Frågan är om det är någon skillnad mellan -tun och -dun. Det visar sig vad jag noterat att de flesta -dun är byar/småstäder något större än genomsnittet och inte ovanligt anlagda innanför befästningar, ibland på höjder. En Brittisk variant av "castro" kulturen. -Tun fyller motsvarande kriterier. Kan det vara så att -dun övergår genom språkförändring till -tun?
VG´s centrala maktsfär under järnåldern blir då:
- Västergötland
- Dalsland
- Södra Bohuslän
- Norra Halland
- Södra Närke
- Södra Värmland
Mer osäkra och periodiska:
- Östra Östergötland
- Nordvästra Småland
- Norra Bohuslän
- centrala Halland
Det är bara att kolla på kartan.
Centrala Halland. Där ser man tydligt Finnvedens klara anknytning till centrala Halland, vilket börjar bli en lös relation i slutet av 800-talet p g a danernas ökade tryck mot befolkningarna längs kusterna. Det finns inget som antyder att Finnvedingarna var annat än möjligen en del av den "Gotiska" massan under tidig romersk period. När vi börjar notera förekomst av götar, så är Finnvedingarna enbart Finnvedingar. Inget annat.
Likaså ser man tydligt Värends klara anknytning till Helga resp Helge åars dalgångar före 1026 och de är varken Svear eller Götar utan rätt och slätt Virdar. Lister har dock tradition av autonomi som en "ö" mitt i.
Norra Bohuslän. Har växlat mellan autonomi och norsk alternativt danisk kontroll.
Östra Östergötland. Knappast.
Södra Närke har en tydligare anknytning till Ögl
Nordvästar Småland. Ett härad från sen Medeltid.
Det är inte Ögl som står i beroende till Vgl utan tvärtom, i varje fall från 1000. Birger Jarls ätt har ju sin huvudbas inom Ögl, via Södra Närke in i Östra Närke (runt Hjälmaren). Nu är det förståss komplext eftersom släkterna är representerade i majoritéten av "landen".