Jag vet vad de vandrande byarna avser, och vi kan väl säga att de möjligen kan ha funnits men att vi vet väldigt lite om deras form och utbredning, Det är väl 150-års jubileum för Värend och Virdarna, men vi kan väl rätt lugnt påstå att H-C inte riktigt är i ropet längre... Inte heller kan jag påminna mig att dessa vandrande byar på något sätt kan knytas till Värend som Folkland (alltså i grund och botten en juridisk enhet). Möjligen har folk levt halvnomadiskt i dessa marginalbyggder, personligen håller jag det som mest troligt, men hur de skulle utgöra en förbindelse mellan Blekinge och Värend kan jag inte begripa. Men du får gärna utveckla vidare.
Du kallar vandrande byar för halvnomadiska. De är fastboende som flyttar i perioder på 5-10 års period. Läs på!
Värend och Finnveden var i huvudsak undersökningsområden för H-C.
Kyrkotätheten är i princip densamma inom Tiohäradsbygdernas huvudområden, som inom folklanden norr Mälaren, bara lite äldre stenkyrkor än i folklanden. Tidigare kristna. Så inte var det glesbefolkat.
Skeppslags-/sockenindelning är en god indikator för befolkningstäthet.
När boken var 75-100 år, så använde de danska grävlagen dess beskrivningar för att förstå vad de hittade inom byagränserna. Än idag finns det forskare som seriöst jobbar med att ta fram gamla klädesdräkter, tillverkning av prylar, användning av prylar etc utan att först kolla i H-C "facit". H-C (och flera av hans kolleger) var långt före sin tid och den tidens historiker, som var akademiker frös ut H-C och deras gelikar, i mångt för att de låg närmare sanningen än den tidens historiska forskning med påskott av fantasi. Att H-C med flera tar upp befolkningarnas tro på troll och småknytt är en annan sak. Detta ansåg H-C ju vara spår av förkristen religion (historikerna spånade samtidigt ut i de forntida folkens offerriter, den demokratiske jämställde bonden på ting, den romersktinfluerade bonden med de böljande sädesfälten (det var vad professorn såg utanför sitt eget fönster) och gud vet vilka fantasier, för några källor hade de inte eftersom arkeologin var i sin barndom). H-C bok är ett urval av hans samlade anteckningar, vilka lär vara undanstoppade i några arkiv, förmodligen så djupt det går. Kanske något för en historisk institution att sätta tänderna i, som källmaterial ned till i varje fall 1300-talet.
Det är liknande med den fritidsjournalist, som reste omkring på Skånska landsbygden på Radio Syds tid och spelade in de gamlas kunskaper på deras eget språk (Skånskan). Sveriges Radio ville inte köpa programmen eftersom de historiska institutionerna förklarade programmen som "icke vetenskapliga" och gud vet vad. Men Radio Syd sände. Kanske finns spelningarna med det gamla Skånska språket (främst Österlen), som inte var svenska, danska, tyska, slaviska, kvar i gömmor någonstans. Kvar idag av språket är enstaka ord hos sådana som jag själv. Inte minst viktigt var alla de namn de gamla kunde räkna upp med tillhörande historiska händelser/traditioner. Kartorna över SÖ Skåne hade nämnligen fått försvenskade namn inkl vägskyltar och nästan allt ändrat mot vad folket en gång använde för namn. Redan efter 2 generationer, så hade ungdomen glömt de egna namnen och dessa gamla var de sista.
