Frågan är: Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?
Vi har egentligen bara två verkligt substantiella vikingatida skriftliga källor om "svearna", nämligen Rimberts historia om Ansgar samt Wulfstans reseberättelse, båda tillkomna i slutet av 800-talet.
Wulfstan säger att Blekinge, Möre, Öland och Gotland hör till svearna, men han nämner inga andra landområden som tillhör svearna. Betyder det att hans svear endast upphöll sig i de nämnda områdena eller att han inte visste något om Handbörd, Sevede, Tjust och allt annat som ligger norr om Möre?
En rimlig hypotes (förutsatt att man lägger alla förutfattade meningar åt sidan) är att Blekinge, Möre, Öland och Gotland utgjorde en enhet som styrdes av en "sveakung" som var baserad någonstans i Blekinge, Möre, Öland eller Gotland.
Rimbert berättar om sveakungar som hade förbindelser med Hedeby i Slesvig och Seeburg i Kurland.
Adam av Bremen samt några runstenar i Schleswig-Holstein berättar om sveakungarna Olof och Gnupa som tidvis styrde och ställde i Hedeby och kontrollerade vägen över till Nordsjön.
Sammantagna kan dessa källor få en att ana konturerna av ett "Sveavälde" som, när det var som mäktigast, sträckte sig från Nordsjön över Slesvig, vidare via Blekinge-Möre-Öland-Gotland till Seeburg (Grobin).
Sedan fanns det naturligtvis "svear" på andra håll också, men de var helt fristående från det ovannända "sveaväldet". (Dessa "fristående svear" bodde bl.a. i det obestämda Sweoland som enligt Ottar låg österut på Skandinaviska halvvön.)
Det västnordiska sagamaterialet och Saxo säger inte mycket om Blekinge-Möre-Öland-Gotland. Vilket kan tolkas som att de som byggde Danmark och Norge inte hade några intimare förbindelser med Skandinaviska halvöns östra delar, inte några intressen i Österled över huvuvudtaget förrän i slutet av vikingatiden då Sigtuna byggdes och då Olav den helige och senare Harald Hårdråde reste i Österled.