Författare Ämne: Bröllopsparet i Vitlycke  (läst 11102 gånger)

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
Bröllopsparet i Vitlycke
« skrivet: september 21, 2009, 16:31 »
Bröllopsparet i Vitlycke är en intressant scen. Vad vi ser är en man och en kvinna stående mot varandra. Mannen bär svärd samt har kraftiga vader vilket vi tolkar som manssymboler, kvinnan har ”hästsvansfrisyr” vilket talat om att hon är en kvinna.

Paret är förenat med varandra på fyra olika sätt.

1.   de ”kysser” varandra (huvudenas framsida har kontakt med varandra)

2.   De håller i varandras axlar (om de båda håller i varandra eller om det enbart är en  av dem som håller i den andre vet vi inte).

3.   I underlivshöjd finns en förbindelse som vi tolkar som samlag.

4.   i knähöjd finns en förbindelse mellan dem, det verkar som om deras högerben (?) är sammankopplade med rep (?). Varför just högerbenen?

Under figuren finns en skålgrop. Alla figurer runtomkring Bröllopsparet har också en skålgrop intill sig. Skålgropen bör alltså höra ihop med figurerna. Kanske offrade man i  skålgropen till figurerna?

Kysser de varandra? Det vet vi inte men det verkar för oss troligt. Kanske andas de in den andres utandningsluft = byter själar? Kanske är denna närhet symbolisk och betyder något vi inte förstår idag.

De håller i varandras axlar (?) vilket vi tolkar som en öm gest, eller en vänskaplig, kanske kärleksfull gest – men kanske hade detta en helt annan symbolik för våra förfäder? Kanske stryps en av dem? Är det ett människooffer vi ser?

Förbindelsen i underlivshöjd ser för oss ut som samlag – men kan lika gärna vara ett rep som förbinder dem, alltså som det rep som finns i knähöjd. Vi vet inte. Det förefaller troligt att samlag avses.

Den undre förbindelsen i knähöjd saknar sexuell karaktär – i alla fall för oss. Vad våra förfäder menade med denna knähöga förbindelse är för oss okänt, kanske var den erotisk på något sätt för våra förfäder? Kanske var den en symbol för äktenskap?

Vad vi ser är alltså en man och en kvinna som ”kysser” varandra, håller i varandra i axelhöjd, har ”samlag” samt är hopbundna med rep i knähöjd.

Men – vad visar bilden? Vad ville den som ristade denna figur att hans samtid skulle se? Parterna kan stå upp - eller ligga ned på sida – vi kan inte avgöra vilket som avses. Vi ser ett kärlekspar som kysser varandra, håller i varandra samt har samlag – det för oss lite underliga är att de ar sammanbundna.

Är detta ett rituellt offentligt samlag där parterna har samlag på kommando samt är bundna så att de inte kan fly? Ett offer till gudarna som efter det rituella samlaget själva offras? Alltså, bilden kan visa något fruktansvärt – och den kan vara rar och öm. Vi vet inte vilket.

Figuren till vänster om Bröllopsparet är en stor man med yxa som han håller färdig att hugga ned över Bröllopsparet. Ingår denna mansbild i figuren – eller är det helt olika figurer? Om denna yxhuggande man ingår så kan det ju förklara att bröllopsparet är hopbundna med varandra, de kan alltså inte fly – de är offer av något slag? Ser vi på tekniken de båda figurerna är ristade på så ser de ut att vara ristade av samma person (studera knävecken).

Mannen i Bröllopsparet bär svärd vilket bör innebära att det är en fri man, inget offer alltså. Kanske mannen frivilligt offrar sig? Eller säger svärdet att detta verkligen är ett bröllop? Är knähöjdsförbindelsen ett sätt att visa att från och med nu är vi ett par för livet? När man tar av detta rep så finns det symboliskt kvar resten av livet (eller fram till skilsmässan)?

Det finns massor av andra sätt att tolka denna scen på – fler förslag?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #1 skrivet: september 21, 2009, 16:55 »
Det där med hopknutna ben har jag läst nåt om nånstans och då i samband med parbildning vid midsommarfirande... gud vet var. Ska leta lite i minnet och sparade länkar... kanske nån annan vet redan...  har nåt vagt om att det rör midsommarfirande i Västergötland...
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Alisma

  • Medlem
  • Antal inlägg: 22
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #2 skrivet: september 22, 2009, 00:07 »

Kastar in ett intressant ämne för debatt i denna tråd kring hällbilden:

Varför förusätta att det vi idag gärna kallar för "Brudparet" är en man och en kvinna?
Debatten om kön och genus bland hällristningar är stor och otroligt svår att finna någon slutsats i. Den är dessutom i högsta grad aktuell när det gäller denna hällbild.
"Bildning är det som är kvar när vi glömt det vi lärt"
- Ellen key

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #3 skrivet: september 22, 2009, 00:49 »
Ja den ena av figurerna verkar ju helt klart vara utrustad med ett manligt attribut, vilket också en mängd andra figurer har. Den andra figuren har andra attribut som vi ibland tolkar som kvinnliga och det naturliga är väl då att tolka det som motparten, alltså en kvinna.

Man kan iofs ifrågasätta denna tolkning som alla andra, men då tycker jag man får motivera det ifrågasättandet med mer fakta som utgångspunkt och inte bara för ifrågasättandets skull bara för att få med genus-begreppet. Så Alisma du får utveckla dina tankar lite.

Mitt starkaste argument för att det är just en man och en kvinna är att konstnären avbildat dom så att olikheterna framgår med all tydlighet, och att situationen är så uppenbart sexuell att om det vore något annat konstnären ville visa skulle de första åskådarna, som visste vad ristningen skulle visa, fnissa förläget och undrat vad i hela friden ristaren haft i tankarna...
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Varga

  • Administratör
  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
    • Bloggen om Aiax och Wicca
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #4 skrivet: september 22, 2009, 08:05 »
Den andra figuren har andra attribut som vi ibland tolkar som kvinnliga och det naturliga är väl då att tolka det som motparten, alltså en kvinna.

Naturligt? Att en figur tidigare tolkats som kvinnlig pga en hästsvansliknande sträck som utgår från huvudet gör det absolut inte självklart att fortsätta tolka det så utan att ifrågasätta.
Vad som anses vara naturligt i förhållande mellan människor är i högsta grad kulturellt och förändras i både tid och rum.

Bara namnet som getts åt hällristningen i modern tid "Bröllopet i Vitlycke" är ganska olycklig eftersom det ger betraktaren en etikett som på förhand styr blicken mot en specifik tolkning. Namnet visar också med stor tydlighet vad namngivaren ansåg vara en lämplig tolkning av bilden, att förhistoriens människor inte kunde vara så omoraliska att de hade sexuellt umgänge utan att vara gifta.

Bilden kan lika gärna föreställa två män, där den ena har en plymliknande huvudbonad inbegripna i någon ritual. Det kan förstås även vara en man och en kvinna, och det finns inget som säger att det är en mänskliga personer, utan det kan vara en avbildning av en mytologisk berättelse eller föreställning.

Om man antar att det är en man och en kvinna på bilden så missar man genast en uppsjö av möjliga tolkningar som inte passar in i den mallen.

/Camilla

 
När allt är sagt och gjort, är mera sagt än gjort
- Amerikanskt ordspråk

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #5 skrivet: september 22, 2009, 09:17 »
Nu ær jag ju absolut ingen expert, men det jag kommer ihåg från besøken på vitlycke kan jag kanske dela med mig av.

Det ær væl fræmst två saker som gør att figuren tolkas som kvinna. Dels så har ingen av figurerna med manligt køn (eller vapen) långt hår, och dels så har de hællristningar som med størsta sannolikhet kan tolkas som kvinnor (de med skålgropar mellan benen) långt hår.

Se exempel nedan (med reservation før att bilderna tidsmæssigt kan vara spridda, men iaf. geografiskt næra):

http://www8.vgregion.se/vitlycke/hbilder/930411049085.jpg
Tolkas som kvinna bl.a. annat p.g.a. skålgropen mellan benen.

http://www8.vgregion.se/vitlycke/hbilder/930411049071.jpg
"Brudparet"

http://www8.vgregion.se/vitlycke/hbilder/930411049092.jpg
Typiska mansfigurer.

Visst hade det varit olyckligt att klassifiera en figur efter køn enbart genom længden på håret i en kultur så avlægsen, men om man ser till materialet runt, så ær det kanske inte så konstigt.
« Senast ändrad: september 23, 2009, 08:01 av Gorm »

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #6 skrivet: september 22, 2009, 09:26 »
Som sagt var, man kan tolka det på massa sätt, men man får också motivera sig.

Först, hästsvansen kan vara ett kvinnligt attribut, men som jag skrev så är det det manliga attributet jag använder som argument då det är mycket ovanligt med sådana på kvinnor. Hästsvansen eller hubudbonaden är avskiljande men i sig inte lätt att tolka.

När det gäller naturlighet kan man också vrida det år många håll, det kan vara allt som förekommer i naturen, det som är vanligt förekommande, eller det som är betraktat som normalt. Själv menade jag naturligt som "logiskt, rimligt". en slutsats alltså och inte en värdering.

Hur vi än vrider på det hela, så måste man-kvinna relationen ha varit en del av deras samhälle. Hur annorlunda än deras kulturella normer var, så har ändå mannen och kvinnan tvugna att ha samröre för att fotplantningen skulle fungera. Även om en mängd andra typer av förhållanden och parbildningar kan ha varit förekommande så kan vi med säkerhet säga att man-kvinna relationen varit det också. Om vi har en människoliknande figur med sådana attribut att en tio-åring direkt gör kopplingen är det väl högst sannolikt att det föreställer just en man. Det är osannolikt att ristaren hade ristat nåt som så uppenbart liknar en gubbe med snorren i vädret om han hade för avsikt att visa nåt annat, om denne gubbe då är i närheten av en annan människoliknande figur av uppenbart annat slag så blir kopplingen till en sexuell akt också så uppenbar att en tioåring hade gjort kopplingen till ett samlag. Det är osannolikt att ristaren utsats sig för risken att misstolkas på detta vis om han haft för avsikt att visa något annat.

Att man sen kallar det för bröllop kan väl enklast förklaras med att varje namn likväl varit en tolkning i sig, och vitlycke-pöket kanske inte kändes riktigt passande.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Varga

  • Administratör
  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
    • Bloggen om Aiax och Wicca
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #7 skrivet: september 22, 2009, 10:29 »
Det ær væl fræmst två saker som gør att figuren tolkas som kvinna. Dels så har ingen av figurerna med manligt køn (eller vapen) långt hår, och dels så har de hællristningar som med størsta sannolikhet kan tolkas som kvinnor (de med skålgropar mellan benen) långt hår.

[...]

Visst hade det varit olyckligt att klassifiera en figur efter køn enbart genom længden på håret i en kultur så avlægsen, men om man ser till materialet runt, så ær det kanske inte så konstigt.


Skålgroparna ser jag inte som något som automatiskt innebär att det är en kvinnlig figur på bilden. Vet man ens om skålgropen är gjord vid samma tillfälle? Det finns hällristningar med skålgropar vid djur, båtar, självständigt och vid just vitlyckeristningen av paret så är skålgropen under den figur som normalt tolkas som manlig. Det finns även ristningar med figurer av denna typ där det inte finns med skålgropar

Att anta att figurer med utstickande sträck från huvudet är kvinnor enbart på basis att figurerna med svärd och fallos inte har det känns väldigt dualistiskt och inte alls så självklart som man kan tro. Det kan lika gärna vara så att de representerar olika samhällsklasser (tex präster och krigare).

Jag säger inte att den konventionella tolkningen är fel, men att utgå från att den är självklar och inte behöver ifrågasättas kan jag inte hålla med om.

Först, hästsvansen kan vara ett kvinnligt attribut, men som jag skrev så är det det manliga attributet jag använder som argument då det är mycket ovanligt med sådana på kvinnor. Hästsvansen eller hubudbonaden är avskiljande men i sig inte lätt att tolka.

[...]

Hur vi än vrider på det hela, så måste man-kvinna relationen ha varit en del av deras samhälle. Hur annorlunda än deras kulturella normer var, så har ändå mannen och kvinnan tvugna att ha samröre för att fotplantningen skulle fungera. Även om en mängd andra typer av förhållanden och parbildningar kan ha varit förekommande så kan vi med säkerhet säga att man-kvinna relationen varit det också. Om vi har en människoliknande figur med sådana attribut att en tio-åring direkt gör kopplingen är det väl högst sannolikt att det föreställer just en man. Det är osannolikt att ristaren hade ristat nåt som så uppenbart liknar en gubbe med snorren i vädret om han hade för avsikt att visa nåt annat, om denne gubbe då är i närheten av en annan människoliknande figur av uppenbart annat slag så blir kopplingen till en sexuell akt också så uppenbar att en tioåring hade gjort kopplingen till ett samlag. Det är osannolikt att ristaren utsats sig för risken att misstolkas på detta vis om han haft för avsikt att visa något annat.

Att man sen kallar det för bröllop kan väl enklast förklaras med att varje namn likväl varit en tolkning i sig, och vitlycke-pöket kanske inte kändes riktigt passande.

Det är intressant att du antar att det är tolkningen av det som ser ut som en manlig figur som angrips, när det jag påtalat är just den motsatta. Att bara för att man kan tolka den ena figuren som manlig pga fallos-symbolik så innebär inte det automatiskt att den andra figuren måste vara kvinnlig,

Självklart så fortplantade sig forntidens människor, men kan vi säkert säga att detta innebär att de även gjorde ristningar som avbildar just detta? Vad man gör i sin vardag och vad som finns med i symboliska avbildningar kring det heliga behöver inte ha något med varandra att göra.

Att en manlig figur visas med en erigerad fallossymbol behöver inte innebära något sexuellt, det kan helt enkelt representera fertilitet, styrka eller livskraft.

/Camilla
När allt är sagt och gjort, är mera sagt än gjort
- Amerikanskt ordspråk

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #8 skrivet: september 22, 2009, 10:39 »
Vad som anses vara naturligt i förhållande mellan människor är i högsta grad kulturellt och förändras i både tid och rum. 

Jag ställer mig tveksam till detta. Mina reflektioner är att olika kulturer istället handlar om att skapa variationer om samma sak.

Utloggad Varga

  • Administratör
  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
    • Bloggen om Aiax och Wicca
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #9 skrivet: september 22, 2009, 10:54 »
Jag ställer mig tveksam till detta. Mina reflektioner är att olika kulturer istället handlar om att skapa variationer om samma sak.

Väldigt kort bara eftersom det är OT

Det finns mängder med exempel. I Indien har kastsystemet fungerat länge för att det ansågs vara en naturlig hierarkisk indelning. I Europa har kvinnan länge under kristen tid ansetts varit underordnad mannen för att det var naturligt ordnat. Det finns än idag personer i Sverige som anser att endast tvåkönade förhållanden är naturliga, medan väldigt många andra anser att förhållande mellan männsikor av samma kön är precis lika naturligt.

Men det här är en helt annan diskussion, vill du fortsätta den så får du gärna skapa en ny tråd.

/Camilla
När allt är sagt och gjort, är mera sagt än gjort
- Amerikanskt ordspråk

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #10 skrivet: september 22, 2009, 11:40 »
situationen är så uppenbart sexuell att om det vore något annat konstnären ville visa skulle de första åskådarna, som visste vad ristningen skulle visa, fnissa förläget och undrat vad i hela friden ristaren haft i tankarna...

Vilket även jag utgår ifrån. Visst, det kan finnas andra tolkningsmöjligheter. Men som sagt, sammanhanget anser jag vara så universiell.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #11 skrivet: september 22, 2009, 12:20 »
Nu är du ute och far lite Camilla.  Jag skrev från början att den ena figuren var utpräglat manlig, du svarade att tolkningen av hästsvans som kvinnlig var vansklig, jag svarade att jag inte tolkade hästsvanen i sig som kvinlig, utan att den figuren var avvikande från den utpräglat manliga, och därför kunde antas vara kvinnlig. Att jag skulle reagerat på din synpunkt på manliga attribut förstår jag inte vad du får ifrån, jag har bara sagt kommenterat din reservation för att hästsvans skulel vara kvinnligt.

Man kan iofs välja att tolka den icke manliga figuren som inter- eller asexuell vilket är enda alternativet till den dualism du ifrågasätter. Det är ju en modern tanke. Eftersom sådana personer alltid varit relativt ovanliga tycker jag att symbolspråket borde vara tydligare i sitt sätt att visa att det rör sig om en sådan!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #12 skrivet: september 22, 2009, 14:12 »
Man kan ju också påpeka att liknande bilder (samlag mellan man och kvinna) förekommit i en rad olika kulturer (Kina, Indien, antikens Grekland, Rom, m fl) vid olika tillfällen och då har de för det mesta inte gått att misstolka. Att problematisera Vitlyckebilden mer än dessa andra avbildningar tycks vara ganska onödigt.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #13 skrivet: september 22, 2009, 14:32 »
Min mening också.  Visst tycker jag man ska ifrågasätta men då tycker jag man ska ha en grund för det.   
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #14 skrivet: september 22, 2009, 15:12 »
Bröllopsparet kanske inte är en man och en kvinna, det kan vara en gud och en gudinna.
Var tid tolkar på sitt sätt. En av dem har snopp, så långt tror jag vi är överens – om det inte är et rep som binder ihop dem även i grenhöjd? Figuren till höger bär svärd förhoppningsvis, annars har han någonting instucket på en troligtvis obekväm plats. Oavsett vad – om nu detta är ett svärd som pekar bakåt så avslutats svärdet med en tvärslå av något slag. Finns det något belägg i våra fynd om denna tvärslå?
Om yxmannen till vänster ingår i denna bild – hans svärd slutar inte i en tvärslå, varför? Yxmannens svärd har en hjalt och ett handtag som är synligt framför hans kropp, varför?

Låt oss då anta att ristaren misslyckades i sin ristning av svärdet på bröllopsparets högra figur, han ville rista en hjalt och ett handtag på detta svärd framför figuren, alltså mellan paret – men misslyckades – så därför ser vi hans svärdshandtag som en penis? Vad visar bilden i så fall?

Intressant är om vi kan förstå om bilden på yxmannen ingår i denna bild eller inte. Hör de ihop? Om de hör ihop, och jag ser stora likheter i själva utförandet av dessa figurer, så blir ju ”brölloppet” utfört under hot? Eller under en ”välsignad helig yxa” – yxfynd av rituella yxor av brons med lera som fyllning har ju hittats, alltså ej funktionsdugliga yxor – som då bör ha varait någon form av ”skådebröd” under t.ex någon ritual. Kunde denna ritual vara ett bröllopp? Offer? Eller vad?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #15 skrivet: september 22, 2009, 15:25 »
Jag har själv under militärtjänsten agerat sabelvakt vid festliga tillfällen, det förekommer ju även vid bröllop. Så traditionen att vifta med blanka vapen för att hedra någon även i icke militära sammanhang lever i allra högsta grad och den hedrade upplever det inte alls som ett hot.  Man kan tilloch med skjuta ed kanon om det är riktigt festligt!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #16 skrivet: september 22, 2009, 23:08 »
Jag funderar på hur mycket vi missar när vi ser ristningarna men inte vet vilka färger de var målade med. T.ex. kan man tänka sig att "brudparet" har en färg och "banden" dem emellan en annan. Då behöver det inte längre vara några fysiska attribut vi ser, det kan lika gärna vara ett försök att uttrycka något abstrakt som t.ex. samhörighet, gemenskap, kärlek eller släktskap.

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #17 skrivet: september 22, 2009, 23:43 »
Jag tror den rådande synen på imålning (i varje fall på vitlycke museum) var att de saknade imålning, och att vattnet som rann över hällristningen skapade nog kontrast, men det är klart svårt att veta säkert..

Utloggad Varga

  • Administratör
  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
    • Bloggen om Aiax och Wicca
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #18 skrivet: september 28, 2009, 16:38 »
Jag har inte riktigt hunnit med att följa den här diskussionen som jag velat då jag haft fullt upp med att planera för bröllopsparet i Folhammar istället. ;)

Jag skrev från början att den ena figuren var utpräglat manlig, du svarade att tolkningen av hästsvans som kvinnlig var vansklig, jag svarade att jag inte tolkade hästsvanen i sig som kvinlig, utan att den figuren var avvikande från den utpräglat manliga, och därför kunde antas vara kvinnlig. Att jag skulle reagerat på din synpunkt på manliga attribut förstår jag inte vad du får ifrån, jag har bara sagt kommenterat din reservation för att hästsvans skulel vara kvinnligt.

Man kan iofs välja att tolka den icke manliga figuren som inter- eller asexuell vilket är enda alternativet till den dualism du ifrågasätter. Det är ju en modern tanke. Eftersom sådana personer alltid varit relativt ovanliga tycker jag att symbolspråket borde vara tydligare i sitt sätt att visa att det rör sig om en sådan!

Det jag vänder mig emot är just antagandet att den ena är en kvinna bara för att den andra är man. Det kan vara olika samhällsklasser där den ena klassen gärna framställs som stark och fertil, tex krigare. Vet vi ens säkert att figurerna är ristade vid samma tillfälle?

Man kan ju också påpeka att liknande bilder (samlag mellan man och kvinna) förekommit i en rad olika kulturer (Kina, Indien, antikens Grekland, Rom, m fl) vid olika tillfällen och då har de för det mesta inte gått att misstolka. Att problematisera Vitlyckebilden mer än dessa andra avbildningar tycks vara ganska onödigt.


Visst finns det många liknande i bilder i andra kulturer, det betyder dock inte att symbolismen i bilderna på något sätt har samma innebörd. Dessa andra avbildningar bör även de problematiseras utifrån sig själva och att säga att det är onödigt att problematisera kring vitlyckeristningarna för att man kanske inte gjort det tidigare kring andra avbildningar låter i mina öron väldigt konstigt.

Det finns en intressant text i Rock Carvings In The Borderland - Bohuslän and Østfold av Ann-Sophie Hygen och Lasse Bengtsson som utgår en hel del från paret i vitlycke där man delvis diskuterar svårigheterna kring tolkning av genus och roller när det gäller hällristningar.

/Camilla

När allt är sagt och gjort, är mera sagt än gjort
- Amerikanskt ordspråk

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #19 skrivet: september 28, 2009, 18:26 »
Visst finns det många liknande i bilder i andra kulturer, det betyder dock inte att symbolismen i bilderna på något sätt har samma innebörd. Dessa andra avbildningar bör även de problematiseras utifrån sig själva och att säga att det är onödigt att problematisera kring vitlyckeristningarna för att man kanske inte gjort det tidigare kring andra avbildningar låter i mina öron väldigt konstigt.

Det finns en intressant text i Rock Carvings In The Borderland - Bohuslän and Østfold av Ann-Sophie Hygen och Lasse Bengtsson som utgår en hel del från paret i vitlycke där man delvis diskuterar svårigheterna kring tolkning av genus och roller när det gäller hällristningar.

/Camilla

Ibland finns det en tendens att övertolka och överproblematisera avbildningar av den här typen. Ibland kan det nog vara bra att använda occams rakkniv och anta att saker och ting ibland faktiskt kan vara vad de ser ut att vara. Det manliga och det kvinnliga är ju inte direkt ovanligt inom konst och relgion. En del av senare tiders övertolkningar ser mer ut att vara en produkt av modern ideologi och säger kanske mer om vår tid än om forntiden.
På något sätt har hällristningarna blivit ett slagträ i dagens genderdebatt.