Änn en gång.
Adam beskriver tydligt 2 st OLIKA "birca".
Dels Ansgars "birca" och med en tydlig färdbeskrivning till Björköstaden.
Dels ett "birca", som ligger jäms med Jumne och i höjd med Kurland. Kan det vara något annat än Köpingsvik? En ort, som dessutom möjligen redan var säte för ett stift. Redan vid denna tiden höll Florenslistan på att sammanställas, så Adam MÅSTE ha känt till "birca stift".
När man då läser "upp till "birca", så kan det bara avse Köpingsvik, eftersom Adam i sin text tydligt i ett annat avsnitt dessutom anger att Björköstaden "är övergiven sedan länge". Sveonerna härskar alltså norr om "birca" eller kanske snarare Öland. Då hamnar man vid att Svear kan bo redan i Tjust, Vikbolandet, Ögl. Det är slutligen ett märkligt sammanträffande att slutstriden om makten i det nya Sverige vinns av ett "parti" med huvudbasering inom Ögl.
Jag säger inte emot här heller. Ibland talar Adam om Birca, ibland om svearnas Birka, samtidigt som ett Birka är götarnas stad. Och Mälarbirka var väl grundligt bränt och dött på 1070-talet.
Utan att komma ihåg var har jag ngnstans läst om att systemet med farledsborgar är likartat runt Mälardalen och i Östanstång, det kustnära Östergötland...
Men detta påverkar inte frågan om svear och götar.
1984 gjordes en nyöversättning av Adams berättelse och författarna till denna kom (i polemik med andra) fram till att Adam inte gjorde någon distinktion mellan Sverige och Svealand/Mälardalen. Eftersom götarna bor i detta, är även götarna "sveoner". Jag inser att jag måste läsa denna...
En av författarna, Tore Nyberg, kom tillbaka i detta i Fornvännen 1987 (fornvannen.se) och även denna artikel är intressant läsning för envar som vill veta mer götar/svear på 1000-talet. Men lite kul är hans egna avslutande ord, där han själv (omedvetet?) ändå uttrycker att Adam gör en tydlig distinktion mellan götar och "sveoner"
"
Det passar gott med Adam av
Bremen: han ser svenskarna som en stor, indifferent
grupp, ett utsnitt av mänskligheten, en
del av den stora runda osten; men däremot goter/
götar, värmlänningar och andra kristna
som en del av Guds redan utvalda folk, där det
sker saker och ting: man lyssnar på predikan,
omvänder sig, förhärdar sig och avfaller, kampen
mellan gott och ont pågår. "Folket" är den
heliga historiens skådesplats. Det kan inte sägas
om svenskarna som helhet med deras Ubsola
och regelbundna avgudakult — där sker intet,
förrän templet ödelagts och hela denna grupp
blivit en del av Guds folk och får en historia."Götarna är redan vunna för den katolska kyrkan, de onda och hedniska sveonerna står på tur.