Med stordrift menar jag mönstret där en bebyggelse verkar bestå av en större huvudgård med omfattande omringliggande bebyggelse som inte verkar vara själsvständiga enheter utan tillhöra huvudgården.
Jag kan inte tillräckligt om Bosgårdar för att kunna kommentera dem specifikt. Vad jag förstår så är bosgårdarna, ungefär som Husbyarna och Tuna- orterna, omdiskuterade och dåligt förstådda. Och hur ser de ut arkeologiskt? Är de över huvud taget lika GU? För det är väldigt ovanligt.
Jag brukar inte håna folk för att de använder källor. Däremot kan jag ha åsikter på hur dom använder dom, framförallt när man väljer själv vilka källor man ska använda. Källorna är bra, men man får försöka få med vad alla tillgängliga källor säger. Du själv använder gärna Ynglingatal som tolkningsunderlag, men du vill alltså inte ta hänsyn till de källor som talar om en religiös kamp i Uppsala på 1000-talet? Eller?
Skulle jag "gärna använda Ynglingatal som tolkningsunderlag"? Det är ju en överdrift. Jag har sagt att det faktum att Uppsala uppträder i en sannolikt tidig källa som Ynglingatal tyder på platsens betydelse under vikingatid, som svar på alla de som påstår att Uppsala skulle var något sorts 1200-talsfenomen i vilket Snorre mytologiserade platsen för första gången. Jag har inte sagt att Ynglingatal i sina detaljer skulle var en god källa till specifika händelser eller personer. Att detta sedan mynnade ut i en egen tråd om Ynglingatal kanske får det att se ut som att Ynglingatal skulle var en viktig källa för mig.
Tog jag inte precis hänsyn till källorna som talar om en religiös kamp i Uppsala på 1000-talet? Som jag påpekade så finns det ingenting i de källorna som skulle tyda på att Uppsala ägdes av någon annan än kungen, snarare tyder ju dessa källor på att kungarna på 1000-talet blotade i Uppsala, tills en religiös strid under andra halvan av 1000-talet ledde till att blotandet upphörde för gott.
Det är inget svårt att finna en möjlig förklaring för hur Uppsala blev symboliskt för kungamakten. Där finns ärkestiftet och det blir då ytterst lämpligt att använda sig av Uppsalas rika och monumentala historia för att hävda legitimitet. Det är därför eriksgatans skall utgå därifrån, det är därför kungen skall väljas och krönas där, det är därför Snorre(om det var han?) skriver att kungastolen är där osv. Såväl kungen som kyrkan behöver helt enkelt myterna för att stärka sin makt och för att knyta varandra närmare.
Dina argument övertygar inte mig i alla fall. För det första, var är skillnaden från det jag sa? Du säger ju nu själv att man "använde sig av Uppsalas rika och monumentala historia". Hur skiljer det sig från när jag sa att man måste "söka svar på den frågan bakåt i tiden"?
För det andra så ser jag inte denna självklara kopplingen mellan ärkestiftet och kronan. Finns det några exempel på andra monarkier som identifierar sig själva med ett ärkestift? Och ignorerar det inte totalt det faktum att ärkestiftet inte hamnade i Uppsala av en slump? Vad kom först, ärkestiftet eller statusen? Det var ju en kung som från början såg till att ärkestiftet hamnade där det hamnade.
Sen är tiden helt fel. Som jag sa så funderade man till och med på att flytta ärkestiftet i början av 1200-talet. Uppsala förefaller ha varit i ordentlig nedgång, med en nedbrunnen domkyrka och ett Östra Aros som växte i betydelse. I ett brev från påven 1258 får vi tex veta att
...deras kyrka (Uppsalakapitlets domkyrka) har grundlagts på en simpel och föraktad plats.
Det får i alla fall mig att ifrågasätta ifall platsen hade tillräcklig status i samtiden för att förklara dess ideologiska betydelse. För mig tyder det på att betydelsen skapades tidigare, innan biskopssätet.
