Författare Ämne: Bröllopsparet i Vitlycke  (läst 11110 gånger)

Utloggad Alisma

  • Medlem
  • Antal inlägg: 22
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #40 skrivet: januari 04, 2010, 20:47 »
Det skulle sannerligen vara intressant att pröva. Bland annat kan jag tänka mig att den långa raden av skålgropar som ser ut att dela av Vitlyckehällen i en liten och en stor del, skulle se rätt mäktig ut om den var upplyst.
"Bildning är det som är kvar när vi glömt det vi lärt"
- Ellen key

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #41 skrivet: januari 04, 2010, 22:41 »
Ruggigt intressant Carl Thomas. Något försök borde göras, kanske med led-lampor som inte riskerar att förstöra hällen dock.. :)

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #42 skrivet: januari 04, 2010, 22:58 »
Med tanke på vissa skålgropars placering skulle ju uttrycket ta dig i brasan få en mycket tydligare innebörd.

Skämt åsido så är det ju en mycket intressant tanke som borde provas, bra tänkt Thomas!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #43 skrivet: januari 04, 2010, 23:51 »
Och ännu intressantare om de lysande punkterna på hällen har sin motsvarighet på natthimlen............ ;) Vackert, jag kan se det framför mig, med folk som sjunger, spelar och dansar från solnedgång till soluppgång, ett bronsåldersrejv.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #44 skrivet: januari 05, 2010, 00:06 »
Lite eld i häcken har vi väl alla haft under jul och nyår Yngwe – men jag håller med dig, vissa skålgropar är, minst sagt, strategiskt placerade.

Om man har lite fria fantasier om skålgropar som ljuspunkter kan ju en berättelse kanske göras med tändning och släckning av olika figurer…

Men, jag ser ett problem i sammanhanget, samtidens människor skulle då se figurerna upp och ned – om de inte satt i båtar nedanför hällen förståss….

Vad jag kan minnas från att jag kröp omkring på Vitlyckehällen och studerade speciellt bröllopsparet så ligger skålgropen lite högre än själva figuren som alltså ligger i en liten svacka? Om jag minns rätt så skulle detta kanske innebära att bilden belystes ganska hyggligt?

Jag har ju en hypotes (tro) om att askan (benmjölet) efter de döda hälldes i vattnet som rann över hällen. Kanske är det värt att titta närmare på hur skålgroparnas höjdförhållande är till de svackor där det rann vatten?

Om vattnet rann i fördjupningar som då även belystes från skålgroparna tillsammans med vissa figurer så kunde det nog se ganska så högtidligt ut…

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #45 skrivet: januari 05, 2010, 10:20 »
Var på skalan individualistiskt/kollektivistiskt placerar du denna kultur? Ja bronsåldern är ju en lång period och förmodligen ingen sammanhållen kultur, men den bild av bronsåldern jag har är individuella skelettbegravningar och ett socialt stratigraferat samhälle, med storhögar etc.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #46 skrivet: januari 05, 2010, 18:21 »
Ragnfast, en förklaring:

I Sverige har det under de senaste 12.000 åren levt, och dött, ca 280 miljoner människor. Det innebär 4 gravar per hektar jämt fördelat över landet.
Hur många gravar har vi hittat? Hur ser dessa gravar ut – och var finns resten av de döda?
Vi har alltså inte ens hittat 1 promille av de gravar vi vet skall finnas.

Det finns trådar där vi diskuterat bl.a. detta.

Min hypotes är att man antingen brände de döda, eller lät naturen ha sin gång med förruttnelse och sedan krossade benen, samt begravde de dödas stoft i vatten. Under vissa tider på t.ex hällristningshällar med rinnande vatten över sig som förde ned askan till vattnet över de ”heliga” bilderna - det är (?) bland annat därför det finns så många skeppsristningar. Skeppen förde de döda till dödsriket). Under andra tider begravde man folk i heliga tjärnar, osv. Begravningssättet varierade något – men grunden var att man brände eller malde ned benen till stoft. Om man bräde benen borde vi hitta de platser där man brände de döda. Det gör vi inte heller – så ett alternativ är att de döda lämnades på plats X att förruttna och att man sedan malde benen till stoft och begravde stoftet i vatten. Det är alltså därför vi inte hittar 99,9 procent av de döda.

Konsekvensen av detta blir att dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen och högar tillhör undantagen till det normala begravningssättet. Vi har hittat det särskiljande, inte det normala.

Vitlyckehällen är inte helt slät. Det finns fördjupningar i hällen där vatten har runnit. Vissa av dessa fördjupningar har rader av skepp ovanför varandra ristade nere i just denna fördjupning. Det bör ha en betydelse att de är ristade i just fördjupningen där vattnet rann. Jag har alltså en hypotes om betydelsen.

Bronsåldern varade i ca 2000 år. Det är 66 generationer. Gissningsvis fanns det ca 200.000 människor häri varje generation under bronsåldern = 13,2 miljoner bronsåldersmänniskor bör ha funnits. Fanns det bara 100.000  så blir det alltså 6,6 miljoner gravar. Fanns det bara 50.000 människor i varje generation blir det sålunda 3,3 miljoner gravar. Hur många bronsåldersgravar har vi hittat? 1.000? 2.000? – och – hur många har vi inte hittat – och varför?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Bröllopsparet i Vitlycke
« Svar #47 skrivet: januari 06, 2010, 13:26 »
Jag tror det var Mark Twain som sa att det fanns tre sorters lögn: Lögn, förbannad dikt och statistik. ;) Jag måste säga att det verkar vara väldigt väl tilltagna siffror, även om jag på en annan tråd har sett hur du motiverar dem, så det behöver vi inte ta en gång till.

Det där med dödens skepp är förvisso bekant, men jag har alltid känt mig mer tilltalad av tanken att man avbildat skepp som har anlänt vid något speciellt tillfälle och att skeppen alltså inte (enbart) är av symbolisk betydelse.

Fyratusen års (bort-) odling torde väl för övrigt ha tagit hand om många av de gravar som fattas idag?

Ragnfast