Vikingastädernas vedförråd

[ola]

Jag gjorde en gång en långpaddling på Kanadas tundra. På ett ställe vid ett älvsutlopp samlades stora mänder "naturflottat" träd och stammar. Det var ett känt ställe som vi blev tipsade om att bunkra ved på.
Nog tror jag att man förstod att det var ett smidigt sätt att flytta stammar med hjälp av vattnet, flottning, även innan sågverks boomen men det blev ju inte den volymen som det blev på 1800-1900 talet.

[Krax]

Har för mig jag läst någonstans att flottningen började på 1300-1400-talet. De första bestämmelserna kom inte förrän på 1700-talet. Så visst hade nog vikingen hum om flottning, om än i lokalt intresse. Inte förrän växelströmsgeneratorerna kom blev det industri på 1800-talet.

Samtidigt är jag osäker på om vikingen ville göra sin ved ännu surare än den redan var (om nu inte vår viking lät den torka ett år), genom flottning.

[Carl Thomas]

Gangrade, jag både gillar ditt sätt att resonera. Ifrågasätt och kontrollräkna gärna mina parametrar! Det skulle jag uppskatta.

För övrigt har jag läst på lite om Birka. Det har varit intressant.
Arkeologerna som grävde ut Birka var mycket frågande över den enorma askmängden - och de kunde inte hitta någon hållbar förklaring. Teorier fanns att detta var rester av nedbrunna hus osv. Asklagren ligger i lager efter lager, klart urskiljbara, ej blandade. Här och var hittas askgropar med större mängder aska.

Låt oss titta lite på detta med aska.
Av 1 kubikmeter staplad ved på 390 kg blir det kvar ca 3 kilo aska. I denna aska finns kvar en del förkolnat material eftersom en härd på golvet inte förbränner allt till 100%. 20 kubikmeter ved ger alltså 60 kilo aska som slutresultat.
I böckerna om Birka tror man att det fanns 150 hushåll. Detta innebär 9 ton aska produceras per år av hushållen i Birka (verkstäder ej inräknade).
Birka fanns i 220 år = nästan 2 miljoner ton aska producerades, enbart av hushållen, i Birka.

Ingen vet hur många verkstäder det fanns i Birka. Bronsgjutare fanns, minst 1. Smeder borde det ha funnits flera. Vi kan bara gissa hur mycket aska dessa verkstäder producerade per år.

Svarta jorden i Birka är alltså färgad svart av aska som innehåller små bitar av träkol. Alltså, helt klart och entydigt, man eldade i Birka – och asklagren är djupa och mycket omfattande = man eldade enormt mycket och under lång tid. Lite intressant är att lagren är klart avskiljda och ej blandade med varandra. Jag är ingen arkeolog så här måste då yrkesmännen komma in med sin yrkeserfarenhet Vad är det som skiljer lagren åt i Birka?

Som amatör på asklager kan jag tänka mig att man slängde ut askan mellan husen, eventuellt ”sandade” med askan när det var halt på vintern – och att speciellt vinterns samlade askmängder bildade lager tillsammans med snösmältning samt att ojämnheter i marken medförde att askan avlagrades i depositioner.

2 miljoner ton aska alltså – enbart från hushållen. Fanns det 50 verkstäder i Birka? Då bör vi lägga till ca 1 miljon ton aska till (ren gissning) alltså sammanlagt 3 miljoner ton aska på 220 år.

Birka är ungefär 100.000 kvadrat meter stort (uppskattning). Detta innebär att 30 kilo aska har lagrats per kvadratmeter under 220 år = 1,36 gram aska per år och kvadratmeter. När man ser på asklagrens verkliga storlek framstår omedelbart att detta är totalt omöjligt och att siffran är på tok för liten. 3 miljoner ton aska räcker inte till för att färga svarta jorden svart + lämna alla dessa olika lager av aska djupt ned i jorden = man måste ha eldat betydligt mer än 20 kubik per hushåll och år.

Jag vet att några här har svårt för denna typ av matematik, men kontrollera gärna upp den, ifrågasätt den osv. Den ger en bra bild av att 1,35 gram aska per kvadratmeter och år inte räcker till att färga svarta jorden svart – samt dessutom lämna tjocka lager av aska djupt ner i Birkas mark där det bitvis alltså finns mer aska än jord.

Min konklusion är följande. Ovanstående siffror på ved (20 kubikmeter per år och hushåll samt 150 hushåll) är för små för att kunna avge denna mängd aska. Antingen måste vi öka antalet hushåll – eller öka antalet kubikmeter ved per hushåll – för att motsvara de enorma lagren av aska som finns i Birka.

Thomas

[Micke]

Det svarta i svarta jorden behöver ju inte nödvändigtvis vara enbart aska. Det kulturlager vanligen mest består av är väl bajs? Det där vet nog Heimdahl bäst  .

/Micke

[Carl Thomas]

I Birka har man hittat 1 st dass. Å andra sidan har man bara grävt ut en mycket liten del av Birkas totala yta – så fler dass kommer säkert att hittas med tiden.

Det upphittade dasset stod placerat längst ned vid sjöstranden intill ett bryggfäste, en praktisk placering, lägsta punkt i Birka. Dassets placering tyder på att Birkaborna förstod detta med avfall, sjukdomsrisk, E-coli, Kolera, osv – och placerade ut (i alla fall 1 styck dass) på lägsta punkt i Birka.

På 1 år producerades ca: 127 ton avföring i Birka ( = lika många kubikmeter avföring) – det gällde att detta avfall inte förorenade brunnen – eller rann in i husen vid snösmältningen.

Dassets placering tyder på att detta förstod man.

Thomas

[largo]

Hoppas inte tråden kommer att handla om ren skit till slut
Tillbaka till huvudfrågan, hur ordnades energiförsörjningen till Birka, och liknande tätbebyggelser?

[Piankhy]

Att få reda på hur mycket man eldade i Birka, hur mycket ved som gick åt, var man fick veden ifrån och vad man eldade, kräver noggranna studier av härdar, asklager (sammansättning, mängd m m), byggnadernas storlek och konstruktion, lokala vind och väderförhållanden samt av klimatet som rådde vid olika tidpunkter av Birkas historia. Det kräver också analyser av omgivande marker, vilka trädslag där fanns, hur mycket det fanns av dem och var de fanns. Det räcker alltså inte bara med experiment eller med erfarenheter grundade på kunskaper som erhållits i andra typer av hus, under andra klimatomständigheter och med den moderna människans syn på vad som är uthärdlig temperatur eller hur mycket energi som man måste göra åt för vissa ändamål.

Lösningar på dessa problem kan se olika ut på olika håll i världen och under olika samhälleliga och ekonomiska omständigheter.
Så egna erfarenheter av vedeldning är bara till en viss hjälp, det behövs mycket mer omfattande kunskapsinsamlande än så för att få en rättvis bild av vedhantering och vedåtgång i det gamla Birka.

[Carl Thomas]

Det finns ingen verklighet, bara olika uppfattningar om vad som är verklighet.
I den värld jag lever i räcker det med att veta att om jag eldar blir jag varm, eldar jag på rätt sätt får jag ingen rök i ögonen och mitt hus brinner inte ned. I min värld vet man att om man eldar får man en restprodukt i form av aska. 3 kilo aska blir det av 1 kubikmeter ved. (Jag har visserligen aldrig vägt askan, men andra har gjort det och jag tycker att det dom säger verkar vettigt).

Hur stora rökmolekyler är, och vilken täthet som behövs för att det skall börja svida i ögonen är intressant att veta för mig eftersom jag gillar onödigt vetande av någon underlig orsak. Jag har ingen praktisk nytta av det – men när jag sitter någon kväll och eldar kanske jag på något sätt kan balansera rökmolekylernas vikt, storlek och täthet kontra vedtränas tjocklek och täthet så att rökmolekylerna far ut genom rököppningen på ett effektivare sätt, kanske…

Vetenskap i alla ära, den behövs och det är bra att den finns – men behövs verkligen vetenskap för någonting så enkelt som att elda med ved? Uppriktigt sagt tror jag inte det – men så klart, det är ju intressant att få veta verkningsgrader osv i en öppen eldstad på golvet kontra järnspisar av olika slag, kakelugnar, villapannor och min täljstensspis på ett ton täljsten. Jag kanske inte har så stor nytta av det – men andra kan ha det eftersom de då kan jämföra olika eldningsalternativ.

Teori är en sak, praktik en helt annan. Teoretiker har en svaghet eftersom de saknar praktik. Detta brukar man kompensera genom att klappa de som har praktik i huvudet och säga att ”praktik är bara till viss hjälp” med andemeningen att ”jag vet bättre än du, visserligen vet jag ingenting av det du vet – men jag är bättre än du”, Jantelagen alltså – fast snyggt omformulerad. Jag köper inte det som argument. Tvärtom ogillar jag den typen av argument mycket starkt.

NÄR man förstår det här med att elda i en eldstad på golvet så förstår man också hur enkelt det hela fungerar. Jag har sagt det massor av gånger, det finns en mycket enkel dynamik i eldandet i en härd på golvet. Gör man fel - straffar det sig omgående. Man kan i princip bara elda på ett sätt, marginalerna är små. Detta innebär att vedåtgången blir densamma, år efter år efter år. Det är praktiskt – för då vet man hur mycket an skall hämta från skogen.

Vilka vetenskapliga undersökningar behövs för att konstatera att om jag eldar för mycket måste jag flytta mig bort från elden – och sen fram igen när elden minskar? Alltså flytta mig fram och tillbaka med en kvarts mellanrum 18 timmar om dagen 6 månader per år (vinterhavåret). Hur kul är det? Jag skulle aldrig acceptera det, ingen av mina förfäder heller – eftersom det går åt mindre ved om jag eldar på rätt sätt = jag kan sitta där jag sitter, med rätt ljus, njuta av värmen och utföra det jag skall utföra i ljuset från elden.

Om jag eldar för lite fryser jag, jag ser ingenting, ögonen rinner och svider och jag får rökhosta. Eldar jag rätt så slipper jag allt detta. = elden hålls konstant = vedförbrukningen blir konstant – varför är detta så svårt att förstå? Det är ju barnsligt enkelt, fullkomligt naturligt och det hela styrs av välbefinnande = världens starkaste drivkraft.

Om huset håller 20 kvadratmeter eller 40 spelar mycket liten roll eftersom man inte värmer upp huset med elden, man utnyttjar bara eldens strålningsvärme. Om det är ett så stort hus att det behövs två eldstäder – så fördubblas vedåtgången.

Thomas

[supergeten]

Det finns ingen verklighet, bara olika uppfattningar om vad som är verklighet.
I den värld jag lever i räcker det med att veta att om jag eldar blir jag varm, eldar jag på rätt sätt får jag ingen rök i ögonen och mitt hus brinner inte ned. I min värld vet man att om man eldar får man en restprodukt i form av aska. 3 kilo aska blir det av 1 kubikmeter ved. (Jag har visserligen aldrig vägt askan, men andra har gjort det och jag tycker att det dom säger verkar vettigt).

Hur stora rökmolekyler är, och vilken täthet som behövs för att det skall börja svida i ögonen är intressant att veta för mig eftersom jag gillar onödigt vetande av någon underlig orsak. Jag har ingen praktisk nytta av det – men när jag sitter någon kväll och eldar kanske jag på något sätt kan balansera rökmolekylernas vikt, storlek och täthet kontra vedtränas tjocklek och täthet så att rökmolekylerna far ut genom rököppningen på ett effektivare sätt, kanske…

Vetenskap i alla ära, den behövs och det är bra att den finns – men behövs verkligen vetenskap för någonting så enkelt som att elda med ved? Uppriktigt sagt tror jag inte det – men så klart, det är ju intressant att få veta verkningsgrader osv i en öppen eldstad på golvet kontra järnspisar av olika slag, kakelugnar, villapannor och min täljstensspis på ett ton täljsten. Jag kanske inte har så stor nytta av det – men andra kan ha det eftersom de då kan jämföra olika eldningsalternativ.

Teori är en sak, praktik en helt annan. Teoretiker har en svaghet eftersom de saknar praktik. Detta brukar man kompensera genom att klappa de som har praktik i huvudet och säga att ”praktik är bara till viss hjälp” med andemeningen att ”jag vet bättre än du, visserligen vet jag ingenting av det du vet – men jag är bättre än du”, Jantelagen alltså – fast snyggt omformulerad. Jag köper inte det som argument. Tvärtom ogillar jag den typen av argument mycket starkt.

NÄR man förstår det här med att elda i en eldstad på golvet så förstår man också hur enkelt det hela fungerar. Jag har sagt det massor av gånger, det finns en mycket enkel dynamik i eldandet i en härd på golvet. Gör man fel - straffar det sig omgående. Man kan i princip bara elda på ett sätt, marginalerna är små. Detta innebär att vedåtgången blir densamma, år efter år efter år. Det är praktiskt – för då vet man hur mycket an skall hämta från skogen.

Vilka vetenskapliga undersökningar behövs för att konstatera att om jag eldar för mycket måste jag flytta mig bort från elden – och sen fram igen när elden minskar? Alltså flytta mig fram och tillbaka med en kvarts mellanrum 18 timmar om dagen 6 månader per år (vinterhavåret). Hur kul är det? Jag skulle aldrig acceptera det, ingen av mina förfäder heller – eftersom det går åt mindre ved om jag eldar på rätt sätt = jag kan sitta där jag sitter, med rätt ljus, njuta av värmen och utföra det jag skall utföra i ljuset från elden.

Om jag eldar för lite fryser jag, jag ser ingenting, ögonen rinner och svider och jag får rökhosta. Eldar jag rätt så slipper jag allt detta. = elden hålls konstant = vedförbrukningen blir konstant – varför är detta så svårt att förstå? Det är ju barnsligt enkelt, fullkomligt naturligt och det hela styrs av välbefinnande = världens starkaste drivkraft.

Om huset håller 20 kvadratmeter eller 40 spelar mycket liten roll eftersom man inte värmer upp huset med elden, man utnyttjar bara eldens strålningsvärme. Om det är ett så stort hus att det behövs två eldstäder – så fördubblas vedåtgången.

Thomas

Pörtet? Ett energisparande sätt att värma sig.
http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6kstuga

[Carl Thomas]

Så fort du har ett värmemagasin behåller du en del av värmeenegin som då lagras i magasinet. Magasinet avger sedan denna värme långsamt = du får ut mer energi av veden du eldar.

I ett pörte blir det rökigt. Man kan vänja sig vid rök - men bara till en vis grad. Det som kallas för ventiler är alltså rökutsläpp som sitter högt upp – och eftersom det finns sådana måste det finnas friskluftsintag längre ned = likt förbaskat ventilerar man ut den största delen av värmeenergin – men inte lika mycket som i en kåta eller ett vikingatida hus.

Man kan alltså i pörtet elda så mycket man vågar elda för att lagra så mycket värme som möjligt i värmemagasinet och sedan låta elden slockna, eventuellt släcka elden – och stänga alla ventiler både högt och lågt – och avnjuta värmen från värmemagasinet som då värmde hela pörtet.
Ofta fanns det till och med sovplatser på värmemagasinet.

Jag ser pörtet och dess värmemagasin som ett mellanting mellan öppen eldstad i golvet och bostad med järnspis eller eldstad med murad skorsten. Det senare var ju att stänga inne elden = jag kan elda kraftigt och värma upp magasinet – och ingen värme läcker ut från huset genom någon rököppning = värmen behålls i huset. Man kunde alltså ”stänga inne värmen” istället för att försöka stänga ute kylan.

Hur som helst, man måste bli av med röken inomhus. Rökproblemet ledde fram till skorstenar, värmemagasin, vedspisar osv

Thomas

[Piankhy]

Vetenskap i alla ära, den behövs och det är bra att den finns – men behövs verkligen vetenskap för någonting så enkelt som att elda med ved? Uppriktigt sagt tror jag inte det – men så klart, det är ju intressant att få veta verkningsgrader osv i en öppen eldstad på golvet kontra järnspisar av olika slag, kakelugnar, villapannor och min täljstensspis på ett ton täljsten. Jag kanske inte har så stor nytta av det – men andra kan ha det eftersom de då kan jämföra olika eldningsalternativ.

Teori är en sak, praktik en helt annan. Teoretiker har en svaghet eftersom de saknar praktik. Detta brukar man kompensera genom att klappa de som har praktik i huvudet och säga att ”praktik är bara till viss hjälp” med andemeningen att ”jag vet bättre än du, visserligen vet jag ingenting av det du vet – men jag är bättre än du”, Jantelagen alltså – fast snyggt omformulerad. Jag köper inte det som argument. Tvärtom ogillar jag den typen av argument mycket starkt.

 

Nu är det ju inte så att jag aldrig har eldat. Jag har deltagit i en del experiment och jag har själv levt i vedeldat hus under  perioder av mitt liv. Jag har levt i skog och mark och har erfarenhet av att bo i vindskydd och diverse hyddor, stockstugor och annat som eldas med ved. Trots det anser jag mig inte veta exakt hur man eldade i det gamla Birka eftersom olika platser har olika förutsättningar och man inte bara kan göra standardbedömningar hur som helst grundat på egna erfarenheter. Det fungerar helt enkelt inte så. För att komma längre behöver man göra mer noggranna undersökningar såsom de jag beskrev härovan.

Och hur många man är i ett hus, vilka kläder man har och så vidare har stor betydelse. Det är inte som du säger att det t om blir kallare när man är fler, Faktum är att det blir varmare.

Så för att verkligen få reda på hur mycket man eldade så behövs mycket mer än bara egna erfarenheter av eldning.

[Carl Thomas]

Pianky, om du har bott i vedeldat hus så vet du hur vedeldning fungerar och ganska exakt hur mycket ved du behöver använda per dag för att uppnå den temperatur du vill ha i bostaden. Bodde du så under lång tid så vet du också att du förbrukade lika mycket ved varje år +/- någon kubikmeter = vedförbrukningen är konstant, även i villor.

Har du erfarenhet från skog och mark, boende i vindskydd, osv, så vet du också ungefärlig vedåtgång. Du har kanske inte räknat vedträn, eller veden du använde – men du bör ha en ungefärlig uppfattning om vedåtgång vid t.ex matlagning. Då är det bara att börja räkna…

Du har alltså minst två referenspunkter att utgå ifrån. Eftersom du har dessa referenspunkter så vet jag att dom stödjer det jag sagt eftersom alla som har eldat så som du beskriver dig ha gjort får exakt samma erfarenhet  – eftersom eldandet är statiskt. Du verkar inte lita på din erfarenhet – jag litar till 100% på min erfarenhet. Kanske det är det som är skillnaden.

Du säger att det inte fungerar så, man måste undersöka vetenskapligt. Visst, jag är inte emot vetenskapliga undersökningar – så undersök gärna. Men, eldandet är statiskt, vedåtgången densamma år efter år med små skillnader. Skillnaderna ät så små att dom inte ens går att spåra vid t.ex olika årsmedeltemperaturer i Birka. Jag vet alltså det redan nu eftersom jag har erfarenhet. Har du de referenspunkter du beskrivit ovan bör du veta det också.

När du vetenskapligt undersöker detta med eldning så får du naturligtvis svar på en del frågor. En av dessa är att om ett antal människor sitter runt en eld så stoppar deras kroppar strålningsvärmen som alltså inte når fram bakom dem = det blir kallt på deras ryggar och sidor eftersom frisk luft kommer in genom draghål bakom dem och denna luft dras fram mot elden. Ju tätare man sitter ju mer kallt drar det. När du då mäter temperaturer kommer du att se att det blir kallare bakom dem = husets totala temperatur sjunker. Detta vet alla som bott på detta sätt. Det är ett problem t.ex. om man har sovande spädbarn som ligger bakom dem som sitter vi elden. Det har jag haft, 3 st faktiskt.

Vilka kläder man har spelar ganska liten roll. Det är en stor skillnad på att utföra experiment och att bo. Bor man vill man inte sitta hemma fullt påpälsad. Det viktiga är händerna, att dom fungerar, att jag kan göra saker med dem, producera saker som jag kan sälja. För att händerna skall fungera behövs en viss temperatur. För att producera behöver jag även ljus från elden.

Sitter jag fullt påpälsad för att spara ved vad händer när du går ut i kylan? Jo, du är varm från eldens strålningsvärme, värmen kondenseras och det bildas tunn is på dina kläder vilket är otrevligt, dessutom drar kylan bort värmen = du börjar frysa.
När du kommer in fullt påpälsad kommer du in i värme. Tar du inte av dig kläder kommer du i svettning, sitter du i svettiga kläder och går ut igen avkyls du snabbt.
Du skrev att du hade erfarenhet och utfört experiment? Detta är väl något av det första man lägger märke till! Om inte den intelligenta vägen - så lär man sig den hårda vägen…

Teori mot praktik alltså. Teoretiker måste alltså utöva praktiska tester för att förstå. När han väl förstår är han inte längre en teoretiker eftersom han nu har fått praktisk erfarenhet.
Räknar han vedträn, väger veden och väger askan och kollar temperaturer utför han vetenskapligt arbete…

Thomas

[Piankhy]

Pianky, om du har bott i vedeldat hus så vet du hur vedeldning fungerar och ganska exakt hur mycket ved du behöver använda per dag för att uppnå den temperatur du vill ha i bostaden. Bodde du så under lång tid så vet du också att du förbrukade lika mycket ved varje år +/- någon kubikmeter = vedförbrukningen är konstant, även i villor.

Har du erfarenhet från skog och mark, boende i vindskydd, osv, så vet du också ungefärlig vedåtgång. Du har kanske inte räknat vedträn, eller veden du använde – men du bör ha en ungefärlig uppfattning om vedåtgång vid t.ex matlagning. Då är det bara att börja räkna…

Du har alltså minst två referenspunkter att utgå ifrån. Eftersom du har dessa referenspunkter så vet jag att dom stödjer det jag sagt eftersom alla som har eldat så som du beskriver dig ha gjort får exakt samma erfarenhet  – eftersom eldandet är statiskt. Du verkar inte lita på din erfarenhet – jag litar till 100% på min erfarenhet. Kanske det är det som är skillnaden.

Du säger att det inte fungerar så, man måste undersöka vetenskapligt. Visst, jag är inte emot vetenskapliga undersökningar – så undersök gärna. Men, eldandet är statiskt, vedåtgången densamma år efter år med små skillnader. Skillnaderna ät så små att dom inte ens går att spåra vid t.ex olika årsmedeltemperaturer i Birka. Jag vet alltså det redan nu eftersom jag har erfarenhet. Har du de referenspunkter du beskrivit ovan bör du veta det också.

Det stämmer inte riktigt med det jag upplevt. Jag har mer den erfarenheten att man eldade betydligt mindre milda vintrar och betydligt mer kallare vintrar, visserligen räknade jag inte så noga på den tiden men jag kommer tydligt ihåg att de mildare vintrarna innebar betydligt färre turer till det ställe där jag hämtade veden.
Dessutom har jag märkt att vedåtgången blivit väldigt olika beroende på hur stort utrymmet varit som skulle värmas upp. Skulle man elda så ett större utrymme värmdes så gick det åt mycket mer.

[Piankhy]

När du vetenskapligt undersöker detta med eldning så får du naturligtvis svar på en del frågor. En av dessa är att om ett antal människor sitter runt en eld så stoppar deras kroppar strålningsvärmen som alltså inte når fram bakom dem = det blir kallt på deras ryggar och sidor eftersom frisk luft kommer in genom draghål bakom dem och denna luft dras fram mot elden. Ju tätare man sitter ju mer kallt drar det. När du då mäter temperaturer kommer du att se att det blir kallare bakom dem = husets totala temperatur sjunker. Detta vet alla som bott på detta sätt. Det är ett problem t.ex. om man har sovande spädbarn som ligger bakom dem som sitter vi elden. Det har jag haft, 3 st faktiskt.

Samtidigt när det är många människor i ett utrymme så värms utrymmet av kroppsvärmen. Ibland när man är många behöver man knappt elda alls eftersom det ändå är ganska varmt.
Det enda problemet kan ju som du säger vara att det blir ganska fuktigt.

Något som också påverkar hur varmt man har det är ju förstås hur välisolerat det utrymme man befinner sig i är. T o m när man bodde i tält i lumpen så gjorde det stor skillnad ifall man täckte eller grävde ned tältets nederkant så att det inte blev tjuvdrag. Jag har vid ett par tillfällen också bott i små knuttimrade hus som varit så välisolerade att man inte behövde elda särskilt mycket för att hålla sig varm.

Vilka kläder man har spelar ganska liten roll. Det är en stor skillnad på att utföra experiment och att bo. Bor man vill man inte sitta hemma fullt påpälsad. Det viktiga är händerna, att dom fungerar, att jag kan göra saker med dem, producera saker som jag kan sälja. För att händerna skall fungera behövs en viss temperatur. För att producera behöver jag även ljus från elden.

Jag har ju inte sagt att man skall elda så lite att händerna slutar fungera på grund av kylan. Vad jag vill påpeka är att jag har märkt att vedåtgången kan variera ganska mycket beroende på hustyp, husets storlek, hur många man är i ett utrymme, hur isolerat utrymmet är, hur eldstaden/spisen/kaminen är konstruerad och vilka kläder man har på sig.
Det gör att man inte kan räkna med någon sorts standardmängd för Birka utan att man måste göra noggrannare undersökningar.

Sitter jag fullt påpälsad för att spara ved vad händer när du går ut i kylan? Jo, du är varm från eldens strålningsvärme, värmen kondenseras och det bildas tunn is på dina kläder vilket är otrevligt, dessutom drar kylan bort värmen = du börjar frysa.
När du kommer in fullt påpälsad kommer du in i värme. Tar du inte av dig kläder kommer du i svettning, sitter du i svettiga kläder och går ut igen avkyls du snabbt.
Du skrev att du hade erfarenhet och utfört experiment? Detta är väl något av det första man lägger märke till! Om inte den intelligenta vägen - så lär man sig den hårda vägen…

Det finns ju ganska många gradskillnader mellan att vara väldigt tunnklädd eller att vara fullt påpälsad. Har man en rejäl tröja på sig så behöver man inte elda lika mycket som om man sitter i bara skjortan, det tycker jag att jag märkt ganska tydligt.

Teori mot praktik alltså. Teoretiker måste alltså utöva praktiska tester för att förstå. När han väl förstår är han inte längre en teoretiker eftersom han nu har fått praktisk erfarenhet.
Räknar han vedträn, väger veden och väger askan och kollar temperaturer utför han vetenskapligt arbete…

Det verkar som om man i praktiken kan komma fram till olika resultat ibland. Då måste det till en del teori för att analysera skillnader och framförallt för att kunna räkna ut hur mycket ved som gått åt i det specifika fallet, vilket ju är staden Birka i den här diskussionen.

[Carl Thomas]

Pianky,
Vi diskuterar vikingatid. Inga hus på denna tid var isolerade vad vi vet. Torvade hus tycker jag kan kallas isolerade – men dom fanns inte i Birka – vad vi vet idag. Alltså, oisolerade hus gäller – men eldstad på golvet.

Denna tids hus, kåtor, osv och hade en öppning i taket för att röken skulle dra ut. Värmen från elden ”täpper till” dessa rököppningar så att kylan utifrån inte rinner ned. För att elden skall brinna behövs draghål – där kommer kyla in, dras mot elden, värms upp och stiger uppåt. Täpper du till dessa draghål, eller om dom är för små, eller för få, så uppstår undertryck i bostaden – och då dras kall luft ned genom rököppningen – tillsammans med röken.
Så fungerar det - enkelt beskrivet.

När jag slutar elda, eller eldar för lite, täpps inte längre rökhålet igen av uppstigande värme och kylan rinner ned i bostaden som då blir lika kall som temperaturen utanför. Detta går snabbt, ju kallare det är ute, ju fortare rinner kylan in.

I en sådan typ av bostad kan man alltså inte ha det vi har idag, en behaglig rumstemperatur där hela rummet är i princip lika varmt. Bor men med en eldstad på golvet utnyttjar man eldens strålningsvärme och man blir varm på den sida av kroppen som är vänd mot elden, oftast framsidan eftersom man utnyttjar ljuset från elden. Eldens strålningsvärme värmer även husets innerväggar under förutsättning att ingen sitter i vägen och stoppar denna strålningsvärme, t.ex många människor. Som du själv skriver, är man många uppstår fukt, vad som händer då har jag beskrivit ovan.
Många människor och ingen, eller liten eld, innebär alltså att kylan rinner in genom rököppningen. 
Vilken typ av hus man bor i saknar i grunden betydelse när dom har eldstäder på golvet samt rököppningar, det må vara en öppning rakt ovanför elden, eller vindögon i gavlarna – det fungerar efter samma princip i alla hus med rököppningar. Vedåtgången är konstant.

Jag har också sagt att stora hus kan behöva 2 eldstäder - vilket innebär dubbel vedåtgång.

När vedspisen kom upphörde det jag beskriver ovan helt eftersom det inte längre fanns någon rököppning, ingen kyla rann in – och draghål kunde göras så att det mynnade ut under vedspisen = veden fick färsk syre, brann bra, och sög bara minimalt med värme från rummet spisen stod i – och hela rummet värmdes upp av vedspisen eftersom den tar tillvara betydligt med av vedens energi än vad en eldstad på golvet gör – vilket innebar att vedåtgången ungefär halverades. Vedspisen hade inget värmemagasin men avgav mycket värme ändå.

När man stängt in elden (vedspis) och använde skorsten upplevde man drag och kyla från väggarna eftersom dessa var oisolerade. Detta kompenserade man först med ett draghål till spisen, då minskade drag från väggar osv. Senare lärde man sig även isolera väggarna – varvid vedåtgången sjönk igen.

Tröja eller inte tröja, det är först och främst röken och inträngande kyla som anger vad som är lagom. Vill jag slippa rök eldar jag lagom. Eldar jag lagom behöver jag inga ytterkläder på mig.
Jag har bott med en eldstad på golvet i många år. Jag kan alltså redogöra för hur det fungerar praktiskt och i verkligheten.
Birkas askmängder kan uppskattas hyggligt. 3 kilo aska per kubikmeter ved – sen har du en hygglig siffra på vedåtgång. Viss askmängd tippads säkert i sjön – men inte ett enda kilo aska fraktades dit.

Thomas

[Mats Hansson]

Vi diskuterar vikingatid. Inga hus på denna tid var isolerade vad vi vet. Torvade hus tycker jag kan kallas isolerade – men dom fanns inte i Birka – vad vi vet idag. Alltså, oisolerade hus gäller – men eldstad på golvet.

Vet inte om sista ordet är sagt vad beträffar isolering i husen under forntiden. Betr. husen i Gene (Örnsköldsvik) har man en hypotes att ytterväggarna haft ett tjockt isolations-skikt. Men då pratar vi stora rejäla långhus förstås, inte så aktuellt i en "vikingastad" kanske.

/Mats

[Piankhy]

Pianky,

Vi diskuterar vikingatid. Inga hus på denna tid var isolerade vad vi vet. Torvade hus tycker jag kan kallas isolerade – men dom fanns inte i Birka – vad vi vet idag. Alltså, oisolerade hus gäller – men eldstad på golvet.

 

Det vet vi för lite om för att säga något om. Det är ju inte precis så att det finns många vikingatida hus bevarade i sin helhet. Sedan kan man ju också diskutera vad som är isolerat eller inte.

 

Denna tids hus, kåtor, osv och hade en öppning i taket för att röken skulle dra ut. Värmen från elden ”täpper till” dessa rököppningar så att kylan utifrån inte rinner ned. För att elden skall brinna behövs draghål – där kommer kyla in, dras mot elden, värms upp och stiger uppåt. Täpper du till dessa draghål, eller om dom är för små, eller för få, så uppstår undertryck i bostaden – och då dras kall luft ned genom rököppningen – tillsammans med röken.

Så fungerar det - enkelt beskrivet.

 

Även ett hyfsat välisolerat hus har så mycket insläpp att röken ändå går ut.

 

När jag slutar elda, eller eldar för lite, täpps inte längre rökhålet igen av uppstigande värme och kylan rinner ned i bostaden som då blir lika kall som temperaturen utanför. Detta går snabbt, ju kallare det är ute, ju fortare rinner kylan in.

 

Ingen har väl sagt att man helt skall sluta elda. Dessutom om man inte eldar så kan ju rökluckan stängas, åtminstone i vissa hus- och hyddtyper.

[Piankhy]

I en sådan typ av bostad kan man alltså inte ha det vi har idag, en behaglig rumstemperatur där hela rummet är i princip lika varmt. Bor men med en eldstad på golvet utnyttjar man eldens strålningsvärme och man blir varm på den sida av kroppen som är vänd mot elden, oftast framsidan eftersom man utnyttjar ljuset från elden. Eldens strålningsvärme värmer även husets innerväggar under förutsättning att ingen sitter i vägen och stoppar denna strålningsvärme, t.ex många människor. Som du själv skriver, är man många uppstår fukt, vad som händer då har jag beskrivit ovan.

Många människor och ingen, eller liten eld, innebär alltså att kylan rinner in genom rököppningen.  

Vilken typ av hus man bor i saknar i grunden betydelse när dom har eldstäder på golvet samt rököppningar, det må vara en öppning rakt ovanför elden, eller vindögon i gavlarna – det fungerar efter samma princip i alla hus med rököppningar. Vedåtgången är konstant.

 

Som sagt var om man inte eldar så kan man helt eller delvis täcka för rököppningen, då håller sig värmen ganska bra.

 

Jag har också sagt att stora hus kan behöva 2 eldstäder - vilket innebär dubbel vedåtgång.

Det behöver inte betyda dubbel vedåtgång. Det beror ju helt på hur mycket man eldar i varje härd.

 

Tröja eller inte tröja, det är först och främst röken och inträngande kyla som anger vad som är lagom. Vill jag slippa rök eldar jag lagom. Eldar jag lagom behöver jag inga ytterkläder på mig.

Jag har bott med en eldstad på golvet i många år. Jag kan alltså redogöra för hur det fungerar praktiskt och i verkligheten.

Birkas askmängder kan uppskattas hyggligt. 3 kilo aska per kubikmeter ved – sen har du en hygglig siffra på vedåtgång. Viss askmängd tippads säkert i sjön – men inte ett enda kilo aska fraktades dit.

Har man konstaterat askmängden i Birka? Allt som är mörkt i ett kulturlager är ju inte aska från härdar.

Sedan kan man ju fundera på hur man eldat på sådana ställen där det funnits väldigt lite ved, eller där veden inte alltid varit tillgänglig på grund av ägande och liknande. Då fick man helt enkelt spara. Man kan inte alltid utgå från att ved varit fritt tillgänglig under alla perioder.

Så man kan som sagt var inte bara göra standardbedömningar, man måste bedöma varje bosättning för sig.

Dessutom måste man ta hänsyn till om flera hus ligger nära varandra (vilket var fallet i Birka) eller om de är ensamhus. Man måste också ta hänsyn till att de hus som ligger ytterst blir kallare än hus som ligger mellan andra hus. Särskilt när det blåser så kan detta göra stor skillnad. Det är en erfarenhet som många har bl a från Bohuslän där det kan vara stor skillnad i värmekostnad beroende på husens läge.

Just husens läge gör ju en hel del för hur värme och bränsleåtgången blir. Man kan inte bara ta erfarenheter gjorda från hus som liggger för sig själva och överföra på hus som ligger i en klunga innanför vallar och pallisader. Även friliggande byggnader har olika energiåtgång beroende på hur de ligger.
Just att hålla värmen och minska värmeförlusterna har man nog förstått sig på ganska länge. Se bara på ett sådant exempel som Skara Brae på Orkneyöarna som ju härrör sig från stenåldern.

[Leif]

Om vi vänder på det hela ytterligare ett varv (hermeneutisk spiral?) så vill jag åter närma mig frågan kring vilka källor vi har att tillgå. Jag kommer spontant på följande:

1/ arkeologiska källor. Nu minns jag inte hela tråden men dessa har, som jag minns det, inte lyfts fram i någon större utsträckning.
2/ skriftliga källor. Här har vi ett par uppgifter i t.ex. sagamaterialet. Inte kring vedåtgång utan kring att t.ex. trälen samlade ved. Från medeltid finns det säkert ytterligare källor, t.ex. kring rätten att ta ved (landskapslagarna, samt brev och avtal i diplomatariet). Jag har inga minnen av att ha stött på vedbodar/motsvarande omnämnda i de medeltidskällor (lagar+brev) jag studerat. Men jag kanske minns fel.
3/ folklivsuppteckningar. Dessa sträcker sig sällan längre ner än andra halvan av 1800-talet. Utifrån dessa vet vi att man hade vedbodar, men även att man använde sig av råved och avätna lövkärvar. Jag ser ingen anledning till att ifrågasätta dessa uppgifter, jag ser heller ingen anledning till att de inte skulle vara giltiga för betydligt äldre perioder.
4/ experiment i rekonstruerade byggnader. Det borde finnas resultat från experiment att tillgå, men vad jag minns så har ingen i tråden letat rätt på några sådana uppgifter.
5/ egna erfarenheter. Av oss som diskuterar har vissa mycket egen erfarenhet, andra mindre.

Hur värderar man dessa olika källor och infallsvinklar mot varandra? Vilka skall man tillmäta högst värde? Är egna erfarenheter från 1900-talets senare del värda mer än folkminnesuppteckningar som är kanske 100 år äldre? Är de skriftliga fragmenten viktigare än de arkeologiska källorna?

[Piankhy]

Håller med Leif. Det gäller att hitta så många källor som möjligt och så många infallsvinklar man kan för att kunna närma sig problemet.