Om du läser litteratur i ämnet så vet du redan att man har ett väldigt bristfälligt analysmaterial från Västergötland när det gäller sädesslag i det äldre materialet. Det finns på tok för få testlokaler där man gjort kornanalyser för att man hållbart ska kunna jämföra odlingsskillnader (spannmålstyper) mellan ex Uppland och Västergötland. Det har helt enkelt undersökts för få lokaler.
Visst, men - frånvaron av bevis visar ju på en frånvaro...
Det intressanta är ju vad vi vet om bosättningsmönstret under neolitikum, där det intensiva lantbruket växer fram sida om sida med dom initiala kulturer av fiskare/jägare och pastoralister. När separata kulturer växer fram utvecklas olika hierarkier, typ ätter...
Vad jag beskrivit är att en kärna av det intensiva jordbruket omsider utvecklats ikring Mälardalen - mitt mellan det
tidigaste jordbruket på Öland och i Halland och
dom senare i Härnösand, Åboland och Oslofjorden.
Utvecklingen av en kontinuerlig kultur av jordbrukare överstämmer faktisk med vad källor och språktraditioner kallar "svear" och "svealand". Sen har jag knutit dom gamla folknamnen "götar" och "vender" till dom två kulturer som föregick - och lade grunden för - det intensiva jordbruket. Därefter har jag redovisat för dom kombinationer som senare utvecklades fram till yngre järnålder/romartid, då större insatser och folkvandringar från Skandinavien. Slutligen har vi forsökt förklara hur trycket från romer och senare franker - mot dom keltiska, germanska och gortiska folk i NV Europa - fick konsekvenser också i Skandinavien, vilket bl.a. ledde till en politisk reorganisering - läs fusion - mellan svear och götar.
När frankernas militära stormakt sen startar en långsiktig expension mot norr får dom förenade svear och götar igen ge stöd till att försvaret av 'broderfolken' söder om Östersjön. När Karl den Store träder fram går detta, förenade 'Sverige' in i en militära allians med danskar och norrmän - där man mobiliserar nya och stora sjö-militära enheter, kallad ledungar. Orsaken var att bemöta den frankiska expansion mot England, Frisland, Saxland, Vendland och Danmark.
Vad vi nu vet blev just den svenska kungaätten - ynglingarna - gett en ledande roll i den nordiska alliansen, genom Ynglinga-kungen Ivar Vidfamne - sonen (hertig) Sigurd Ring och son-sonen, jarlen Ragnar Lodbrok. Det är under denna tid man samlar och tränar styrkorna - jfr. Bråvalla-slaget - den etablerar nya garnisoner, som den på på Björkö i Mälaren.
Effekten kallas alltså "vikingatiden" - och upphör först när denna allians bryter ihop. Sen dess har vi alltså fått läsa segerherrarnas historia om det gamla Norden - vilket medfört att en hel del fortfarande är massivt förvirade om dom gamla kulturernas historiska bakgrund och etnologiska förankring. Av den orsak blev det alltså nödvändigt att dra dom långa linjerna när frågan om identitet - typ "Vem var svearna under vikingatiden" - skulle besvaras.