Hetearkin kom först efter att främmade herrar anlänt och den gamla, legala politiska tradition från den inhemska ynglinga-ätten - och deras götiska bundsförvanter - kastats om kull. Först därefter slits den gamla infrastruktur (Uppsala öd) sönder och man får regionala motsättningar - eftersom endera får spela på lag med dom nya herrarna och deras monoteism, medan andra fortsätter göra motstånd. Under början på 1000-talet blir kyrkans intrång i Västergötland en kil mellan inhemska traditioner och den nya, maktpolitiska värklighet. På slutet av 1000-talet är detta motstånd underkuvat i alla landets centrala delar. När ynglinga-ättens sista kung dör (Emund, 1061) är också hans söner (Ingvar, etc.) döda. I hop med destruktionen av "Götarnas Birca" (ca. 1050) och det det gamla, fornstora templet i Uppsala (ca. 1085) markerar detta slutet för det gamla, självständiga kungadömet i Sveland - som enligt källorna initierades och styrdes från Sig-Tuna...
Att man ute på landsbygderna - speciellt norrut - fortfarande höll på gamla seder, berättelser och traditioner är iofs. en annan femma. En rad berättartraditioner (sägner), jämte runstenar, bildstenar och bonader (typ Överhoggdal) är ju bland dom fragment av information som fortfarande kan berätta något om landets ursprungliga kultur - innan den franko-romanska maktsfär och hennes politik, merkantilism och teosofi nådde Hälsingland, Finland och Kvenland...