1700-1900, genom intensiv och successiv utdikning.

[Vetgirig]

Ett kuriosa!
För att snabbare göra markerna öppna för intensivt jordbruk, krävs boskapshållning. Genom avbeten, så hindras återväxten av skogen. Särskilt en hjord svin kan vara avgörande för möjligheten att ta upp öppen jordbruksmark. Först svedjebruk under 1-3 år. Därefter bete under upp till 5 år. Därefter innehåller de ruttnade rotsystemen av den (brända) f d skogen mängder med mask, insekter, insektslarver etc och svinen bökar efter dessa. Han någon sett vad en hjord tamsvin kan göra i växande marker? Är den dessutom f d svedjemark, är det i huvudsak bara att bära bort stubbar och stammar, om svinen fått böka ett par sässonger.

[Vetgirig]

Jag kan inte säga var jag fått det från. Men jag har hört en uppgift, möjligen i TV, att totala antalet valloner som "importerades" var ca 4200 st (män, kvinnor och barn). Allt finns noggrant registrerat, så undersökarna behövde bara räkna. Påverkan på genbanken stämmer dock ändå.

[SvenÅke2]

Känns som vi har kommit långt från grundfrågan.

Men, - ja man har huggit ner träd med stenyxor, och det tog inte många minuter.  Visat i TV.

[Marty]

Akademikerna är ju rätt överens om vad som händer från Skötkonung och framåt. Problemet är att det är akademiskt vanskligt att jobba med perioden 500-1000 e kr. Hyenstrand har skrivit en del med slutsats att VG tidigt kom under Danernas maktsfär. Mats G Larsson försvarar den gamla Sveahypotesen med Uppsala som initiativtagare i en dominerande position över VG. Jordanes ses av de flesta som en relativt bra källa. Hans beskrivningar stämmer dessutom väl in på tidigmedeltida förhållanden men även den möjligtvis samtida sagan Beowulf . Jordanes beskriver Danerna som ett stamförbund, olika delar av Syd Skandinavien ingår i detta begrepp. Han beskriver vidare 3 ”Gotiska” stammar, Gautigoth, Ostrogoth och Vagoth. Även 2 ”Svebiska” stammar nämns i Skandinavien. Vi kan alltså precis som i Beowulf och i sagorna få känn på tre olika stamförbund, Daner,Götar och Svear. De ”gotiska” har inte samma namn och ger därför intryck av att vara mer självständiga enheter. Samma gäller för de ”Svebiska”. Götar och Svear bildar kanske stamförbund som ett försvar mot det nybildade danska. Götarna har en relation till Gutar och Goter via historiska händelser längre tillbaka i tiden. Svearna börjar på 500-talet att utifrån det ”Svebiska” varumärket bygga ett stamförbund. På 800-talet är Svearnas förbund fortfarande rätt löst sammansatt och verkar finnas runt Mälardalen och längs östkusten, VG nämns aldrig som en del i detta  i andra källor än de Isländska sagorna. Att en specifik grupp är hela utgångspunkten för ett namn är nog svårt att spekulera i. Tog Upplänningar det ”Svebiska” varumärket i ett initiativ till stamförbund? Tog Gautarna/Götarna sitt namn från Goterna i Polen, eller fanns det ett stort Gotiskt stamförbund före 500-talet där sedan delarna tog egna namn som Vagoth etc?  En Jyllänning var kanske år 500 bara en Jute. På 600-talet var han en Daner och Jute, då man ingått i Danernas stamförbund. En Tjustare i Småland var kanske bara Tjustare år 500; år 800 var han Tjustare och Sveon/Svensk. En Gaut i Västergötland  är mer lurigt då man behåll begreppen Göta och Sveas rike långt fram i tiden.  En förklaring kan vara att då kanske 50% av alla invånare i Skandinavien ansåg sig vara Götar så var man vid samgåendet tvungen att behålla båda varumärken (som Telia/Sonera och Serbien/Montenegro, Tjecko/Slovakien, etc)

[Vetgirig]

Men, - ja man har huggit ner träd med stenyxor, och det tog inte många minuter.  Visat i TV.

Ber om ursäkt för att jag hjälpt till att dra inläggen bort från huvudämnet.
Men - jag har sett något liknande på TV också. Det är dock en väldig skillnad att ge sig på en stam på 5-10 cm diameter jämfört med stammar på 50-100 cm diameter (obrukad skog). Träd av sistnämnda slag visades ju inte utan det var väl slyartad lövstam man högg, eller?
Vi talar inte om enstaka trädstam. Gå ut i skog och räkna hur många fulla stammar det finns i en skog på 100x100 m lövskog resp barrskog. Hur mycket tid kunde en grupp jägarsamlare (50-70 personer, gamla, unga, män, kvinnor, varav kanske 20-25 kan betraktas som vuxna) lägga på ett område utan att hamna i svält inom en nära framtid, när man istället borde jaga/samla inför en framtid. Hur mycket flinta (motsv) hade en sådan grupp tillgång till (eggföremålen slogs sönder eller i varje fall slets ut trotts att de säkert var skickligare än dagens testpersonal). Sedan skulle rötter och stubbar tas bort. Jag vidhåller min tidigare beskrivning.
Vid den tiden fanns inga större reserver eller nödhjälper att få tag i. Misslyckades något, så dog man. Livsmedel i allmänhet torde inte kunna förvaras särskilt länge utan att förstöras. Syrning och torkning av kött är två urgamla konserveringsmetoder, vilka dock kräver någon tillgång till salt. Ett annat livsmedel som kunde förvaras är fröer (t ex säd), nötter, frukter (främst torkade), rötter/rotknölar. Jägar-samlare bör alltså ha haft viss insikt i "jordbruk" redan av sistnämnda. Vitsen med att prioritera sädesslagen i (svedje-) odling kan faktiskt ha varit möjligheten att lägga upp reservlager av livsmedel, men samtidigt tvingades gruppen stanna på den plats reserven förvarades. Säd kan rätt förvarad lagras i åratal (skinnsäckar (hängande), krukor, små lermagasin) och därmed bidra till att överbrygga fler svältsituationer än tidigare.

När jägar-samlare tog barrskog i bruk, så brände man alltså av markerna, varvid alla barrträd utom tall förstördes. En orsak till att gran blev fast etablerad i norden först från 1700-talet när förbud mot att svedja resp hålla kreatur på skog började införas. När jägar-samlare tog lövskogar i bruk, så började man med att ringbarka stammarna noggrant, dock troligen inte fullväxta ekar (bl a ollonen). Stammarna fick sedan stå över vintern och till våren tuttade man på. Efter 2-3 år flyttade man in i området. Nämnda tekniker anpassades sedan när sädesjordbruket blev känt av jägar-samlarna.

[supergeten]

Ber om ursäkt för att jag hjälpt till att dra inläggen bort från huvudämnet.
Men - jag har sett något liknande på TV också. Det är dock en väldig skillnad att ge sig på en stam på 5-10 cm diameter jämfört med stammar på 50-100 cm diameter (obrukad skog). Träd av sistnämnda slag visades ju inte utan det var väl slyartad lövstam man högg, eller?
Vi talar inte om enstaka trädstam. Gå ut i skog och räkna hur många fulla stammar det finns i en skog på 100x100 m lövskog resp barrskog. Hur mycket tid kunde en grupp jägarsamlare (50-70 personer, gamla, unga, män, kvinnor, varav kanske 20-25 kan betraktas som vuxna) lägga på ett område utan att hamna i svält inom en nära framtid, när man istället borde jaga/samla inför en framtid. Hur mycket flinta (motsv) hade en sådan grupp tillgång till (eggföremålen slogs sönder eller i varje fall slets ut trotts att de säkert var skickligare än dagens testpersonal). Sedan skulle rötter och stubbar tas bort. Jag vidhåller min tidigare beskrivning.
Vid den tiden fanns inga större reserver eller nödhjälper att få tag i. Misslyckades något, så dog man. Livsmedel i allmänhet torde inte kunna förvaras särskilt länge utan att förstöras. Syrning och torkning av kött är två urgamla konserveringsmetoder, vilka dock kräver någon tillgång till salt. Ett annat livsmedel som kunde förvaras är fröer (t ex säd), nötter, frukter (främst torkade), rötter/rotknölar. Jägar-samlare bör alltså ha haft viss insikt i "jordbruk" redan av sistnämnda. Vitsen med att prioritera sädesslagen i (svedje-) odling kan faktiskt ha varit möjligheten att lägga upp reservlager av livsmedel, men samtidigt tvingades gruppen stanna på den plats reserven förvarades. Säd kan rätt förvarad lagras i åratal (skinnsäckar (hängande), krukor, små lermagasin) och därmed bidra till att överbrygga fler svältsituationer än tidigare.

När jägar-samlare tog barrskog i bruk, så brände man alltså av markerna, varvid alla barrträd utom tall förstördes. En orsak till att gran blev fast etablerad i norden först från 1700-talet när förbud mot att svedja resp hålla kreatur på skog började införas. När jägar-samlare tog lövskogar i bruk, så började man med att ringbarka stammarna noggrant, dock troligen inte fullväxta ekar (bl a ollonen). Stammarna fick sedan stå över vintern och till våren tuttade man på. Efter 2-3 år flyttade man in i området. Nämnda tekniker anpassades sedan när sädesjordbruket blev känt av jägar-samlarna.

Mer OT, ber om ursäkt.

Asp, 42 cm diam - 25 min med flintyxa

  http://www.primitiv.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=30 

Rätt intressant sida förövrigt.

[dersa]

Om svearna blev svenskar, så kan ju svearna under vikingatiden  varit benämningen samtliga grupperingar i det som blev Sverige, enligt Thomas så  finns svenske skriftligt bevarat tidigare än svear som först nämns under första hälften på 1200-talet. 1296, enligt en länkad artikel på tråden Mora sten, så bildades Uppland, var det tidigare namnet på dessa tre landskap namnet på ett rike, varför byttes då namnet ut till Uppland, stämmer tex Skoglars tankar borde det väl fått namnet Svealand eller något liknande? Ville någon makt ta död på svearna som begrepp? Fanns det ens svear under vikingatiden?? Visst finns det namn som påminner om svear, men ibland för många för att trådarna ska stämma..
OT-svar till Vetgirigs påstående:" Livsmedel i allmänhet torde inte kunna förvaras särskilt länge utan att förstöras. Syrning och torkning av kött är två urgamla konserveringsmetoder, vilka dock kräver någon tillgång till salt. Ett annat livsmedel som kunde förvaras är fröer (t ex säd), nötter, frukter (främst torkade), rötter/rotknölar. "
Visst kunde forntidens folk konsten att förvara livsmedel länge, även om en del av kunskapen gått förlorad. Vistt behövs det salt vid tex syrning och jäsning, vilket man kanske inte kände till innan man började framställa salt som produkt. Man tog det man hade tillgång till, inälvor, dvs man rensade inte kroppen innan man satte den på jäsning, precis som vissa gör än idag, syrning av grönsaker, in med lite innanmäte från ett slaktat djur, låt syrningen påbörjas, när den är klar så kan den förvaras under väldigt lång tid i en jordkällare. Torka fisk utan salt går utmärkt, likaså, åtminstonene magert, utan salttillskott. Köttet kan man kallröka för att öka chansen för ett bra resultat. Rötter, bär, blad, nötter borde inte heller varit något stort problem att förvara under en längre tid..

[Skoglar]

Om svearna blev svenskar, så kan ju svearna under vikingatiden varit benämningen samtliga grupperingar i det som blev Sverige, enligt Thomas så  finns svenske skriftligt bevarat tidigare än svear som först nämns under första hälften på 1200-talet.

Det där är ju inte korrekt. Tacitus, Jordanes, Wulfstan och Adam är alla äldre än VgL och de nämner svear. Snorre är dock samtida/något år senare än VgL. Att man sedan kan ha synpunkter på stavningen är en helt annan sak,

1296, enligt en länkad artikel på tråden Mora sten, så bildades Uppland, var det tidigare namnet på dessa tre landskap namnet på ett rike, varför byttes då namnet ut till Uppland, stämmer tex Skoglars tankar borde det väl fått namnet Svealand eller något liknande?

Uppland var primärt inte ett land, utan en lagsaga, dvs ett område med gemensam lag, vilket man dittills inte hade haft. De tre folkländerna hade egna lagar innan. Samtidigt var den politiska enheten Sverige förstås 1296 långt större än Uppland och svear ansågs bo även i Västmanland, Södermanland och (tror jag) i Närke. Svealand som begrepp var alltså långt större än Uppland, precis som idag.

Ville någon makt ta död på svearna som begrepp?

Inte utanför detta forum, det tror jag inte

Fanns det ens svear under vikingatiden??

Ja, naturligtvis.

Visst finns det namn som påminner om svear, men ibland för många för att trådarna ska stämma..

Jag kan förstå att man undrar över eller rent av misstror ett begrepp som knappt nämns i källorna, men varför misstro något för att det nämns "för många" gånger?

[Carl Thomas]

Skoglar.....nu gör du en rejäl så kallad rövkoppling. Nämner verkligen Tacitus osv - Svear?

Är det inte så att de nämner olika namn som börjar på bokstaven "S" - och som av troende tolkas till "Svear"....

Thomas

[Skoglar]

Skoglar.....nu gör du en rejäl så kallad rövkoppling. Nämner verkligen Tacitus osv - Svear?

Är det inte så att de nämner olika namn som börjar på bokstaven "S" - och som av troende tolkas till "Svear"....

Nja, man ska kanske inte utan vidare utgå från att latintalare i forntiden använder samma ord som vi gör. Nutidsitalienskans "svedesi" betyder faktiskt exakt samma sak som när vi på vårt språk säger "svenskar", även om det inte låter likadant

Tacitus skriver "Suionum". Jag kan i mitt moderna latinlexikon inte se vad "svear" heter på modernt latin, men Svealand heter "Sueónia". Det har gått 1900 år så man ska väl inte undra över att stavningen flexar lite. Rövkoppling?

Tacitus förtjänar kanske en egen tråd, men av nyfikenhet, är det bara svioner/svear du anser vara en "rövkoppling" eller vill du döma ut Tacitus rakt av?

T ex hans påstående att gotoner (goter/Wielbark) och rugier (Rügen) bor vid oceanen eller att de bärnstensplockande aesti (Estland) bor vid sveahavets högra kust?

[Marty]

Det är egentligen inte viktigt hur Tacitus stavade. Svearna lär ha varit ett stamförbund, precis som Danerna. Så frågan är väl egentligen; vilka stammar ingick i Svearnas stamförbund under olika delar av vikingatiden? En annan fråga skulle kunna vara; fanns det en enskild stam som var "Ur-Svearna"? Lägg märke till att det mig veterligen inte fanns någon enskild stam som anses vara "Ur-Danerna". Det känns som vissa tror att Uppland är "Ur Svearnas" hemvist. Detta finns det väl inga belägg för? Att Uppland var en central del av Svearnas stamförbund under vikingatiden är väl inte speciellt osannolikt?

[gangrade]

Svearna lär ha varit ett stamförbund, precis som Danerna. Så frågan är väl egentligen; vilka stammar ingick i Svearnas stamförbund under olika delar av vikingatiden?

Jag har semester och kan ha missat någonting. Men vem/vad säger att svearna var ett stamförbund. Det är en intressant hypotes, men är den så belagd (utanför detta forum) att man kan säga "lär ha varit"?
Vilka stammar kan ha varit med i svearnas stamförbund? - vad jag har förstått i detta forum fanns det bara en stam i Sverige på den tiden och tiden närmast före - götarna. Fanns det ett svea-stamförbund är det väl bara götar som kan ha varit med i det, eller?   

Frankerna är annars är känt sådant stamförbund som t o m har namngivit ett rike.