Gangrade, bollhavet är fullt av bollar – vilket är både intressant och kul.
Nej, det finns inga fakta, jag försöker se helheten av källorna och vad de beskriver, detaljnivå kommer i ett senare skede.
Sveakungen, folkets Kung, garanterade lag, var överstepräst, samt ledde folket i krig, det är så jag ser det. Vad jag kan skönja är traditionen med en folkets Kung, Sveakungen, mycket gammal, ca 1000 år.
Vad jag tycker mig se är att man blandat ihop vår tidiga historias Kungar och enbart sett en enda Kung som styrde allt (hela riket) från Uppsala. Man har missat att vi hade Landskapskungar – och att vi haft detta mycket länge. Parallellt med landskapskungarna hade vi en Sveakung, en folkets Kung som garanterade lag, osv. Tidiga historiker så enbart Sveakungen, de ansåg att han även var Uppsalakung – alltså en och samma person.
Jag ser en Sveakung med en helt annan maktsfär än Landskapskungarna. För att bli vald till Sveakung måste man först ha varit Landskapskung – vilket får mig att misstänka att Landskapskungarna valde fram Sveakungar bland sina kollegor. Vi hade alltså parallella Kungar, två olika skikt eller hur man ju skall beskriva det hela.
Det intressanta är att man diskuterar detta även i Tyskland, samma princip alltså. Det kan även ha fungerat likadant där. Kanske även i Danmark. Är det så – lir ju principen Germansk, inte enbart Svensk eller ordisk. Jordisk makt och religiös makt – och kanske till och med ”fristående” lagmän som (kanske) löd under Sveakungen, inte Landskapskungen!
Sveakungen dömdes av lagmännen till sin funktion som Sveakung. Det har väckt tanken hos mig att han, när han blivit dömd till sitt ämbete, blev lagmännens överhuvud. Det är en intressant tanke. Jag försöker hitta stöd för denna tanke i källorna när jag nu hinner studera dem. Tanken är intressant ur många olika perspektiv faktiskt, eller hur?
Vilka valde lagmännen? Vad stod ”folkviljan” för som omtalas i olika källor? Valde folket lagmän – och lagmännen valde Sveakungen (som garanterade lag) – så har vi alltså en sorts fristående lagstiftande ”församling” ganska så tidigt i vår historia…
Jag är medveten om att min hypotes vänder upp och ned på en hel del gamla begrepp – men ju mer jag studerar den och ju mer jag läser källor – ju mer stöd för hypotesen tycker jag mig få för att själva principen stämmer – och jag försöker vara kritisk till det jag hittar.
Läs t.ex Ynglingasagan med parallella kungar i bakhuvudet och du får, hoppas jag, en helt annan bild av vad som berättas. Se speciellt på hur makten ärvs från far till son. Vad är det som egentligen ärvs?
Ingjald Illråde var t.ex. aldrig Sveakung – ändå styrde han merparten av alla landskap.
Thomas
