Först av allt måste man inse att folk grupperar sig i lager. Det är avgörande för att förstå begreppet svear eftersom det innebär att grupperingarna inte ligger i ett lager i geografin.
Det där övergår mitt förstånd?
Den som framför en hypotes om vilka svearna var måste då kunna redovisa vad för slags grupp det rör sig om. Att säga att det är en stam är inte tillräckligt, speciellt inte i en omgivning som inte visar upp några tydliga skillnader i språk, kultur eller för den delen genetik. Man får alltså vackert definiera stammen och sen påvisa att dessa definitioner tillfredsställande kan avskiljas från omgivningen. Sen, när det är gjort, kan man sätta namnet.....
Jag tror? att vi kan vara överens om att under ÄJ så fanns ingen nordisk eller svensk stat, med bestämmanderätt över alla nordbor (eller svenskar). Om vi inte överens om detta, vänligen säg till. Jag vill inte lägga ord i andras mun.
Men det rådde inte heller anarki. Det fanns istället många små självständiga samhällen (stammar) runt om i Norden. Dessa små samhällen var inte isolerade öar. Tvärtom hade de mycket gemensamt när det gäller kultur, religion, teknik och språk.
Under seklerna genomlevde Norden en ytterst långvarig process i två avseenden:
a) De många små samhällen (stammar) gick efterhand samman till färre men större enheter (federationer av stammar vilka i sin tur kom att bli stammar), en process som nådde sitt klimax 1397, med Kalmarunionen.
b) Dessa samhällen (stammar) blev alltmer komplexa och reglerade = statsbildningsprocessen.
Process a) är inte smärtfri. Den enskilda stammen har att välja mellan att ge upp sin självständighet och gå upp i en större (och starkare) enhet eller välja en friare och otryggare tillvaro på egna ben. Island/EU och Sverige/NATO är två dagsaktuella illustrationer av denna typ av vånda.
Men åter till ÄJ.
När de många små stamsamhällena smälte samman uppstod regionala makter. Vi kan anta att folken på de fyra stora slätterna kom att utgöra gemenskaper. Varför just dessa slättområden? Tydligt avskiljbara enheter. Gemensamma drag i arkeologin. De omkringliggande skogarna innebar en relativ (inte definitiv) avskärmning vilket inte direkt underlättade daglig kontakt mellan slättbygderna.
I denna process skapades det som kom att kallas västgötar, östgötar, svear och skåningar. Kanske skapades dessa större, regionala gemenskaper under ÄJ, kanske är de ännu äldre. Det spelar härvid ingen roll om man kallar dessa stammar eller folk. Den springande punkten var att de var alltför primitiva för att kunna definieras som "stater" så som det begreppet används av dagens historiker.
Det faktum att begreppen (byt ut "svear" mot "stockholmare"

) är relevanta ännu efter 800 år som enat land, tyder på att begreppen hade etablerats under väldigt lång tid.
Nu behöver inte alla tycka som jag. Man kan anse att beskrivningen mot riksenande inte alls gick till på detta sätt, eller så håller man med i sak, men anser att folket i Mälardalen inte alls tog del av denna process utan genomled en alldeles egen evolution.
Men be mig inte definiera "stam" en tredje gång, utan att säga ett knyst om de två tidigare definitionerna.