Vikingastädernas vedförråd

[Carl Thomas]

Jag anser att det alltid är sändarens fel om mottagaren inte förstår. Därför blir jag ibland lite frustrerad när det gäller ved-debatten. Det framförs en mängd ”motargument”, allt från köldtålighet till att samla pinnar – och målet verkar vara försök att få ned antalet kubikmeter ved per år till mer ”hanterbara” volymer – när den volym jag angett är ett absolut minimum.

Jag anser veden vara så viktig del i vår historia att jag har fortsatt att argumentera med mål att folk i alla fall med tiden skall inse att veden är en central del av vår historia. Våra förfäder föddes vid eldar och dog vid eldar. Det gick åt mängder med ved under ett år.

Jag jobbade ihop med en äldre Samisk man för många år sedan. Vi var på kalfjället där det bara växte lite ris. Vi stannade vid en bäck. Han tog fram sin kaffepanna, satte den direkt på backen. Tog fram en liten bit näver ur ryggsäcken, bröt lite av riset intill kaffepannan och tände eld vid ena kanten på kaffepannan. Sedan bröt hans ynkliga små kvistar och matade elden med och när kaffet kokade hade han rensat allt ris som han nådde runt sig där han satt. Perfekt timing med andra ord.

Så, visst kan man få ut en hel del energi från ett enda vedträd Boreas – och det får man när man kan elda eftersom man använder förvärming av vatten, den lagrade värmen i arrans stenar, osv. Det är ju som så att man inte vill slösa med veden, eller hur?
Men jag har aldrig sett t.ex en Same spänta ett vedträd för att använda stickor osv för att laga sin mat. Man slösar inte med ved – men man snålar inte heller med den – om det inte är nöd.

Hur det praktiskt fungerar i en torvkåta med en - eller många - boende, går våra uppfattningar isär ganska mycket Boreas.

Thomas

[Mats Hansson]

Jag anser att det alltid är sändarens fel om mottagaren inte förstår.

Finns också ett uttryck "som f-n läser Bibeln". 
Sorry, kunde inte låta bli.

/Mats

[Carl Thomas]

Mats

”Sändarens fel om inte mottagaren förstår” = det är mitt (Thomas) fel om jag inte kan förklara vedåtgången på ett sådant sätt att man (mottagarna) inte förstår vedåtgången – det var i den meningen jag skrev ovanstående.

Inget att vara sorry för alls Mats - även små ”elakheter” sprider glädje.

Thomas

[Boreas]

Hur det praktiskt fungerar i en torvkåta med en - eller många - boende, går våra uppfattningar isär ganska mycket Boreas.

Thomas

Möjligtvis, men det gäller just den sociala delen av frågan - alltså "hur många som delade på värmen". Räknar man 12 pers. i hushållet blir det givetvis ett midre förbruk än om 2 pers. skal värma samma stuga/pört/kåta.

Min åsikt är enbart att man får lägga (forntidens) storhushållningen som premiss för matematiken -och inte dagens (relativt) jättelika villor. I storkåtan räknar vi 30 kvm pr. familj/12 pers. I dagens villor räknas 30 kvm. pro pers.

Räknar man sen på luftvolym pr. person blir ekvationen ennu värre - i disfavör av vår tids värme-ekonomi...

Allt vad du annat sagt om kåtor, vikingar och vedförbruk känner jag ju väl igen hemmifrån. Å d e inge fel på d.   

[Boreas]

Dubbel-klick. Förlåt fingerfelet.

[Jerrark]

Kanske är det lättare att beräkna vedåtgång och annat om man först bygger en liten modell av Birka. Utifrån den kan man kanske dra vissa slutsatser om samlad volym i husen, hur många som bodde i husen och så vidare.
Enligt Historiska museet fanns det ca 200 hus av olika storlekar i 800-talets Birka.

http://www.historiska.se/upload/pyssel/birka_modellhus.pdf

[Mats Hansson]

Man får väl då räkna med att en del av husen var verkstäder eller andra funktionsbyggnader, kanske magasin osv, och alltså inte beboddes. Vad det nu betyder för vedåtgången, en bronsgjutarverkstad kanske rentav slukade mer ved än ett bostadshus, åtminstone när det var full produktion där.

/Mats

[Carl Thomas]

Boreas, Jag har räknat vedåtgång efter den erfarenhet jag har med att bo i en torvkåta med öppen eldstad, lagat min mat osv i arran.
Jag har också bott i torvkåta med järnpis och skorsten och noterade då att vedåtgången sjönk en hel del eftersom dels spisen magasinerade värme, dels förbrände veden mer effektivt.

Där jag bodde fanns det stora familjer med 7 personer i hushållet, också boende i en torvkåta – de förbrukade lika mycket ved som alla andra och eldade på samma sätt, varken mer eller mindre. De första åren bodde vi två i kåtan, senare fick vi tre barn och var alltså fem i familjen – och vi eldade samma mängd ved som när vi var två.

Jag har en teori, den kan faktiskt undersökas vetenskapligt om man så vill. Den innebär att ju fler människor som finns i kåtan ju mindre värms dess trävirke upp beroende på att människorna ”skuggar” eldens strålningsvärme från att nå väggarna. Det innebär också att ju fler man är i en kåta ju kallare blir det på ryggen eftsrom luften inte cirkulerar i kåtan.
Detta innebär i princip att om man är fler måste man elda lite mer för att uppnå samma inomhustemperatur än om man är en eller två. Men förstådd, det är en teori…

Jerrak,
Siffran 200 hus är intressant – vet du hur har man kommit fram till denna siffra? Bara en mycket liten del är ju utgrävd?

En torvkåta brukar vara mellan 5-6 meter i diameter. Jag räknar med 6 meter och får då 20 kvadratmeter golvyta. Kåtan är ca 3 meter hög vilket då bör ge ca 45 kubikmeter luft i kåtan. En normalstor torvkåta motsvarar då ett vikingahus på 4X4 meter med 3 meters takhöjd – men kåtan har bättre isolering än vad ett vikingahus hus har i och med att trävirket har ett lager torv utanför sig. Båda typer av bostäder har hål i taket som rökutsläpp. Båda typerna bör ha ungefär samma röknivå över golv – ite beroende på om vikingahusets rököppning låg rakt över härden eller om man använde ett vindöga i en, eller båda gavlarna. Jag uppskattar rökens nivå över golv till ca 1,6 meter vid normal eldning = om man står upp och lagar mat befinner sig huvudet i röken som finns inne i huset. Detta kan man få bort genom strategiskt placerade draghål (friskluftsintag) i golvnivå som används när man lagar mat. Röknivån över golv kommer då at höjas några decimeter – men huset kommer samtidigt att bli något kallare under den tid dessa draghål är öppna.

Mats, ur vedsynpunkt spelar det knappast någon roll enligt mitt sätt att se på vedåtgången eftersom även verkstäderna måste ju värmas upp genom vedeldning. Den typ av verkstäder man tror sig veta har funnits i Birka är ju smeder och guld/silver smeder, bl.a. Dessa verkstäder förbrukar ännu mer ved än ett hushåll. Det innebär at smeden måste ta hem minst 20 kubik till sitt hushåll och minst lika mycket till sin smedja (han kan ha haft en kolmila någonstans också att sköta om så att han fick träkol).

Thomas

[Jerrark]

Jerrak,
Siffran 200 hus är intressant – vet du hur har man kommit fram till denna siffra? Bara en mycket liten del är ju utgrävd?

Vet bara att det stod på Historiskas "pysselsida" att för att bygga en modell av staden som den såg ut på 800-talet behövs ca 200 hus. Kanske det bara var en grov uppskattning, eller t o m en ren gissning, för att man skall kunna tillverka en ungefärlig modell.

Här stod också angånde husens storlek:

Vikingarnas hus
De lämningar man funnit av vikingarnas hus visar att byggnaderna oftast var rektangulära, mellan fyra och 40 meter långa och ca 8-3 meter breda.

http://www.historiska.se/upload/pyssel/birka_modellhus.pdf

För att få bättre besked får man nog gå till de undersökningsrapporter som gjorts från olika utgrävningar eller till de  populära böckerna om Birka vikingastaden av Björn Ambrosiani.
Det har ju också gjorts georadarundersökningar. Kanske det de publicerat kan ge några upplysningar om antalet hus?

[Boreas]

Boreas, Jag har räknat vedåtgång efter den erfarenhet jag har med att bo i en torvkåta med öppen eldstad, lagat min mat osv i arran.
Jag har också bott i torvkåta med järnpis och skorsten och noterade då att vedåtgången sjönk en hel del eftersom dels spisen magasinerade värme, dels förbrände veden mer effektivt.

Där jag bodde fanns det stora familjer med 7 personer i hushållet, också boende i en torvkåta – de förbrukade lika mycket ved som alla andra och eldade på samma sätt, varken mer eller mindre. De första åren bodde vi två i kåtan, senare fick vi tre barn och var alltså fem i familjen – och vi eldade samma mängd ved som när vi var två.

Kul att höra om dina ron! Behövde ni värkligen 20 kubik (drygt 8 famn) på en vinter?

Annars beskriver också kompisen ugnen (i storkåtan) som väsentligt för värme-ekonomin och möjligheten att klara sej på 3,5 famn vinterbränna.

Et par generationer sen brukade gamla bondgårdar norr i Trondheimsfjorden, med två eldstader, lägga 8 famn för vintern.  (På vidgjetna herrgårdar talade man ibland om - när välstånd och storlek skulle understrykas - att "herrgården" hade "16 famnar, kluvet och torkat".

Blant ett lite antal av dagens villor finns fortfarande ägare som hugger vinterveden själv. Dom lägger sällan mer än 6 famnar, alltså 14,4 kubik. Och, som nämnt, med riktig eko-ventilation (övertrycksluft) kan en välisolärad villa de facto klara sej med 3,5 famns vinterved.

[Carl Thomas]

Boreas, jag pratar om årsvedförbrukning i en byggnad med arra, alltså öppen eldstad, inte enbart vinterved.

Eldar men i någon form av spis, det må vara järnspis, kakelugn, eller annat motsvarande , t.ex murade spisar med rökkanaler som värmer upp ett murat stenparti som alltså lagrar överskottsvärmen – så sjunker årsvedförbrukningen kraftigt vilket jag skrivit om ovan.

Moderna villor med vattenburen värme och vedeldad panna kan inte heller jämföras med vikingatidens öppna eldstad där kanske 80-90% av vedens energi gick rakt ut med röken .

8 famnar motsvarar 19,2 kubikmeter ved. Jag förmodar att man för ”ett par generationer sedan” eldade i vedspis och kakelugn (eller motsvarande) – och det ger en bättre bild av årsvedförbrukningen eftersom dessa drar ungefär hälften av vad en öppen eldstad gör i och med att de förbränner veden bättre samt lagrar överskottenergin. Hade dessa bondgårdar alltså haft en öppen eldstad hade de förbrukat 40 kubikmeter ved per år.

Än en gång, det går inte att komma förbi detta med veden. Den är som den är. Det blir väldigt mycket ved på ett år – men det var den faktiska verkligheten våra förfäder levde i.

Jag har tidigare sagt att ved är ett tråkigt ämne att diskutera – men det är ett vikigt ämne eftersom det verkar som om ved och vedhantering samt årsvedförbrukningar är en ganska okänd företeelse idag. 
För våra förfäder var den absolut inte okänd, de klarade att hämta sin ved med allt vad det innebar av svett, möda och tungt arbete – men de fick också njuta av värmen från den, de fick varm lagad mat och de fick ljus i mörkret under vintern – så allt arbete var absolut mödan värd.

Thomas

[Piankhy]

Kanske skulle man bygga några vikingahus (eller använda dem som finns?) och sedan låta folk bo i dem året runt och sedan räkna vartenda vedträ och pinne de använder, samt registrera temperaturen i olika delar av huset, mäta halt av rök och gaser i luften och låta människorna bära olika kläder för att se ungefär var trivseltemperaturen hamnar. Matlagning o dyl skulle förstås också ingå i studien.
Olika hustyper skulle provas och man skulle prova att bo olika många i husen.

Och sedan skulle man ju förstås också titta på de arkeologiska rester som finns från Birka och andra vikingatida bosättningar och jämföra.

[Karlfredrik]

Piankhy skrev:

Kanske skulle man bygga några vikingahus (eller använda dem som finns?) och sedan låta folk bo i dem året runt ochsedan räkna vartenda vedträ och pinne de använder ..

Kanske något vi kunde testa på Foteviken, om vi fick en intresserad sponsor, (kanske ett el-bolag?) Vi har många rekonstruerade vikingahus. Då kunde även eventuella vedförråd rekonstrueras.

[Boreas]

Piankhy skrev:

Kanske skulle man bygga några vikingahus (eller använda dem som finns?) och sedan låta folk bo i dem året runt ochsedan räkna vartenda vedträ och pinne de använder ..

Kanske något vi kunde testa på Foteviken, om vi fick en intresserad sponsor, (kanske ett el-bolag?) Vi har många rekonstruerade vikingahus. Då kunde även eventuella vedförråd rekonstrueras.

Utmärkt idè!

Man kan även önska sej att man försökt olika bostäders kvaliteter, där man kan jämnföra olika typ hus (kåta, pörte, långhus) med olika typer rösungnar. Kunde man ha ett antal olika hus bebodda i en viss period ville många och viktiga rön göras. Det vore underbart om Foteviken kunde inarbeta ett sådant försök i nästa års sessong.

Envidare törs det vara flera anlägningar bland Fotevikens syster-institusjoner som redan har såväl hus som härdar färdiga och redo. Det borde vara ett perfekt leader-projekt...

[Boreas]

Apropos levande museer och experimentell arkeologi;

http://archaeology.about.com/b/2009/09/22/experimental-archaeology-and-the-mythbusters.htm

[Carl Thomas]

Tester är oftast bra – under förutsättning att de som testar kan och förstår det de skall testa.

Lite tips:  Man eldar för att

få värme,
hålla insekter ute,
laga mat 3 ggr om dagen (kaffe och té fanns inte)
värma tvättvatten för sig själv och för sina spädbarn,
baka ca 2 ggr per vecka, (bakeld för att få en glödhög)
för att få ljus så att man ser vad man gör när man sitter vid elden för att producera sina varor, laga skor, väva, fläta, tälja, snickra, sy skor och annat man sysselsatte sig med hemma under vintern.

Allt detta bör ju vara med i en test-eldning, alltså även att man skall producera någonting, detta för att testa hur kallt fingrar och händer kan jobba – och hur kvalitén blir på det man producerar vid olika temperaturer.

Jag föreslår därför 1 veckas test under vintern och ytterligare 1 veckas test under sommaren så att man får en fingervisning om både sommar och vinter samt att respektive veckas vedåtgång tas ggr 26 samt att halvåren adderas - för att få fram en helårsförbrukning.

***

Jag kan redan nu säga att testen kommer att visa att man behöver ungefär 35 kubikmeter ved och att en minimitemperatur inne i huset (där man uppehåller sig) bör ligga på ca15 grader under dagtid (under denna temperatur fungerar inte fingrarna speciellt bra), nattetid gäller utomhustemperaturen.

Rökens nedre gräns bör ligga på ca 160 –170 cm över golv uppskattar jag det till – lite beroende på de draghål som måste finnas och hur man gör dem och var man placerar dem.

Man kommer också att notera att ju fler man är inne i huset kring elden – ju kallare blir det längs husets väggar eftersom de som sitter invid elden gör att värmestrålningen från elden inte når väggarna = ju färre personer i huset ju varmare blir huset – vid samma förbränning av ved.

Man kommer också att notera följande, var sak har sin plats (det gäller allt) – annars hittar man inte det man behöver (beroende på att det är ganska mörkt inne i huset).

Thomas

[Leif]

Jag föreslår därför 1 veckas test under vintern och ytterligare 1 veckas test under sommaren så att man får en fingervisning om både sommar och vinter samt att respektive veckas vedåtgång tas ggr 26 samt att halvåren adderas - för att få fram en helårsförbrukning.

Hur var det med testerna i Eketorp på Öland? Gjorde man inte lite sådana här tester när man precis färdigställt rekonstruktionerna? Har ett minne av att jag sett en rapport om det. Och hur är det med Lejre? Inget liknande där?

[Carl Thomas]

Efter att ha funderat lite kring vad som föreslagits om att testa vedförbrukning osv…

En väg att gå är att söka sponsorer. Ved-projektet bör då vara genomtänkt samt ha ett uppsatt mål, t.ex en fullständig genomgång av vedspisens (matlagningens) utveckling.

Man bygger ett hus, eller använder ett hus som redan finns.
1.   Man börjar med en eldstad direkt på golvet samt värmer huset och lagar mat, bakar osv på denna eldstad.
2.   eldstaden höjs så att den finns på en plattform – och detta utvärderas
3.   eldstadsplattformen förses med kupa skorsten
4.   eldstaden flyttas till ett hörn av huset och stängs in på 2 sidor samt förses med ett värmemagasin byggt av stenar
5.   eldstaden får 3 väggar och stenmagasinet ökas, eventuellt sängplatser på stenmagasinet
6.   järnplattor användes som väggar och golv i eldstaden
7.   järnspis muras in och används
8.   kakelugn byggs för att hålla värmen i huset och speisen lagas det mat på.
9.   kök inreds och det värms av vedspisen, kammaren av kakelugnen
10.   osv.

Inom varje steg mäts vedförbrukningen i ”standardvedträn” –eller kanske till och med varje vedträd vägs och dess vikt (energimängd) noteras?

Projektet kan utvidgas till att även omfatta fällning av träd med yxa, senare såg, barkning, torkning, frakt + skogens återväxt på de platser veden togs. Även kapning med yxa, senare såg, klyvning samt ytterligare torkning i vedstapel eller vedbod.

Projektet kan även utvidgas till experiment med olika vedbods byggen, hur luften skall kunna cirkulera inne i veden osv för att uppnå bästa resultat.

Projektet har alltså en möjlighet att ta tag i hela vedens historia, olika eldstäders/spisars utveckling och värmeförmåga samt vad de olika spisarna förde med sig i form av bättre inomhusklimat, mindre antal sjukdomar, högre medellivslängd – osv.

Tar man med t.ex matlagning och bakning i projektet blir det ännu mer intressant eftersom jag skulle tänka mig att teve-kockar och matprogram gärna vill vara med och laga ”vikingamat, 1100 tals mat, 1200 tals mat och fram genom seklerna – och genom detta kanske vi kan koppla spisens utveckling även till vad som praktiskt gick att laga för mat – eller om det var kravet på nya sät att laga mat som ledde fram till att spisen förändrades.

Ett sådant projekt borde inte ha några större svårigheter att bli finansierat eftersom jag tror att intresset för projektet kommer att bli mycket stort och att det skulle regelbundet följas upp av massmedia.

Här finns alltså en enormt fin möjlighet att doktorera i vedens historia!

Thomas

[Nils Ristare]

Att låta ett par personer sitta i ett vikingatida hus och elda så att de har trivseltemperatur låter som ett väldigt bra experiment om målet är att få reda på hur mycket ved som krävs för att få trivseltemperatur i ett vikingatida hus. Det kan vara till stor nytta för t.ex. den som funderar på att bygga sig ett vikingatida hus och undrar hur bränslekostnaderna blir jämfört med t.ex. elvärme.

Däremot säger undersökningen absolut ingenting om hur man eldade på vikingatiden.

[Leif]

Att låta ett par personer sitta i ett vikingatida hus och elda så att de har trivseltemperatur låter som ett väldigt bra experiment om målet är att få reda på hur mycket ved som krävs för att få trivseltemperatur i ett vikingatida hus. Det kan vara till stor nytta för t.ex. den som funderar på att bygga sig ett vikingatida hus och undrar hur bränslekostnaderna blir jämfört med t.ex. elvärme.

Däremot säger undersökningen absolut ingenting om hur man eldade på vikingatiden.

Den ständiga svårigheten med arkeologiska rekonstruktionsexperiment.

Jag anser personligen axperimenten är viktiga då de ger idéer kring hur man kan angripa ett teoretiskt eller praktiskt problem, samt att det ger en möjlighet till igenkännande av vad som kanske kräver mer arbete än annat. Det var ju inte direkt så att Birkabon kunde rusa in på statoil och köpa en 40 l säck med ved för 70 spänn (eller än värre, när min svåger i Boston sprang in på 7-11 och köpte värmeloggs för 6 $ styck för att myselda lite på kvällen när vi satt å drack wiskey).

Carl Thomas har helt klart en poäng i att volymen är stor. Kanske räcker det konstaterandet. Det intressanta blir då åter logistiken (vilken jag av egen erfarenhet upplever som jobbig och tidskrävande trots att jag använder traktor och inte har speciellt många 100 m att frakta min ved).

Sedan slog det mig, har vi rett ut hur stora vedträn man eldade med?