Ved var inte någon lyx, tvärtom, det var något nödvändigt ”ont” (mycket tungt arbete) som förde väldigt mycket gott med sig i form av ljus och värme, matlagning osv. Människor som lever på det sätt vi diskuterar måste ha ved/eld, annars fungerar inte vardagslivet.
Här tror jag att man kanske måste ha erfarenhet – eller kunna tänka sig in i ett hus, eller kåta, från denna tid med en kall vinter utanför. Om temperaturen inne håller samma temperatur som ute så sitter man alltså både mörkt och kallt med massor av kläder på sig, kanske insvepta i skinn. Man ser ingenting så man kan inte sysselsätta sig med någonting. Det är så kallt att man inte kan vara utan vantar – och med vantar på kan man inte heller göra någonting. Man kan alltså inte producera någonting utom just vid matlagningen, gissningsvis 3 ggr per dag.
Hur överlevde spädbarnen, småbarnen, de gamla, de sjuka, i mörker och fuktig kyla?
I och med att man inte eldar bildas kondens av utandningsluften vilket gör luften fuktig, vilket gör kylan än mer besvärande. Kondensen sättersig invändigt på stockarna/plankorna och droppar sedan ned tillsammans med sotet som avsatt sig på stockarna. Allt detta har jag nämnt tidigare. Eldar man bara lite fylls huset mer rök
Dagsljuset är kort vintertid. Det innebär att klart dagsljus finns kanske i 6 timmar ungefär = 18 timmar i skymning eller mörker – och kyla – under ca 6 månader per år. Då skulle man alltså sitta där utan sysselsättning – och frysa?
Alternativet till ovanstående är ungefär en månads arbete på vårvintern/tidig vår. Då har man istället torrt, varmt och ljust, man kan producera saker, umgås, laga mat, baka, värma tvättvatten, osv i en fungerande vardag.
Jag måste säga att det förvånar mig mycket att man tror att våra förfäder valde att inte skaffa ved – eller bara lite ved. Som jag sagt många gånger tidigare, ved var – och är - en självklarhet. Idag tycker vi att det är bökigt och jobbigt med ved. Det tyckte säkert våra förfäder också – men alternativet var betydligt värre.
Hör med lite äldre folk som har eldat med ved. Majoriteten av dem vågar jag påstå hade minst 2 årsförråd av ved hemma – för säkerhets skull. Ved snålade man inte med – man eldade inte för kråkorna heller. Man eldade hela tiden med den storlek av eld som behövdes för tillfället. Mer när man bakade eller lagade mat, mindre eld där emellan, mer när man producerade saker och ting alltså utförde hantverk av olika slag, mindre när man bara slappade - men man eldade - hela tiden.
Det verkar fortfarande som om årsvedmängden förskräcker människor från 2000 talet. Tänk då på alternativet till att inte elda – det är betydligt värre än det arbete som erfordras med att skaffa fram veden. 1 månads jobb med att skaffa fram veden – mot ca 6 månader i mörker och kyla under största delen av dygnet. Att skaffa ved var en självklarhet, lika självklart som att skaffa mat och allt annat som behövs till vardagen, det bara ingick som en av många saker man måste göra.
Kanske måste man ha erfarenhet för att förstå detta, det verkar så tycker jag. För mig, med den erfarenhet jag har, är detta en absolut självklarhet. Det handlar inte om teori, antaganden, tycke, smak eller upplevelser. Det är en nödvändighet. Ju förr man inser detta, ju förr får vi en bättre bild av våra förfäders vardag och årscykel.
Jag förslår fortfarande 35 kubik meter i årsvedförbrukning som ett genomsnittstal.
Thomas