Skoglar, jag har Adam av bremen 1984 års översättning plus en engelsk. Har dessutom jämfört med latinet. Har läst igenom så många ggr men jag förstår inte alls vart du vill komma.
Jag har den latinska texten, men bara avskrifter på översättningen, så det är lite råddigt att få en fullständig bild. Jag inser även att det har skrivits en del om detta tidigare. Men när man skriver (från Hamburg räknat):
"Först Skåne, sedan öster därom bebor götarna upp till Birka. Därefter svearna (sueoniae)". Hur sannolikt är det att man
inte menar att det bor svear norr om Mälaren? Vem bor där annars? Och, om götar = svear, vad i hela friden håller han på med när han skriver sådär?
Sedan, vilket du säkert är väl medveten om skiljer Adam på Sueoniae och Suediae. I kapitel 25 blir han lite vankelmodig, eftersom han skriver "Igitur ut brevem Sueoniae vel Suediae descriptionem faciamus". Jag ska inte fördjupa mig i saken, men mycket av vad han skriver blir väldigt tydligt om man tänker Sueoniae = svear, Suediae = svenskar.
Slutligen om "sueoniae", kapitel 22: "Reges habent ex genere antiquo"
Aha?
Någon har kungar med gamla anor. Kan det möjligen vara:
a) svearna (med sagor, kopplade till Uppsala, vilke levt in i vår tid) eller
b) en helt annan grupp, vars sagoskatt uppenbarligen var välkänd på 1000-talet men sedermera har försvunnit helt och hållet?
Man skulle kunna göra en halvhalt bara för ett ögonblick och fundera på att en tysk, 140 år (eller mer) före Snorre berättar för eftervärlden att "sueonaie" har en kungaätt med gamla anor...