VemVet! Angantyr!
Sweber och goter var ju gigantiska stamförbund knappast att jämföra med fynbor.
Era förklaringar blir ganska förvirrande när man följer t ex romerska noteringar om olika "stammar" de möter. Ofta pekar de ut en viss "stam" i ett område och nästa ögonblicksbild de ger, så pekas en annan stam ut i området. Ibland så återkommer den första "stammen" i ett annat område, men oftast inte.
Om man däremot antar att Pritsaks förklaringar till stäppnomadernas klansystem även till liknande delar gäller för de mer fastboende befolkningarna i V och NV halvan av Europa, så blir det lättare att förstå vad det är som händer. Missuppfatta nu inte klansystem med det klassiska "skotska" på 16-1700-talen. Det är så svenska traditionella historikerna dödar alla diskussioner om klaner i norden, samt genom att direkt peka på att här har vi dokumenterat att det bara existerar "ätter". Visst! Men klan och ätt kan före skriftliga dokumentens tid ha varit samma sak, för att sedan bli något annat under t ex kristendomens inflytande (romerska rätten) fram mot 11-1200-talen.
Antas däremot Pritsaks modell för förklaring är det möjligt att på ett helt annat sätt förstå "rörligheten" i de olika äldsta skriftliga ögonblicksbilderna vi försöker tolka oss igenom, samt förstå hur t ex daner (klanen) även kan vara en del av landet (tingssamfälligheten, lagsagan) Fyn. De fastboende i nämnda områden hade ju relativt "nyligen" varit boskapsskötande fram till en tid när jordbruket verkligen inarbetats och interagerar optimalt med boskapsskötseln. Det är möjligt att förstå hur t ex vandalerna i en stund är på väg att "utrotas" av förföljelser från Franker och Västgoter, för att en generation senare uppgå till ca 80000. För att slutligen år 622 rymmas i 11 skepp seglandes västerut från Herakles Stoder. Eller hur Ceasar kan referera till en visserligen keltisk, men dock detaljerad lista över individer i en stam ingående i ett "tåg" hans trupper angripit och besegrat, med en numerär på 280000 personer. Naturligtvis är dessa inte en enda enad "stam", utan de är förbundna enligt vissa sociala, kulturella resp politiska (informella) regler, och ledda av en klan som ger "stammen" sitt "namn". I ena stunden har en klan ställt sig i beroende av (underställt sig) en annan eller allierat sig med denna och i nästa stund har den underställda klanen gjort sig fri (enligt reglerna) och med sina egna klaner i beroendeställning gjort sig känd under eget namn hos omvärlden (oftast romarna).
Hela klansystemet är beroende av ett fåtal karismatiska storfamiljer, som runt sig samlar andra mindre karismatiska familjegrupper, och bilder en klan, vilken kommer att av omvärlden benämnas med deras namn. Stefan Brinks nya bok "Vikingarnas slavar" andas ovanstående fullt ut, dock utan att nämna det för nordiska historiker infekterade begreppet klan.
Jag menar f ö att det finns indicier om klansystem även i Sverige. Bl a "kind" -namnen i härader. Begreppet "kindsman" är ett annat.