När Goterna försvann från Europa uppstod t.ex. saxarna i England – och Skandinavien fick en ”guldålder” samt storhögar och båtgravar uppstod – för att ganska snabbt försvinna igen. Solidifynden är från samma tidsperiod, guldkragarna och hjälmarna också.
Här verkar du har blandat ihop olika perioder. Båtgravar och storhögar kommer efter "guldåldern", om du med det syftar på folkvandringstidens många gulddeponeringar. Båtgravar hör i nästan alla fall till vendeltid och vikingatid, och samma sak gäller för kungshögar (som förövrigt verkar ha kommit som tradition från Norge via Norrland, se Högom).
Samtidigt läste jag för några decennier sedan att bronsålder och tidig järnålder är dåligt representerade i Vendelbygden – men rikt representerade i Uppsalabygden (enligt dåtida arkeologer och historiker). Vendelkulturen verkar alltså ha ”poppat upp” snabbt, existerat under några sekler – och sedan försvunnit lika snabbt.
Jag är kanske dåligt uppdaterad, men vad jag vet om Vendelbygden så har man hittat båtgravar där – men inte var detta båtgravsfolk levde och bodde någonstans? Är det så fortfarande?
Nej, så är det inte längre. I Vendel så finns det tre kända boplatsområden. Precis söder om Vendels kyrka (båtgravarna påträffades på kyrkogården och precis utanför den) har man undersökt en boplats där man identifierat ett långhus, stall och smedja. Dateringarna är från folkvanringstid fram till vikingatid, och fyndmaterialet är rikt på rester efter metallhantverk (både järn och bronsarbete).
Vid Vendlas hög har man påträffat boplatslämningar från förromersk järnålder. Vid Klockstapeln har man påträffat boplatslämningar från romersk järnålder, vikingatid och tidig medeltid.
Till sist så har man via fostatkarteringar och elektromagnetisk undersökning troligtvis identifierat boplatsytor vid Hovgårdsberg.
Det finns även en gropkeramisk boplats i materialet.
Den tidigare tolkningen, att platsen skulle ha koloniserats i slutet av 400-talet, byggde på pollendiagram, och är felaktig.
Gravmaterialet består idag av nio gravfält, och de undersökta gravarna sträcker sig kronologiskt från folkvandringstid till mitten av 1000-talet (båtgravarna från ca 550 till 1050 e.kr). Typologiskt sett finns det även äldre gravar, och flera fyndtomma undersökta gravar är även de troligtvis äldre.