Trälarnas rätt och skyldighet gentemot egen familj var en gammal tradition, som byggde på 'ålderns rätt' - vilket betydde att alla fick lyssna på sina föräldrar, även i vuxen ålder. Konsekvensen blev en kultur där bondens barn - trälarna - i princip fick stanna hemma, med mindre familjen och dens överhuvuden enades om annat.
När "främmande herrar" skulle utveckla sina domener fick dom bryta upp denna lojalitet till ätten/familjen och gamla kulturtraditioner - eftersom dom stod i vägen för en effektiv implementering av Guds och dom nya herrars regim.
Genom att "fria" gårdsfolket - alltså trälarna - från gårdsplikten, bröt man upp dom traditionälla familj-banden mellan adel, bönder och allmoge. Efter att ha strippat såväl riks- som lantadeln för lojala drängar kunde klerikatet med tiden ta adelns plats som förvaltare och "ägare" till gårdar och gods - och effektivt utnyttja "trosskiftet" till rejäla vinster. Härskartekniken borde vara tydlig.
Knappt sju generationer efter "kristningen" ägde kyrkan eller dens prelater redan 50% av alla gårdar i landet. Under 1300-talet blev livägenskap och tukt värre än någonsin förut, medan katolska slavjägare fritt kunde anfalla dom hednaförklarade befolkningar på öarna i Nord-Atlanten, jämte Grönland och kusten av NÖ Amerika. Redean före Columbus...